Folk är tröga

Nu har jag hämtat mig någorlunda efter veckan som toppades av vår rockshow 5/6 i en nästan fullsatt Carlforsska. Stor succe. Ändå saknade jag några stycken i publiken.

Häromdan berättade en bekant om prästen i Romfartuna som var lite sarkastisk när hon noterade hur tomt det var på en visafton som kyrkan ordnat. Bara tre personer dök upp.

Så var det alltså inte för oss men bortsett från mina allra närmaste som bänkade sig på första bänkraden så var det inte många av mina vänner jag såg där. Fast jag tipsat mina vänner både på Facebook och på eposten och flera skulle komma, men alla fick förhinder... Hade varit kul att se några fler vänner där.

T.ex. han som var så rockintresserad i ungdomen och han som nu i ett annat sammanhang sjunger rock inför publik, nog hade dom kunnat masa sig dit för att se vad deras gamle kompis håller på med. Nära släktingar, vänner både nära och lite mer perifera, hade dom alla tvättstugan just den här söndagseftermiddagen? Några hade säkert förhinder men den viktigaste orsaken tror jag säkert stavas Jante. Och folk är tröga.

Jo, det är svårt med tiden för de flesta, men när en arbetskamrat, släkting eller gammal vän bjuder in till en lättsam show med operasångare och gamla idoler från förr och nästan ingen dyker upp så.... Folk är tröga!

För att visa motsatsen har jag i kalendern noterat två datum de närmaste veckorna när jag tänkt kolla några arrangemang där bekanta deltar.    

Tack till dig som var där, det var kul att du kom, och nu har jag fått klaga lite. Nästa blogginlägg ska bli positivt!