Jag gör som man ska

Idag tänkte jag att jag var lite väl noggrann att följa regler och direktiv. Politisk korrekt, nästan mesig.

Trädgårdsmöblerna staplas under tak

Söndag 30 oktober och klockan ställdes tillbaka en timme. Ja, där är det ju praktiskt att göra som alla andra. Men faktum är att jag var uppe mitt i natten och övervakade proceduren. Prick klockan tre i natt svartnade min mobil för en stund och när jag fick igång den var klockan två och jag kunde lugnt somna om och kosta på mig att sova ut extra länge på morgonkvisten.

Men så är det det där med trädgårdsmöblerna också, det hör ju ihop med vintertiden och man vill ju inte missköta sig. "Trägårdsmöblerna ställs tillbaka när klockan ställs tillbaka" heter det. Om det nu är några åtgärder om man missköter och inte ställer tillbaka möblerna just idag vet jag inte, men för säkerhets skull blev det en tur till stugan för att bubba möbler. Vi dricker mycket kaffe i stugan så vi har många sittgrupper och bänkar och allt skulle vinterförvaras enligt påbudet. Är det kanske ett EU-direktiv?

Än så är det långt till vår ...

I veckan kommer snön 2-3 decimeter(!) sägs det så snöskyffeln står beredd och vi räfsade lite löv också där löven låg som allra tjockast. Resten får blåsa bort.

Vinterprocedurerna är inte lika roliga som motsvarande procedurer på våren, men nu är det gjort och jag ber att få rapportera det till berörd myndighet.
 



     

Vad ska vi äta i kväll?

Vi är bara två i maten, men det kan vara lika svårt ändå att variera menyn.

Ja, mitt bidrag till maten hemma är mest bara att äta den, det erkänner jag lite skamset, men jag kan i alla fall komma med något förslag när jag får den där frågan. Oftast föreslår jag nån husmanskost som i veckan när jag föreslog falukorv med stuvad spenat. Men standardförslaget pannkaka med hallonsylt nappar Margareta aldrig på. Inte riktig mat....

Andra förslag kan vara en lunch på stan, det är en fin vardagslyx och då får man ju en liten promenad också. Eller hämtmat, oftast thai eller pizza. Eller souvlaki från greken. Och nån ytterst enstaka gång lagar jag nåt själv och pannkaka ska jag testa i veckan. Suget är stort och det var länge sen.

Reservmat när jag har hand om kvällsmaten 

På helger fixar Margareta ofta någon ny rätt som någon av alla de otaliga otaliga TV-kockarna  har lagat i någon av alla dessa otaliga inslag med matlagning på TV, och det är alltid gott, som igår kväll då vi åt en ny lasagnevariant med skaldjur. Kanon!

Men ibland tröttnar hon också med att stå vid spisen, så ikväll var det min tur igen att fixa maten. Promenad till affärn! Vad räckte fantasin till ikväll då?

Grillad kyckling med pommes frites. En nödlösning som vi ofta kört med genom åren när vi kom hem trötta på fredagskvällen och hela familjen var hungrig. Men nu var det så länge sen så det var riktigt gott och nu har jag visat prov på min matlagningskonst igen.

Men får jag till pannkakorna i veckan så ska jag banne mig ta en bild och lägga ut receptet.

Nya traditioner som Halloween

Halloween har på några år blivit lite av den viktigaste helgen på året med nya traditioner, det är lite märkligt.

Här har barnen fått göra egna forskningar om Halloween 

Alla Helgons Dag har funnits sen medeltiden står det i Wikipedia, och den fick också plötsligt nya inslag och nya traditioner för en del år sen när man skulle tända ljus på gravarna. för sina anhöriga. Den traditionen har vi anammat och tänder förstås ljus och gör fint på våra föräldrars gravar, men det där med barnens Halloween och Trick and Treat är jag mer neutral till. Absolut inte motståndare, neutral.

Det är klart att det kommer in nya vanor allt eftersom åren går, vi reser och ser hur man gör i andra länder och folk från andra länder kommer hit med sina traditioner och det som passar oss tar vi till oss, och vi har länge haft väldigt lätt att ta till oss det som kommer från Amerika.      

Och den amerikanska varianten av Halloween verkar ju vara kul för barnen. Det verkar som dom planerar i veckor vad dom ska klä ut sig till och hur dom ska fira och skolan jobbar också med Halloween. Barnens stora högtid med häxor och skelett men om man nu ska göra som amerikanerna, kanske man skulle fira 31 oktober som dom gör och bara "bus-o-godisa" just den dagen eller... Ja, nu vet ju inte jag riktigt hur vårt firande i Sverige egentligen har blivit. Helgen före och/eller efter 31:a? Eller lite när som helst under höstlovet?

Förra året läste jag om några barn som tog lite för allvarligt på det där med "Bus" när dom inte fick godis, men i USA sägs det att bara dom med en pumpa på trappen är med i leken och riskerar repressalier om det blir för lite godis, men för säkerhets skull har jag lite äpplen framme om nåt spöke skulle ringa på i helgen. "Frukt är godis" sa ju en reklamkampanj för en tid sen.

Sensmoral: Traditioner ändras och Alla Helgons Dag är kompletterad med amerikanska inslag som barnen tycker är kul, inget mer med det, men det intressanta är hur fort det går med nya traditioner. Jag följer och kommer att kommentera alla nya, kommande traditioner här i Mitt Sjuttital som inte ens är påtänkta än.
                     

