Dag 69 - Hur mår vi egentligen?

Det är inget riktigt normalt liv det här, 69 dagar på tå. Dagsnoteringen är 3992 döda och vi fortsätter att tvätta händerna, byter sida om det står folk på trottoaren, åker inte hiss om det är nån annan i hissen, håller avstånd, undviker affärer. Ensamma i stugan, inga övernattningar i gäststugorna. Träffar andra bara utomhus på avstånd. Hur mår man egentligen?

Vi satt i solen som för en gångs skull värmde häromdan och frågade oss hur vi egentligen mådde i den här onormala tiden. Alla tar väl Corona-tiden på olika sätt och det finns väl ingen som är helt oberörd. Ensamhet, psykisk ohälsa, dålig ekonomi, inställda operationer mm. Sånt hör man, inte ska väl vi klaga när andra har så mycket värre sa vi.

Verandaräcket snart ommålat

Men ändå, hur mår vi egentligen?. Jo nog är jag allt mer stressad och tröttare på kvällen. Magkatarren spökar lite oftare och min tinnitus ökar stadigt och gör det lite svårare att hålla huvudet klart. Men OK då, andra har det ju värre...

Det bästa är att ha nåt att göra och vi fick hem en dunk färg härom dan, tack Annika o Calle. Kändes genast bättre.

Man blir mindre stressad när man har nåt att göra och vi kom igång rätt bra med verandaräcket. Skyddspapp, räcket skrapat, några längder av räcket var målat så vi tog en kaffepaus. Vi mådde allt rätt bra sa vi och solen värmde där vi satt och filosoferade. Så ska man aldrig säga, det är då man blir prövad. Färgburken blåste omkull och grundfärgen rann ut på trallen. Karma? Världsligt men ändå. Vi som mådde rätt bra.

Många har det värre och alltför många har det riktigt, riktigt svårt och vi har det fortfarande rätt OK, men gu' vad jag hoppas att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv igen. Vad säger FHM om Midsommar?