Brist på politiska visioner

Februari är den kortaste månaden det är bra. Mest en trist transportsträcka.

Selma och Ellen har födelsedagar, det är ju några ljusglimtar och jämfört med januari är februari nästan 10 procent kortare, det är också bra. I praktiken 10 procents höjning av pensionen i ett nafs! Men 28 dagar är ändå för långt, en vecka till borde man väl kunna korta av februari med och lägga under maj tex när vädret är bättre och man alltid har svårt att få tiden att räcka till. Jag behöver måla om några hus i maj, hur ska jag hinna det? En vision för ett politisk parti att ta tag i.

En guldgruva

Onsdag = bastudiskussioner och idag handlade det om musik. Inte bara själva musiken utan också mediet. Några av oss gubbar hade skaffat skivspelare, jag gjorde det för flera år sen, och vi har dammat av våra gamla LP-skivor och det är blir ju bara allt populärare med vinyl-skivor. "Bättre förr..." man hamnar alltid där och det är bara att konstatera att även ungdomar nu får en annan känsla för musiken när dom lägger på en LP i stället för en strömmad spellista på Spotify. "Bättre förr..."

Och satt där inte en ung kille längst ner och skrockade lite. "Jag är bara 30" sa han, "men när vi grabbar träffas hamnar vi också där. Alltså att det var bättre förr!"

Musiken man växer upp med är alltid den bästa, den släpper man inte och 30-åringen och jag hade förstås olika favoriter, men vi var båda överens att i dagens musik hör man sällan texten i låtarna. Frank Sinatra sjöng till 20-mannaband men man hörde varenda stavelse vad han sjöng, nu är det trycket i musiken bakom sången som är viktigast så texten försvinner ofta.

Inga synpunkter, det är ju bara så det är, men han höll med om att det skulle bli knepigt att välja låtar till hans pensionärskör om 40 år när han blir 70. Vi i Rock Everybody med 50-60-talsrocken har det enklare.