Det har det skrivits avhandlingar om, det här är bara en kort reflektion från min horisont på morgonen dagen efter vår hyllning till rockmusiken på en rockshow med rockkören Rock Everybody.
Rock Everybody har 5 minuters rast, vila! |
Var tid har sin musik och just nu när allt går så himla fort kommer nya musikstilar oavbrutet. Musikaliska livslängden för artister och musik är inte som i min ungdom. För oss är det som gamla bekanta när vi sjunger våra ungdomslåtar då musiken höll sig kvar längre. Man kanske känner mer för musik som man spelade årsvis på grammofonskivor man köpt för dyra pengar. Spotify är fantastiskt, det vill man inte vara utan, men man kan väl knappast få samma relation till musiken som man fick på den där raspiga och vältummade LP:n när man nu kan slänga ihop en ny spellista lite hipp som happ.
Ungdomar från Kulturskolan |
The Cadillac Band |
Dom var inte med på 50-talet när det hände men hade ändå bra rockkänsla. Nästan som killarna i The Cadillac Band, alla gamla rävar en bit över 70 där tom Sveriges första rockidol, Little Gerhard, var med och sjöng. Han är över 80 men trots sin ålder sa han i logen efteråt att han aldrig sjungit med en så stor bakgrundskör tidigare. Även Raymond Björling sa att det var helt unikt med en sån bakgrundskör i Elvis gamla "How great thou art".
En unik kör och en unik föreställning med 50-60-70-talsrock. Och jag var med när det hände och grattis till alla som också var där! Kultur när den är som bäst.
Dag 98 i #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar