Sven Dufvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå. Var med år 88 ren och var ren gammal då.
"Den enarmad soldaten" skojade vi grabbar när vi läste Runeberg om nu någon förstår vårt intelligenta skämt.
 |
| Släpp ingen djävul över bron! |
Min farfars farfar, Jonas Fritz, var också soldat och bodde i sitt soldattorp i Viala med sin Anna, tänk om man fått läsa några blogginlägg från honom och hans Anna, det brukar jag tänka ibland. Lite datum kan man lätt få fram, men hur var dom, hur levde dom? Hur tänkte dom och vad tyckte dom om livet?
Jonas fick en reprimand för fylleri som ung soldat har jag läst men "bättrade sig sedermera". Han, Anna och barnen levde i soldattorpet i Viala och när sonen Olof tog över soldattjänsten flyttade Jonas och Anna till torpet "Jonasborg" någon kilometer bort där de sedan levde ett långt liv, ovanligt långt för den tiden. Det är nästan allt jag vet. Hobbies? Musikaliska? Händiga? Långa? Tjocka? Ett helt långt soldatliv och så vet jag bara att han åkte dit för fylleri! Vr dom nånsin utanför Sörmlands gränser?
Det är måhända lite fånigt att som jag sitta skriva mina trivialiteter och tro att man är nåt och till vilken nytta? Men oj vad skoj det hade varit med den där inblicken i det tidiga 1800-talet i Sörmland och livet i soldattorpet och sedermera torpet i Jonasborg, men det får man väl aldrig veta.
Sen brukar jag fundera på all den här informationen som vi nutidsmänniskor varje sekund lämnar efter oss på Sociala Medier, hur kommer den att användas i framtiden och hur länge kommer den att sparas? Och finns det fysiskt plats att spara allt? Jag är inte för egen del så bekymrad över den där diskussionen om övervakning och personlig integritet, och med allt som skrivs numera, visserligen massor av ren dynga, så måste det bli ett otroligt stort forskningsmaterial om oss människor att grotta i.
Och jag bidrar med glädje till att fylla ut Googles servrar med min levnadsvisdom och saknar blogginlägg från Jonas och Anna, sonen Olof och alla andra som kom före mig. Dumt att dom inte bloggade.
Jonas fick en reprimand för fylleri som ung soldat har jag läst men "bättrade sig sedermera". Han, Anna och barnen levde i soldattorpet i Viala och när sonen Olof tog över soldattjänsten flyttade Jonas och Anna till torpet "Jonasborg" någon kilometer bort där de sedan levde ett långt liv, ovanligt långt för den tiden. Det är nästan allt jag vet. Hobbies? Musikaliska? Händiga? Långa? Tjocka? Ett helt långt soldatliv och så vet jag bara att han åkte dit för fylleri! Vr dom nånsin utanför Sörmlands gränser?
Det är måhända lite fånigt att som jag sitta skriva mina trivialiteter och tro att man är nåt och till vilken nytta? Men oj vad skoj det hade varit med den där inblicken i det tidiga 1800-talet i Sörmland och livet i soldattorpet och sedermera torpet i Jonasborg, men det får man väl aldrig veta.
Sen brukar jag fundera på all den här informationen som vi nutidsmänniskor varje sekund lämnar efter oss på Sociala Medier, hur kommer den att användas i framtiden och hur länge kommer den att sparas? Och finns det fysiskt plats att spara allt? Jag är inte för egen del så bekymrad över den där diskussionen om övervakning och personlig integritet, och med allt som skrivs numera, visserligen massor av ren dynga, så måste det bli ett otroligt stort forskningsmaterial om oss människor att grotta i.
Och jag bidrar med glädje till att fylla ut Googles servrar med min levnadsvisdom och saknar blogginlägg från Jonas och Anna, sonen Olof och alla andra som kom före mig. Dumt att dom inte bloggade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar