Ljuset i tunneln

Lördagsförmiddag och vanliga promenaden till Igor. Coop och Clas Ohlson.

Ljuset i tunneln

Jag hann inte längre än ner till vägtunneln innan jag såg ljuset! Ljuset i tunneln! Banne mig, inte ska jag gå och gräva ner mig! Det har varit lite väl mycket upp och ner ett tag, slut med det. Positivt tänkande.

Lördag förmiddag och vanliga promenaden till stan. Mataffärn först, alltid nåt som fattas i kylskåpet. Och så Clas Ohlson, alltid nåt man inte behöver men som kan vara bra att ha ändå, Och så ett Hej och lite snack med några körkompisar på Igor, "snart kommer ljuset" sa vi.

Lugnt med folk på Coop

Ljusstakarna och julstjärnan lyser upp i fönstren, och ljusslingan på balkongen lyser nu över hela Engelbrektsgatan. På mamma Karins och pappa Svens grav lyser också nu ett ljus och Margareta bjöd sen på nybakade lussekatter till kaffet och att vi glömt köpa glögg gjorde ingenting. 

Min 90-årige(!) vän bor så fint men han sitter ensam sen länge. Han fick en uppmuntran till sin Facebook och jag har nog fler vänner som kan behöva ett Hej!

Vår högst upp lyser klarast tror jag

Biograferna är stängda, men man kan väl se på film ändå. Hemma på TV:n. Det är ett obegränsat utbud, men jag är lite sugen på filmen om Greta i kväll. SF Anytime för 129 kronor. Det är ju bråttom att rädda klimatet, men Gretas engagemang är ju också i högsta grad nån slags ljus i tunneln. Heja Greta!

Det är lite berg o dalbana med humöret nu i Corona-tiden så nån dipp får det väl bli ibland, men "från mörkret stiga vi mot ljuset" låter väl bra, så bra att man kunde ha med det i nån sång!

Men visst ja, det är ju redan gjort.

Stress i Corona-tider

Senaste nytt om Corona: 6622 döda och antal smittade ökar! Enl. prognosen kommer smittan att öka ett par veckor till för att sen plana ut och sakta minska under vintern. Vaccineringen kan börja under januari, och jag har tänkt klara Corona-krisen! Jag ju tänkt bli 100! Stressigt.

För övrigt: I mogen ålder blir man lätt stressad av lite av varje och så klart Coronan gör att man blir extra stressad och dessutom har det varit lite mycket ett tag. Det är så mycket vi ska fixa och så himla mycket man ska lära sig och klara av och ingen på nära håll att fråga. Och jag är ju "äldre äldre" tror jag, eller är det när man passerat 90?  

Blocket!

Nya bilen försöker jag lära mig. Vi blev av med däcken till den gamla igår och nya bilen lär jag mig bättre och bättre dag för dag, men det är massor kvar att lära och allt kommer jag inte att orka med, jag inser det. Det är så himla mycket finesser, men vi får skylla oss själva. Vi brukar alltid köpa budgetmodellen, här blev det tvärtom. Återkommer med lite tips när jag lärt mig mer. Så många knappar! Det är så mycket man ska kunna.  

Emely är flink med saxen 

Så fick jag hem en ny dator igår. Det känns lite mer hemtamt men mycket att lära sig där också. Det var suveränt att få rensa upp gamla synder, rensa och slänga allt gammalt skräp jag sparat på mig under 11 år. Nu vänder jag blad och börjar om från noll. Det mesta fungerar så jag behöver nog inte stressa upp mig över den. Tvärtom fungerade direkt på den nya några problem jag tidigare haft med den gamla. Fint, det är så mycket man ska kunna.    

Förresten  har jag inte ens lärt mig alla finesser med vår smart-TV vi köpte förra året, det får jag nog ta tag i. Röststyrning t.ex.

Men skönt och lite avstressande var det idag att gå ner till Emely på Klippstugan. Vi var helt ensamma hon och jag på den Corona-säkra tiden innan dom öppnar. 

Ställ in, boka av, skjut upp

Stefan Löfven höll tal till nationen igår. Ett bra och allvarligt tal.   

Men såklart ska folk surra om "inget nytt, dubbla budskap, det var inte så värst, det där vet väl alla, felriktat" och en massa sånt trams, det är väl bara att tugga i sig! Ställ in, boka av, skjut upp.

Folk, vi också, var lite slappa ett tag i början på hösten när vi trodde faran var över. Nu behövdes allt några allvarsord. Ett bra tal med ett bra budskap. Inget att kritisera och misstänkliggöra. 

Det är Black Friday på fredag 27/11 och jag planerade tidigt i höstas in ett köp av en pryl jag är i akut behov av, tänkte att jag kunde spara några kronor. Men det var lätt att inse att nån Black Friday blir det inte för mig! Redan i förra veckan beställde jag i stället min pryl till tillräckligt bra pris och får den levererad hem i morrn.

Kanske hade jag kunnat tjäna nån extra tusing om jag trängts på El-Giganten på fredag, men lite omdöme måste man ju ha.  

Ska bli intressant att se om det blir kaos på fredag i Black Friday-hysterin. Ställ in, boka av, skjut upp!              

Social på nätet är Coronasäkert

Nu träffar jag knappt en kotte IRL. 

Mamman i lägenheten ovanför är  lättsam, vi skojade och skrattade några minuter i trapphuset igår när hon gick ut med hunden och Nisse i tvåan pratade jag nog tio minuter med häromdan. Han hade cancer berättade han och vi skulle behöva prata mer kändes det som. Övriga grannarna är inte så pratsugna, jag får mest bara ett HEJ.

En kokt med bröd, rena hälsomaten

En f d granne stötte jag på på vägen till affären, där blev det nog också tio minuter och med nån körsångarkompis har det också blivit några minuter i affären, men mina gamla arbetskamrater  och ungdomsvänner är det svårt att hålla kontakten med. Och kontakten med bastukompisarna från Actic har fryst inne. 

Jag skulle så gärna träffa folk i levande livet, men just nu går ju inte det. Vad gör man då?      

Social på nätet. Så självklart att man inte behöver säga mer. Coronasäkert. Men jag är så himla trött på mina vänner som inte törs vara med och "lämna spår" på Facebook o Instagram. Vad tror dom ska hända? Men jag såg ett inlägg från Torsten i morse på Facebook, han var vissen sist vi sågs så jag messade honom. Men Börje, Lasse, Turken, Ingvar mfl från förr, dom har jag ingen aning om hur dom mår. "Vi hörs på Facebook" brukar jag säga om man ses men då ser dom bara besvärade ut. 

Och idag lämnade jag ett spår på Facebook till medlemmarna i rockkören, rätt ofarligt! Ett internt skämt i rockkören och obegripligt här, men korven var så god och nyttig så jag tar med den här också som ett exempel på att vara social på nätet.   

Dag 246 - Nu är det allvar!

Om det nu kändes hoppfullt under sommaren med måttlig smittspridning så känns det inte så nu. Restriktionerna blev allt tuffare igår. "Gå inte på gym! Gör ingenting du inte måste! Det kommer att bli värre! Max 8 pers! Etc etc" 

Kul avbrott!

Nästan lite krigskänsla som i boken jag just läst, "Klar Himmel". Man bara håller i och håller ut. I boken tar kriget slut och en del överlever. I Corona-tiden läser jag böcker, promenerar och håller avstånd och tänker att jag ska överleva och klara av den här händelselösa tiden där tvättstugan varannan måndag är ett kul avbrott.

Ett positivt besked i förrgår var i alla fall att några vaccin nästan är klara och ger 90-95%-igt skydd. Jag tar en spruta direkt när man får! 

Och i väntan på det köade vi idag för vaccinering mot säsongsinfluensan. Konstigt att kön var så kort bara, har alla redan hunnit vaccinera sig?           

Till sist ser jag redan nu fram mot våren, vintern får bara passera med böcker och promenader. Antal smittade och döda ökar oroväckande men jag gör så gott jag kan för att inte komma med i den statistiken. 

I boken jag läste från kriget drack man  surrogatkaffe och hade knappt med mat medan vi har färskbryggt Zoegas Dark Temptation, bullar och kakor och allt man saknar i frys och kyl finns i mataffären. Såklart man håller ut.

Och pensionen kommer i morgon!     

Nödvändig resa

Duggregn

Senaste restriktionerna: Inga onödiga resor och ingen alkohol efter 22. Alkohol efter 22 är inga problem, men en resa till stugan är alltid nödvändig.

Stugan är öppen hela vintern för att koppla av där, och alla förberedelser är klara nu. Utevattnet är avstängt, snöskyfflarna framställda, gräsklipparn och fincyklarna inställda, gräset räfsat och utemöblerna undanställda. Med mycket mer och 38:e säsongen är avslutad. 

Det är rätt mycket jobb på hösten men så himla skönt nu att ta några dar i stugan mellan varven och bara elda i kaminen, äta gott, kura skymning, läsa böcker och se på film och TV när det är lite väl ruggigt. Annars promenera och kanske tom åka skidor. Resor till stugan är alltid nödvändiga resor, och vi håller ju oss inom regionen.

Däremot är det rätt lite jobb under vintern. lite målning inne bara i år, men i år kanske vi åker på att skotta själva. Fredde har sagt upp sig som snöskottare och kommer den nya ta på sig att skotta våran väg? Jag hade inte räknat med att behöva skotta mer. 

Uj så mycket vatten i ån!

Och det blir som vanligt rätt mycket jobb i vår sen när 39:e säsongen börjar men det är ju roligare än att stänga på hösten. Och blir det en Coronavår så startar säsongen i stugan tidigt.

 

Dag 240 - Dagarna bara går och ingen mår nog riktigt bra längre

Dagarna bara går och smittan bara ökar. 

Vi skulle träffats idag, några grannar, för en stunds Corona-säkert snack, men vi ställde in. I nästa vecka har vi tänkt att samla några körsångare runt korvgrillen, men alltför många är svältfödda på sociala kontakter och vill komma så jag tror inte jag törs vara med, vi blir för många. Dagarna bara går, jag tror jag sover middag idag.

Det var trist i mars när smittan bröt ut men också lite spännande när vi isolerade oss i stugan framför TV:n och kaminen, följde nyheterna och allt blir väl bra till påsk tänkte man. Ett par månader möjligen, men sen gick sommaren och nu hösten. Nu är jag inte optimist längre, realist och pessimist.

Som pensionär har man inte all tid i världen, varje dag räknas och är värdefull men entusiasmen är inte på topp just nu när smittan bara ökar. Vi har testat gymmet några veckor och det har känts helt Corona-säkert utomhus men kanske inte inomhus fast vi är så få där, det är nog en onödig risk. 

Sven Wollter, 86, höll sig isolerad tills han nyligen gjorde ett besök i Stockholm, fick Covid och dog i går.

Min dagliga promenad hit är livsviktig

Vår nya bil har gått 24 mil på 14 dar och står i garaget. Man är inte sugen ens att ta en biltur!

Prognos: Coronapandemin ökar länge än och vi får fortsätta vårt socialt distanserade liv på två man hand tills vi nån gång under våren vaccinerar oss och ja, jag tror jag kommer att våga ta en spruta. Jag har inte tänkt att drabbas av Covid, och det är ju mycket upp till mig själv att vara försiktig, men jag glömmer lite för ofta att tvätta händerna, det är dumt. 

Blir det snö i vinter kanske vi bor en tid under vintern i stugan eller åtminstone senast från påsk, man är friare där. Julen blir speciell, kanske tom att vi måste sitta ensamma i stugan som vi fick göra en gång när vinterkräksjukan slog till i klanen. 

Det är en prövning att inte ha så många planer, jag har inte all tid i världen och skulle vilja gå några kurser och lära mig mer men jag börjar dega ihop nu när dagarna bara går. Banne mig börjar jag inte bli lite dummare i huvudet som det här virriga inlägget indikerar, men en Coronasäker promenad till Clas Ohlson brukar pigga upp, det tror jag jag vågar.  

Posttraumatisk stress

Jag vet inte riktigt kriterierna för posttraumatisk stress så jag kanske ska kalla det för "post-älgisk stress" i stället, men båda symptomen ligger säkert rätt nära varandra. Har man råkat ut för något så dramatiskt som en bilolycka är man långt ifrån oberörd, men jag får tröst av Nat "King" Cole den här gången:   

Pick yourself up, take a deep breath, dust yourself off, start all over again!

