Dag 76 - 76:an kom, 77:an kommer så småningom

Det slumpade sig så att Dag 76 i Corona-tiden inföll just idag på min 76-årsdag. 

Började dagen med "Länge Leve Loppet" till Svassla. 5 km är pinsamt kort för en marathonlöpare, men det fick räcka och 42.30 är  ingen kanontid  precis, men uj så nöjd jag är ändå. Fin runda genom skogen. Svanarna i Grossmossen hade fått  ungar, några cykelmotionärer morsade, fågelkvitter och sol. En riktigt fin morgonrunda. Och bad i ån efteråt förstås, 15 grader i vattnet.

Det är den fina sidan i den här Sociala Distansen, bekymmersfria dagar i fritidshuset, men pandemin fortsätter ju med 37500 smittade och 4395 dödsfall i Sverige. 

Till råga på eländet är det raskravaller i USA efter ett brutalt polisingripande, och Trump och USA lämnar WHO mm mm, men man måste se ljusglimtarna:

Så " upp och nicka, sockerdricka" nu kommer det i alla fall något positivt för oss i Sverige när idrottandet drar igång igen, men än så länge utan publik förstås. Alltid något. 

Biltur upp till 2 tim är OK tycker FHM, det är fint, så vi tog en tur till Almunge där Selma bakat Födelsdags- och Mors Dags-tårta som vi mumsade på utomhus. Kanske det kommer nåt nytt i veckan hur det blir med resandet i sommar, men 2 timmar är OK för oss, då når vi alla barnbarnen i alla fall.

  

Dag 72 -- Hur blir det i sommar? Och sen?

Dagarna rullar på. Tur att jag började med den här Corona-bloggen, alla dagar flyter ju samman, men nu har jag i alla fall lite koll på hur Corona-tidens första månader kändes.

Frukost i morgonsolen

Igår var frågan om man skulle lätta lite på restriktionerna för oss 70+, men nix - vi ska fortsätta att hålla oss undan, faran är långt ifrån över sas det. Jag som känner mig helt frisk hade kanske hoppats att få röra mig ute lite mer, men det är OK, jag fortsätter att vara försiktig och göra som FHM säger. Det är rätt enkelt i stugan och i en liten stad som Sala där det  är lugnt i affärerna och ingen trängsel på stan när vi köpte några blommor utomhus i torghandeln så helt isolerade känner vi oss inte.

FHM uppmuntrade oss 70+ till utomhusaktiviteter och att träffas utomhus, det var fint. Det har säkert många varit nervösa för, men bra att det blev sagt, men sammankomster över 50 är fortfarande inte tillåtet. 

Restriktionerna fortsätter, smittan hänger kvar under sommaren så om inget speciellt händer så blir det väl så här i sommar och vi blir kvar i stugan på tu man hand. Kanske kan vi få några enstaka besök och vi kan ju själva åka runt lite, men just nu känns det tveksamt att hyra stuga och hotell och vandrarhem är uteslutet, det blir nog att klippa gräs i stugan i sommar. 

Hoppas jag har fel, men risken är väl att det fortsätter ett tag in på hösten också, sen har vi bott så länge i Sala att vi nog måste mantalsskriva oss där. Så flyttar vi tillbaka till lägenheten "when those autumn leaves start to fall" . 

Vi får ha hur bra som helst i vårt fritidshus i Sala, men hoppas jag har fel så det inte dröjer så himla länge innan allt är normalt igen.

Dag 69 - Hur mår vi egentligen?

Det är inget riktigt normalt liv det här, 69 dagar på tå. Dagsnoteringen är 3992 döda och vi fortsätter att tvätta händerna, byter sida om det står folk på trottoaren, åker inte hiss om det är nån annan i hissen, håller avstånd, undviker affärer. Ensamma i stugan, inga övernattningar i gäststugorna. Träffar andra bara utomhus på avstånd. Hur mår man egentligen?

Vi satt i solen som för en gångs skull värmde häromdan och frågade oss hur vi egentligen mådde i den här onormala tiden. Alla tar väl Corona-tiden på olika sätt och det finns väl ingen som är helt oberörd. Ensamhet, psykisk ohälsa, dålig ekonomi, inställda operationer mm. Sånt hör man, inte ska väl vi klaga när andra har så mycket värre sa vi.

Verandaräcket snart ommålat

Men ändå, hur mår vi egentligen?. Jo nog är jag allt mer stressad och tröttare på kvällen. Magkatarren spökar lite oftare och min tinnitus ökar stadigt och gör det lite svårare att hålla huvudet klart. Men OK då, andra har det ju värre...

Det bästa är att ha nåt att göra och vi fick hem en dunk färg härom dan, tack Annika o Calle. Kändes genast bättre.

Man blir mindre stressad när man har nåt att göra och vi kom igång rätt bra med verandaräcket. Skyddspapp, räcket skrapat, några längder av räcket var målat så vi tog en kaffepaus. Vi mådde allt rätt bra sa vi och solen värmde där vi satt och filosoferade. Så ska man aldrig säga, det är då man blir prövad. Färgburken blåste omkull och grundfärgen rann ut på trallen. Karma? Världsligt men ändå. Vi som mådde rätt bra.

Många har det värre och alltför många har det riktigt, riktigt svårt och vi har det fortfarande rätt OK, men gu' vad jag hoppas att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv igen. Vad säger FHM om Midsommar?

Dag 65 - Nostalgifrossa

En hittills okänd bieffekt av Social Distans verkar vara en dramatisk ökning av nostalgi på Facebook.

Nu är ju själva idén med FB-grupperna "Du vet att du är från ....."  just nostalgi, men nog har febern stigit rejält åtminstone i mina grupper, både Västerås-gruppen och Sala-gruppen. Och det är säkert likadant i alla andra liknande grupper och varenda avkrok i Sverige har väl en sån där "Du vet"-grupp med nostalgifrossa. 

Fröken Lundeheim var omtyckt

Gamla gruppbilder trendar i Västerås och härom dagen såg jag en bild på mig som sexåring på barnträdgården.

På bilden från 1950 kände jag lätt igen 6-7 stycken och det roliga är ju om det blir nån annan som också känner igen sig så man kan surra en stund digitalt. Sån tur hade jag inte den här gången men några blev klasskamrater senare och någon har jag stött på av och till på stan, men ingen jag har kontakt med längre.

Gamla Skarpskyttebron

I går kväll hittade jag sen bilden på gamla Skarpskyttebron i FB-gruppen. Min gamla bro hade jag inte sett på bild tidigare, men såg den verkligen så där skruttig ut? Jag gick över den varje dag till och från skolan under hela skoltiden och den revs inte förrän  några år efter min skoltid, 66-67 kanske, för att ersättas av Nya Skarpskyttebron.

Gustavsgatan 13

Det var ett uppmärksammat inslag där många kände igen sig och där blev det en hel del digitalt surrande. Min gamle chef hade några synpunkter och storasystern till en barndomskompis hörde av sig. Ett av de inslag i Västerås-gruppen som fått störst uppmärksamhet.

Nostalgin fortsatte under kvällen med bilden på vårt hus i Stallhagen och nostalgifrossan har fortsatt i dag också med fler gamla bilder i all oändlighet. Vi har ju tid att bläddra bland gamla bilder nu och dela med oss på Facebook.

Nostalgifeber har inte Anders Tegnell pratat om! 

Dag 62 - Mot nya djärva mål

Två månader! Det är bara att spotta i nävarna och gå vidare men först en resumé:

Han provar skateboard,
jag kör Tik Tok

När viruset slog till hamnade vi direkt i sommarstugan 45 minuter utanför stan. Trots rekommendationerna att hålla sig hemma kändes det OK och där har vi hållit oss undan sen dess.

Det gör vi fortfarande. Vi handlar mat själva och har bara som hastigast varit in i någon annan affär, som när jag akut behövde en VVS-koppling t.ex. Försökte en gång handla mat på nätet men det blev för krångligt, men lite annat smått har vi näthandlat och hämtat i postluckan i matbutiken.

Utemat = 0, men McDonalds Drive Thru och Thai i luckan hos Gröna Woken fungerar bra. På Facebook ser jag åldersvänner som ogenerat går på puben och restauranger och nån åker till Koster läste jag. Kanske FHM och Socialstyrelsen är för stränga, men vi gör som dom säger men det kryper i kroppen efter två månader..

Så nu spottar jag i nävarna och lyfter blicken MOT NYA DJÄRVA MÅL!

Jag friskar upp mitt Tik Tok-konto, Rockabeaty, som legat nere några år, det får i all sin anspråkslöshet bli MITT NYA DJÄRVA MÅL, att glädja min läsekrets med 15 sekundersfilmer. Moget!

Nu i de här tiderna av social distans är det allt viktigare att våga ha självdistans och självironi. Folk tar sig själva på så löjligt stort allvar och TV-nyheterna uppmärksammade häromdan några 70+ som också hamnat på Tik Tok. Det gjorde ju jag redan för ett par år sen så det var inget scoop precis som SVT Nyheter kom med men nu fick jag anledning att ta nya tag.

Mina FB-vänner har redan sett ett par filmer, här kommer en till från mina första försök för ett par år sen. Under veckan ska jag sedan gå vidare mot mina nya djärva mål!     

Dag 58 - Jag har trendat på Twitter !!!!!

Min Gonatt-ritual varje kväll hamnar ofta en stund hos Twitter. Visserligen trist med allt svammel där från SD-klientelet, men det berör ju aldrig mig. Men intressant annars att skanna igenom dagens nätdebatter, aktuella ämnen och se vad som trendar i debatten.

Trump är alltid hett, och Löfven, Greta, Covid-19 och sånt. Ibra eller Zlatan trendar ofta och just idag ligger Jesus bra till.

Men igår, tisdag den 12 maj, trendade jag! Klockan var kanske 23 när jag kikade in på Twitters topplista och där ÖVERST före alla politiker och allt om Corona och Covid, där allra högst upp hittar jag ÖRJAN. Det hade tydligen spridits en del rykten om aktieaffärer, företagsköp och samarbete med Ibra. Kommentarerna flödade och några fattade ingenting skrev dom.

Efter en halvtimme hade trenden blåst över och allt var som vanligt igen men lite kul var det att få trenda på Twitter om än bara en Corona-kväll. Min stund.

Hur ryktet om mig o Ibra och mina aktieaffärer har kommit ut får jag gå till botten med. SD-trollen skulle säkert skylla invandrare,  Löfven eller Anders Tegnell.

Örjan är ju ett rätt ovanligt namn så det råder förstås inte minsta tvivel att det är mig det handlar om och om du mot förmodan inte har koll på Twitter-trenderna bjuder jag på några skärmdumpar.

Dag 57 - Tisdag kl 14.00, repetition i Rock Everybody

Så här dags, nån timme före två på tisdagarna, var det normalt dags att snygga till sig lite för körsången under pre-corona-eran. Så var det under nästan sju år innan Covid-19 slog till.

Rock Everybodys körsång inställt

Och för den delen hade jag massor av andra hålltider också under veckan en gång i tiden, men det är lite tommare i kalendern nu. För alla.

Och inte har vi så mycket att skriva om i våra dagböcker heller. Malin Persson Giolito t.ex. berättade idag om hur hon skriver dagbok, men det händer ju inget nu sa hon, inget att skriva om. "Jo, hunden blev sjuk en gång"  kom hon att tänka på. Men jag tror hon bara var lite klädsamt blygsam, hon har säkert nåt på gång.

På en PRO-kurs för några år sen fick vi av Torgny Karnstedt, författare och föreläsare, rådet att skriva lite varje dag, åtminstone 10 minuter, en kvart eller så. Aldrig har väl det rådet passat bättre än nu, för tid har vi,  och även om inget händer så mår hjärnan bra av att jobba och fantisera lite.

