2/3 av världen är utan internet

Sa inte Pippi Långstrump nånting om "Utan internet försmäktar vi på denna ö"

Det kan ha varit något annat hon pratade om, men efter ett lätt åskväder i söndags har vi försmäktat utan internet i stugan. Fyra hårda dygn dygn. så några dagar har vi hört till dom där två tredjedelarna.

Internet är verkligen inte bara ett tidsfördriv med Facebook, Instagram och Youtube och sånt, det är banne mig viktigt att ha en tillförlitlig internetuppkoppling. "Hur länge klarar man sig utan internet" tänkte jag i morse när felet fortfarande inte var löst.

Ungdomar som växer upp nu kan ju aldrig fatta hur det var innan 1995-96. "Utan internet! Så kan man väl inte leva!" tänker dom. Stenåldern! Och vi som kom in i det här längre upp i åren blev snabbt tillvanda, åtminstone vi som vågade oss på att ta till oss det.

Nu just under det här avbrottet var det månadsslut. Räkningarna! Sen var det massor av information jag behövde komma åt - Casper och Ellen i Japan vill man ju följa, hur ska jag lägga Shingeltaket på bastun, finns det rum ledigt nånstans så vi kan ta en biltur nästa vecka, har pensionen kommit in på banken etc etc. Jag gör en massa transaktioner varenda dag, datorn står nästan alltid på och utan internet blir allt så komplicerat.

2/3 of the world is not connected to the internet skriver internet.org, en organisation som jobbar för att allt fler ska kopplas in på internet, i första hand för att få bättre tillgång till utbildning och sjukvård och sånt. Jag brukar läsa lite vad dom skriver, det är en intressant uppgift att hålla koll på här i sjuttitalet, är 1/2 ett uppnåeligt mål?

Efter en massa telefonsamtal och väntan så började till sist, efter fyra dygn, rätt lampa lysa på modemet. Ordningen återställd.    

Livet på landet

Nu får ni skärpa er! 

Svt hade en bra kampanj i våras "Ett Sverige" som blev aktuellt för oss i stugan i går. För idag fick vi lov att åka in till stan när internetproblemet i stugan blev aktut. Vi blev internetlösa efter ett rätt måttligt åskväder.

"Levande landsbygd" o.dyl. har man sagt i en del kampanjer men det är en väldans skillnad på stad och land. Det är det på många sätt men nu tänker jag bara på det här problemet. Internet.

Ett par måttliga smällar sen dog internet. Så blir det alltid i åskväder där i stugan men det brukar vara igång igen efter några timmar. Men inte igår. Jag felanmälde efter sju timmar men då felet inte var fixat efter nästan ett dygn åkte vi hem till stan, vi har en massa räkningar att fixa.

Telefonen då? Surfa på den? Jo, men det är ingen 4G-fart där och det är mycket trickigare att sköta räkningarna på mobilen. Det skulle väl gå om man hade tålamod, men det är inget riktigt bra alternativ. Lite intressant var det idag när vi provade i bilen, knappt tre km från oss var det 4G-fart. Men inte i stugan alltså.

Att vi sen har både TV och den fasta telefonen på samma tråd är ju inte heller så lyckat. En TV-fri kväll är ju inte bara negativt och som sagt var det första gången nånsin vi haft så här långt avbrott, och vi kunde ju åka hem till stan och passa på att tvätta, skriva det här blogginlägget och sköta räkningarna, men andra har ju sin bostad där! Och det finns företag som inte funkar utan internet.    

Nej, internet är banne mig för viktigt även på landet för att det ska vara så här långa avbrott. Hade det varit nåt liknande i storstan hade det varit skandal och huvuden hade rullat.

Svt-kampanjen visade på många problem för oss på landet, men så här kommer det väl att fortsätta länge än.
             

Stentorpets bastu är på plats

Jag har alltid gillat att bada bastu, men har aldrig haft en egen. Bastat på jobbet, bastat i badhuset, bastat på hotell på semester- och arbetsresor och hemma hos bekanta.

En bastu nära sitt slutmål

I villan på Bäckby satt jag ofta, ofta och ritade och funderade var vi skulle kunna få in en bastu, men hur jag än tänkte fanns det ingen bra plats. Som tur var kanske, jag vet inte om jag klarat av att bygga en sån. I stugan i Stentorpet har vi också funderat, och där har det ju inte varit problem med plats, mer att vi haft så mycket annat som stått högre upp på "Att Göra"-listan.

Noga att den kommer rätt

Men så i onsdags kom den då, vår alldeles egna bastu. Per lastbil från MD Småhus i Gävle till Stentorpet i Sala. Presenten från förra året som jag haft innestående tills vi kunde bestämma modell och var vi skulle köpa den. Eller skulle vi bygga den själva? Till slut kunde vi bestämma oss och det blev alltså en vedeldad bastu från MD Småhus som levererar den färdigbyggd, det är "bara" att ställa ner den på några Lecablock!

Lite försenad leverans av speciella anledningar, men bastun var värd att vänta på. Levererad i onsdags och invigd med ett första bastubad i går på torsdagen och i dag, fredag har finslipningen börjat. Den ska  målas, takplattor ska på och ett trädäck framför bastun ska byggas.

Det här inlägget blir ett tack till mina barn och deras familjer för att dom kom på den här geniala idén. Anders hittade modellen på Blocket och alla har sen hjälpt till att förbereda. Vi har grävt bort buskar, sågat ner grenar, grävt ut och jämnat till, skottat grus och lagt Lecablock. Redan 16 maj var vi igång som jag skrev i det här blogginlägget ett riktigt familjeprojekt!

Det här inlägget är alltså ett TACK till familjen och bara ett konstaterande att nu står den på plats. Andreas som hade turen(?) att vara här när leveransen kom är i full gång med att snickra trädäcket och själv är jag så tagen av det hela att jag bara orkar vara hantlangare och nu även skriva en liten notis som blir mer utförlig när trädäcket är klart, takplattorna är på och panelen är målad.

Men även om en del återstår så fungerar bastun helt perfekt och var rymligare än jag hade trott. En vedeldad bastu ger sån skön värme, en ren njutning med en fin utsikt ner över ån där den står, vi Stentorpare kommer helt klart att hålla oss extra rena och fräscha nu!

Och äntligen har vi en egen bastu, Margareta och jag.        
   

Pryder sin plats vid åkanten 

     

En småtrist sommar

Inte vädret, det är väl inte så ovanligt att det är gråkallt långt fram i juli. Då brukar augusti i stället bli rätt fin, det ser jag fram mot.

Förberedelserna är klara

Nä, det småtrista är att vi gått för mycket här i stugan och tittat bortåt kurvan. "Kommer dom inte snart?"  Vi har knappt kommit oss för att lämna gården. Ja, det sista var en rejäl överdrift, men vi har inte varit riktigt på hugget i alla fall den här sommaren. Inte gjort så mycket som vi brukar. Det har varit mycket fokus på en leverans där leveransdagen ständigt flyttats fram ett par veckor i taget. Men är väntan över nu, kommer leveransen i morgon onsdag eftermiddag? Det var det senaste beskedet jag fick från Thomas på MD Småhus.

 I väntan på Goodot

Lite har vi känt oss som Beckets gubbar i "I väntan på Godot", vi är också osäkra vad vi kommer att se bort i kurvan när lastbilen kommer. Vad Godot var för nåt har jag glömt och herrarna som väntade fick väl aldrig nån klarhet heller vad jag minns, men dom var spända av förväntan och det är vi också. Det blir en fyllig rapport här i bloggen, både ett, två och tre inlägg med olika vinklingar kan det nog komma att bli framöver.

Alla har vi väl gått och väntat på hantverkaren som ska komma men aldrig kommer. Alla har vi väl suttit i väntsalen och tittat på klockan som segar sig fram och aldrig blir man inkallad till doktorn. Eller väntat på tåget som aldrig kommer, flyget som är försenat eller vad som helst. Det är svårt att företa sig något riktigt när man bara väntar.

När jag gjorde beställningen i början av maj var leveranstiden 2-4 veckor, nu är vi snart uppe i 11 veckor, det är väl glömt så snart det står något där på Lecablocken, men just att vänta är lite stressande i längden. Men i morgon onsdag....                        

Ungdomar på World Scout Jamboree 2015

Just nu landade Ellen också i Japan, Casper kom fram för ett par dar sen. Världsscoutjamboree 2015 i Japan. Det var ju skönt att dom är på plats, nu har dom ett fantastiskt äventyr framför sig och morfar fick ett spontant ämne till sin sjuttitalsblogg.

Ellens grupp har samlats på Arlanda inför avresan

Drygt 2000 ungdomar från Sverige till ett läger i Japan med totalt 30000 deltagare, vilket projekt! En månad ska dom vara borta.

Avundsjuk på ungdomarna? Absolut absolut inte. Jag är aldrig avundsjuk på nån, allra minst på mina barnbarn och jag önskar bara att dom och alla deras kompisar får det bra. Såna här möjligheter finns det nu, världen har ändrats sen min barndom på femtiotalet, bra att dom tar vara på möjligheterna. Läger utomlands fanns inte på kartan då. Då gick scoutresan med lokalbuss till Gäddeholm. Jo jag var på ett läger nere i Kisa minns jag. Östergötland minsann!

Min kompis Phippe med en pappa som var VD för ett stort företag kom på språkresa till England, men jag var inte avundsjuk på honom heller, det var inget för vanligt folk det förstod jag förstås så jag hade aldrig en minsta tanke på att få göra något liknande.

En bra sak är också för dom som törs och har föräldrar som har råd vill säga är att ta ett skolår utomlands. Det hörde jag aldrig talas om under min skoltid, det fanns väl inte ens för välbeställda, men jag är glad att vi själva kunde ge våra barn den möjligheten under deras uppväxt. Det är bara då man riktigt lär sig prata på främmande språk. Och med internet och alla Sociala Medier som finns nu kan man ju underhålla sina kontakter livslångt.

Men seriöst verkar det inte bara vara att glida runt på en räkmacka för ungdomar nu, mycket är tuffare nu för dagens unga med stress, krav och svårigheter med jobb och bostad. Jag såg igår en bild från Falkenberg som var lite tragisk. "Sjung om studentens... Din framtid börjar här" står det på affischen som sitter på BUP-mottagningen.

Hoppas bara att ungdomarna som sett världen har nytta av det på alla plan! Och att dom har det bra i Japan.

Men aldrig avundsjuk på nån? Hrm.... Det var kanske att ta i, men det tar jag en annan gång.

Jordskott i Stentorpet

Visst kände vi igen oss i en hel del scener i TV-serien Jordskott i våras. Biblioteket i Sala har en utställning just nu som vi har kollat.

Vad hände med Josefin här i storyns Bläcktjärn? 

Där vi kände igen oss var i första hand i stadsmiljöer från Sala. Torget, filmens polisstation, Stekhuset där Wass åt Silverhöjds klassiska hjortronpaj, Thörnblads huvudkontor etc etc. Vid Måns-Ols ligger bron längs Gröna Gången där den drunknade kroppen flöt fram etc etc. Tennisbanan, gångtunneln, lekparken.... En massa miljöer vi kände igen men det roligaste var ju ändå att vi också kände igen så många skogsmiljöer. Precis här uppe i våran skog.

I Stentorpsskogen går ingen säker

Jag tog en liten skogspromenad där idag och alla spår från inspelningen är borta, kvar är bara den där speciella miljön med mycket mossa och den glesa skogen. Den lilla stenkullen där den lilla flickan Emma försvann finns kvar men scenen där Josefin sjunker ner i jorden var en konstgjord modell som nu finns på biblioteket.

Josefin bland mossa, rötter och lingonris 

Tyvärr finns Jordskott inte kvar längre på Svt Play, det hade varit kul att kolla den en gång till och lite noggrannare, men det ska ju kanske bli en fortsättning och förhoppningsvis blir det fler inspelningar från trollskogen i Stentorpet. Vad nu vår tjädertupp gillar det, det är ju precis här han går och attackerar hederligt folk på vårkanten.

Jordskott blev en succé i Sverige och utomlands också vad jag kan förstå. Sänds i Storbritannien och har fått internationella priser, kommer säkert i fler länder också, hoppas det blir en fortsättning.

Montering av grill

Mina grillade korvar blir alltid brända och jag har skyllt på klotgrillen från Weber. Nu chansar jag med en Landmann Dorado från Elon i Sala. 1995 kronor.

Kolgrill förstås, det är roligast så. Egentligen borde man tända med tändvätska också, det luktar så gott, men jag vet - miljön, så det får bli elgaffel som vanligt.  Men nu har vi i alla fall bytt till en Landmann, det andra stora märket jämte Weber om jag fattat rätt.

Om jag klarar grillningen bättre återstår att se, men redan första utmaningen var rätt intressant: monteringen! Jag tror det tog 3-4 timmar att skruva ihop den. Att vi konsumenter går med på sånt här! Små, små skruvar, massor av och muttrar och brickor. Tur att man är uppväxt med IKEA-monteringar, men det här var lite väl mycket att hålla reda på.

Klart för grillning

Bortsett från några små missöden gick det väl hyfsat och ett vred satt lite märkligt slappt, men det ska vara så har jag förstått när jag tittat runt på färdigmonterade grillar i affärerna. Inget jag gjort fel alltså, men det var alldeles för mycket montering och skruvande för att man ska tycka det är OK.

Det hade väl räckt med att jag som kund t.ex. hade monterat benen så att paketet inte hade blivit för stort, men det är så självklart nu med platta paket och att lämna slutmonteringen till kunden. Kamprads fel. Och man klarar inte monteringen helt ensam så Margareta fick vara assistent när inte mina två händer räckte till och med all respekt för henne undrar jag om hon hade gått iland med den här monteringen om vi haft ombytta roller.

Om sen Landmann-korvarna blir mindre brända än Weber-korvarna återstår att se.

Tivoli i stan

Dom dyker upp fortfarande under somrarna i Sala, Bengts Tivoli m.fl. med polska gästarbetare med tveksamma arbetsvillkor vad man har hört, men nu var det inte det tivolit jag tänkte på. Vi gjorde ett nedslag i Tivoliparken i Solna i går.

Det finns hur många utflyktsmål som helst i Stockholmstrakten och här fick vi en promenad med Annika och Calle längs en bit av Brunnsviken. Jag är lite dåligt orienterad där runt omkring men nu vet jag lite mer i alla fall. Lunch i Sjöstugan, gick vidare genom Ålkistan och vände sen ute på Bockholmen där man ser både Bergshamrabron och Lidingöbron, jag var helt borta med väderstrecken där. Fin löprunda, Brunnsviken runt. Tivoliparken undersökte vi lite extra.

I Tivoliparken hade det varit många projekt allt från 1700-talet, intressant att läsa på alla skyltar. Uppe på bergets högsta topp fanns det spår från andra världskriget. Ett tyskt flygplan på väg från Oslo hade skjutits ner där berättade Calle, vilken dramatik.

Fint var också koloniområdet, jag måste ta en joggingtur hela varvet runt Brunnsviken nån gång innan jag lägger joggingskorna definitivt på hyllan.

Ett visst underhåll skulle behövas

Sen vill jag gärna för den som inte redan vet, sprida lite kunskap om det riktiga Tivoli, staden utanför Rom dit man gärna gör utflykter när det blir för varmt i Rom. Det finns många palats där läser jag, men mest berömt är kejsar Hadrianus sommarstuga där står det på Wikipedia. Med några år på nacken är väl inte stugan i toppskick, men trakten verkar fin. Där skulle jag också gärna vilja ta en joggingtur.      

Fritidshus och fri tid

Margareta målar vitt idag 

Visst är det fint med fritidshus, men det är mycket jobb också. En del jobb gillar jag bättre, annat sämre, men allt måste göras.

Som tur är slipper jag målning, där har Margareta en naturlig talang och det är alltid hög tid för lite bättringsmålning nånstans, ett evighetsgöra,  där får jag bara på sin höjd vara hantlangare. Det är väl ingen favoritsyssla för henne heller, men hon är så noga så det får hon sköta. Nej då har jag en roligare syssla. Bland det jag tycker bäst om i stugan är vedhuggning!

Inget Alexanderhugg, här var det teknik och råstyrka 

Det är nog inte många som hugger ved med yxa längre, men det känns genuint på något sätt. Rätt jobbigt och kanske inte så nyttigt heller när man inte är så ung längre, men det är lite avkopplande att stå vid huggbocken, man ser resultatet och så ger det utlopp för lite aggressioner också. Det är i högsta grad tillåtet att svära högt och ljudligt när kubbarna inte vill ge med sig. Sen erkänner jag gärna att jag måste använda mig av släggan till dom kraftiga kubbarna, allt klarar jag inte med ebart klyvyxan.

Rensa sly, ansa häcken, rensa tistlar och brännässlor, klippa gräset, slå vass, rensa i källaren m.m. - allt dagligt är ingen höjdare men måste ju göras, då är det roligare att snickra och bygga och efter i dag hoppas jag att jag kan dra igång ett litet byggprojekt modell mindre. Så det finns att göra!

Visst vill man ha snyggt i stugan, men när värmen kommer på allvar så ställer vi allt undan färgburkar och yxor ett tag. Nån måtta får det vara.    

Och tänk i bra många år hade vi både stugan och villan, jobben och barnen och hobbys. Ordet Livspussel var inte uppfunnet då.
   

Åke Mjuk eller gasen i botten

En bekant till oss brukar säga att hon kör hetsigt. Inte så lyckat tycker jag och kanske inget man borde erkänna i alla fall, i min värld är det smartare att vara försiktig.

Ännu mer aktuell kampanj i år.

I en annonskampanj från 1953, alltså över 60 år sen! försökte man få bilisterna redan då att lätta på gaspedalen, det är nog dags att ta den kampanjen i repris! Men med stora dyra bilar vill man pressa lite och jag är nog mer en besvärlig propp nu, "gubbe med hatt"-typ.

Hur som helst så skulle jag lämna City Gross-parkeringen häromdan, skulle jag åka åt vänster eller rakt fram tänkte jag och rullade sakta mot utfarten från parkeringen. Stannade till 0,5-0,8 sekunder innan jag bestämde mig och under den tiden hann bilen bakom mig ge mig en signal och med gasen i botten körde han argt om mig efter utfarten. Rätt stor bil, amerikanare tror jag.

Hamnade sen på Media Markt och ut från den parkeringen funderade jag återigen: höger eller vänster. Nu var jag lite snabbare, 0,3-0,4 sekunder tror jag jag funderade innan jag svängde ut åt höger men bilen bakom hann tuta nu också. Vad är detta? Håller livet på att gå ifrån mina medtrafikanter.

Så tog vi 70-sträckan bort mot Coop Forum och fick en Audi på centimeteravstånd bakom oss. Han (hon?) låg och ryckte men kom inte om där jag tuffade på i mina 70 innan han/hon/hen till sist i en rondell med gasen i botten hittade en ledig fil och kunde dra om och i fartvinden med en adrenalinkick och ett förhöjt blodtryck dra vidare genom livet. Eller som i det här fallet fram till nästa 70-åkare en bit framför mig där det blev stopp igen.

Audi o BMW,
nog är det väl oftast dom som irriterar.

Allt det där inom en halvtimme häromdan och jag har fler exempel, men det får räcka med det. Det flesta bilister anser att dom kör bättre än genomsnittet hur nu det går ihop.

Det gäller mig också! Ja, åtminstone skäms jag inte om jag tvekar en knapp sekund om vilket håll jag ska köra eller om jag understundom håller den lagfästa hastigheten på min färd genom sjuttitalet mot okänt mål.      

  

Sommarläsning

Aniara - en klassiker

Jag har läst rätt måttligt den har sommaren, men ändå har det blivit en hel del. Lite lättviktigt och en del lite tyngre.

Två nobelpristagare är avverkade. Patrick Modiano kom jag inte riktigt underfund med, då var det lättare med Harry Martinsson och Aniara. Kom ut 1953 och som 9-åring var det väl OK för mig att inte läsa den, men nog borde jag läst den i gymnasietiden åtminstone men nu till sist är det gjort, 103 dikter.

Rimmade dikter ibland, lite friare dikter ibland. Spännande och lättläst, lite ovanligt för en poesibok. Och förresten är det den första poesibok jag nånsin läst från pärm till pärm, jag har svårt att hålla fokus när jag läser dikter.

Harry Martinsson var skarp i sin framtidsvision, den enda missen kanske var "hålkort" som han nämner ett par tre gånger, men han kunde ju inte veta det var ett kortlivat media.     

Aniara for genom rymden i 15000 år innan kraschen, vilket öde. Opera ser jag aldrig på, men Aniara måste jag  se, och det finns lite Aniara-opera på YouTube. Karl-Birger Blomdahl minns jag förstås och det var rätt otillgänglig musik om jag minns rätt, men jag är allt bra sugen att ta fram chipspåsen och bänka mig för en operakväll nu när jag kan handlingen och känner personerna. Kulturpoäng!

Förresten bor ju Annika med sin familj nu vid Aniaraplatsen i Sollentuna, dom borde också uppdatera sig med det här mästerverket.

Färgstarkt

Helt Ok färg.

  

Vårt nya grannhus väcker uppmärksamhet. En stor snackis idag i Västeråsgruppen på Facebook. Fräckt och fräsigt eller vedervärdigt?

Åsikterna går isär rätt rejält och visst hajade jag till häromdan när jag först fick se huset, vad ska man tycka. Eftersom de flesta är negativa så var det lätt att välja sida, det här blir fint!

Det blir ett hus till alldeles bredvid. men det blir lite mer blekrosa och säkert mer normalt, det här gula huset blir rätt fräckt. Det är bättre med starka färger än bara grått och svart.

Snygg flagga. Allt mer accepterad. 

Färg på bilar, färg på mobiler, färggranna kläder, jag gillar sånt. Jag köpte mig ett par nya. röda brallor på Dressmann häromdan som jag inte hunnit använda än men blir snygga med en matchande skjorta i snygg färg. Eller är det kanske för utmanande här i Mitt Sjuttital? Grått och brunt kanske passar bättre.

Den mörkgrå kostymen sliter jag inte så mycket på och går väl mest i jeansblått och lite tråkiga T-shirts, men nog känns det bra ibland med lite mera färg. Borde köra med det lite mer.  

Men visst finns det gränser. Jag törs inte ha vilka färger som helst på mig hur som helst och när ett hus i vårt villaområde en gång målades lila tyckte jag det var inte bara färgstarkt, det var allt bra magstarkt också. På svenskt manér lite lagom utmanande alltså är väl det jag gillar.

Favoritfärg? Rött eller blått förstås med ett litet försprång för rött tror jag. Men gult går bra det också åtminstone på grannhuset.

Poäng på allt

Ett par stockholmsresor till
så har jag min gratisfika

Det här är nästan en fortsättning på gårdagens inlägg. Nu är det det där med  kundkort och poäng och sånt som är modernt men som jag är lite dålig på. Jag fick mail från SJ idag med min poängsammanställning på mitt SJ Prio-kort där.

