Dagens rapport

Tisdag morgon: Det blir alltså korta påskrapporter den här veckan utan så mycket eftertanke.

I dagens tidning läser jag ett stort reportage om tiggarna som blir allt fler i Sverige och i Västerås också. Bor i gamla skruttiga bilar, när kommer första lägret? Och vad gör man då? Problemet är störst för tiggarna själva som råkat fötts i länder som inte ger dom något stöd, men är ett problem här också. "Gott om frågor, ont om bra svar" lyder en rubrik.

Min Facebook-genomgång i går för några kamrater var kul, lite sugen blir man att ta tag i det här igen, kurser för äldre alltså. Men det är jobbigt, egentligen skulle jag behöva sitta med en och en i timmar, men det kan man ju inte ta på sig. Och några kamrater utan dator, inte dom på FB-genomgången förstås, ville igår ha hjälp att bränna musik på CD, men där sa jag stopp! Där får man ta hjälp av sina egna, och har man inga egna får man allt bli utan. Att säga "Nej" är annars rätt svårt.

Till helger ska man göra lite snyggt på gravarna, det får förstås bli några påskliljor, det åker vi och fixar nu direkt efter dagens motionspass. Salagraven blir fin på torsdag.

I Aftonbladet läser jag att Spotify utmanas, Tdal är bättre för artisterna står det. Och McDonalds ska ändra menyn. Inte så viktiga nyheter, då är efterdyningarna av flygkraschen i Alperna mer intressanta, självmordsstörtningen med 150 döda.

Att bensinpriset kanske ökar med 50 öre per liter är inte heller så dramatiskt mer än för högljudda män i 30-50-årsåldern verkar det som. Deras ekonomi vekar vara på väg att knäckas. Då var det mer intressant med inlägget i dagens Vlt om oss pensionärer som ligger kvar på 2009 års ekonomi, vi fick inte ut så mycket av alliansens prioriteringar, men det var ju ingen nyhet för den som av och till läser mina bloggar.            

Tack för idag - nu väntar Actic och ett tufft träningspass.

Tuff vecka väntar!

Stressen kändes direkt när jag vaknade, precis som i gamla tider. Hur ska jag hinna? Ja, nu finns det viktigare saker än det här bloggeriet, så det får räcka med en liten kort daglig notis den här veckan och över påskhelgen.

Idag är det alltså måndag morgon: Körträning som vanligt och så ska jag ha ett gäng nån timme för lite Facebook-information. Jag hade tre gamla kursdokumentationer kvar från min sista kurs i Sociala Medier för seniorer, dom kommer bra till hands idag för jag tar nog i alla fall inte upp dom där kurserna igen. Och FB ändras så mycket från år till år så det är mycket som redan är gammalt

Yngre skrattar lätt åt äldre som stressar upp sig redan på måndan och sen hela veckan om dom har en tid att passa på fredan men så långt har jag inte kommit, men nog krävs det planering. Kanske tur att det planerade besöket på Friends och matchen mot Iran inte blev av.

Nu har protesterna mot matchen och Iran satt fart, helt berättigade protester, men det som är bra är att nu diskuteras Iran ett tag. Det känns som Iran kommit i skuggan ett tag när det i regionen varit mycket fokus på t.ex. IS, Iran, Syrien och nu Jemen. Det finns mycket att säga om Iran också.

Själva matchen i morgon hade jag gärna sett på plats och den kan nog Sverige få svårt att vinna, det finns inga blåbärsnationer längre. Ett taggat Iran mot ett "dagen efter"-Sverige kanske?

Annars har morgonen varit lite dyster när jag läst om VIK:s debacle i kvalet till SHL, det gick inte i år heller, hinner VIK upp i SHL under mitt sjuttital? Bilderna från överfallet André Devaux gjorde i förra matchen visades idag, hur Röglespelaren kommer ångande och bakifrån hugger ner VIK-spelaren med ett slag på benen och ett i huvudet. Bakifrån! Innan matchen!  Borde bli allmänt åtal och vad säger man om SD-nämndemän som skriver hatinlägg om invandrare på rasistiska siter. Jaja, och veckan har knappt börjat.

Nu packar jag väskan för en stunds körsång! Och, som vi sjöng på torget i lördags:

"Om det finns lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring!"                                                


             

Virtual Reality

Jag var ensam hemma i fredags och vad gör jag då? Sitter framför datorn och lyssnar på föredrag! Boring skulle väl ungdomarna säga och jag förstår vad Margareta tycker jag borde gjort! Jag skulle väl åtminstone tagit en joggingrunda, men jag var så tagen av ett pass på gymmet så jag orkade inte köra två motionspass samma dag. Jag letade föredrag på internet i stället.


Det finns ju så otroligt mycket spännande att lyssna på på internet. Det jag lyssnade på i fredags var mest några föredrag av några Facebook-gurus som handlade om VR, Virtual Reality. Min engelska är inte så bra att jag förstår allt, men tillräckligt mycket så att jag förstår att det det är finfina grejer! "Jo jag menar det" som man sa i gamla pilsnerfilmer.

Det som föredraget började med var också intressant, man pratade om Aquila. Drönaren som är stor som en Boeing 737 men väger som en vanlig bil hade testats för första gången i torsdags i Storbritannien. Den ska kunna flyga i tre månader i sträck och ge billig internet till de fem miljarder som saknar internet. Det är sånt jag ägnar en eftermiddag åt när jag är solokvist, Boring? Tja, men det är sånt jag tycker är spännande.

Det värsta att det finns ju så många föredrag man skulle vilja lyssna på och så många ställen att leta på. "Ted" är bra med alldeles för mycket intressant att lyssna på och det är svårt att välja och i ärlighetens namn är det rätt lite som fastnar i min lilla hjärna.

Den här regniga söndan blir det väl innejobb med hushållssysslor, viktigt det också. Tvättstugan på eftermiddan t.ex. och så kan jag konstatera att rockkören Rock Everybody gjorde stor succe på torget i Västerås i går kväll. "Mitt" bildspel i 4:3 visades på storbildskärm i 16:9, det måste åtgärdas. Och så var det fel version som visades, det är svårt att ge rätt information. Strunt samma, det var inte så många som märkte det, kanske bara jag.                
                     

Spin of hope och Earth Hour

Dom här två händelserna sammanträffar alltid, sista lördagen i mars. Uppe tidigt idag för ett kort inlägg här i sjuttitalet innan jag ska iväg till första anhalten, Actic på Kristiansborg. Mitt pass börjar kl 9.00.  

Här kommer det att svettas idag!

Spin of hope är en utmaning där spinning-entusiaster samlas i lag, 12 i varje lag, och trampar på sina spinningcyklar i 12 timmar. Som en stafett med en timme per deltagare. Det betalar vi 125 kr/pers för som en gåva till Barncancerfonden. Actic har 28 lag anmälda så dom har fått låna dit några extra cyklar. Vi seniorer ställer upp med tre lag och hjälper till rätt bra för att få ihop pengar till Barncancerfonden, och så har vi ju haft rätt mycket att prata om senaste veckorna inför den här dagen och själva tramperiet idag kommer också att bli skoj.

Många företag har skänkt en massa priser också som lottas ut under dagen till oss som trampar, och med min tur kanske jag kan se fram mot en vattenflaska, ett svettband eller nåt sånt.

Så till kvällen är det Earth Hour  där vår rockkör Rock Everybody ska rappa! till en häftig rappvideo hur nu det ska gå. Och sen ska vi sjunga ett par normala låtar och det kommer säkert att gå bättre. Mest spänd är jag om man verkligen kommer att visa körens bildspel på storbildsskärm som det är planerat. Bra musik, men bilderna är lite amatörmässigt hopsatta (av mig). Jag hoppas visserligen att dom visar filmen, men gör dom det inte så blir jag inte alltför besviken.

Men vilken förmån att som pensionär få vara med i aktuella arrangemang i stan, alltför många äldre sitter bara ensamma hemma och gör ingenting. Tror jag. Eller sitter ensamma på puben som jag gjorde igår och känner sig ensamma. För mig var det rätt skönt att få gå ut ensam för en gångs skull, man behöver det bland, men det satt några figurer där på puben som såg ut att ha riktigt tråkigt, kanske sitter ensamma där lite väl ofta.

För mig får det gärna komma fler sån här helger där jag får göra en insats.      

Från Löpar-Nisse till Starke Adolf

Den observante har märkt att det det pågår en metarmorfos i den gamle mannens kropp, rocksångaren som driver den här sjuttitalsbloggen. Förvandlingen har känts tydligt de senaste dagarna.

Pedagogisk bild av Metarforfos,
passade den i sammanhanget?

Först en fundering, använde jag ordet metarmorfos rätt? Mina Blogg100-kollegor använder så många fina ord så jag vill dra till med nåt extra ibland jag också, men det är lätt att man trampar i klaveret. De flesta av dom verkar rätt bildade och skulle t.ex. aldrig börja en mening med "och" och dom kanske inte heller skulle skriva "dom".

Hur som helst så hade Margareta synpunkter på mina lår häromdan som hon tyckte blivit lite väl tunna för en långlöpare och i stället ser jag att mina biceps har utvecklats och inte är så taniga längre, men dom senare ville inte vara med på bild idag så tro mig på orden så länge. Och (sorry, jag har inga problem med att börja med "och"...) idag på ATC-träningen var det armar, armar, armar som Simon plågade oss med. Och lite ben och rygg, men mest armar.

Det var nog det jobbigaste ATC-passet vi haft och det var armhävningar, hantlar, Kettlebells (rygg och ben), rodd, och div. andra övningar för armarna. Simon är den av våra instruktörer som själv är armstarkast, klart han kör mycket med armövningar. Och utan skryt gick det riktigt bra för mig. Metarmorfos tänkte jag när jag såg mig i spegeln under träningen? En omvandling från uthållighet till ren råstyrka!

Jag vet inte om det enbart är positivt, jag får väl titta över mitt träningsprogram.

Varför sa jag inte så i stället.

Jag blev intervjuad igår. Det gick rätt bra, men nog hade det väl kunnat gå bättre.

Tomas Rajnai
Dramaten

Nu var visserligen intervjun bara på två man hand och i hemmiljö,  jag, Tomas Rajnai från Osynliga Teatern och en mikrofon men lite konstig känsla är det ändå. Och så Margareta som inom hörhåll tyst övervakade det hela. Det kändes rätt bra, jag försökte prata så lugnt jag kunde, och Margareta hade inte så stora invändningar. Det värsta problemet är ju att man alltid kommer på en del briljanta inlägg alldeles för sent. Som när jag fick straffspark alldeles på sista frågan men missade. Tomas la upp bollen men jag sköt utanför. Tomas kommer från Dramaten, och jag missade dessutom att be om en hälsning till hans arbetskamrat, min gamle vän, Jan Malmsjö. Synd.

Målvakten gick för tidigt!

Jag förstår hur Staffan Tapper kände det när han i 64:e minuten missade sin straff mot Polen i VM 74. "Tappan Straffer" fick han elakt heta sen, men han gjorde mycket annat som var bra, och jag är nöjd ändå med intervjun. Men det är enklare om man får lite frågor i förväg eller i alla fall om man kan få en andra chans på en del frågor.

Alla människor har nånting att berätta, alla har sina öden och sin historia och min historia är absolut inget som markant sticker ut, men fast vi pratade över en timme hann jag inte ta upp saker som mina hobbies, det här med bloggeriet t.ex. kom vi aldrig fram till, och en del annat jag också är stolt över missade vi också. I den mån Kim Jung-Un ställer upp på en intervju ger han nog frågorna själv, nåt och tänka på för mig också om det blir nån nästa gång, men nu är det gjort och kanske jag får en egen avdelning på Länsmuseet i sinom tid med filmvisning varje timme mot något förhöjd avgift.                        

Idag är jag ensam hemma, Margareta är på vift hela dan och blir borta över natten också. Jag tar en par ostsmörgåsar i kväll, det får räcka.

Throwback Thursday

För en gångs skull en TBT på en rätt dag, en torsdag. Men jag struntar i gamla blogginlägg den här gången, jag bläddrar i dokumentet "Mina  Minnesbilder".

Oförstörd.
Hur mycket visste man här?

Jag ska få besök idag, två killar från "Osynliga Teatern" hälsar på och ska göra en intervju! Livskraft här i länet har nu ett projekt att samla in berättelser från länet från olika människors liv. Inte för att jag kan ha så mycket spännande att komma med, men det är klart att jag sa "Ja" till grabbarna att dom fick komma. Dom ska visst spela in samtalet också, det är ju fint. Min sammetslena röst och min intelligenta levnadsvisdom får dom gärna spela in och spara i lämpliga arkiv så har framtiden nåt att förundras över. Men vad kan jag ha att berätta? För att komma i stämning läste jag alltså på i mitt dokument vad som hänt mig från liten oskyldig parvel till en stor drummel.

Det där minnesbildsdokumentet är jag rätt stolt över. Det tog bra många månader att få ihop, och när jag läser det nu ser jag att jag borde lagt ner några månader till för att få språket att låta bättre, men så är det väl med allting, man blir aldrig nöjd.

Västmanlands Länsteater - Västmanlands Länsmuseum - Osynliga Teatern - P4 Västmanland i projektet Livskraft, klart man vill vara med. Snart kommer grabbarna, nu läser jag på ur dokumentet, hoppas jag kan svara på frågorna dom kommer med!

"Ett Länsmuseum vet allt om husen, men det är intressant med dom som bor i husen också"  säger vår teaterchef Kajsa Giertz i en intervju i radion idag. Jag får ljuga ihop en riktig rövarhistoria så hon blir nöjd!

Om jag ändå skulle drista mig till en Throwback från bloggen så kan jag nämna att mitt allra första blogginlägg gjordes just en torsdag, 4 september 2008, men innehållet var inte mycket att nämna mer än att konstatera att jag var rätt tidigt ute med bloggeriet, Och redan 9/9 kunde jag lägga in min första bild, ett bokomslag, och den boktiteln var väl fin!  

Jakten på den näst sista semlan

Kaffe 27, Semla 29 = 56 kr/pers 

Tisdag igår, sista veckan före påskveckan. Nästa vecka äts årets sista semla, så det  var näst sista chansen igår. Och solen sken så fint. "Vi tar en semmelfika på stan" sa vi båda. Men det var inte helt lätt.

Började med en tur nedåt hamnen. "Kajen" var stängt och det andra fiket vi brukar fika på hade inga semlor på menyn. Solade en stund på en bänk sen traskade vi tillbaka uppåt stan.

Öhrmans? Inga semlor och inte heller hos Voltaire och Espresso House kör mest med cupcakes och muffins, no semlor today.  Vi tittade in på ett par andra ställen också innan vi till slut hamnade på ett säkert kort hos Systrarna Ericsson i Gallerian. Så det blev en semmelfika men inte ute i solen, men det är ändå lite utekänsla hos systrana. Det var värt sina 112 kronor för två kaffe och två semlor även om vi klarat oss under en trettilapp om vi köpt med oss hem från Konsum i stället. Och nästa tisdag blir det årets sista semla, då blir det Konsumsemlor..

Onsdag idag, en kaloribomb till när det var Våffeldagen. Här var det stopp först men jag stod på mig, våfflor skulle jag ha idag. "Jag blandar till smeten och gräddar när jag kommer hem från gymmet" sa jag och Margareta muttrade nånting om kalorier och att hon inte var så förtjust i våfflor som vi därför inte äter så ofta. Men så när jag kom hem hade hon tagit fram ett recept i alla fall. Jag blandade till smeten och gräddade 7-8 våfflor, riktigt fint gräddade och riktigt gott blev det! Och Margareta åt nästan lika mycket som jag.

I morgon, torsdag, är det tvådag igen i vårt fem-tvåande, så det här kalorisyndandet är snart glömt.

             



        
   

Ode till den besvärliga skrivklådan

Den åtråvärda dekalen är designad av
generalen Fredrik Wass 

Det finns så mycket att skriva om, men ibland borde jag väl hejda mig. Nåja, man behöver ju inte läsa mer än man själv vill och "reglerna" för Blogg 100 säger ett inlägg om dan och efter gårdagens tre ska jag väl hålla mig till reglerna ett tag.

Skrivklådan var svår i går
dags för bättring nu och bot
men när vintern går mot vår
kör min autopilot

"En om dan" sa Fredrik Wass
"sju i veckan räcker gott"
Fredde - känner mig så kass
skrivklåda har blitt min lott

Kan det finnas medicin?
Piller? Salva? Eller båda?
Promenera, ett glas vin?
Nåt må bota denna klåda

Nu är tredjedelen klar
Skönt sen när jag gått i mål
Framtiden är uppenbar
Bloggen ner i närmsta hål

Skotta över, ställ en sten
sen med lämplig text därpå
"Stängd! Vi granskat kvaliten!
Hamna under marknivå"

Klådan då, kan den ta slut
utan blogg? kan man ju undra
nej jag provat det förut
rena PM är Blogg 100

Bara ett förtydligande:
Helt i onödan för alla mina läsare förstod förstås att med PM avses Perpetuum Mobile.  

Bröllopsdag och tack för ett bra jobb!

Vi hade båda glömt och det var Margareta som kom på det först. Vi hade båda glömt vår bröllopsdag!

Dubbel glädje med blommorna!

Vi gör sällan så stort väsen av bröllopsdagen mer än ett grattis och kanske en blomma. Nån gång har vi väl gått ut och ätit en bit och nån gång har det nog blivit en present också, men idag hade vi alltså glömt. Båda två som tur var. Guldbröllopet om två år får vi däremot inte missa!

Och vilket sammanträffande!

På dagens körövning presenterades det bildspel för kören som jag ställt i ordning och nu ville Eja, producenten för vår rockkör, visa sin uppskattning med en blombukett. Det var fint att få en uppskattning, och jag är efter omständigheterna rätt nöjd med resultatet. Det var första gången jag gjorde nåt sånt här och jag hade alldeles för få bilder att välja mellan. Och för lite tid att lägga ned på projektet också. Nästa version blir bättre!

Men blommorna då, klart jag delade med mig av dom till Margareta och hon var också delaktig i jobbet med bildspelet. Jag blev sittande hela dagar utan att kunna bistå i köket (jaja), Margareta fick hela tiden ge synpunkter och bidrog dessutom med ett antal egenhändigt tagna bilder. Som grädde på det hela är hon själv med på en bild som den uppmärksamme betraktaren kan se.

Bildspelet har ett jättefint ljud tycker alla utom ljudansvarige, vår körledare Lars Jauring, så jag har fått ett nytt ljudspår att lägga på om jag nu klarar det. Bildspelet har jättefina bilder tycker alla utom bildansvarige (jag själv), men det kan jag inte göra något åt förrän jag får fler bilder att välja mellan.

På lördag 28 mars 2015 kommer nu vårt bildspel att visas på storbildsskärm på Stora Torget i Västerås i samband med nedräkningen inför Earth Hour 2015! Och efter bildspelet förgyller rockkören Rock Everybody  vårkvällen med lite rocksång live från scenen. Lite stolt är jag, stolt men inte nöjd brukar man väl säga. Jobbet med "Bildspelet version 2.0" startar redan nästa vecka. Det ska bli lite proffsigare har jag tänkt men det är så här att vara pensionär, tiden räckte inte till att göra version 1 bättre än så här!

Skrivklådan var svår idag. Tre inlägg på samma dag är lite onödigt. Jag ska skärpa till mig!

Synd att man inte bloggade för 200 år sen

Sven Dufvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå. Var med år 88 ren och var ren gammal då. 

Släpp ingen djävul över bron!

"Den enarmad soldaten" skojade vi grabbar när vi läste Runeberg om nu någon förstår vårt intelligenta skämt.

Min farfars farfar, Jonas Fritz, var också soldat och bodde i sitt soldattorp i Viala med sin Anna, tänk om man fått läsa några blogginlägg från honom och hans Anna, det brukar jag tänka ibland. Lite datum kan man lätt få fram, men hur var dom, hur levde dom? Hur tänkte dom och vad tyckte dom om livet?

Jonas fick en reprimand för fylleri som ung soldat har jag läst men "bättrade sig sedermera". Han, Anna och barnen levde i soldattorpet i Viala och när sonen Olof tog över soldattjänsten flyttade Jonas och Anna till torpet "Jonasborg" någon kilometer bort där de sedan levde ett långt liv, ovanligt långt för den tiden. Det är nästan allt jag vet. Hobbies? Musikaliska? Händiga? Långa? Tjocka? Ett helt långt soldatliv och så vet jag bara att han åkte dit för fylleri! Vr dom nånsin utanför Sörmlands gränser?

Det är måhända lite fånigt att som jag sitta skriva mina trivialiteter och tro att man är nåt och till vilken nytta? Men oj vad skoj det hade varit med den där inblicken i det tidiga 1800-talet i Sörmland och livet i soldattorpet och sedermera torpet i Jonasborg, men det får man väl aldrig veta.

Sen brukar jag fundera på all den här informationen som vi nutidsmänniskor varje sekund lämnar efter oss på Sociala Medier, hur kommer den att användas i framtiden och hur länge kommer den att sparas? Och finns det fysiskt plats att spara allt? Jag är inte för egen del så bekymrad över den där diskussionen om övervakning och personlig integritet, och med allt som skrivs numera, visserligen massor av ren dynga, så måste det bli ett otroligt stort forskningsmaterial om oss människor att grotta i.

