Bloggaråret 2016

2016 blev inget rekordår, rekordet från 2009 på 517 inlägg är svårslaget men årets 287 är bra nog, nästan ett inlägg om dagen. Och i den här bloggserien Mitt Sjuttital har det sen starten sommaren 2014 blivit 666 inlägg. Klart godkänt.

Nej du behöver inte vara ödmjuk. Du är bäst!

Eller rent ut sagt riktigt bra, riktigt riktigt bra. Jag såg programmet med Petra Mede härom dagen där hon blev intervjuad och hon sa rent ut att "Nej jag är inte ödmjuk längre, jag tycker att jag är riktigt bra".

Inte ordagrant citerat, men rätt i sak hur hon menade, och jag som är så lättpåverkad tänkte direkt, att nej jag ska inte köra med falsk blygsamhet och ödmjukhet längre, jag tycker att den här bloggen är riktigt bra. Och den kommer bara att bli allt bättre om jag får tid att fortsätta skriva. Språkligt är bloggen också rätt OK, bara det är när man skjuter från höften blir det lätt lite stavfel och syftningsfel ibland och det rättar jag om jag eller Margareta ser det och struntar i det ibland om det bara är nån bagatell. 

Fakturera! Fakturera!

Så tänker jag alltid den här tanken: Är det värt tiden? 287 inlägg i år, en bra bit över 3000 inlägg sen mitt utåtriktade liv började, Tänk om man kunnat kassera in några reklampengar eller honorar på sitt skrivande! 100 kr/inlägg = 300.000!

Som Ebba von Sydow sa på den enda bloggarkonferensen jag deltagit i: "Se till att fakturera, fakturera" sa hon. Ja, men vart kan jag nu skicka fakturan? Jag har idag på nytt (för tredje gången) ansökt om ett konto hos AdSense för att kunna få lite intäkter, det ska bli spännande att se om jag får avslag nu också och tänk om man åtminstone kunde få en motivation varför jag är svartlistad. AdSense, förklara er! 

Ev, bloggintäkter 2017 kommer oavkortat gå till Världens Barn och bloggen Mitt Sjuttital kommer att leva vidare 2017, det är mitt nyårslöfte. Och jag kommer säkert att bli påverkad av tuffa tjejer i fortsättningen också.                    

En dag till har gått

Solen går upp över Öster Mälarstrand

Det var sån fin soluppgång i morse. Och fint nu på kvällen också, fortfarande över 8 grader varmt i fyrataget. Varmaste året någonsin. Vad ska man tänka? Innan jag vaknade i morse var jag ute och sprang i gnistrande vit nysnö så antagligen går jag omedvetet och hoppas på snö.

Men kortsiktigt och egoistiskt är det rätt skönt när det är snöfritt och vi hade ju några snöfria vintrar på 70-talet också, men det är klart att det här är alldeles åt pepparn, hur ska det bli? Varje år blir det varmaste hittills så 2017 slår väl på nytt värmerekord. Men så minns man somrarna på 60-talet, knappt en enda soltimme. Vi skyllde de dåliga somrarna på ryssarnas atomsprängningar då. Jag vet inte om det var sant, det kanske mer var naturliga variationer den gången.

Rätt fint också när solen börjar gå ner över Djäkneberget. 

Dan före nyårsafton, lite avslaget här på femte våningen. En promenad, lite god mat osv.

Så gick en dag... Lång dags färd mot natt.... Denna dagen ett liv...  En dag i Ivan Denisovitjs liv... Många större tänkare än jag har dragit till med nåt sånt när fantasin tryter.

En Dag med Tommy Nilsson - man kan sjunga det också.

Och bilden med bloggtiteln blev rätt snygg idag, det får bli slutklämmen denna dag.

Jag gör som Carl Bildt

Före

"Det där är väl inget att skriva om" brukar Margareta säga när hon ser mig knappa om nån trivial sensation i Mitt Sjuttital. "Det där kan väl inte intressera nån!"

Det kan väl hända och som tur är har jag ibland omdöme nog till självcensur, men idag har jag ett intressant ämne. Jag klippte håret idag. Ett bra bloggämne som jag kan spinna lite på idag.

Jag minns att Carl Bildt med 100.000-tals följare på Twitter varav många världsnamn, skrev en tweet att han satt hos frisören i nåt Balkanland. Han skulle göra sig fin för en M-stämma i Örebro dan därpå skrev han. Intresserade det världens utrikesministrar?

Frisörer i arbete

På den stämman i Örebro blev Sofia Arkelsten partisekreterare och hon berättade då stolt om Moderaternas insats i befrielsekampen i Syd-Afrika (hrm) och deras kamp för kvinnlig rösträtt i 1900-talets början (hrm), men hon fick förstås snart nog sluta. En sån monumental historielöshet har man sällan skådat men det blev roligt på Twitter den gången under hashtaggen #stuffmoderaternadid, fortfarande en av de roligaste twitterstormarna med massor av sensationella insatser Moderaterna ligger bakom, t.ex. Kinesiska Muren minns jag.

Efter, men bilden ljuger!
Det syns ju ingen skillnad ....

Vilket leder vidare till SVT:s fina serie "Fröken Frimans Krig" och dessutom dokumentären "Kvinnorna på fröken Frimans tid", dom som verkligen slogs för kvinnornas rösträtt. Dokumentären sänds i kväll. Bara 100 år sen och kvinnor var inte ens myndiga! Man kan inte begära att ungdomar som växer upp i vår tid ska förstå hur annorlunda världen var då, det fanns ju inte ens smartphones, men oj så nyttigt för dom som orkar att se såna här program.

Vilket leder vidare till senaste bastudiskussionen där gubbarna ondgjorde sig över alla avigsidor med mobiler, eller enbart avigsidorna om jag ska vara ärlig. Mammor pratar bara i mobilen när dom är ute och går och dom orkar bara skriva förkortningar som POK och VGD, vad nu det betyder.

Vilket leder vidare till Sokrates som påstås sagt att ungdomarna bara vill ha lyx, föraktar auktoriteter och har inte någon respekt för äldre.

Vilket, när jag ser hur långt det här inlägget blev, leder fram till Churchill (var det han?) som påstod att det var enkelt att hålla timslånga tal, men ett 10-minuters kräver planering och noggrannhet. Som också gäller för att inte skriva så långa blogginlägg.

Här började jag med mitt långa hår och slutade med Churchill och långa tal och blogginlägget blev alldeles för långt. Men håret blev kort.        

Nej, jag är inte världsfrånvänd

Om jag nu kallade 2016 för ett toppenår i går så måste jag väl i sanningens namn moderera det lite grann.

Aleppo och Syrienkriget, IS, Mosul, Boko Haram, flygkatastrofer, klimathotet, näthat... jag läser intresserat och mår illa! Och gör för lite. Barn lider och dör. Tiggarna utanför affärn hejar jag bara på, dom är så många och sällan dom får nånting av mig nuförtiden.

Tre vinnande strumpor

Och så blev Trump president på det. Översvämningar och jordbävningar. Nä, så himla toppen var inte 2016 och det är för lite engagemang, folk är bara upprörda om nån skatt skulle ändras åt fel håll.

Tills dess att jag hamnar i nåt forum där man slåss på barrikaderna igen så plaskar jag bara vidare här i min ankdamm, rätt fint och ansvarslöst. Då kan man engagera sig i dom verkligt stora frågorna, strumporna!

Råd och Rön hade i sitt senaste nummer en test av ullstrumpor. Här är ett utdrag ur testartikeln:

Man kan ha synpunkter på passformen

"Ullstrumpor är idealiska för lågintensiva sporter som vandring. Men du kan också använda dem som vardagsstrumpor. De ger en skön känsla på fötterna....etc" 

En oss närstående i testpanelen (hamnade dessutom på bild i reportaget på en bild som en annan oss närstående hade fotat, Annika resp. Calle ) hon framhöll den dyraste strumpan som bäst, 250 kr. Högsta betyget. Just nu är jag så himla irriterad på mina senaste strumpor jag köpte förra veckan på HM, 29 kr! Med råge de sämsta strumpor jag nånsin köpt, jag ska börja spara till ett par 250-kronors!

Det här var en av det riktigt svåra och stora frågorna här i min ankdamm!  Men nej, jag är inte världsfrånvänd.

Nya tag mot nya mål!

Egentligen en vecka kvar men mitt nya liv har börjat redan nu. Jag pryar den här veckan. Mot nya mål!

Varje morgon är ju i praktiken starten på ett nytt år, men själva nyårshelgen gör det mer officiellt så det är på söndag det smäller! Men mitt nya liv mot nya mål är inte så dramatiskt men det är ändå påtagligt. Kommer att märkas lite smygande för uppmärksamma läsare i detta forum.

Idag är det en darrig nystart efter julhelgen och även om det är ett så intressant tillkännagivande idag inför 2017 så blir det bara ett helt kort inlägg idag. Hoppas att det lockar till ivrigt läsande och kommenterande av Mitt Sjuttital in my years to come.  

Samtidigt kom idag nyordslistan för 2016 just idag och ett och annat nytt ord har jag redan använt under 2016 och några enstaka känns naturliga, andra mer konstruerade. Läslov och trumpifiering har jag redan använt, blåljuspersonal och blippbetalning är bra ord, pokenad blir kanske bara ett modeord, paddeltennis och äggkonto med många fler hade jag aldrig hört tidigare.

En spaning inför 2017: självkörande bilar slår igenom allt mer så ett bättre fyndigt ord för såna kommer nog. Det kommer nog ett bra humoristiskt ord från Göteborg eller så blir det nåt mer internationellt, Jag föreslår Egobil en bil med ett alldeles eget ego. Självkörande bilar känns i alla fall lite fantasilöst.

2016 är snart slut, leve 2017 mitt genombrottsår! Nya tag mot nya mål!

