Varför sa jag inte så i stället.

Jag blev intervjuad igår. Det gick rätt bra, men nog hade det väl kunnat gå bättre.

Tomas Rajnai
Dramaten

Nu var visserligen intervjun bara på två man hand och i hemmiljö,  jag, Tomas Rajnai från Osynliga Teatern och en mikrofon men lite konstig känsla är det ändå. Och så Margareta som inom hörhåll tyst övervakade det hela. Det kändes rätt bra, jag försökte prata så lugnt jag kunde, och Margareta hade inte så stora invändningar. Det värsta problemet är ju att man alltid kommer på en del briljanta inlägg alldeles för sent. Som när jag fick straffspark alldeles på sista frågan men missade. Tomas la upp bollen men jag sköt utanför. Tomas kommer från Dramaten, och jag missade dessutom att be om en hälsning till hans arbetskamrat, min gamle vän, Jan Malmsjö. Synd.

Målvakten gick för tidigt!

Jag förstår hur Staffan Tapper kände det när han i 64:e minuten missade sin straff mot Polen i VM 74. "Tappan Straffer" fick han elakt heta sen, men han gjorde mycket annat som var bra, och jag är nöjd ändå med intervjun. Men det är enklare om man får lite frågor i förväg eller i alla fall om man kan få en andra chans på en del frågor.

Alla människor har nånting att berätta, alla har sina öden och sin historia och min historia är absolut inget som markant sticker ut, men fast vi pratade över en timme hann jag inte ta upp saker som mina hobbies, det här med bloggeriet t.ex. kom vi aldrig fram till, och en del annat jag också är stolt över missade vi också. I den mån Kim Jung-Un ställer upp på en intervju ger han nog frågorna själv, nåt och tänka på för mig också om det blir nån nästa gång, men nu är det gjort och kanske jag får en egen avdelning på Länsmuseet i sinom tid med filmvisning varje timme mot något förhöjd avgift.                        

Idag är jag ensam hemma, Margareta är på vift hela dan och blir borta över natten också. Jag tar en par ostsmörgåsar i kväll, det får räcka.