Och nu när tisdagsrepet i rockkören ligger nere så vad passar bättre än att sjunga lite på egen hand.

Skriv 10-15 minuter om dan och sjung minst lika länge! Träna med Sofia varje förmiddag på SVT och spring Länge Leve Loppet-loppet med jogg.se på söndagarna. Fina råd jag bjuder på gratis och det är bra tider att lägga in i kalendern.

Och så missar du inte Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap på SVT varje vardag kl 14.00. Tomt i kalendern, va? 

Dag 55 - En observation om digital kommunikation

Olov Jons Damm, men idag regnade det i Sala.
We'll be back när det blir fint igen  

Söndag - hemma i lägenheten några dar för veckotvätten som nu mer blivit 14-dagarstvätt. Och så kan jag stå i fönstret och räkna bilar ibland om jag har långsamt, på byvägen i stugan är det inte samma trafik. "Mycket tyder på att alla kommer förr eller senare kommer att drabbas av viruset" läser jag i dag på Aftonbladet. Jag också alltså! När då? Hur ska man egentligen bete sig? Hur sjuk kommer just jag att bli?   

I pre-corona-tiden pratade jag varje vecka med säkert över 100 personer. De flesta kanske bara fick ett "Hej" och ibland ett "Hur är läget?". Andra lite mer över en kopp kaffe eller "den nakna sanningen" i bastun. På körträningen, grannen ute på gården och nån bekant i affären. Muntlig kommunikation.

Nu är den muntliga kommunikationen rätt mager och den digitala kommunikationen som kommer mig till del är förvånansvärt mager den också. Jag hittar t.ex. väldigt få av mina bastubröder i mina digitala kanaler; vad gör dom nu? Hur mår dom? Drar runt på stan och skiter i FHM eller sitter dom nervöst nere i källaren och häckar och bevakar sin personliga integritet? Vilka TV-serier följer dom? Kollade dom reprisen av VM-94 på SVT? Dom är ju fotbollsfreaks allihopa. Kunde vara kul att surra lite digitalt.   

Såklart har alla rätt att vara anonyma, och dagens observation i dag 55 av Social Distans under Corona, visar att de flesta av mina vänner inte är så mycket för digital kommunikation. Alla dom som i pre-corona-tiden var så verbala och kunde berätta halsbrytande historier i all oändlighet och kunde kommentera vad som helst i politiken, dom har visat sig väldigt obekväma med att kommunicera digitalt. Det är som det är, och det har inte jag nåt med att göra. 

Annars är det ju läge nu i den sociala distansen att vara lite öppen digitalt tycker jag, åtminstone bjuda på en kort kommentar på Facebook.

Tycker en oförbätterlig förespråkare av digital kommunikation Och som vanligt blev det här inlägget för långt, men ring så tar jag det muntligt!. 

        

Dag 53 - Grattis Dagny 108 år idag!

Nästan 25.000 smittade och över 3000 döda idag. Och vi är kvar i vår distansering i stugan. Och Dagny Carlsson fyller år. Det gör min vän Bengt också.

Grattis till Bengt! Samma årgång som jag men tyvärr sjuk sen länge och grattis till Dagny också, 108 år idag! Fortfarande hyfsat frisk. Så olika det kan bli.

Grattis!

Dagny delar varje dag med sig av sina funderingar på sin blogg, det är kanske det som håller henne så pass frisk som hon är. Klarade en trafikolycka för två år sen och lunginflammationen på det. 22 år  äldre än jag! För 22 år sen hade jag inte ens börjat löpträna, det ger lite perspektiv. Hon skaffade datorn vid 99 och började med sin blogg året efter men idag får hon dricka champagnen ensam skriver hon.

Min egen födelsedag närmar sig också, och vi får väl dela tårtan på två, Margareta och jag,. fortfarande för tidigt att ta emot besök? Dag 53 och man blir lite uppgiven. Jag skulle kunna jobba mer på tomten, men drar mig för att springa på Bygg-Max och köpa bräder. Då är det lättare att ta en kopp kaffe och sen en tupplur. Oroväckande.