Hur mycket skulle poängen jag samlar hos SJ räcka till tänkte jag? En Stockholmsresa? Halvvägs till Göteborg? Nej, men får jag ihop lika många poäng till (och lite till) så räcker det till en kopp kaffe och en bulle! 1200 poäng går det åt då och jag har fått ihop lite drygt 500.

Har jag nån annan guldgruva också tänkte jag då? Från Clas Ohlson får jag bonuscheckar med jämna mellanrum som jag handlar för om jag kommer ihåg. Det brukar stå 30 kronor på checken, men en och annan trettilapp blir för gammal när jag glömt lösa in den. Från OKQ8 får jag också med jämna mellanrum bonuscheckar. Dom kan lösas in mot kontanter eller så kan jag kan handla för dom. Men det händer att jag glömmer lösa in dom också.

Jag sparar hotellpoäng också som jag inte har kontroll över och jag vet inte hur jag kan utnyttja dom. Hos Eurobonus har jag fått ihop tillräckligt med poäng för att kunna göra en inrikes flygresa. Räcker det till Kiruna?

Hästen är poängen

Så har jag en himla massa poäng hos Coop. Massor av poäng. Dom dubblas generöst lite då och då och det finns en massa fina och prisvärda varor som man kan få för poängen, men jag bara spar dom på hög än så länge, men där har jag en plan i alla fall. Har man dålig fantasi kan man använda dom att bara köpa falukorv och köttbullar för eller växla in dom som Eurobonuspoäng och plussa på det kontot. Då kan jag snart ta flyget till Paris eller New York. Och samla mer poäng på hotellet osv. Jag tror jag har några andra kort i byrålådan också som jag sällan använder, men jag har säkert samlat poäng på en massa andra ställen också. Vi har ett ICA-kort också.  

Det här med poäng är ju modernt och man blir väl en trogen kund kan jag tro och närmast borde jag ta några extra tågresor så att jag får ihop poäng till min gratisfika, men inte är jag så väldigt tänd på det här med kundkort och poäng. Men det är ju enklare än på den gamla goda tiden när man satt och räknade Konsumkvitton vid nyår för att få återbäringen, 3% var det väl då.

Så kan jag inte låta bli att tänka på den gamla Povel-sången, "Har ni hört den förut", om gamla dåliga vitsar där Gunwer drar den där om Hästen som betar på ängen. Hästen är poängen i den vitsen. Skoj!

Hur länge kan man hänga med?

Det är en ständig fundering i mitt sjuttital för allt går ju så fort nu. Och det kommer förstås bara att gå fortare och fortare så man kan inte ta till sig allt.

Inte för att jag är rädd att lära mig nytt, men ändå finns det massor av produkter och möjligheter som kanske kan vara bra för mig som jag bara struntar i. Förkortningar som jag inte orkar lära mig vad det står för i all oändlighet.

Swish har visst till sist slagit igenom läste jag idag, det var då jag kom att tänka på det här. Jag har Swish i mobilen men har bara använt det en enda gång då jag testade om det över huvud taget funkade. Det fungerade, men det är så sällan jag betalar småbelopp. Självscanning i affären är ju inte direkt är nån nyhet, har funnits bra länge redan, men i nya Coop Sala tar inte folk till sig det har jag sett, dom står hellre i långa köer har jag märkt. Aktivitetssensorn kommer inom kort från Telia. Gratis om man medverkar i en PRO-utvärdering och den ska jag förstås utvärdera, och har jag nytta av den kanske jag skaffar säkert en fräsigare modell senare. Checka in själv på flyget  är ju lätt men som man i min ålder kan bli stressad av. Inom sjukvården ska man nog snart sköta en hel del diagnostik själv innan man får rätt vård.          

Smarta mamman ser till
att du borstar tänderna

3D-skrivare, 3D-pennor, smarta klockor etc. är annat som slagit igenom senaste åren. Smarta tvättmaskiner, smarta elbilar, tom en smart mamma läste jag om. Smarta Mamma kom på plats nr 2 på topplistan där en smart drönare tog hem första platsen. Men smarta mamman kan nog bli lite tjatig när man inte har chansen längre att smita från sina plikter.

OK, aktivitetsarmband och en smart klocka (samma sak?) kan jag väl tänka mig men nog är det mycket onödigt som prånglas ut nu. Onödigt och lite utmanande i dessa tider med terrorism och flyktingar, men det är klart, teknisk utveckling står ju inte i nån motsats till såna problem.  

Det här virriga inlägget handlade både om några nya produkter och lite nya funktioner och sånt man förväntas kunna använda för att som äldre hänga med i samhället.      

Windows 10 kommer om några veckor, det ser jag fram mot och kommer att kasta mig över på direkten och uppdatera våra tre datorer och två mobiler, men sen tar jag nog till mig nya nyheter i lagom takt. Och blir det för jobbigt kanske man ska satsa på den där smarta mamman, hon kanske kan lite av varje.

Skrivkramp

Eller kanske inte, bara inget just att skriva om. Inget speciellt i alla fall. Och inte behöver jag väl heller få till nåt minnesvärt varje dag. Men här kom i alla fall några rader i sena natten.

Regnet har öst ner idag, så jag har suttit en hel del här vid datorn. Och så passade vi på att rensa garderober och några skåp så jag fick ett rejält lass med mig ner till Återbruket-Returen. En tupplur blev det också när vi inte kunde vara ute så mycket, lite skönt också med en regnig dag nån gång.

Vid datorn blev det lite botaniserande i Öppet Arkiv, det kan ju vara värt ett förslag till den där dan man inte har nåt att göra. Youtube-klipp är väl roliga men Öppet Arkiv är ett strå vassare, idag hade turen att få syn på ett alldeles nysläppt program från Knäppupp 1960 med bl.a. Martin Ljungs "Skåjten" (den borde Casper och Ellen se som ren allmänbildning) och Hasse Alfredsson och Martin i "Herr Larsson". Sen blev det program på program medan regnet öste ner. Pistvakt, Macken, Albert och Herbert....

Och nu alltså i sena natten har jag sett del 1 av "Halsduken" från 1962, en kriminalserie av Francis Durbridge som gjorde så många spännande radio och TV-program på den tiden. Sju avsnitt kvar.

Mer då? Mellan skurarna hann jag läsa ut Patrick Modianos "De yttre boulevarderna", men den var rätt otillgänglig, ingen bladvändare precis.

Så här fördrev jag alltså en regnig dag i stugan. Regnet behövdes och i morrn ska det visst bli lite bättre väder. Gonatt!        

Nu är vi bara två kvar.

Det är inget jag direkt gillar, men så himla jobbigt är det inte heller. Gräsklippningen.

Nyklippt

Från maj till oktober ska gräset i stugan ansas regelbundet och oftast är det jag som gör det. I tidernas begynnelse var vi bestämda på att vi skulle ha en manuell klippare, men det gick fort över och så klart vi kört motorklippare sen de första renlevnadsåren. Vi har avverkat bra många klippare, de flesta med drivning och det behövs på vår rätt stora gräsmatta. Vi har allt den största gräsmattan här bland våra sommarstugegrannar, men nu är det bara vi och en till som inte har åkgräsklippare.

Det tar uppåt två timmar att gå runt med vår Klippo Excellent, och nån timme till för att fixa finliret på de där besvärliga ställena, det skulle jag kanske klara en timme snabbare med åkgräsklippare. Nu när närmaste grannen också klipper gräset sittande gick jag och funderade på det idag, nåt att satsa på?

Nya kostar 15-25000 och uppåt och jag har inga fördomar mot åkgräsklippare. Har man råd och tycker det är värt pengarna så är det bara att köpa, men jag tycker inte den där timmen per klippning man sparar är värt pengarna, så nej - det är inte aktuellt att pensionera vår Klippo! Även om vi har kvarterets största gräsmatta.

Då är det mer angeläget att få klipparna att gå tystare. Hur tidigt en söndagsmorgon är det OK att köra igång tänkte jag idag. Kl 10.00 måste väl vara OK. Och elektriska klippare låter en hel del dom också, inget riktigt alternativ. Men kanske en robotklippare? 8-10000 på Clas Ohlson!

Inte direkt för jobbets skull, men dels skulle gräsmattan alltid vara nyklippt och så ligger jag inte sist här bland mina åkgräsklippsgrannar... Det kostar på att hänga med i statusracet och sen skulle det bara bli en kvar här närmast oss med en vanlig motorklippare!

Nytt personligt rekord

Jag har aldrig påstått att jag kan laga mat. Och det kan jag inte heller.

Jag kan en hel del annat som inte alla i min ålder kan men matlagning har jag misslyckats med så många gånger. Minns med bävan den gången jag lovade att ta hand om fredagsmaten, det skulle bli något alldeles extra tänkte jag då på torsdagskvällen när jag på heder och samvete lovade att det skulle bli något gott till fredagsmyset.

Men så framåt fredagseftermiddan undrade Margareta lite försynt vad det skulle bli. Himmel och pannkaka - jag hade glömt! Slängde mig på cykeln till affärn, sen blev det något djupfryst. OK trodde jag men det räknades inte som att laga mat fick jag lära mig då.

Fungerar bra som masugn,

En annan gång hade vi gäster i stugan och jag skötte grillen som jag av någon outgrundlig anledning anses betrodd att sköta ibland, men medan gästerna satt till bords så kunde jag inte låta bli att försöka vara lite trevlig och lägga mig i snacket också. Så pass mycket att jag glömde kolla grillen så köttet blev allt lite väl mycket grillat, det var sekunder från katastrof då minns jag. "Gott"   sa gästerna ändå, lite väluppfostrade som dom var. Och det kanske var Margaretas tillbehör dom tänkte på som smakade bra, knappast mina övergrillade köttbitar.

Sen har jag väl lyckats någorlunda några gånger då jag haft tur, men så häromdagen slog jag alltså nytt personligt rekord. "Har man bara bra råvaror går det bra" läste jag samma dag i tidningen där en grillmästare uttalade sig. Margareta åkte till affärn och valde både länge och väl för att få ta på riktigt fina bitar och framåt kvällen skulle jag göra min insats. På årets första riktigt sommarheta kväll!

Men det är ju så mycket som lockar, jag fastnade i några intressanta artiklar i surfplattan. Och Facebook måste ju kollas regelbundet. Så det gick åt pipsvängen och personliga rekordet var ett faktum. Sämre har jag aldrig grillat.

Efter en konstruktiv och saklig diskussion enades vi om att jag fick ta båda bitarna och grilla på en korv till Margareta i stället. Den blev rätt OK men grönsakerna blev knappt ljumma så jag undrar om det inte var något fel på själva grillen. Eller grillkolet. Sånt här ska väl inte behöva hända år 2015. "Weber" står det på grillen, den rekommenderas inte!

Självkörande bilar pratar man om i dessa dagar, men utvecklingen av självgrillande grillar är skrämmande eftersatt.                   

Tänker ofta på New York i Svasslaskogen

I högsommarvärmen är det lite svårt att tänka, men på joggingturen till Svassla kom jag i alla fall att tänka på Central Park och avståndsbedömning. En tanke som ofta slår mig just där.

Lätt att gå vilse.

Varje gång vi är i New York (låter bättre än "båda gångerna vi varit där"), alltså "varje gång" går vi lite i Central Park. Springer gärna lite. Den som inte joggat i Central Park har aldrig varit i New York brukar jag säga lite lagom stöddigt.

Central Park är 800 meter bred och knappt 4 km lång och känns hur stor som helst. Vi har tappat bort oss rejält där några gånger även om vi mest har rört oss i den södra delen.

Vägen till mossen här i stugan är ungefär lika lång som Central Park är bred, men joggar jag den så är det ju ingenting! Ett par svängar bara så är jag framme. Hur kan det kännas så annorlunda där i Central Park? Och längden då? 3,5 km här runt stugan är ju ingenting men känns hur långt som helst där i Central Park. Vi har inte ens varit längst upp där i parken.

  

Samma sak när jag ska ut och jogga en mil, no big deal. Jag har en vända på 11-12 km där jag hinner fundera lite på livet och bli lite lagom trött och svettig, men kör jag samma sträcka med bilen känns det väldigt mycket längre. Ett psykologiskt fenom eller vad ska man kalla det eller bara en dålig avståndsbedömning?

Det var allt jag kom att tänka på idag.

Tage Danielsson - den sanne humanisten

Claes Janson & Trio X har ett kanonprogram i höst med Tage Danielssons texter och musik. Jag råkade se programbladet idag och fastnade för en intressant liten dikt där.

På en scen nära dig i höst 

"Om jag tänkte som fan, kanske tänkte hela dan
på mitt liv och fann en slags mening som var sann
ja, då får jag inte glömma en förbannat viktig grej
att då gäller denna sanning bara mig"

Bra skrivet, och lite ödmjukt tycker jag att jag försöker hålla mig till den filosofin. Jag kanske inte alltid har gjort det, speciellt inte i alla diskussioner i ungdomsåren, då var det viktigast att försöka få andra att tycka som jag, men det är ju meningslöst. Nu kör jag mer mitt eget race t.ex. här i Mitt Sjuttital och bryr mig inte så vad andra tycker, men egot får förstås lite näring när man hittar en meningsfrände men gör jag inte det så tycker jag som jag gör ändå och ibland ändrar till en ny åsikt om jag hör något som är bättre.

Jag hade tur att få vara med när Tage, Hasse Alfredsson och Svenska Ord var som mest produktiva och såg dom ofta, på Berns och Gröna Lund t.ex. det är jag himla tacksam för. Özz Nujen, som jag också tycker mycket om, och alla andra ståuppare i all ära, modernt och tider förändras men har vi sett nån i Tage Danielssons klass sen han gick bort? 30 år sen i år!
     
Tages texter, filmer och musik kommer jag aldrig att ändra åsikt om, dom är helt enkelt bra. Ja bäst. Nu ser jag fram mot höstens föreställning och akut blev jag sugen att se en Tage-film nu, har jag inte en DVD i bokhyllan? Här är först en vacker och tänkvärd sång som säkert Claes Janson kommer att sjunga i höst: