Steglitsan

Sex poäng av fem möjliga

Egentligen gillar jag inte alltför tjocka böcker, men den här gillade jag från första till sista sidan, allt som allt 782 sidor. Donna Tartt.

Boken hittade Margareta på bokrean i vintras och så tjocka böcker drar man sig lite för innan man börjar läsa så den fick ligga till sig ett bra tag innan Margareta läste den i somras och så för några veckor sen var det min tur och jag sträckläste en riktig fullpoängare! Inte bara titeln, vi hade besök av en Steglits i stugan i vintras och känner lite för just den fågeln men dessutom handlade boken mycket om New York som vi också känner lite extra för.

New York är en märklig stad och fast vi bara varit där drygt två veckor hänger man med precis i miljön när Theo är nere på Lower East eller Upper West, på 7:e Avenyn, Edison etc. I Las Vegas har jag aldrig varit, men kapitlen därifrån är så fint beskrivna så jag vet precis hur det ser ut där. Och antikviteter och restaurering av gamla möbler kan jag massor om nu.

Imponerande hur författarinnan kan ha så mycket kunskap så hon kan få ihop en sån här bok, hon skriver visst inte så många böcker läte jag nånstans, men hon lägger väl desto mer jobb och tid på researchen.

Det enda som gjorde mig orolig var allt knark som Theo, Boris m.fl. i boken konsumerade. Knark och sprit redan från 15-årsåldern och det var liksom inget märkvärdigt med det. Då tänker man att är det livet verkligen så självklart där i USA? Gräs, dra en lina utan några betänkligheter, utan några pekpinnar. Det är ju lagligt i flera stater men för en svensk hälsoivrare känns det minst sagt lite osunt! Men ändå var det en riktigt bra bok och spännande att följa Theos och Steglitsans äventyr fastän boken var så tjock.

Magnus Utvik. bokrecensenten på SVT sa i Gomorron Sverige i tisdags att han också ibland drog sig för att sätta tänderna i alltför tjocka böcker. Han visade hur han tog ett djupt andetag och sa till sig själv att "Nu kör vi"  när han började med en tegelsten, men det är ju hans jobb som recensent och han är en snabbläsare, och det är inte jag. Och nu tipsade han om en ny tegelsten, 800 sidor, men en bok som man trots det bara måste läsa sa han. Helt ny men finns redan på biblioteket (på engelska) och kommer snart som pocket, Fanns också i bokaffärn såg jag idag, men jag lugnar mig nog nån vecka tills den kommer som pocket. Jag är pilgrimen fick full poäng av Magnus Utvik. Vad sägs om en kropp upplöst av syra, en livsfarlig terrorist, en kropp utan ögon på en soptipp i Damaskus, en kvinnlig seriemördare, ett fruktansvärt brott mot mänskligheten.... Låter väl som en lockande kvällslektyr under några veckor, men först roar jag mig med Magnus Uggla ett tag med boken om hans bloggeri som jag laddat ner från bibblan.

Det räcker gärna med böcker på 250 sidor, men det kanske inte är så farligt med tjocka böcker trots allt, i alla fall om man får tag på fullpoängare.