Snart en månad nu sen vår krock med en älg och man kan ju bli lite filosofisk om ödet, det kunde gått värre och sånt. Ljudet av bromsar, smällen, bilden av älgen på framrutan, backspeglarna som flög all världens väg och bilden när älgen rullade ner i diket, alla billjus och senare alla blåljus, sånt där sitter på näthinnan och spelas fortfarande upp. Man hinner tänka en hel del under de där korta sekunderna! Och skotten när poliserna sköt ihjäl älgen!

Sen har det varit lite omtumlande med stress och dålig sömn och vaknar tidigt, men som tur är har vi haft presidentvalet i USA att tänka på. Vi är lite nyhetsnarkomaner och fint att ha nåt spännande att följa. Och jag förstår lite hur Trump mår nu, han har nog också lite posttraumatisk stress han också. Han borde också lyssna på Nat King" Cole:                    

Presidentvalet i USA

Politiken i Mitt Sjuttital brukar jag inte skriva så mycket om även om det finns hur mycket angeläget som helst att tycka till om. Kriget i Jemen, diktatorn i Belarus, Jeltsin, Kina och Hong-Kong etc. Och inrikespolitiken hos oss förstås med högerkonservativa gänget, M-KD-SD som oroar.

Utrikes är presidentvalet i USA extra intressant i år och jag tror aldrig jag hoppats så mycket där att just min kandidat ska vinna. Amerikanerna får väl annars förstås sköta sitt och välja den vinnare dom helst vill ha men för dokumentationens skull i Mitt Sjuttital vill jag skriva några rader dagen innan det här märkliga valet.  

Konstigt är det att så många miljoner, hälften av alla amerikaner, hejar på en kvinnofientlig mobbare, narcissist som splittrar landet och kommer undan med vilka okvädningsord som helst om motståndare och journalister och till och med hånar handikappade. Rena lögner bara får passera. Svårt för en normalbegåvad svensk pensionär att förstå hur amerikanska samhällsdebatten fungerar, hur amerikaner tänker. Omöjligt att sätta in i ett svenskt sammanhang.   

I bara TVÅ debatter har Trump och Biden mötts, resten är bara kampanjmöten inför sina egna och hysterisk TV-reklam. Hur informativ är TV-reklamen om ideologier och framtiden? Verkar mer vara smuts och påhopp. Lokala möten och valarbetare kanske sköter informationen? Tja - lite skumt känns det hur amerikaner går till val.

Hur går det då? Det mesta pekar på att Demokraterna och Biden som ligger bäst till också vinner och att det sen blir protester och obstruktioner från Republikanerna och Trump som kommer att hävda valfusk och kanske vägra godkänna valresultatet. Sägs det.  

Jag sticker ut hakan och satsar en tia på det resultatet. På onsdag morgon vet vi!           

  

Vår nya bil

Det kanske snart blir omodernt att ha egen bil till förmån för andra gemensamma lösningar, men vi såg inget annat alternativ än att krossa spargrisen och köpa oss en ny bil när vi så oplanerat blev utan. I onsdags var vi och hämtade vår sprillans nya Kia Niro. 

Många knappar är det!

Lite större än vår förra med bra mycket fler funktioner, det kommer att ta ett bra tag innan vi blir bekväma med vår nya kamrat. Det är som när man köper ny mobil, ny dator och sånt, hur mycket ska man orka lära sig här i Mitt Sjuttital? Flera funktioner, flera knappar, nya förkortningar. Instruktionsboken är tjock som en tegelsten, ändå stod det inte ett ord om hur GPS-en fungerade! Det tyckte väl ingenjörn var för självklart att behöva förklara.    

Ratten, med inbyggd värme, satt på vanliga stället och gasar gör man på vanligt sätt så premiärturen till stugan gick helt OK utan att vi stötte ihop med några älgar. Säkert är det mesta på vår  Kia Niro bättre än vår förra Citroën C4 och den tog det ju också en god tid att lära sig så det här blir nog bra med tiden. Och tanken är att vår nya bil också blir vår sista bil så jag har gott om tid att lära mig mer.  

Och vi fick en blombukett av säljaren, det var ju snällt!