Det är inte rättvist

Vetenskapens Världs hade upp det där med män och kvinnor häromdan, det tänkte jag kommentera längre fram, men här är en tanke i samma härad.

Jag gick på norrskensjakt igår men jag hittade inget, det förstod jag redan innan jag gick ut att jag inte skulle göra, men vårkvällen var så skön så jag gick en vända ändå.

Djäkneberget by night

Djäkneberget var målet, kanske man kunde se något där uppifrån hade jag tänkt. Jag tog bakvägen upp, riktigt mörkt var det, men jag känner de flesta stigarna "där som barn jag lekt". I mörkret letade jag på den där utsiktspunkten där jag tog rubrikbilden för den här bloggen, men där satt lite folk och småpratade. Trevade mig vidare mot en annan paviljong  där det var tomt, där satt jag en stund och spejade, men inget norrsken.

3-4 grabbar dök upp i mörkret och stod också och spejade ut över stan men dom gick aldrig fram till min utsiktsplats utan försvann bara i mörkret, och efter stund hade jag också tittat färdigt och gick hemåt i kvällsmörkret. Och kom då att tänka på att den här promenaden hade aldrig nånsin Margareta vågat göra och inte många andra kvinnor heller skulle jag tro. Aldrig så vältränade tjejer ger sig nog ändå inte ut på nattliga promenader ensamma i dåligt upplysta områden. Och jag var inte orolig en sekund, inte ens när de där 3-4 grabbarna dök upp.

Det otäcka är att det finns väl områden i andra länder där dom knappt ens kan gå ut ensamma på ljusa dan, eller för den skull inte ens får gå ut ensamma utan en manlig släkting. Det är inte rättvist. Men jag fick en fin nattlig promenad alldeles för mig själv utan norrsken, men kan i alla fall rapportera att Djäkneberget verkar lugnt om natten.