Bra medel mot nagelsvamp

Nog kunde man väl få tjäna några fattiga lusidorer på sitt bloggande, jag brukar komma tillbaka dit ibland när jag behöver påfyllning i plånboken. Redan en hundring kunde vara kul, men jag är ju svartlistad av Google och AdSense. Men jag alltid är öppen för smygreklam och produktlanseringar som någorlunda ligger inom lagens råmärken, eller gråzonen går bra det också. 

Kanske Apoteket kan satsa sponsorpengar efter den här reklamen om medel mot nagelsvamp som jag köper hos dom. Jag har bara hittat det här medlet hos just Apoteket med stort A.

Inte så flashigt och fräscht med nagelsvamp men här har du medlet för dig! Det var fotvårdartjejen på senaste semesterresan som sa till på skarpen att jag måste fixa bort min nagelsvamp och när jag begrep att det kunde smitta så köpte jag i våras ut en burk i den övre prisklassen.  

Effektivt! Redan efter nån vecka såg man en förändring och nu efter ett halvår är nästan allt borta! Prisvärt men lite är fortfarande kvar på några tår och jag ger mig inte förrän allt är borta. Första burken tog slut för en månad sen och nu är jag en bit in på min andra burk och naglarna blir allt finare!

Det finns många burkar,tuber och medel att välja på, men jag kör med Footcare från Biocool. Ca 250 kr kostar burken och räcker bra länge, 4-5 månader.

"Nu köpte du ett bra medel" sa apotekarn spontant i kassan hos Apoteket, och jag håller med henne och ser fram mot ett sponsoravtal från Apoteket. Biocool eller båda efter den här konsumentinformationen. Hos AdSense är jag väl fortfarande svartlistad .

"Se på dina fötter, andra gör det" hette en reklamslogan anno dazumal, dom orden gäller fortfarande och kolla speciellt in dina tånaglar.

Dags för nya jeans

Jag shoppade lite i förra veckan och slog till med nya jeans. Det blev Dressmann sen här gången och idag har jag varit och hämtat dom.

Bra många år nu har jag kört med Levis och började där nu också. Jag har alltid kört med 501:or men den trevliga  tjejen rekommenderade mig en annan modell- Lite dyrare, 1100 kr tror jag. Jag lovade att återkomma.

Men hamnade på Dressmann. Dom hade extrapris på sina jeans, 299 kronor!

Vilket är bäst? Billiga för 299 eller Levis för nästan 4 gånger så dyra? Är skillnaden så stor kan man tänka. Det behövs en test hos Råd och Rön för att bedöma det, och en sån har jag inte sett så det är bara att chansa och nu ska jag kolla lite om det är nån egentlig skillnad mellan Dressmann för 299 och Levis för 1099.

Förra jeansen, Levis, köpte jag för 2,5 år sen. Levis och kostade nog 900. Bra jeans som har hållit stilen riktigt bra. När jeansen är helt nya har jag dom nog inte varje dag, men i år har dom hängt på väldigt mycket. Alltför mycket, men det är en annan sak, men nu är det ju så praktiskt med jeans.

Men för att vara ärlig, Dressmanns ordinarie pris är 499. Plus 120 kr för att lägga upp dom i benen = 619 kr. Levis kostar 1099 men då kostar det inget att lägga upp dom, så rätta skillnaden blir 480 kr, Levis är "bara nästan" dubbelt så dyra.

Nya jeans på Dressmann varje år eller hos Levis vartannat år? Trevlig personal hade dom på båda ställena men expediten på Dressmann imponerade lite extra så dom ligger på plus.  eller vad sägs om det här:

När jag hämtade jeansen idag efter att skräddarn gjort sitt kom jag bara in i affären och gick fram mot kassan och innan jag kom fram låg mina jeans redan framplockade. "Varsågod, dina jeans är klara" sa hon! Gör jag sånt intryck på stans (kvinnliga) expediter att dom lägger märke till mig bland alla kunder...

Medelålders Plus

Vlt, vår lokaltidning, har fått en uppfräschning och en kär gammal bekant har kommit tillbaka.

Stretar på i sitt sjuttital trots motvind

Jag är sån där som alltid börjar med serierna i tidningen och Vlt har inte haft några serier alls på länge länge men nu har dom skärpt till sig och bl.a. kör dom med Medelålders Plus, en klar favoritserie. Att läsa serier och att vara lite barnslig är en förutsättning för att åldras med värdighet.

Precis min ålder på figurerna och mycket igenkännande. Dom hämtar barnbarn på dagis, dom träffar gamla bekanta från förr som inte bara har positiva egenskaper och dom trivs bäst hemma vid köksbordet med trekaffet och dopp och på balkongen. Vardagsrealism som det går att få ut många komiska poänger ur.

Barnbarnen är små fortfarande men dom blir ju äldre så det finns mycket kvar att skämta om när dom blir tonåringar. Han och hon i serien åldras lite mer långsamt.

Fint att Vlt började med den här serien, och nu måste jag måste börja läsa ikapp serieböckerna. Författaren, Sven-Bertil Bärnarp, ger ut serien som serieböcker också och jag har sen länge nr 1, 2 och 3 hemma i bokhyllan, men han är uppe i nr 8 redan! Jag ligger 5 nummer back!!!! Dom här böckerna vill man ha hemma och bläddra ofta i så nu var det hög tid att börja läsa ikapp.

Jag tar en tur ner till Akademibokhandeln redan idag och finn det inte där så får det bli Bokus. Tack Sven-Bertil för att du skriver en så fin serie och tack Vlt för att ni började med Medelålders Plus så att jag kom på banan igen!

Saknar nåt i serien? Ja, dom är ju ingen exakt kopia av oss, saknar lite framåtanda ibland och dom är lite väl passiva med tex. Sociala Medier Men författaren har en Facebooksida i alla fall.