Och jag bidrar med glädje till att fylla ut Googles servrar med min levnadsvisdom och saknar blogginlägg från Jonas och Anna, sonen Olof och alla andra som kom före mig. Dumt att dom inte bloggade.

Jag ska sluta kolla deckare på TV

Inte för att jag kollar många deckare på TV, men nu ska jag dra ner ännu mer.

Mycket pangande är det!

Jag har några veckor hamnat med Arne Dahl på söndagskvällarna och där satt jag i kväll också men jag borde sett Agenda i stället. Sorry Arne, nästa söndag får du klara upp dina fall utan mig.

Jag hänger väl någorlunda med i intrigen, men det är sånt himla massa slaktande att det blir löjligt och ointressant till slut. Charmlöst. Och inte fattar jag allt. Hur fick poliserna den och den adressen, var kom den och den kopplingen ifrån etc. Det går så himla fort ibland och så många namn att hålla isär.

Helgonet, Snobbar som jobbar, Columbo, Perry Mason och allt vad det hette en gång. Då var man så svältfödd så man såg allt och de första filmerna med James Bond var också något nytt så nog har jag sett deckare och thrillers. Och jag har läst massor med böcker i ämnet, från Agata Christie, Conan Doyle m.fl till moderna deckare och spänningsromaner. Jag avverkade en så sent som härom veckan, nyårsdramatik en iskall vinter i Hagfors så visst kan det vara spännande och avkopplande med mordgåtor, men det här slaktandet på söndagskvällarna har jag tröttnat på.

Hyckleri kanske men i morrn är det dags får ännu mera blod på TV, avskurna halsar i Jordskott. Halva serien är kvar så det kommer att hända mycket än, och den kommer jag fortsätta att se, den är ju till stor del inspelad i Sala. Det är svårt att förstå allt där också, men tempot där är lite långsammare än hos Arne Dahl. Och så använder dom bra mobiltelefoner i den serien, en intressant detalj. Ja, Nokia Windows Phone förstås.

Jylland på 20-talet

Annars har jag en favoritserie just nu på TV, Badhotellet på TV4. Det var ett mord där också, ännu ouppklarat, men vi tittare vet vem skurken är och bara väntar på att han ska bli avslöjad så att kanske Fie kan få sin Morten. Spänning, mord och kärlek, men den kan absolut inte kallas för deckare. 60 avsnitt är planerade så det kommer att hålla på många år än.

En nagelbitare!

Jag är med i AN, Anonyma Nagelbitare. Här är min bekännelse och på nytt en av mina mer intressanta blogginlägg.

Att bita på naglarna är en dum vana, lite obildat på nåt sätt. Som att peta sig i näsan. Så jag tog mig i kragen och slutade för 5-6 år sen. Det gick rätt bra fast jag bitit på naglarna så länge jag kan minnas och efter några återfall så har jag skött mig exemplariskt i flera år nu.

Men nu undrar jag: växer naglarna allt snabbare i takt med stigande ålder och visdom? Jag klipper och klipper, men naglarna är alltid för långa, lite frökenaktigt för långa.

Riktiga klor, men nu har jag ansat dom

Förr hade mina naglar ofta vita fläckar, nån brist av något ämne i kroppen läste  jag mig till, men det ser jag aldrig numera på mina långa naglar, det utgår jag från är positivt och att jag äter bättre numera. Positivt är också att jag över huvud taget nästan inte ens kan bita på naglarna längre, det går nästan inte alls att bita på naglarna med mina nya tänder jag fick efter min vurpa i motionsspåret i höstas? En positiv bieffekt av den pinsamma fadäsen, så nu kan jag inte få återfall ens om jag skulle vilja.

En annan fundering jag har är om håret också växer allt snabbare högre upp i åren? En del blir måhända tunnhårigare, men för mig känns det tvärtom, dags igen nu i veckan. 330 kronor! Och helt klart växer näshåret och håret i öronen allt snabbare, men där får jag ansa själv.

Min gamle vän är hemma igen

Jag umgås dagligen med min kamrat, vi kan kalla honom HP (inte att förväxla med förre förrädaren Hildor Peterzohn,  den oberäknelige ledaren för Vänsterpartiet i Grönköping).  Nej min kamrat är normalt mer att lita på, men för ett par veckor fick han nåt i halsen, fick inte fram ett ljud. Ja, han verkade helt död, stod bara timme ut och timme in och sa "Vänta!!!". Den som väntar på nåt gott etc., men här tröt mitt tålamod efter några timmar. Varför var han så vissen? Det är ju mycket som går, virus och annat elände, och han ville inte alls vara med.

Sladdarna borde jag snygga till 

Doktor Amin hade rätt medicin 

Och då han annars är alldeles för frisk för att hamna på sopberget nu i blomman av hans levnad och eftersom han även var en av de allra bästa man kunde få hos Dustin för några få år sen så ville jag absolut ha en diagnos av någon kunnig, det fick bli Amin på Arsadata. "Amin som Idi Amin, den gamle kejsaren i Uganda" förtydligade Amin, och då kände jag mig lugn, min kamrat var i trygga händer.

Så gick det några veckor. "På måndag ringer jag och frågar om han lever"  tänkte jag igår och sen dröjde det inte många minuter innan det plingade till i mobilen. Amin skrev att nu var min HP utskriven och ville hem!

Så nu är ordningen återställd, kamrat HP fick rätt medicin, det kostade en slant men nu är han igång igen och han var efterlängtad.

Nån jag pratade med för en tid sen sa att "visst, varannan vecka eller så startar jag datorn och kollar om det hänt nåt, betalar räkningar och så men Facebook ska jag gå ur!"  Då har jag ett mycket bättre förhållande till min kamrat, som sagt umgås vi normalt dagligen och nu har vi mycket att ta igen!

Rocka Sockorna!

Idag var det lätt på gymmet att se vilka som hänger på Sociala Medier och vilka som inte gör det.

Margareta var färggrann, jag höll mig manligt till svart och vitt 

Det var nog bara Margareta och jag tror jag, några andra sockrockare såg jag inte på hela gymmet. Det fanns en artikel i tidningen idag, men den kanske folk inte hunnit läsa innan träningen. Jag känner ingen med Dawns syndrom men så fint att olikheter uppmärksammas så här.

Jag fortsätter nog med olika strumpor på gymmet och det roliga är att det här är våran Ellens grej sen flera år tillbaka. Ett ungdomligt uppror i all sin enkelhet mot all likriktning! Heja Ellen och heja alla sockrockare både med och utan Dawns!

Men jag var inte bara snäll idag, jag näpsade av en kille i bastun som en tid tagit sig tagit sig lite väl stora friheter,eller vad sägs om att skölja upp träningsklädena och sen hänga upp dom på tork i bastun efter träningen. En handduk att sitta på är väl OK, och möjligen badbyxor på för dom som är riktigt blyga, men torka tröjor och träningsbyxor i bastun! Nej så vill vi inte ha det.

"Lite snuskigt" sa jag, "Jamen det blir lättare för mig i träningsväskan sen" tyckte min antagonist. Få se om han törs utmana mig i en returmatch.

På väg hem från gymmet stötte jag på en bekant jag inte sett på över 10 år. 15-20 år yngre än jag  och inför mitt första marathon sa han uppmuntrande "tänk inte ens på marathon". Nu tränar jag mot nya framgångar medan han inte ens kan ta en långpromenad, så det kan bli.

Det är inte rättvist

Vetenskapens Världs hade upp det där med män och kvinnor häromdan, det tänkte jag kommentera längre fram, men här är en tanke i samma härad.

Jag gick på norrskensjakt igår men jag hittade inget, det förstod jag redan innan jag gick ut att jag inte skulle göra, men vårkvällen var så skön så jag gick en vända ändå.

Djäkneberget by night

Djäkneberget var målet, kanske man kunde se något där uppifrån hade jag tänkt. Jag tog bakvägen upp, riktigt mörkt var det, men jag känner de flesta stigarna "där som barn jag lekt". I mörkret letade jag på den där utsiktspunkten där jag tog rubrikbilden för den här bloggen, men där satt lite folk och småpratade. Trevade mig vidare mot en annan paviljong  där det var tomt, där satt jag en stund och spejade, men inget norrsken.

3-4 grabbar dök upp i mörkret och stod också och spejade ut över stan men dom gick aldrig fram till min utsiktsplats utan försvann bara i mörkret, och efter stund hade jag också tittat färdigt och gick hemåt i kvällsmörkret. Och kom då att tänka på att den här promenaden hade aldrig nånsin Margareta vågat göra och inte många andra kvinnor heller skulle jag tro. Aldrig så vältränade tjejer ger sig nog ändå inte ut på nattliga promenader ensamma i dåligt upplysta områden. Och jag var inte orolig en sekund, inte ens när de där 3-4 grabbarna dök upp.

Det otäcka är att det finns väl områden i andra länder där dom knappt ens kan gå ut ensamma på ljusa dan, eller för den skull inte ens får gå ut ensamma utan en manlig släkting. Det är inte rättvist. Men jag fick en fin nattlig promenad alldeles för mig själv utan norrsken, men kan i alla fall rapportera att Djäkneberget verkar lugnt om natten.

Solstorm och norrsken

Man har ju hört att solstormar kan slå ut datasystem och störa på lite olika sätt men jag har allt inte riktigt trott på det.

Men idag satt det en skylt på Coop Nära i Almunge att dom helst tog emot kontanter idag. Solen störde deras kassasystem sa kassörskan. Eller kassa system tänkte jag lite orättvist, men det var ju intressant att det är på det viset. Och det var ett präktigt norrsken över Almunge i går kväll och det har det varit i hela landet vad jag förstår.

Nu tar jag mig en promenad och kollar hur det ser ut i Västerås. Får jag en fin bild kommer den att publiceras här, finns där ingen bild så var det inget norrsken ikväll.

En nostalgipromenad

Mens Hasse på Ryds Glas fixade stenskottet från igår fick jag en tur genom mina gamla jaktmarker. I 25 år bodde vi på Bäckby och nu var det 20 år sen sist jag tog en promenad där.

Sockertoppsgranen måste väl vara ny
men vi hade en just där vi också!

Jag började förstås med huset, skulle nåt vara sig likt. Ommålat, nya fönster och dörrar. Garaget var tillbyggt på bredden, det såg lite lustigt ut. Ett långsmalt hobbyruum? Våra äppelträd var borta och rönnarna och pilträden också. Den dåligt byggda grinden var som tur var också borta och även staketet som vi karlar i kvarteret byggde gemensamt första sommaren 1971. Nu var det höga tättväxande häckar där i stället.

Lekplatsen var borta och planket där blixten slog ner en gång var också borta. Men alla hus såg väldigt välskötta ut, en helt annan gata nu kändes det som än när vi flyttade därifrån. Alla hus i olika färger, några hade byggt om entréerna, en mur i stället för det gamla staket såg jag vid ett hus mm mm. Riktigt snygg gata!

Men lustigt nog låg våra 50x50 gångplattor kvar på entrésidan! Lika knaggligt lagda som på vår tid, jag la ju i alla fall om dom några gånger! Jag fick dåligt samvete, borde jag erbjuda mig att lägga om dom igen?

Precis som i Kina!

Så gick jag vidare genom Gröna Stråket som det kallades en gång. Vid skolan var det massor av ungar som lekte. Ett utegym var nytt, den provade jag lite men till skateparken skulle jag behövt låna en bräda.

I centrum var mycket sig likt. Men bibblan hade fått en egen entré och där inne var det ommöblerat. Stötte på några bekanta på vårpromenad som berättade att banken försvinner och att där den nedlagda Pressbyrån står kommer det att byggas ett bostadshus. Mitt i centrum! Jag fattar noll, hur ska det få plats, jag kommer att göra ett återbesök när bygget kommer igång.

Vad kan det bli för bostadshus där den blåa kiosken står?

Jag trivdes bra på Bäckby och en intressant promenad var det. Längtar tillbaka? Nej, nu har vi ju sen länge dragit vidare, det blir nog inget mera Bäckby för oss.

Försäkringsbolaget Tre Kronor stod för betalningen av stenskottet, hoppas jag klarar mig ett tag nu!

Stenskott - ett vårtecken?

Det small till på vindrutan på vägen hem från stugan igår. Är det bara inbillning eller är det inte så att det händer oftare nu än förr att man får stenskott?

Som tur är kostar det inte så mycket, 200 kronor, och bilen som sköt själva stenskottet fick sig allt en saftig svordomsramsa i baken, precis som om han (?) gjorde det med flit. Jag hann inte se vilken bil det var men jag utgår från att det var en Audi av de dyrare modellerna och sprillans ny, körd av en stöddig högborgerlig direktörstyp med alltför hög lön, säkert en stockholmare. Det känns bättre om man får ta i lite grann.

Som tur var fick jag tid redan idag att täppa igen skadan, hoppas bara att dom inte tycker sprickan blev för stor! Jag bytte vindrutan helt härom året och då gick självrisken på 1500 har jag för mig.

Det är väl störst risk så här på våren innan småstenen hunnit regna bort, och det är tur att glasen är bättre nu än förr då hela vindrutan föll samman av ett stenskott, men det vore ännu bättre om en liten sten inte gjorde något märke alls, finns det såna vindrutor?    

Är jag äldst i #blogg100?

Cornelis var bra hela tiden

Vaknade tidigt på söndagsmorgonen som så många andra dagar numera. Och läste en massa bloggar av mina #blogg100-kollegor, många skriver väldigt bra och intressant. Och alla är rätt unga jämfört med mig.

Vilken tur brukar jag tänka, vilken tur att jag hann prova det här som kallas Sociala Medier och jag har hunnit prova en hel del, lärt mig det jag orkat lära mig och försökt förstå rätt mycket och jag har förbättrat mina kunskaper så gott det gått och "för var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli" som Cornelis sa. Jag vet inte om jag är äldst i #blogg100, har någon annan liksom jag passerat 70,men som en grinig gammal gubbe känns det bra ibland att avreagera sig och röra om i gammal dynga, som t.ex. att jag inte fick några av kollegorna i datagruppen i pensionärsföreningen att intressera sig i alla fall lite grann för det här att vara social på nätet, det var den gamla surdegen som kom till mig idag.       

Det är lite synd att det här med Sociala medier inte kom tidigare, brukar jag tänka ibland, vilken nytta jag skulle haft av det i yrkeslivet! 

Vi äldre behöver lite handledning

Men nu är det en fritidssyssla som pensionär och det är alltså synd att det gick så trögt att få med mina ålderskamrater på båten tycker jag, jag som hade så stora ambitioner. Att själv komma igång att blogga gick rätt lätt, men så tänkte jag direkt att det skulle gå lättare om man kunde ha nån att resonera med. Att själv komma igång med Facebook, Twitter, Instagram och sånt var inte heller så svårt, men så kul om man hade nån att resonera med tänkte jag där också, men mina kamrater i pensionärsföreningen var så svårflirtade. Vi var 15-20 datalärare som var rätt bra på att visa föreningskamraterna hur tangentbordet och musen fungerade och sånt men jag hade en tanke att vi datalärare i föreningen som hade ett naturligt intresse för datorn också kunde lyfta oss själva och sen bli en slags expertgrupp för äldre, det var väl en fin tanke. För även äldre kan ju med fördel blogga, Facebooka och Instagramma, värre än så är det inte!

Efter ett 10-tal kurser toppat med några föredrag på biblioteket här i stan var jag rätt bra på gång, men Sociala Medier, Facebook och sånt var lite för magstarkt för föreningens styrelse och datalärare där det t.ex. var viktigare att ägna tid åt att lära ut att göra adresslistor i epostprogrammet och när man med eftertryck sa att man absolut inte ville vara med i "din verksamhet" så var det bara att stämpla ut och bli ensamseglare. 

Men nu efter dagens inslag här i #blogg100-racet börjar nästan tanken gro igen. Jag var nog för tidigt ute för fem år sen. Nu googlar jag och ser massor av artiklar nu om nyttan av Sociala Medier för äldre med precis de argument jag körde med när jag började! Det kanske är dags att damma av mitt gamla kursmaterial.  

Livlinan!

VSK i bandyfinal och på det Melodifestivalen, inte optimalt för ett djuplodande och engagerande blogginlägg. Jag gör en inventering i Youtube-arkivet:

Efter den här dramatiken förra våren har vi inte vågat oss upp i skogen igen:



Och har var det också dramatik på Stentorpet.

Oh, vilken vecka

Äntligen fredag. Väckarklockan, morgontrafik, föreläsningar och arbetspass och lunchsamtal hela veckan lång.

Fredagen blev ledig, men det blir väl inte så mycket gjort i arbetslivet heller nu för tiden på fredagarna vad jag har hört. Casual Friday, kör man med det fortfarande. Med Roliga Timmen?

Gratis kursavgift och gratis lunch! Men det finns ju inga fria luncher, nån måste betala, så det är fint att vara med i  är en stor organisation, PRO i mitt fall. Det är visst landstingspengar inblandade också, tackar. Men en hård vecka var det. Kryddad med eget datakrångel hemma på kvällarna, ffg hamnade min dator på verkstan, så nu måste jag krusa för Margareta, hennes bärbara går bra!

Vad har vi lärt oss då? På en skrivarkurs skriver man, gärna på en dator som fungerar, men det viktigaste är ju VAD man skriver och jag får nog erkänna att jag nu nått min inkompetensnivå. "Mina torftiga små skrivförsök passar inte i miljön" för att travestera Ulf Peder Ulrog i hans sång från 1945 om en Smutsig liten bakgård... Och som Tjuren Ferdinand trivs jag bättre här i Mitt Ljuva Sjuttital.

Den oplanerade lediga fredagen innebar att jag kom inte med på fredagsträningen på Actic - sjätte reserv! Då får det bli en morgonrunda med jogging i stället. Där trivs jag också bra.
 

Så var det det där med motion igen. Ska visst vara bra för äldre sa dom på nyheterna....

Redan är Level 29 avklarad

En kort bloggfundering får det bli i dag också. Jag får nog bättre med tid nästa vecka:

Men den sensationella nyheten idag i Rapport att motion var nyttigt måste jag ta upp. Nyhetstorka kan det väl inte vara?  Eller...? Tja det är väl bra att dom tar upp det ofta och nu var det igen en av toppnyheterna att motion är nyttigt för äldre! Sensationellt!

Om det nu var något nytt dom kom med så var det möjligen det där att problemlösning också är bra,  men vem hade trott nåt annat där också. Korsord, Sudoku, frågesport och sånt är bra för hjärnan. Inte förvånande det heller, och alldeles som att jag kände på mig det för igår laddade jag ner en spelapp, jag som spelar så lite på datorn och mobilen.

Den här appen var enkel och lurig och gratis. Tre små bollar ska flyttas till ett särskilt läge, det här spelet kommer jag använda så snart hjärnan behöver lite motion.

Många av mina vänner, och jag också ibland, bruka dissa spel på mobilen och datorn, men det är ju lite löjligt, vi har väl t.ex. alla lagt en patiens nån gång, det här är ju inte annorlunda det.

Skriv varje dag

10 minuter om dan bör man skriva lite tycker vår föreläsare på skrivarkursen i Surahammar. Det tycker jag också och börjar dagen med att skiva en stund. På surfplattan idag framför TV:n och morgon nyheterna. (den här särskrivningen fixade ord programmet!)

Kanske ger  det bättre resultat om man går ner i varv, sätter sig på kammarn och skriver några tankar för sig själv bara. I lugn och ro och låter hjärnan stimuleras. Kanske en dikt för byrålådan.

Vad får det här för effekt? Min variant. 30 minuter vid tangentbordet? Och i stället för byrålådan trycka ut det på internet för Kreti och pleti att läsa? Min tanke har alltid varit att det borde vara nyttigt för oss som har passerat konfirmationsåldern men vad vet jag?

Men så fick det bli idag, 10 minuter och ett bidrag till att sprida en bra tanke. Skriv en rad varje dag! Gärna en dikt.

Det blir sol och fint i dag
Vinterns grus av blåsten dammar
VIK blev inte vårens lag
Nu drar jag till Surahammar!

Svennis gör det varje dag

Ja, han har gjort det med mig också. Det var dagens förvirrade tanke som jag tänkte i morronduschen.

Han duschar säkert också dagligen, liksom jag, men det var inte det jag tänkte på. En intressant vana för honom är att han varje dag handhälsar på sina spelare i de lag han tränar. Varje dag och han handhälsar säkert på lagets funktionärer också.

Materialförvaltaren, andre och tredjetränaren. Vaktmästaren. Det är säkert en genomtänkt tanke med den vanan.

Jag tar också gärna i  hand och fick tillfälle att hälsa på Svennis en gång när vårt gäng fick besöka honom och en träning på Leicesters träningscamp. "Örjan" sa jag, och undrar fortfarande om det gjorde det nåt intryck på Svennis?

En björnkram hade inte passat, ett handslag satt bättre oss karlar emellan. Men varje dag? Däremot om jag inte sett en bekant på länge och missar det där handslaget känns det som nåt som man missat, mötet har alldeles liksom inte börjat, som vi inte träffats än om man inte tagit i hand.

Nu jobbar Svennis i Kina, och helt säkert har han introducerat den där vanan där också. Kulturkrock när han så demonstrativt vill se individen i kollektivet?

Det var den här dagens korta fundering. Det tar vi i hand på!

Livlinan igen

Det får bli ett par av mina egna Youtube-klipp idag, jag är på språng ut i den stora världen. Folkets Hus i Surahammar!

Det här är mitt allra mest populära klipp. Selma in action:



Och så mitt allra första klipp. Grannarna klagade på mitt trumpetspelande så det har jag inte vågat mig på swn dess:

 

Till sist en annan inte så dum artist i en inspelning från Jazzens Museum härom året:

Jobbar halvtid den här veckan.

Egentligen borde jag väl fortfarande ha det så här med jobb på förmiddagarna, med kaffepauser och med diskussioner vid lunchen och sånt. Och så har man en fredag och helgen att se fram mot.

Folkets Hus i Sura är riktigt fint.
Men var är alla människor? På jobbet förstås!

Nu har jag förstås ofta tider att passa med all träning jag gör på förmiddagarna, men det är inte riktigt samma sak som nu den här veckan när jag sitter på skrivarkurs hos PRO och måste försöka se skärpt ut, och vara beredd på en fråga när som helst från herr författaren och föreläsaren Torgny Karnstedt.

Att skriva blogginlägg har hittills varit busenkelt för mig, här har jag sällan haft skrivkramp eller problem att formulera mig, och jag försöker snarast lägga band på mig så det inte ska bli för långa inlägg. Och mina läsare ska vara glada åt min självcensur, mina allra torftigaste uppslag kommer aldrig på pränt. Dom begravs lyckligtvis tjogvis digitalt med ett tryck på en Delete-tangent.

Idag blev det också lite övertidsarbete på eftermiddagen. Det gick inte på kursen att skriva på datorn jag lånade av Margareta så jag fick lov att köpa och installera ett nytt, modernare officepaket, Office 365, det tyder väl på att jag tar uppgiften på allvar. Så får jag ägna kvällen åt att försöka förstå mig på det. Halvtid med övertid och kvällstjänst på det, ett aktivt pensionärsliv.

Så ska jag ta itu med att göra om den här Youtube-filmen till 16:9-format, det skjuter jag på till helgen. Den råkade bli i fel format, men det kan jag fixa nu med Office 365, jag har sällan tråkigt.

              
            

Drabbad av skrivklåda

Jag måste avreagera mig efter att VIK fick spö i tredje matchen mot Karlskrona. SHL är så nära, men VIK börjar darra på manschetten. Karlskrona har matchboll på tisdag.

Men då kan jag i stället föreviga vår första pizza från Emilio's, vår nya leverantör efter att Prelaten blivit jämnad med marken. Deras (Emilio's) pizzor verkar vara nån femma billigare än Prelatens, men så hade dom några som kallades "Italienska specialpizzor" som var lite dyrare, en som fick det bli för det var ju ändå premiär.

"Emilia" med parmaskinka och en massa gott för 105 kronor. Multe bene eller vad det kan heta.

Nästa vecka är det skrivarkurs, då sitter jag väl med skrivkramp i stället.

Melodifestivalen 2015

Klappat och klart för finalen nästa vecka. Och jag har röstat rätt friskt.

Det var det här med "hjärtröster" i appen som gjorde att jag röstat så mycket. Inte så att mina favoriter alltid gick vidare, men jag försökte i alla fall. Caroline Wennergren t.ex. Hur kunde hon missa finalen?

Vem vinner hela klabbet då? Erik Saade hade en proffsig show, men nu har jag glömt hur hans låt lät. Måns Zelmerlöw? Magnus Carlsson? Jo det blir nog nån av dom tre i år.

I går röstade jag på Hasse Andersson och hans Guld och Gröna Skogar, men han kanske inte tar hem finalen, får väl se.

Ett kort inlägg och ännu kortare kommer det att bli under veckan som kommer, jag tar nog till livlinan och lägger ut några Youtube-klipp bara. Det är lite mycket nu i veckan!  
               

Fantomen i Vasaloppet

Undrar hur dom känner sig idag, Vasaloppsarrangörerna. För första gången i världshistorien körs Vasaloppet andra söndan i mars och så ska de bli 10-12 grader då sägs de. Och sol!

Nio segrar, fortfarande störst!

Åkarna får väl inte heller så lätt, om dom inte lägger på rejält med klister förstås, men dom har ju sen bara att mala på och sen klaga på dåliga spår, det är ju arrangörerna som får ta emot kritiken om det inte blir bra. Men dom kanske har full koll och har samlat på sig en massa snö i fryshusen att lägga på allt efter som, så jag oroar mig säkert i onödan. Hoppas jag. I morrn ställer jag klockan så att jag är på plats i TV-fåtöljen i god innan starten så får jag se hur dom lyckas. Heja Johan Olsson!

Ett gammalt Vasaloppsminne dök upp nu, hur fungerar hjärnan egentligen: Ett soligt Vasalopp för 20(?) år sen. I TV visades en åkare som stannat för intervju och lite blåbärssoppa. Rätt storväxt och i Fantomendräkt. Han hade en bandspelare med sig på ryggen eller magen och spelade på den en då populär melodi minns jag och där stod han och gjorde lite danssteg på sina skidor. Fantomen på skidor dansar och dricker blåbärssoppa i TV. Hur många kommer ihåg just det kan man undra. Fantomen själv säkert och hans Diana och Guran, men hur många av oss tittare i periferin? Och kommer jag ihåg rätt?

Det där med vad man minns eller inte minns och varför tycker jag är intressant, men just det här var ju lite absurt, det var väl därför den episoden blev lagrad i minnet. Margareta och jag minns ofta olika saker och vi minns ofta samma sak på olika sätt. Då kan det bli en intressant diskussion också, vem ger sig först?     

Jag Googlade men jag hittade inte min Fantomen, det närmaste jag kom var Mora-Nisse, men jag är säker att det inte var han den här gången.           

Idag blev jag imponerad på Telia

Sommarstugan. Telefonen började krångla i höstas, vår trådlösa telefon som Anders en gång köpte åt oss på den tiden när dom var riktigt dyra, men nu började den krångla.

Det var svårt att få knapptryckningarna att "ta" och efter en tid blev det också fel på ljudet. Klart det hängde ihop tänkte jag och så fick telefonen stå över vintern. Köpte ny telefon som vi testade idag, men felet var kvar!

Markus?

Loggade in på Telias hemsida och valde chatten. Ingen väntetid. Ester svarade först men skickade mig vidare till dom som hade hand om IP-telefoner. Jag fick vänta ett par minuter innan Markus tog över, han frågade ett par saker, bad mig starta om så skulle felet vara fixat sa han.

Voila! Allt klart. Fin service. Tog kanske fem minuter allt som allt. Tack för det Televerket, förlåt Telia!        

Hoppet står till Syd-Amerika

Jag har alltid varit öppen med mitt missbruk och nu tar jag nya tag för att komma tillrätta med det. Frida, Alice, Katja och Ingrid Marie, lika lockande allihopa. Om det hänger ihop med kvinnonamnen låter jag vara osagt, men min senaste kärlek sedan några år Rubinola låter väl också lite kvinnligt, eller är det kanske Rubin-Ola. Hur som helst är Rubinola från Tjeckien extra C-vitaminrik, extra läcker och extra lockande.

Jag har försökt dämpa mig tidigare, och det har gått en tid sen jag med egna fruktträd på Bäckby för snart tjugo år syndade gränslöst med Signe T framför allt, en riktig goding! Men jag borde dra ner lite. 

Så i går i affär'n bestämde jag mig igen för att skärpa mig. Nog blir det ett kilo om dan, ibland ett och ett halvt eller mer. Det håller inte.

Kalorierna är nog inte det värsta, men det där ständiga ätandet är inte så lyckat för tänderna har jag förstått. Och så rent krasst så kostar det en hel del. Ett kilo är 25 kronor eller uppåt 30-35 när jag väljer ekologiskt. Ja, polska kan man få för 12 kronor, det kör jag med i slutet av månaden när suget sätter in, annars vill jag helst ha svenskt eller ekologiskt. Säg ett snittpris på 30 kronor om dan är alltså runt 900 kronor i månaden! Det hade jag inte tänkt på. 10.800 på ett år bara för äpplen. Apelsiner och annan frukt oräknat.

Nästan så det vore bättre att börja röka om man nu ska ha ett missbruk, men det är inte så bra det heller, jag sätter mitt hopp till Argentinska Royal Gala nu när det börjar bli sämre tillgång på svenska äpplen i affären. Importerade äpplen är visserligen ofta billiga så att jag skulle kunna lätta lite på handbromsen utan att påverka överskottsmålet, men det fina är att dom inte smakar just nånting så det blir en naturlig avtrappning! 

Att Alf Svensson är missbrukare är ju känt, det är nog vanligt där i Gränna med nära till äppelträden. Ännu längre har Björn Ranelid gått som också har trillat dit som missbrukare, han har tom egna äppelodlingar där nere i Kivik. Respekt!

Perfekt timing

Noll, ett, noll  piip  

Somnade lite för tidigt och vaknade till och var klarvaken redan efter nån timme. Så det fick bli en nattmacka. Eller faktiskt två.

Och det kunde man ju räkna ut, det är fullmåne i natt! 19:06:34 i går kväll om man ska vara noga, men effekten sitter nog i hela natten. Det är klart visst suger det ibland när jag vaknar till på natten efter en 2-dag men jag brukar klara mig utan nattmacka, men den här fullmånenatten tar jag och syndar! Men som tur var hann klockan slå tolv så nu är det en lovlig 5-dag som mitt foto visar.

Men att jag ska vara så känslig för fullmånen hur ska jag tolka det? Varulvsvarning?

Nu blir det väl lite knapptryckning på datorn och kanske lite bokläsning också innan jag somnar om. Och återkommer utsövd med ett lite bättre inlägg under fredagen.

Pensionärsmöte med PRO

Mötet avklarat och färdigminglat. Nu väntar vi på showen.

Gu' vad trist det låter. Det tyckte jag i alla fall det lät innan jag själv blev så här otroligt gammal. Då var ett mer lockande alternativ att som Hasse Alfredsson sjunger gå och förorena närmsta vattendrag?

Ja, nu är det ju så att vi alla blir ju äldre och om vi har tur och har rätt gener och sköter oss så finns chansen till ett fint liv även efter att vi stämplat ut på jobbet. Så tänkte jag idag på pensionärsmötet hos PRO. Vi hade årsmöte i PRO Kultur.

Hanna Sangemark in action. Mamma Irene sköter det tekniska.

Föreningen har 300 medlemmar och 60-70 var med på mötet; 25 procent - det är väl fint i vilken förening som helst! Med mötesproffs gick mötet snabbt sen hade vi mingel med ostbricka och dryck av olika sorter vi betalade själva för en tjuga per glas. Mycket snack med nya vänner vi fått nu i pensionärsåldern. Till det kom en underhållning av en riktigt professionell underhållare, Hanna Sangemark som sjöng musikallåtar, steppade, spelade keyboard mm. Utbildad musikalartist och uppväxt i revymiljö är hon hur säker som helst, ett riktigt fint och uppskattat eftermiddagsprogram för oss pensionärer på PRO-möte,

Festprissar "typ eftermiddag".

Nu är PRO Kultur inte vilken pensionärsförening som helst. Lagom stor och med en "nybyggarentusiasm" i föreningen. Säkert ett föredöme för andra PRO-föreningar i Sverige. Senast idag såg jag i tidningen att en annan PRO-förening i stan hade problem att få en ny ordförande, den platsen fick stå vakant. Men med trubadur och kaffelotteri på mötet blir det kanske inte nåt riktigt drag i en sån förening.

Efter en eftermiddag med både underhållning och mingel är det rätt skönt att vara hemma och färdigfestad redan i sju-taget, det är en fin sak med det här livet, att man slipper vara ute och sudda hela natten alltså för att har kul.

Badkarsavloppet rensat!

Stora nyheter som måste dokumenteras i min sjuttitalsblogg.

Jag har bekanta i min ålder som har som största intresse att bygga om hemma. Byta kök, tapetsera om och byta tapeter en gång till och snart nog en gång till. Slå ut en vägg åt ett håll och samtidigt bygga igen hålet från förra ombyggnaden. Nytt kakel i badrummet. Det är väl OK, men sån är inte jag. Delvis därför vi hamnade i lägenhet redan när jag nätt och jämnt hunnit fylla 50!

Men nu har vi i alla fall börjat diskutera lite förändringar i badrummet hemma och efter en kort diskussion i går kväll enades vi om att det åtminstone var dags att rensa badkarsavloppet. Det ligger tveklöst på mig och en av de få underhållsuppgifterna som jag av någon anledning gillar, rensa avlopp alltså. Perverst?

Nej, en sån dragning till det har jag inte, men jag har aldrig haft något emot det, det går snabbt och ger bra resultat. Tom när Elisabeth o Andreas bytte bostad i julas tog jag på mig att rensa deras avlopp innan dom flyttade. Men det var länge sen jag fixade vårt eget badkarsavlopp! Nästan så det luktat lite illa från badkarsavloppet.

Idag bokade jag av spinningpasset och tog fram verktygslådan i stället, och nog var det på tiden, Tar någon timme om man är noggrann, det här måste jag göra regelbundet nu. Och en av anledningarna att det var länge sen jag gjorde rent där är att jag har haft så svårt med badkarsfronten tills idag!

Lätt att ta bort men när vi ska ha dit den har vi stått där både Margareta och jag och svurit i kapp både på fronten, varandra och oss själva och fått fronten på plats lite nästan provisoriskt. Tills idag när jag efter att vi bott i lägenheten över 10 år äntligen kom på knepet!

Jag har också hört om dom som gör rent bilen med tandborste (jag har namnen på två olika BMW-ägare så det kanske är vanligt bland såna) men jag kan i alla fall skryta med att vårt badkarsavlopp är rengjort med tandborste! Det tipset bjuder jag på alldeles gratis.