Jag säger som Frank Sinatra: "When I was 72 it was a very good year..."  Innan 2017 kommer ska jag summera det här fina året 2016 som bara kan toppas av det nya 2017.

  

Inte direkt skrivkramp men ingen större lust

Fint väder idag dan före julafton och vi var tidigt nere på stan för de sista inköpen och jag fick rätt gott om tid att sitta och knappa en stund vid datorn, men det går lite trögt idag.

Jag hade många uppslag och började lite här och lite där, julshower, näthandel, julmarknader, julklappar, terrorism, Berlin, pensionärsskatten, hyror etc etc men nu har jag tryckt Delete på alltihopa, dom inslagen kommer aldrig på pränt. jag blev lite tagen idag när min en gång bäste vän på jobbet efter en tids sjukdom nu har avlidit.

Vi hade inte haft så mycket kontakt på länge, men det berör en så att för en stund blir man lite tagen och handlingsförlamad. Skulle vi ha setts lite mer? Hade jag kunnat göra något för honom? Nej det var svårt att vara spirituell idag.

I stället kopplade jag av lite med att lära mig "rippa en CD", det visste jag inte ens vad det var när dagen började, men nu vet jag. Och en rippad låt fick bli en stillsam julhälsning på rockkörens Facebook och jag tar den här också.

Min kompis var duktig att dansa och han har säkert många gånger kört en tryckare med tjejerna på kontoret till den här typiska "sista dansen"-låten. Här i Rock Everyboys tappning:

           I morrn är det julafton, jag tar nog julledigt några dar nu. Trevlig helg!

Mörkret har lagt sig.

Årets mörkaste natt och årets kortaste dag, inte undra på att man är trött. Klockan är halv fyra just nu och det lilla dagsljuset man såg ett tag är redan borta för dagen, mörkret har lagt sig.

En känsla är att det här året har varit ovanligt mörkt hela året med alla krig och all terrorism. Lätt att gräva ner sig och tappa sugen och just nu är jag så trött att jag orkar inte spinna vidare på några trots allt positiva tankar jag har i pipeline. Så jag fattar mig bara kort och nämner bara att nästa höst så kommer fortsättningen på Jordskott. Intressant.

Om den redan är inspelad så har man valt andra skogar än skogarna uppe hos oss i Stentorpet för jag har inte sett röken av Muns sen förra omgången.

Om den inte ännu är färdiginspelad så kanske det kan finnas plats för nån statistroll i sommar, men en
förhandsvisning på Youtube visar att dom nog redan har serien klar.

Hur som helst är det en liten ljusglimt i mörkret att Jordskott är tillbaka. Kommer hösten 2017 på en TV nära dig.

 

Ny motorhuv?

Har jag redan kört slut på motorhuven?

Jag har bara väntat på ett brev från Citroën att dom ville byta nåt, det brukar bli så på nya bilar, men att det skulle bli  motorhuven var lite otippat. Vad kan det bli för fel på en sån?

De flesta bilmärken åker på nåt sånt här på nya modeller och det kan ju kosta miljoner om det är allvarliga fel och nu hoppades jag på en ny motorhuv, gärna i en annan färg än vit. Klarröd skulle vara snyggt.

Automatkaffe, typ odrickbart 

Medan jag väntade på min nya motorhuv klämde jag en kopp kaffe från automaten, men det var ju bedrövligt, smakade kaffet verkligen så illa på jobbet en gång? Tur att man inte behöver dricka sånt kaffe varje dag, i Mitt Sjuttital håller jag högre kvalitet på kaffet. Visserligen en snygg och modern apparat, men nästa gång får jag allt krydda med socker, mjölk, espresso och diverse andra finesser. Jag kommer att trycka på alla knappar så kanske man kan dricka det, och jag skänker en tanke till alla som är kvar i arbetslivet, ni har det inte lätt.

Snyggt med lite färg

Så såg jag en ny Cittra som såg rätt snygg ut. lite i min stil. Här var taket och några detaljer röda och matchade det vita fint, "men får jag en röd motorhuv så är det bra nog" tänkte jag och kämpade vidare med mitt odrickbara kaffe.

Lugnt med folk i butiken förstås, vem köper bil så här strax före jul, och bilen blev också klar snabbt. "Fick jag nån ny motorhuv" frågade jag servicekillen.

Nej det var ju klart, jag blev utan. Felet fixat med lite rostskydd och ett par klisterlappar! Så det här fabrikationsfelet blev inte så dyrt för Citroën så klart. Fransk kvalitet lönar sig!

Några tankar om hälsan och seniorer på Actic

En kompis skrev igår om sin hälsa på sin blogg där han berättade om sitt nya liv. Intressant.

Delar av Seniorer ATC på Actic, Kristiansborg

4 år äldre än jag, fyller 77 nästa år, och han hade för inte så länge sen en hyfsad övervikt, en jobbig obotlig KOL och en mängd krämpor som han höll i schack med flera olika mediciner innan han tog tag i sin ohälsa och steg för steg har han nu tagit sig tillbaka till en riktigt bra hälsa. Mycket har handlat om fasta som 5:2, 6:1, periodisk fasta och varianter däremellan, 16:8, 18:6 etc. Och att undvika viss mat. Jag är glad för min kompis skull och rätt imponerad. Hälsan utgår från maten tycker han.

Hur kompisen ser på motion vet jag inte riktigt men jag tror inte han prioriterar det så mycket. Jag tänker mig också, som min kompis, att maten är väldigt viktig och att olika typer av fasta är bra. Vi har kört 5:2, just nu mer 6:1 och jag byter nog till periodisk fasta ett tag och jag kör min egen stil när det gäller maten. Bröd, som kompisen avstår från, är alltför gott för att avstå från och jag äter gärna potatis till sillen och god choklad säger jag inte nej till. Men med måtta. Men jag framhåller med eftertryck också motionen.

Vilket som är viktigast är strunt samma, mat eller motion, Jag satsar alltså på båda och tror att det är bästa chansen för att må bra!  Vi missade avslutningen på Actic i fredags, men visst ser det fint ut här när 25-30 av oss Actic-seniorer avslutade 2016 så här, och Margareta och jag ställer upp efter nyår.

Motion och bra mat, så får man ut det mesta av pensionärstiden!

 

Because the night belongs to lovers

Kvällen började lite tveksamt.

Formen var egentligen rätt bra men jag kom inte riktigt in i matchen trots att jag hamnat i en riktigt stark omgivning men min egen insats var bedrövlig. "Man blottar sin okunnighet" brukar jag säga men NOLL rätt på NIO frågor var lite väl dåligt, sämre än vanligt. Men sen släppte det:

"Because the night belongs to lovers, Because the night belongs to love" sjöng Trio Kontrast och jag var äntligen på hemmaplan när Pro Kultur hade After Work med en musikquiz. Sånt kan man ju.

Först måste jag komma med lite bortförklaringar: Inre rummet på Pitchers, 60-70 kvm, lågt i tak och tjyvtjockt med pratglada Pro:are var inte riktigt perfekt för mina tinnitusöron. Jag hörde egentligen varken frågorna eller musiken. "Men nåt ska man väl kunna" tänkte jag och hittade en plats hos min gamle lekkamrat från 50-talet på Drottninggatan, Sniffe. Lite närmre scenen så till fråga tio hörde jag rätt tydligt när dom sjöng den där gamla fina texten. "Tänk på Nobel-festen" tipsade Trio Kontrast och folk chansade på Bob Dylan, men det var förstås Patti Smith och Bruce Springsteen! Sen klarade jag den finska dansen Humppa och White Christmas på det, Tre rätt på raken på upploppet räddade någorlunda äran.

Pro Kulturs After Work, ofta en gång i månaden, festernas fest, är en fast punkt här i Mitt Sjuttital och det här med en musikquiz i riktig engelsk pubstil är extra kul åtminstone när man hör frågan och i bästa fall kan svaret också. Och den här gången blev det efterfest också. Hos Birgitta.

Och en bra sak med After Work och efterfest här i Mitt Sjuttital är att man redan strax före nio är klar och  kan och sjunka ner i tystnaden hemma i favoritfåtöljen. Nån måtta får det vara med festandet.

Och nu vässar vi formen till nästa After Work och lyssnar tills dess på Springsteen och Patti Smith:
    
Because the night belongs to lovers, Because the night belongs to love!             


         

Hemkört

Grabbarna från möbelfirman kom punktligt när jag satt hemma och passade telefonen. Mellan 10 och 12 blev 10.15. Klart godkänt.

Jo, jag börjar bli lite bekväm, det visar sig i både stort och smått. Som att vi beställde hemleverans när vi köpte lite nya möbler och idag kom alltså leveransen. Det var en onödig utgift med hemkörning, det var inte mer än att jag fått in grejerna i vår lilla Cittra och då hade vi också fått hem grejerna mycket tidigare. Kanske jag fått köra två gånger men det hade varit OK ändå.

Men jag är ju bekväm nu och tänkte att när det kostar så pass mycket så ingår förstås uppackning och så tar dom med sig emballaget också. Men det ska ju gå så fort numera och grabbarna var nog inte inne i lägenheten mer är 30 sekunder så jag hann inte ens fråga.

Soffor och uppåt, tvättmaskin, sand och grus och en och annan bastu, där är det rätt OK att ordna hemleverans, men annat kan man väl hämta själv. I affärn eller på posten.

Jo en sak skulle vara fint att få hemlevererat. En matkasse. Det har jag länge funderat på att ta upp med ordföranden i familjerådet. Tänk så mycket tid man lägger på att trava runt i mataffärn fast vi bara är två. Vi handlar regelbundet i  3-4 olika mataffärer och alla har olika system så man får springa och leta och leta. Man lär sig aldrig och om man nu skulle börja lära sig så organiserar dom snart nog om i affärn.

Det passar mig som börjar bli lite bekväm att få maten hemkörd.        


 

Lucia 2016

Hur svensk är Luciatraditionen? Var kommer den traditionen ifrån?

Sånt där läser man varje år om inför varje helg och varje tradition, men tyvärr glömmer jag så snabbt hur det nu var, men att Lucia har med Syracusa känner man ju till. Och nu har jag läst på lite om gammal folktro och seder från riktigt länge sen. Men det här att gå i Luciatåg, inte minns jag att jag gjorde det i skolan på 50-talet.

I gymnasiet skulle man Lussevaka och lussa för lärarna på morgonen, undrar om lärarna gillade det, och sen satt man och sov hela dan i skolbänkarna. Håller den traditionen i sig?

Bäckbyskolan 1979 

Sen har vi sett en massa Luciatåg i skolor och på dagis med barn och barnbarn och för den skull på jobbet också där skolklasser hälsade på. I stort sett varenda år. Det har ibland varit högtidliga, välrepeterade Luciatåg och ibland lite mer skämtsamma med egna texter på sångerna, Lite skämtsamt var det visst ofta för länge, länge sen när jag läser Luciahistorien, och ofta var det män som agerade då.

Traditioner ändras så snabbt, nåt att tänka på för dom som förfasar sig över varje avsteg från hur dom själva tror det ska vara. Som i år när Åhléns i en annonskampanj visade en liten mörkhyad grabb som Lucia och hatarna gick igång och spydde sin galla men desto fler opponerade sig mot hatarna.  

Pepparkaksgubbar från Pepparkakeland har försvunnit de senaste åren och det är väl OK om nu den sången och traditionen upplevdes negativt, eller så kanske vi är lite för försiktiga, Alla får vara Lucia numera och det är väl också OK så att alla får vara glada, eller är vi kanske lite för försiktiga där också? Ingen stor sak för mig, det får ungdomarna ta hand om.            

Och nu får man nöja sig med lite Lucia på TV, det får vara bra nog. Just idag är jag på en avslutningsfest i en förening, kanske vår körledare och vår ordförande skrider in med ljus i håret...

En sån här dag skulle man vilja ha barnbarnen på lite närmare håll.

Bekvämt med hyresrätt

Ekonomiskt är det ingen höjdare med hyresrätt, men det finns andra fördelar. Tvättstugan tex.

Visserligen kan man bli galen ibland över lite väl dålig städning eller att det kanske inte är städatu alls, men jag som har en positiv läggning tycker att bra ofta är det i alla fall tillräckligt bra städat. 

Nu ska Nisse få fart på torktumlaren 

Jag försöker att inte irritera mig och i vår tvättstuga är i alla fall luddfiltret på torktumlarna alltid rengjort! Golvet är oftast sopat men högst varannan gång våttorkat, tvättmedelsfacken nästan aldrig renspolade. Bra nog och jag klagar inte längre, det är så fint att slippa tvätta i lägenheten.

Vilka som slarvar bryr jag mig inte om, men vi ålderskamrater i huset är överens om att det är "ungdomarna", men vad vet jag, det kanske är andra också. Det fina är i alla fall att när nånting krånglar så är det bara att ringa, då kommer Nisse med skruvmejsel och verktygslåda.

Vi kör med Cylinda, svensk kvalitet, och maskinerna är mindre än 10 år gamla. Fyra tvättmaskiner, två tumlare och ett stort torkskåp, det är verkligen inget att klaga på, men hur lång är egentligen livslängden på vitvaror med svensk kvalitet? På flera av våra senaste tvättider har Nisse varit där och skruvat när maskiner krånglat, idag var han där igen. 

Men det är OK, det är fint att maskinerna underhålls och fint att jag slipper besväret att skruva själv men snart nog behöver vi nog nya maskiner, det tyckte Nisse också. Och då är det ju tur att man slipper betala nya maskinerna själv.

                  

Men det kommer väl på hyran, det brukar bli så i hyresrätt. Men det är bekvämt.

Men järnspikar! Tumlarn torkar fortfarande dåligt ser jag när jag ska hämta tvätten så jag träffar nog Nisse nästa måndag igen!

Väderomslag och Bob Dylan

Det är en lyx att ta en helg i sommarstugan även på vintern, men det blir inte lika ofta numera, åldern tar väl ut sin rätt så att man blir lite mer bekväm. Värmen står på hela vintern och blir det inte alltför kallt så blir det heller inte alltför dyrt, värt pengarna att stugan inte är helt utkyld när vi tar oss dit.

Solen har inte hunnit gå upp än 10 dec.

I fredags var det vårväder. Solen sken, 8-9 grader varmt så det blev en tur till stugan. Änderna simmade i ån, Swimming Ducks, Margareta klippte ner en del växter vi inte hunnit tidigare och jag gallrade ur några grenar, rätt fint att ha stugan att åka till som omväxling. Nu skulle vi fixa det sista inför vintern. Och bada bastu förstås. Tände den redan på fredagseftermiddan, vilken lyx!  

Så vaknar man på lördagsmorgonen med snö och minusgrader. Fint det också, men vi åkte hem och satsade på Nobelfirandet.  Willy och hans band, Sitting Ducks, spelade Dylan en hel timme på Stadsbiblioteket. Bob Dylan har jag aldrig aktivt lyssnat på, men när Willy och hans ankor sjöng med svenska texter var det riktigt njutbart, fina översättningar.

Willy i mitten

Sen blev det slow-TV hela eftermiddan och hela kvällen,  nu när vårvädret tog slut så var det helt OK. Odramatiskt, ingenting hände, precis som alltid! Men man sitter där och tittar.

Det enda märkliga kan vara att vem som helst kan visst bli nervös i ett sånt här sammanhang. Patti Smith har väl många gånger förr sjungit för många fler i publiken och pristagarna har väl också talat inför mycket större publik, men Nobel-dagen är lite extra högtidlig. Stundens allvar.

Patti Smith glömde texten och pristagarnas tal var lite darriga och tråkiga, men dom är ju bara människor dom också, det är ju positivt att se.

Och idag snöar det ännu mer.

Rabatt på Systemet

Jag är ingen storkund på Systemet, men banne fick jag inte rabatt när jag handlade där sist. En julklapp eller hur ska man se det. En muta? Ett lockbete till att börja handla mer? Eller bara ett rent misstag?

Det här borde jag kanske mörka och inte mässa offentligt om men jag är oskyldig som ett litet barn och märkte det inte förrän idag när jag kollade transaktionerna på kontokortet, 2-250 kr sådär verkar kassören ha missat. Hoppas att han/hon inte blev betalningsskyldig själv och om nån Systembolagsdetektiv letar upp mig så kommer jag direkt att göra rätt för mig. För nej, nej, nej, jag snattade inte! Det har jag inte avsiktligt gjort sen jag i 11-12-årsåldern på Stora Torget i Västerås snattade en apelsin från en torghandlare, ett brott som jag aldrig glömmer.

Vindunken blev absolut inte obetald med vilje men jag borde väl reagerat tidigare, 77 kronor på kvittot borde varit 300, men stressad som man oftast är kollade jag inte beloppet utan knappade bara in min kod, packade ner varorna och traskade hemåt.

Men det här var lite roligt: 

"Hade jag helt enkelt glömt att köpa vindunken" tänkte jag idag och kollade i vårt spartanska barskåp. Jag kanske helt enkelt mindes fel så att det bara var en flaska vitt vin till fisken jag hade köpt. Men nejdå, där stod en dunk rödvin precis som jag trodde. Och faktiskt några andra flaskor också om man skulle få oväntat besök, men dom stod där sen tidigare. Men mest intressant var att där bland flaskor och buteljer och den den obetalade vindunken låg det två äpplen!

Jag har ett svårbemästrat missbruk när det gäller äpplen, äter lite för många och lite väl fort så Margareta måste ha ett eget förråd om hon ska hinna med, och då tänkte hon att barskåpet var en säker plats....

Jodå, hon ska få ha sin gömma ifred och jag ska inte låtsas om att jag hittat äppelförrådet.

Men tack Systemet för rabatten, kan jag räkna med det nästa gång också?

Jag missade Linda Gail Lewis

En världsartist (åtminstone syster till en) var i stan häromdan men jag missade det, jag läser annonser i tidningen så dåligt. Det är svårt för arrangörer att märkas i bruset.

Det har jag själv märkt så många gånger när jag varit med att ordna saker och annonserat, affischerat, delat ut lappar i brevlådor etc. Och ingen kommer. Senast förra veckan när stans alla körer, flera tusen sångare, var inbjudna till vårt arrangemang men en handfull dök upp. Det är svårt att märkas i bruset.

Margareta är bättre på att i alla fall hitta en del korn som annonseras i bladet som när Åhléns har nåt bra erbjudande t.ex. Men nu när en artist i vår smak är i stan så missar vi båda två. Dumt. Och inte bara det, hon sjöng på en scen där jag aldrig varit, visste inte om den ens. Gamla Sigurdsgatan heter Intiman nu. 

Jag är minst lika trög som alla andra. Visst kan man sitta på sin kammare och gå i samma gamla fotspår men den här missen var en bra tankeställare, ryck upp dig, Örjan! Såna här tillfällen får du inte missa!

För drygt 30 år sen såg vi hennes storebror, Jerry Lee Lewis, sjunga på  ett fullsatt Johanneshov och vi var där hela familjen, den gången, vi ville så gärna prägla våra barn på bra musik fast dom bara var i 8-10-årsåldern den gången. Vet inte hur det lyckades, men Jerry Lee verkar leva fortfarande när man kikar på Wikipedia och lillasyster Linda Gail är fortfarande bara barnet, bra årgång, blir 70 nästa år och är i högsta grad still going strong.  

Det är väl inte troligt att hon kommer till Västerås några fler gånger så det får räcka med Youtube för min del, men nästa år måste jag ha bättre koll på vad som händer på Intiman i Västerås vare sig det är världsartister eller lokala förmågor som dyker upp. Och tur att mina Facebookvänner i kören ger så här fina tips och jag ska hänga lite mer på Intiman 2017..

           

Rock Everybodys senaste CD släppt

Det går inte att sälja skivor längre har man hört, men Rock Everybodys senaste skiva bevisar motsatsen.

Redan första dan sålde vi 150 skivor, så vi har bevisat att CD:n är inte helt död ännu. Nu kommer vi visserligen inte att sälja så många fler men vackert så. Den här skivan håller vi "inom familjen för internt bruk" utan moms och rättigheter och sånt, bara en dokumentation så vi körmedlemmar fick höra hur vi egentligen låter, det var ju bra. Både ris och ros.

I stort sett helt OK, eller tom riktigt bra. Med bara tre år på nacken för kören så får man inte vara alltför kritisk. Inte riktigt OD-klass än om man säger så,,. Men bra!

Speciellt som vi tog varje låt i stort sett på en inspelning, bara nån enstaka gång blev det omtagningar. Och det är lite imponerande vilka ambitioner den här kören med "bara pensionärer" har. Kören har stora planer inför 2017 och det är nog en lågoddsare att vi gör nya inspelningar längre fram med ännu mer fokus på bra ljud. Körens 10% killar försvann när 90% tjejer drog igång, så vill vi inte ha det!

Ja kören har stora ambitioner och bjöd häromdan hit en forskare från Sahlgrenska för att berätta om ett forskningsprojekt med musik och hälsa, det är liksom inte bara allsång några timmar i veckan.

Vår "röstuppvärmare" är anlitad av SVT för att röstträna deras korrar. Vi har hemsida - Facebook - Instagram - Twitter - Youtube - CD - Konserter - Resor.... Och över 200 deltagare!  

Men nu har Rock Everybody jullov, rätt skönt det också.

Grattis Sven!

5 december var en dag med traditioner för oss förr i tiden. Som 9 december, 2 augusti, 28 februari, 18 maj och några till. Våra föräldrars namnsdagar.

Det var en rätt trevlig tradition när man kunde uppvakta föräldrarna så enkelt, bara titta in på en kopp kaffe. Ibland hade vi väl med oss en liten symbolisk present eller en blomma, men sällan kaffebröd, det hade namnsdagsbarnet alltid sett till att baka själv eller köpa hem. "Presenten blev att vi kom" som vi brukar säga, ett i vår familj bevingat uttryck.

Alla känner väl renen Sven? Grattis!

Även om kalendern är uppdaterad och moderniserad nu med nya namn, tom Örjan har fått ett eget datum, men nog har väl den här traditionen klingat av, eller...?

Men jag är så inkörd på pappa Svens namnsdag 5 december, och det gamla fina namnet fick jag själv som andranamn, men det är inte så ofta jag behöver koka namnsdagskaffe, kanske som tur är. Hur ska man hålla rätt på alla datum när släkten förökar sig?

Finns namnsdagar i andra länder? Vet inte men jag hittade direkt en amerikansk hemsida där man försöker införa den här "europeiska traditionen", sägs det, men i amerikansk stil. Lockar med att folk ska komma över och "överösa dig med gåvor på ditt bästa party någonsin". Där duger inte en kopp kaffe och en bulle. Men det kanske alltså finns namnsdagar även i andra europeiska länder än Sverige.

Casper fick ett Sven-Grattis på Facebook och blev nog lite förvånad och jag låter kaffepannan stå på idag om någon vill hälsa på och komma över och överösa mig med gåvor.

Snapchat har tagit plats i Mitt Sjuttital

Jag har sen en tid börjat komma ihåg några drömmar när jag vaknar och det är rätt kul att fundera hur man kan få till alla tokigheter, men kanske inget man behöver mässa om här i bloggen. Men nattens dröm visar nog att jag borde ändra överskriftens "egotrippat", Nu börjar det gå lite för långt.

Styrelseledamot i Skandia

Jag gjorde en insats inatt hos Skandia, dom hade strul på sitt datasystem. Det dröjde inte länge innan jag satt i möte med direktionen och blev erbjuden en plats i deras styrelse som arbetande styrelsemedlem med uppgift att få fart och ordning på deras verksamhet i USA. Jag lovade att återkomma.

Kanske var det Natan som gjorde att min egotrippning spårade ur. "Coolt" sa han igår om farfars försök med Snapchat när han blev vän med mig där. Min första och enda. Jo, jag fick till en story på Snapchat igår fast jag inte fattade så mycket vad jag gjorde, men Natans kommentar räcker, jag är allt beredd att ta hand om Skandias USA-marknad om frågan dyker upp i natt. Jag har skickat bilden här i inlägget till dom för att imponera på dom.

Facebook och Instagram  är numera mer till för "vanligt" folk, ungdomarna håller sig till Snapchat. Men här kommer en varning till kidsen:

Var inte för säkra! Tänk om jag får med mig mina ålderskamrater i vardagslivet och i synnerhet mina styrelsekamrater i Skandia in på Snapchat, vart ska ni då ta vägen. Vi 40-talister som har hamnat i sjuttitalet, eller åtminstone är på väg in där, vi har inte förstånd att hålla oss på vår kant.

Instagram har sin "Insta Story", Facebooks Messenger  lanserade nyligen "My Day" som dom tänkt ska konkurrera med Snapchat, få se hur dom lyckas. Själv rör jag mig som synes på bilden världsvant på alla plattformar så jag blir säkert en tillgång för direktionen på Skandia.

  
             

Rebecka Karlsson till final i Idol

Rebecka

På fredag 9/12 måste jag kolla Idol. Min scenkollega gick till final!

Jag erkänner : jag har inte sett ett enda avsnitt av årets Idol fast jag känt till att Rebecka är med, men jag har mentalt hejat på henne, det kanske har hjälpt henne till finalen.

"Ja, det var en kväll i juni, just när sommarn är som bäst", det var då vi delade scen Rebecka och jag och jag hade verkligen inte en tanke på att hon då måste ha varit bara 15 år! Och nu har hon kommit så här långt! Vare sig hon blir trea eller vinner hela alltet på fredag så hoppas jag att Rebecka har en fin framtid framför sig.

Om man ska vara noga så delade jag scen med 150 andra körsångare också och dessutom några gubbs i The Cadillac Band med bl.a. Melodifestivaltvåan Janne Lucas som jag skrutit med förr, men det kan jag väl göra igen. Och den gamle tonårsidolen Little Gerhard, 82, som fortfarande kan sjunga sina gamla hits, men nu var det Rebecka och ungdom det gällde. Heja Rebecka som hunnit bli 16 nu, jag håller tummarna för dig på fredag!

Rebecka och hela bandet

Owe Thörnqvist har jag inte delat scen med men sjungit hans Varm Korv Boogie har jag gjort många gånger, det gjorde jag t.ex. på "Rebeckas och min kväll" i juni och nu ska Owe vara med i Melodifestivalen. En given succé! Utan att ha hört hans låt bestämde jag mig direkt för att rösta på Owe. Han kommer att vara 88 år under Melodifestivalen. Unikt! Heja Owe, jag ska rösta på dig i vår!

En annan som sjungit om Varm Korv på Fyris Torg är Selma som jag brukar komma tillbaka till när jag har chansen och visa den där lilla filmsnutten från Youtube, och nu blev det ett osökt tillfälle att visa upp henne igen. Hon var 3,5 år här och har väl fortfarande vid 5,5 inte riktigt släppt det där med "Vaaaajm Kojjjjv Boogie!".   

Den här filmen tröttnar jag inte på, den har 2300 visningar so far. Och fler blir det nu med Owe Thörnqvist i Melodifestivalen.         Heja Selma!!                      







  

Tiden räcker inte till

Har ni hört den förut? Ont om tid!

I nådens år 2016 med på våra breddgrader sånt överflöd av ätbara godsaker, nöjen, resor och snabba bilar och snabba datorer har tiden blivit en bristvara. Även för pensionärer fast man brukar säga "all tid i världen". Hur läget är på andra breddgrader, tex i Aleppo och Mosul vill man nästan inte tänka på.

Min gamla tes som jag tror på är att "jag har inte tid" betyder egentligen "jag har annat för mig som är viktigare". Men jag blir lite stressad av "Att göra"-listan. Idag på mogonkvisten betade jag av tre mail som legat och grott och gett mig stress och dåligt samvete några dar. Fixat på en kvart när jag väl tog mig samman och kom på hur jag skulle skriva, men jag har väl haft annat för mig som varit viktigare.

Stugan hann vi i alla fall titta till igår och fixa några saker jag borde fixat för några veckor sen och våra småfåglar får inte mat lika ofta som vanligt den här hösten, vintern. Men det är visst OK, småfåglarna hittar alltid mat själva har jag läst, men trots det blir jag stressad och får dåligt samvete om jag missar att mata mina skyddslingar.

Bloggen är måhända det minst viktiga om jag missar några dar ibland, men för min egen del med dåligt minne är det inte så bra med alltför stora luckor. Här är ett urval med några aktuella noteringar som jag borde ha kommenterat men inte hunnit:

• Årets julkalender Selmas Saga blir en höjdare. Vore värt ett blogginlägg. Återkommer nog.
• Trumpen kämpar på för att fylla sitt kabinett med gubbar i min ålder. Det får vara t.v.
• SCB-gallupen om läget i politiken har jag gärna lite åsikter om. Men hinner inte idag.
• Det föreslås en flygskatt, inte en dag för tidigt. Jag yrkar bifall och kanske återkommer.  
• En föreläsning om musik och körsång häromdan hade kunnat vara ett bra ämne.
• Vi käkade ute häromkvällen, maten hade varit värd en recension.
• Några böcker jag läst senaste dagarna. borde jag väl hinna recensera.  
• etc etc.

Men ingen större skada skedd om bloggen är lite gles ibland, tvärtom kanske, och det här var ju inte mycket att komma med.

Men nu hinner jag inte skriva mer. Jag har ett mail till jag måste skriva.