Roman om ett brott

Årets "Sommar i P1"-program med flest lyssnare var programmet med Maj Sjöwall. Och när sen filmen om hennes liv gick i repris på TV blev det naturligt att börja läsa om Sjöwall-Wahlöö. Idag började jag med den första, nio kvar.

Att Maj och Per ligger bakom hela det svenska deckarundret, ja dom var först i den genren i hela världen, det är ett faktum. Vilken grej! Dom var först med att blanda realistisk samhällskritik ned kriminalfallen. "Vad kommer jag att tycka nu då 40-50 år senare?"  tänkte jag letade på bibblan i fredags. Dom hade bara tre böcker inne, så dom är väl fortfarande populära att låna. Några har jag hemma i bokhyllan och alla finns som e-böcker. Nu kör jag!

Lagom långa böcker, 300 sidor, och lättlästa, mycket dialoger men dom körde med spektakulära, våldsamma kriminalfall, inga stillsamma Agata Christie-giftmord. I boken jag lånade i fredagskväll var det ett blodigt massmord på nio personer och den läste jag slut nu till lunch på söndag och då var jag ändå borta hela lördan. Man bara slukar dom här böckerna! Intressant att höra Maj berätta hur dom växelskrev dom här böckerna på nätterna och så blev Per Wahlöö sjuk och dog precis när sista boken var klar och barn fick dom också under den här tiden.

Jag gillar att läsa om 60-talet. Intressant i den första boken (av 10) är att det var så självklart med hatt och slips på poliserna, det minns jag inte själv. Slips kan jag hålla med om, men hatt? Ja minnet kanske sviker. Hemmafru och äktenskapsproblem, sånt personligt skrev man inte om i vanliga deckare innan Sjöwall/Wahlöö. Och dator och mobil hade man förstås inte då och det känns mest positivt. Poliserna jobbar hårt och ringer varandra när som helst på dygnet, men ändå känns det som det är lite lugnare då än nu.

Jag gillar stämningen i dom här böckerna från tiden när jag var ung, även om samhällskritiken var lite väl hård vad jag minns, men den första boken var rätt "snäll". Nu är jag redan igång med nästa, fint att återuppliva gamla minnen.

Att åldras med värdighet

När min sjuttitalsblogg en gång stapplar i mål så kan den som vill analysera hur den här bloggaren har lyckats med att åldras med värdighet eller om han misslyckats totalt.

Jag umgås av naturliga skäl mest med äldre människor, plus minus fem år från min, och de flesta, men inte alla, håller stilen riktigt bra.

Som han jag tränade med igår, 78 år och åkte dit på en sjukdom härom året och fick operera bort halva käken och livnära sig ett år mest på grönsakssoppa. Nu är han tillbaka på gymmet och är lika stark som förr.

Och en annan vän, 80 till våren, åkte dit på prostataproblem men bet ihop och går nu 3-4 powerwalks varje vecka. en timme i hård fart så svetten rinner. Vi har alltid intressanta samtal när vi pratas vid. Språkpolis som jag, "men jag börjar få problem med prepositionerna", erkände han.

Längst bak på spinningen sitter en kille några år över 80 som har har problem med knän, höfter och ben men håller fortfarande stilen, alltid positiv. Några fina exempel på dom som åldras med stil. Är dom sen åtminstone lite halvaktiva på nätet så är det med min måttstock positivt och bidrar till värdigheten.

Så är det dom där gnällspikarna, alltid hittar dom nåt fel. Dom är inte så många och jag ska inte peka ut nån, men vi pratade om det här häromdan, och utmärkande för det här gänget är att dom aldrig skulle spotta i nävarna och hjälpa till t.ex. i föreningen dom är med i. "Kön är för lång till kaffet, så dåligt organiserat..."   Dom vet alltid bäst och är alltid lite överlägsna. Antagligen har dom klagat sig fram genom livet och kommer aldrig att ändra på sig och kommer aldrig att åldras med värdighet.

En gammal kompis erkände det för mig en gång och tyckte redan nu synd om personalen på det hem han ev. en gång mot slutet skulle hamna på om han blev riktigt dålig: "Jag inser att jag kommer att bli odräglig" sa han.

En osammanhängande fundering en lördagsmorgon av en lite väl barnslig motionär/pensionär/gubbe.

Jubileum vid Jan Malmsjös Plank

Jag firade ett jubileum igår som jag var tvungen att annonsera både på Facebook och Instagram och det är så stort att jag måste notera det som en milstolpe även här i Mitt Sjuttital och bre ut texten lite.

Så här skrev jag med några lämpliga hashtags:

Och en snygg Selfie fick det också bli.  

"Jubileum vid Malmsjös Plank. Prick två år sen idag jag blev #starstruck när min maratonkollega ringde mig här inför New York-maran 2014 med ett "lycka till" Det firade jag idag med en påtaglig tempohöjning fram mot den historiska marken. Min bästa tid är nu! 
#janmalmsjö #nycmarathon #jante"'

Min fixering vid Jan Malmsjö har ju varit ett ständigt återkommande ämne på mina bloggar så det är klart att jag ska fortsätta med det och åtminstone uppmärksamma den här händelsen på kommande årsdagar, 20 oktober. 

Som är lätt att komma ihåg, min brors födelsedag, han blev 63 igår. Trots sin relativa ungdom lider han fortfarande av nån slags allergi mot Sociala Medier fast jag försökt få med honom ibland, men det har gått trögt för dig, lillebror! Det här personliga påhoppet är mitt första påhopp någonsin på någon under mina nio år med sociala medier, men jag testar bara nu om jag får någon reaktion från min lillebror. Läser han bloggar? Kollar han sin Facebook? Jag retar upp honom lite här och ser om dom här raderna på något sätt skulle nå honom. Blir han ledsen gör jag en pudel!

Men åter till jubileet, det vore fint med en liten plakett där på hörnet, "Malmsjös Plank", "Jan Malmsjös Plats" eller nåt liknande mer ett datum 20/10 2014. Undrar om man får sätta upp en skylt hur som helst? Men i Google Maps är det väl OK att skriva en notis och kanske man kan få in det i Tripadvisor också.

Men det bästa med gårdagen var att löpningen gick så himla bra, absolut mitt bästa träningspass sen maran i juni. Tveklöst. Malmsjö som sprang vid 70 hade tänkt springa vid 80 också berättade han den där gången när han ringde men han orkade inte hålla tag i joggingen med dåliga ben, så den planen sprack, han är 84 nu.

Men det gick alltså bra för mig igår med perfekta knän! Jag fick en idé.... Jag ser inte redan nu fram mot 80-årsdagen, men med perfekta knän så kan man väl få ha en idé i alla fall, en morot för fortsatta träningen, eller är det dumt?

 Jag får tänka på't.

Slutdebatterat i USA

Vilken tur! Jag råkade vakna till i fyrataget i natt så jag hann upp till slutet på tredje och sista debatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump. Intressant.

Jag hann höra Trump komma med några uppmärksammade påståenden om att valet är riggat för att garantera Clinton segern. Kriget i Mosul mot ISIS som just de här dagarna är som intensivast, det är Clintons fel att ISIS tog Mosul för två år sen. Kriget i Syrien, det är Clintons fel och bara Trump kan ordna fred i Syrien och make America great again.

Vem blir det?

Det är ett ovanligt ociviliserat språk i den här debatten från Trump som tex drog till med "nasty woman!", men det kan ju låta bra det han säger om man inte är så noga med att försöka tro att det är sant. Precis som dom som tror på Sverigedemokraterna. "Millions of millions...", "many people say...." och sånt svepande. Ingen direkt debatt egentligen med kontroll av siffror dom slänger sig med, men ändå lite lugnare än våra debatter.

Två minuter för att lägga ut texten sen var det den andras tur. Ja moderatorn fick förstås avbryta ordflödet ibland för att hålla tiden någorlunda.

Partiledardebatten hos oss för ett par veckor sen kändes mycket rörigare med åtta deltagare som pratade i mun på varandra. Och förlåt en yngling, nog var det de tre kvinnliga partiledarna som var svårast att styra, dom som avbröt och hackade mest. Eller var det bara jag som tyckte det? Debattledarna borde styra upp våra debatter lite bättre om det ska vara nån idé att kolla våra TV-debatter.                

Trump är 70 Clinton 69 och det är otroligt hur dom kan prata och prata och prata. Jag tänker på mig själv som rätt ofta med ålderns rätt tappar namn och siffror, och tråden också för den delen, men prata kan dom här kandidaterna. Men om man inte behöver hålla sig till sanningen är det väl enklare. Och Trump som öppet ljuger gör ju det utan att så mycket som blinka, det kan man nästan bli lite imponerad över. Och skraj.

Själv blir man ju avslöjad direkt om man behöver dra till med en vit lögn nå gång, men nu har jag i alla fall för första gången sett en presidentvalsdebatt i direktsändning, det är helt sant. Och Hillary Clinton vinner, det är nog också sant.

Herrlunch och fulltecknade kalendrar

Jag var på herrlunch igår hemma hos en kompis. Väldigt ovanligt för mig men det borde man göra oftare.

Det kanske är vanligare bland kvinnor, ja inte herrlunch förstås, mer tvärtom förstås, men själv kan jag bara minnas att det hänt mig en enda gång att jag käkat lunch hemma hos en kompis.

Eller den gången var det jag själv som lagade mat och bjöd hem en arbetskompis till mig när jag slutade jobba och det har vi fortsatt med som halvregelbundna luncher på stan, men det är trevligare i hemmiljö. Jag ska ge honom en pik vid nästa lunchträff.

Vid gårdagens lunch var det turkisk meny, småpiroger med ett namn jag glömt, och till det turkiskt te. Fyrkanter, av filodeg med fyllning av purjolök och paprika och så några avlånga saker som värden kallade "ryska cigarrer" med fyllning av köttfärs. Traditionellt turkiskt. Fint att sitta och prata i hemmiljö lugnt och sansat utan att någon behöver hävda sig, skryta och markera hur duktig man är på jobbet, sånt är jag så himla trött på. Vi som stretar fram i sjuttitalet behöver inte förhäva oss.

Vi skulle varit fyra runt bordet men en fick förhinder i sista stund så vi kommer att upprepa lunchen när alla fyra är tillgängliga. Det är det svårt för aktiva seniorer, att hitta luckor i våra kalendrar.

Idag på ett styrelsemöte inplanerat sen en månad tillbaka fick vi i sista stund återbud från två av oss. Ingen skada skedd, mötet gick bra ändå men så skulle vi boka nästa möte. Om fyra veckor - nej det går inte! Om fem? Nej då är jag borta. Och jag också. Om sex? Nej den veckan går inte heller!

Vi gav upp och sköt upp nästa möte ytterligare ett par veckor och får förlita oss på styrelsens Facebook-grupp för att driva föreningen närmaste tiden.

Such a night!

Rätt ofta, lite för ofta, ställer vi fortfarande väckarklockan så att vi kommer upp ordentligt, men idag behövde vi inte vara igång förrän i 10-taget, så det blev sovmorron på första tisdagen den här veckan.