Jag har inte Dagnys energi.

Dag 48 - En rättelse och I had a dream

Fångar räknade en gång dagar med streck på väggen i cellen har man sett och andra har mer moderna sätt men det kan bli fel ändå. Jag kunde inte hålla rätt på mina dagar så jag rättar mig. Inte förrän idag är det Dag 48 i min karantän min Sociala distans.

För oss äldre är det allt svårare att hålla rätt på dagar och helt omöjligt nu när man inte har nåt att hänga upp dagarna på och jag ska vara mer noga med att hålla rätt på mina karantändagar. Hjärngymnastik om inte annat.

Söndagar i karantän är också viktiga dagar att hålla rätt på: "Länge Leve Loppet"-dagen.

Mina trogna kamrater blir allt snabbare

Så här långt är de här raderna skrivna i mobilen på rygg i min säng. Jag vaknade nu för 10 minuter sen mitt i en dröm som kan vara värd att notera för en analys, men först kom jag ihåg  LLL-loppet, börjar med det. Återkommer.

::::: Ute i skogen ::::::::::::::::::

Tillbaka från skogen, vilken morgon! Två glas vatten, en liten macka och en halv kopp kaffe sen jogging genom skogen. Och bad i ån är stärkande och hälsosamt. Nu fortsätter jag:

I ett upprop häromdan efterlystes drömmar om Corona. Det kan visa hur vi tänker, hur vi blivit påverkade var tanken. Minns inte hashtaggen så jag noterar här i stället. I had a dream last night:

För första gången på länge drömde jag om körsång. En liten grupp ur kören, bara 5-6 pers, sjöng och allt gick bra ända till finalen när vi skulle sjunga: "Tvätta, tvätta liten hand, bort med smuts och bort med sand!" Melodi Blinka lilla stjärna. Jag tog i för fullt men valde fel melodi: "California here I come, right back where it started from". Jag fick skäll av tjejen bredvid mig och vaknade svettig.

Lämnar den till Corona-forskarna.

Dag 48 - Lite TBT och lite BTF

Det hör till att det ska vara miserabelt väder på sista april och sen ska solen skina  på första maj, så har det alltid varit. Men nu är det ju ingen ordning på nånting, vi har innedag idag på första maj.     

Semesterskägget kom tidigt

Senaste nytt om Corona och Covid-19 är att man pratar om år (2 år står det i dagens AB) och en prognos om 8-20.000 döda i Sverige och diverse annat. Härom dan såg jag en rubrik om matransonering så det är inte så konstigt om man är lite fundersam. Ingenting blir väl som förr. Så då tänker man på gamla tider när allt var som förr.

Som när ungdomarna kunde ge sig iväg utomlands som utbytesstudenter. Elisabeths show från USA-året 97-98, Andew Loyd Webbers:s "Josef", mm hamnade på Youtube igår, det var kul att se och jag kom tillbaka till min egen skolgång med lite meningslöst vetande. Derivator, integraler och sinuskurvor är som bortblåsta, men Jakobs söner satt som en smäck: Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Assar, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin. Historien om Jakobs söner minns jag inte men namnen sitter där. Varför? Proffsig show med bra dansare i Luxemburg High School 1998 och nu vet jag mer om Josefs öde.

Men det finns gott om egna minnen att ta till om det blir för tråkigt, jag har har ju mina egna bloggar tex ända från 2008 I ungdomstiden i mitt sextital finns gott om ämnen för en TBT ser jag nu när jag läst en stund och grottat ner mig i mina resonemang. Så mycket visdom!

Men BTF! Back To the Future. Om det blir nån. Vi kanske får vara nöjda med att bo kvar här i stugan, lämna ifrån oss lägenheten och skriva oss här. Några fler resor är det inte säkert att det blir, inte ens en tur till Skansen där allsången väl blir inställd i år. Rockkonserten i oktober skjuts kanske upp på obestämd tid.

Det kanske beror på vädret idag att det blev lite deppigt, men bilden i inlägget är extra snygg idag.