Historisk mark

Det är viktigt att bevara viktiga händelser till eftervärlden. Det vi hörde i går morse till exempel, det måste tecknas ned och föras vidare.

På morgonpromenaden mötte vi en kille på cykel som jag sa nåt hurtigt till. Han var pratsjuk, hoppade av cykeln och så pratade vi lite om Svassla. Han var med redan då vägen genom skogen gjordes i ordning efter kriget så han måste väl varit runt 80 men såg rätt spänstig ut. Och pratsjuk.

Alla gamla Salabor här i Stentorpstrakten vill gärna prata om efterdyningarna av stormen i januari 1954. Dels var det en enorm storm, det minns jag själv, men framför allt var det det att allt timmer i hela regionen staplades upp här i Stentorpet. Lastbilskaravanerna gick hit och timret tippades i vår damm.

Det var intressant att höra, men det som var ännu mer intressant och som måste noteras här på nätet var hans berättelse om Einar Sundin (Einar Sundén?), Svasslas store son som hörde till Sverigeeliten en gång i en så nobel sport som maraton. Han var född 1898 i Svassla, på andra sidan skogen från oss. Svensk Mästare skulle han ha varit eller om det var att han hade svenska rekordet, jag minns inte riktigt vad vår nyfunne vän sa och jag hittar inte svaret i rullorna, och kanske det inte var riktigt sant, men Einar var säkert duktig det tror jag på.

Så det är historisk mark som Einar som Sverigeelit en gång tränade på och där jag lite väl sent i livet tog över stafettpinnen. Något att tänka på och ett arv att förvalta för alla marathonlöpare som kommer efter Einar och mig och som vässar formen på rundan Svassla - Ringvalla - Styrars - Måns Ols - Viksberg - Stentorpet. En motionsrunda där man känner historiens vingslag och det känns fint att ha bidragit till att ha skrivit in Einar Sundins namn i historieboken.

Och jag kommer att fortsätta leta efter fakta om Svasslas store son, Einar Sundin, maratonlöpare. När förra seklet var ungt.