Somnade strax efter 22 och sov ostört som en tonåring utan att ens ha vaknat till en enda gång ända till halv åtta. Det är om inte rekord så säkert en toppnotering för Mitt Sjuttital. Vaknade mitt  en dröm när jag pratade lite datateknik med dansk kille och kollade några CD-skivor som Ellen, klanens 16-åring just köpt. Rätt ofta har jag numera börjat komma ihåg mina drömmar när jag vaknar men drömtydningen håller jag inom den privata sfären.

Nu missade jag några intressanta inslag i Gomorron Sverige men jag hann i alla fall med rockstjärneprofessorn Michael Dahlén som hade tankar om varför tiden går så fort, det inslaget ska jag kolla igen och kanske också inslaget om Bitcoins som jag inte riktigt förstod fast man var så pedagogisk och visade pengaflödet med sockerbitar.

Annat aktuellt på TV kan vara "Sveriges bästa hemtjänst" som sändes i går kväll. Hemtjänsten är ett tufft jobb och intressant för mig "when I get older, many years from now" som The Beatles sjunger i en låt vi nog får träna på i eftermiddag men så var det det där som professor Dahlén säger om tiden....

Dahlén tog tjänstledigt ett år när han "gått in i väggen". Hans lille son uppskattade att ha pappa hemma så sonen tänkte också bli tjänstledig när han blev stor, och det skulle man själv ha velat ha varit en gång när stressen var för stor, men det var innan ordet "livspussel" var uppfunnet

Nu väntar dagens livspussel på att lösas och i morgon ställer jag väckarklockan igen.        


        

Min utsikt kom tvåa, bra nog

Det var nåt speciellt hur man byggde förr, speciellt 1800 verkar tilltala oss nutidsmänniskor.

Den här bilden har jag visat tidigare 

Min utsikt, det första jag ser på morgonen, är Herrgärdsskolan som kom tvåa i omröstningen av stans finaste hus slagen bara av Västerås Domkyrka med anor från 1200-talet. Och trea kom ett annat gammalt hus från 1800-talet.

Det är lite intressant och jag tycker nog så också, jag gillar min utsikt från balkongen.

Men från 60-talet, när rivningshysterin började, och framåt så byggdes det allt rätt tråkiga hus ett bra tag. Men nog har det väl ändrats en hel del på senare  tid? På promenaden häromdan på Öster Mälarstrand bygger man visserligen tätt, men rätt varierat med sneda hus, ovanliga vinklar och väldigt varierande färger. Ett trähus på sex våningar är också lite imponerande, det måste ju vara bra ovanligt.
 
Sen klagar vi folk reflexmässigt på mycket nytt. Häromdan var det nån som klagade över ett nybygge på Nordanby äng, sexvåningshus byggt i en båge med träfasad. Rätt snyggt tyckte jag, riktigt fult tyckte några andra. Men populärt, många vill bo där.

Hur som helst så gillar jag Herrgärdsskolan och många andra lite pampiga hus också från den där tiden 1870-1910 sådär. Så har jag förmånen att bo i ett annat hus som avviker lite och som också är rätt snyggt,

Prelaten Engelbrekt från 1990 byggdes för att vara lite annorlunda och sticker fortfarande ut. Och till jul, det är ju bara en dryg månad kvar till advent, ser huset extra snyggt ut med lite lampor i fönster och på balkonger.

  
                 

Veckans Frida

Tänk om man hade haft 5 procent av drivet Frida Boisen har i sitt huvudspår, Sociala Medier.

Frida kör oftast ärmlöst

Det är en fröjd att lyssna till henne på torsdagsmorgnarna och det är så mycket jag försöker ta till mig även om tåget redan har gått för mig, men tänk om man haft 5 procent av hennes energi, det var ju precis så jag tyckte den gången.

Inget att älta om, nu ser jag bara framåt, men ändå: tänk om jag den gången omkr. 2010 inte bara fått mothugg, "Nej "din verksamhet" ska vi ABSOLUT inte ha i vår förening" sa styrelsen. Jag borde kört ändå. Det var fegt av mig att kasta in handduken, men "griniga gamla gubbar" tänkte jag om de fina herrarna och stämplade ut. Slutältat om det, jag fick inte med mig mina ålderskamrater i Sociala Medier-racet då, men nu det gått några år. Nu ser jag att dom tom har kurs i Facebook, kanske med det material jag donerade till föreningen!? Då gjorde jag kanske lite nytta ändå? Slutältat!

Men en sån fin egenskap det är att vara öppen, positiv alltid med ett leende även om man får mothugg. Jag inbillar mig inte att inte Frida också är sur och ledsen emellanåt, men jag är säker på att normalläget för henne är vara positiv.

Det är inte alltid att mitt normalläge, jag har rätt ofta lågt PH-värde när det går trögt. Men Frida är ett föredöme, dels som inspiratör för mitt intresse inom Sociala Medier för äldre men lika mycket också med sin glada person.

Så tänkte jag på Gustav Fridolins knep också. Han hade en lapp framför sig på partiledardebatten i söndags där han skrivit några saker som han skulle tänka på som "självförtroende, utstrålning, stå säker" etc etc och han fick kanske lite råg i ryggen när han sneglade på den när AKB och Annie Lööf var dumma.

Jag skriver "Frida Boisen" på min lapp och sneglar på den när jag får mothugg.              
 
              

Ingenting var omöjligt förr

Tanken dök upp idag "på förekommen anledning" att det är en viss begränsning att inte ha dragkrok på bilen. Det har vi alltid haft allt sen tidigt 70-tal, men nu är vi alltså utan.

