Grattis på Sociala Medier

Andreas kommenterade den nya verkligheten bra igår.

Att komma ihåg sköter Facebook om 

Vi hade just sagt Hej och kommit hem från att ha ätit 72-årstårta med Almungeungarna när barnens pappa Andreas skrev ett Grattis på Facebook också, "det måste grattas på Sociala Medier också annars räknas det ju inte" skrev han. Skämtsamt förstås, men jag ger mig, det kanske är så! Det är på födelsedagar man ser vilka vänner man har som använder Sociala Medier. Har man inte sett nåt livstecken från dom under året så hör man av dom till födelsedagen. Fint, då vet man att dom lever!

Det började redan till morgonkaffet i går med ett Grattis från Anna i Murmansk och Virve i Finland, några tjejer jag aldrig kommer att träffa men vi hejar på varann ibland på FB. Sen rullade det på.

Dom närmaste tar förstår telefonen så man kan surra om lite annat också, men det är ju så enkelt nu med ett Grattis på FB och Instagram, och fast jag nog tyckt det var lite onödigt förr så ger jag mig oförbehållsamt nu och Facebook gör ju det omöjligt att glömma en bemärkelsedag. Om man nu vill bli gratulerad där förstås, det är frivilligt att tala om för Facebook när man är född.

Jag har rätt många FB-vänner från gamla jobb och från föreningar och nu Rock Everybody-kören och blir gärna FB-vän med alla som frågar, så det blev en hel del Grattis. Från några semestervänner från cykelsemestern härom året kom det också några Grattis, resan där vi sjöng så mycket på kvällarna att jag fick smak på körsång när jag kom hem. "Dagny" sjöng vi så mycket att hotellvärden och gästerna klagade.

Lite barnsligt kanske, men jag kastar in handduken och ger mig, det är rätt kul med födelsedagsgratulationer på Facebook och Instagram, bara det att jag är så dålig själv att gratulera på Fejan (förresten säger man så fortfarande? Fejan alltså?)

I efterskott, ett Grattis till mina FB-väner jag har glömt tidigare, nu är jag en bättre människa.

Dag 93 på #blogg100