Rätt skönt på ett sätt, jag har aldrig gillat att köra släp, men visst är det en viss begränsning att inte ha möjligheten.

Lättmonterat?

Då, 1973, köpte jag en dragkrok för ett par hundra på postorder och monterade den alldeles själv. Fick själv borra hål i karossen, sånt var inte förberett på den tiden, och jag fick själv räkna ut hur elen skulle kopplas, hur sjutton vågade jag mig på det? Men jag fick godkänt på besiktningen och allt fungerade helt OK för vår husvagnsperiod

Det blev ju billigt och bra att göra jobbet själv den gången och tanken slog mig alltså idag, ska jag sätta på en krok och göra jobbet själv? Jag hittade en film på Youtube. 20 minuter tog det för montören på filmen och han behövde inte borra och för det elektriska fanns det kabelsatser. Lätt som en plätt alltså.    

Men aldrig i livet att jag skulle ge mig på nåt sånt själv numera. Dumt egentligen för visserligen skulle dom där 20 minuterna för proffset ta mig säkert 10 timmar. men gör verkstan jobbet på 20 minuter får man väl ändå betala för uppåt 10 timmars jobb, eller hur? Nej vi struntar i dragkrok och framför allt gör jag inte längre såna här jobb!

Och som sagt är det inte bara nackdelar att inte ha möjligheten till släpkärra. När vi behöver så får vi bekosta hemkörning och bortforsling som vi gjorde i stugan i våras, inte mer med det.    

Jag som bytte bromsbackar och olja och oljefilter själv en gång i tiden har tom slutat att skifta däck själv. Nu lämnar man bara in på verkstan. Jag var modigare förr.

En stor dag i det lilla

Värt att notera från en lite gråkall tisdag i Mitt Sjuttital: Bara småsaker, jag har lite dålig fantasi idag också.

Ingen ungdom längre...

Vår lilla bil har lämnat koltåldern och har genomgått sitt första serviceunderhåll, det är typiskt en stor dag i det lilla. Vår C4 börjar bli stor.

Det är klart att man ska sköta det årliga serviceunderhållet, eller är det självklart? Jo, jag brukar vara noga med det men visst kan man väl undra om det är värt priset. Byta olja och sånt är väl viktigt, men kolla tutan, däckslitaget och batteriet mm som ingår... Och nytt pollenfilter var det nödvändigt? Tja, jag fortsätter väl med den här servicen nästa år och nästa och nästa när hösten kryper på, det är nog bra och hoppas det är värt pengarna. Men det dröjer väl några år till innan första besiktningen.

Snygg buss, linje 5

Så åkte jag buss för första gången sen man blev tvungen att använda en mobilapp för att köpa biljett. Jag var lite nervös, skulle jag göra rätt eller dabba mig? Också det var en stor sak, men det gick bra och det är billigt med bussen, 12 kronor! Om man tänker efter så lever bilen farligt.

För oj så många bussresor jag kunde åka för det jag betalade för servicen på bilen. Och ännu billigare (och enklare) tror jag det blir om man köper ett biljetthäfte, men nej, det är inte dags än på länge, det var bara en förvirrad tanke. Nog behåller vi bilen, men det var stort att behärska mobilappen och klara min första bussresa på många år.

På kören var våra nya namnbrickor klara, det var också en stor lite sak. Vi är så många i rockkören Rock Everybody att vi har ingen chans att lära oss namnen, nu har vi en snygg namnbricka som det gäller att komma ihåg att ta med sig till träningen. Stort!

Det kommer såna här dagar för alla som får förmånen att streta på i Sitt Sjuttital, dagar när att köpa en bussbiljett är en stor sak Men i morgon är en annan dag.

Dagens dikt

Dåligt med fantasin idag när jag slog på datorn. Får bli en dikt i stället. Få se vad det blir när man skjuter lite orytmiskt från höften:


Tiden går fort och nu slår klockan måndag
Vädret är gråkallt, det blir väl en sån dag
som man inte minns när veckan är över
Nä, nu är det lite annat som vi två behöver

Annat än tvättstugan, jo vi ska tvätta
frukosten gjorde oss långt ifrån mätta
men 5:2 har bantats till dagens 6:1
Måndan är fastedag rätt och slätt

Teatern på torsdag, det handlar om dem
som svultna och fattiga lämnar sitt hem
På osäker båtfärd har dom drivits bort
Flyktingar då, nu finns samma sort

Utvandrarna som Willhelm Moberg skrev
Det händer igen, världen är skev
Lunchen blir mager idag här hos oss
Men det är OK, självvalt förstås

Och nu ska vi tvätta, nu kommer hissen
förlåt, den här dikten blev lite vissen
Men även en lysande sol har en fläck
Nu slutar jag dikta och lyfter min h-ck.

På Grönköpingsmanér använder jag mig förstås av självcensur av alltför utmanande ord, det skulle hr presidentkandidat Trump också tänka på.    

Så fick det bli, kanske bättre att jag låtit bli, men gjort är gjort. Återkommer ev. i morrn.

I övergångsåldern

Det här är min egen teori, att alla vi människor lever i en slags övergångsålder just nu som varat sen millenieskiftet ungefär. Kanske startade det lite tidigare, men än ser jag inte slutet på det.

Det har med teknik att göra. Så otroligt mycket nya möjligheter kommer hela tiden, smygande ibland så man knappt märker det och ibland annonseras det till pukor och trumpeter, men hur nu än tekniken förändras så är det mycket man ska lära sig.

Framför allt är det vi lite äldre som påverkas mest av att vi lämnat "OnOff"-epoken, tiden  när man bara tryckte på en enda knapp för att lyssna på radion eller se på TV:n. Nu under övergångsåldern med alla fantastiska möjligheter är allt så mycket mer komplicerat. Vi kommer att komma tillbaka dit en gång, men kanske utan "OnOff"-knapp, det blir väl röststyrt eller tankestyrt, eller viftar man bara med öronen? Men enklare kommer det att bli, manickerna kommer att sköta sig själva. Men det gör dom inte nu. Några nedslag från veckan som var:

Borde jag använda NFC?

Jag har mixtrat en hel del med skrivaren som inte funkade OK från datorn, bara från mobilen. TV:n gick inte igång i morse, surfplattan börjar bli lite knackig och krävt lite tillsyn, några appar i både datorn, mobil och surfplattan har jag behövt installera om. Nästan jämt är det nåt man behöver greja med så här i övergångsåldern.          

Radio med OnOff-knapp har vi inte längre, kör Bluetooth till en liten högtalare och det är ju fantastiskt att ha tillgång till obegränsat med musik och rätt enkelt, men det är allt lite kopplande för att komma igång, Margareta är inte helt nöjd. NFC har jag inte provat än, är det lättare? TV:n gick alltså inte igång idag, fick göra en fabriksåterställning och koppla bort HDMI-splittern...

Jobbigt - blir det bättre med 5g eller blir det spiken i kistan? Eller är jag helt ute och cyklar? Jag har fått för mig att med 5g får alla manicker en IP-adress och kanske det innebär att manickerna håller koll på varandra själva så att vi i pensionärsåldern får det lite enklare, det är så jag tänker.

Eller så blir det bara värre efter övergångsåldern, vad vet jag. Leve tekniken!

På kulturvandring i Västerås

Det växer upp nya områden i Västerås i en takt vi inte hinner med att botanisera i. Men i går tog vi en kulturvandring på Öster Mälarstrand med ett inplanerat lunchstopp. Det var ett tag sen vi var där.

Fantastiska män  kan angöra en brygga nedanför Färnlöfs plats 

Det är inte längre dit än att vi kunde ha gått dit eller åtminstone cyklat, men det blev bilen. Bryggans Bar & Café fick höga poäng i Vlt:s lunchtester häromdan, men det var fullsatt där när vi kom dit. Ja, det var väl lite onödigt att komma dit just kl 12.00. En halvtimme före eller framåt ett hade varit bättre så vi åt på det lite större Öster Mälarstrands Krog en bit bort i stället. Biff Rydberg. Riktigt gott!

Men kulturen då? Ja, mat är ju också kultur och en sån klassisk maträtt är i högsta grad kultur. Uppkallad efter en grosshandlare född 1780 i Lidköping och Hotell Rydberg i Stockholm. Kultur!

Bryggans Café ligger vid Lasse Färnlöfs Plats som invigdes för någon vecka sen. Lasse Färnlöf bodde granne med oss och var med i syster Gittans gäng innan han blev en av Sveriges största trumpetare och gick bort alldeles för tidigt. Fint att han fått en så fin plats uppkallad efter sig.

Strax intill ligger Poesiparken med fantasifyllda lekanordningar och skyltar med små dikter i Tranströmmers anda. Kulturellt i kubik!


På vår lilla tur hit mötte vi tre stycken gamla bekanta som vi fick en pratstund med och husen ligger visserligen tätt här, men jag förstår att det är populärt att flytta hit med Mälaren så nära och det är långt ifrån färdigbyggt, nästa så man blir lite sugen. Och lyssna gärna på Lasse Färnlöfs vackra melodi från filmen med samma namn. Kultur!          

 
      
  

Dags att ta tag i mitt missbruk

Jag har aldrig hymlat om mitt missbruk, men nu är det dags att ta tag i det och dra ner och bli måttlig. Men total avhållsamhet är nog att gå för långt.

Vaknade i morse med utslag över hela kroppen. Utslag som kliade rätt rejält. Dagens gympass fick jag boka av, inte kan man komma in där med stora blemmor på armar och ben.

Det var i går jag hämningslöst frossade i överflödet från de fyra fruktträden. När det finns obegränsat med äpplen kan jag också konsumera obegränsat med äpplen. Det är inte fråga om att ta 3-4 stycken utan det är mer att jag kedjeäter. Det som lockade mest i går var Åkerö, höstäpplet som är som godast just nu tror jag.

Fallfrukt som legat lite länge och var fula slängde vi i massor på komposten, men fina plockade vi ner i kassar och plockade från träden också, äpplen som nu står i kassar på balkongen och som jag tänkte frossa i mig närmaste tiden.

Och så vaknar jag med nässelutslag! Dags att ta tag i mitt missbruk. Frukten på förmiddagens fruktstund fick bli en banan, och nu drar jag ner äppelätandet till vadå? Kanske tre äpplen om dagen, det verkar väl inte vara för mycket?

Och så blev jag sugen att se om Svenska Ords geniala film Äppelkriget. Här är ett litet utdrag:

Postnord har missat ett brev till mig också

Postnord är i blåsväder och jag kom idag på att dom måste ha missat ett brev till mig också.

Uppväxt i ett "posthem" på den tiden breven kom fram i ur och skur genom Kungliga Postverkets försorg förstår jag att man ser väldigt annorlunda på sitt uppdrag nu. Det var väl inget statusyrke då heller med dåliga arbetstider och dålig lön, men det var en hederssak då att alla brev skulle komma fram t.ex. även om adressen var ofullständig. Och till jul jobbade alla dygnet runt, vartenda julkort och vartenda julpaket skulle ut.

Nu med allt färre brev att hantera blir ändå servicen bara sämre vad det verkar på alla klagomål. Trasiga paket och brev som lämnas i fel brevlåda. Och i gamla brevinkast vägrar Postnord tom att dela ut brev!

Just det sista fallet minns jag visserligen från min egen karriär som brevbärare att det finns en typ av brevlådor där man kunde skära sig på fingrarna. Om det är såna brevinkast som fortfarande finns så borde dom bytas ut. Men vägra....?

Men så just idag kom jag alltså på att jag saknar ett brev. Min restskatt! Margareta fick sin restskatt för länge sen och jag har sen dess lite smått väntat på min. Som samhällsnyttiga pensionärer ser vi förstås till att få restskatt så det får vi båda två. I storleksordning en solsemester för två.

Jag kan väl inte göra som hr presidentkandidaten Trump i USA och låta bli att betala min skatt även om Postnord inte aviserat mig? Jag har full koll på mitt skattekonto och statskassan ska få ett tillskott i november även om Postnord har slarvat!

"Varannan svensk saknar förtroende för Postnord" skriver Aftonbladet idag. Ingen skugga över vår trevlige brevbärare här på området, men jag är allt lite sur jag också på Postnord.
           

      

Same procedure

Det är roligare procedurer på våren, men höstprocedurerna är viktigare och nu har frostnätterna börjat, lika bra att köra igång.

Vår jordfabrik, men gropen ska grävas djupare  

Vi bommar inte igen stugan helt som våra grannar här på Stentorpet gör, men utemöblerna ska plockas undan, växter klippas ner mm.  Och så här års är det OK att elda sly och trädgårdsavfall, sånt tom inte kan komposteras, det gjorde vi igår.

Så gräver jag alltid gropen för det som producerats i våra Separetter. Jag har ett omsorgsfullt utvecklat avancerat system med kompostering enligt ett system och schema som bara jag själv har insikt om. Är gropen förberedd så blir det vårproceduren desto lättare.      

Parasollet fick gå i ide. 

Värmen får stå på i vinter också, men det är lite dyrt med elen, jag borde isolera stugan bättre. Eller stänga igen helt på vintern. Eller hoppas på en mild vinter, men samtidigt vill man ju ha snö att kunna rulla sig i efter bastun!

Gräset får jag nog klippa en gång till om dagarna fortsätter vara så här fina så gräset fortsätter växa, och det är mer jobb kvar för ett par arbetsdagar till, men nu tar vi allt och ransonerar resorna till stugan lite.

Och snart nog börjar vårprocedurerna...  

Varför är det Inga demonstrationer mot Putin?

Har jag missat nåt, varför är det så tyst, vad gör dagens unga?

På 60-70-talet var det ständigt demonstrationer mot USA:s krig i Vietnam med napalmbombningar. Med all rätt, ett otäckt krig. Terrorbombningar. Ungdomar runt hela världen demonstrerade och var engagerade. Mest ungdomar, men absolut inte bara unga, då fanns politiker som Palme t.ex. Till slut tog kriget slut och kanske bidrog demonstrationerna till att förkorta kriget.

Nu 2016 bombar Ryssland hänsynslöst sjukhus i Syrien och Aleppo läggs i ruiner och vi sitter framför TV-nyheterna och tycker det är otäckt och tar en kopp kaffe till, men var är ungdomarna, var är engagemanget, var är demonstrationerna mot Putin och Ryssland? Det finns inga politiker som Palme längre. Mycket är förstås mer komplicerat nu än vad det var på 60-70-talet men i dom här dagarna med rena terrorbombningar är det enkelt att välja sida. Alltför många barn dör. Och Ryssland ska öka sina insatser.

 Varför ser man inga demonstrationer mot Putin?

Tinnitus, en bagatell?

Bland allt man kan drabbas av kanske inte tinnitus hör till det värsta, men nu har den varit rätt jobbig ett tag och inte bara en bagatell.

Nu är det 16 år sen det örat började krångla och i minst 13 år har tinnitusen tjutit oavbrutet, ibland värre och ibland ännu värre. Det värsta är att det går ju inte att göra ett dugg åt det så det är rätt meningslöst att gå till läkaren, det är bara att gilla läget.

Inte hjälper det heller att hålla för öronen

Men även om det finns annat som är värre är det inte harmlöst det här heller. När jag klippte gräset idag (med öronskydd förstås!) funderade jag på om jag skulle ändra min blogg och bara skriva om tinnitus ett tag för att lära mig själv lite mer. Jag skulle tappa mina få läsare, men kanske få nya och tom göra lite nytta tänkte jag, och tog en paus från gräsklippandet för att se om det fanns några tinnitusbloggar.

Jodå, och nu har jag läst några stycken, men alla verkar har samma öde. Dom börjar skriva ambitiöst men man verkar inte hålla igång bloggandet särskilt länge, det är väl hopplöst när inget just blir bättre. Så det blir nog ingen specialblogg med tinnitustema för mig, några nedslag nån gång om året bara för att avreagera sig när det är extra jobbigt, det får räcka.

Idag testade jag lite. Borsta tänderna med eltandborste och rinnande vattenkran är rätt bra. då försvinner den helt även om man försöker höra den. Annars glömmer man normalt bort den under dagtid när man är i gång, selekterar bort den som man selekterar bort andra ljud hjärnan inte bryr sig om. Men trots det tjuter det ju hela tiden ändå, inte undra på att man blir trött.

Tänk om man fick uppleva tystnaden i ett buddistkloster i Nepal, kanske störd bara av lite fågelkvitter och en porlande fjällbäck...

 Nu har jag fått avreagera mig lite och fortsätter med gräsklipparen.