Drömmilen närmar sig

Ett års uppehåll och en massa muskelmassa är omvandlat till fettdepåer. Det finns lite att ta itu med.

Norra Vallby

Muskelfästen, höft- fot- och knäleder osv hur mycket som helst har dammat igen och jag var nog lite byxis när jag drog till med några tuffa målsättningar för min nya löparkarriär. Kunde ju gå käpprätt åt pipan.

Lite påverkad av #runforkim, loppet för att hedra Kim Wall, började jag mitt återtåg till joggingspåret, och just idag en månad senare ska mördaren få sitt livstidsstraff bekräftat. Och jag sprang samma dag min första mil på över ett år!

Och vilken mil sen! Jag missade visserligen drömmilen med 4,5 minut men jag är tillbaka på löparbanan!

Lidingöloppet 2017 på 1,18.24 kunde vara ett riktmärke tänkte jag så första målet fick bli milen på 1.20 och idag i strålande höstsol men lite motvind blev det 1.24.30 på premiärmilen! Snabbaste kilometern 8.06 och långsammaste 8.45 med ett snitt på 8.26 ska ner till ett snitt på 8.00 min/km. Inte lätt, men så klart det ska gå! 

Det är en bedrövlig syn att se hr Widmark kravla sig upp ur sängen på morgnarna med sin stela rygg, och det är en bedrövlig syn när han går i sin egen värld när tinnitusen är som värst, men det är en fröjd att se hr Widmark susa fram och knappt nudda marken på joggingturen.

När Roger Bannister klarade den omöjliga drömmilen 1954 klarade  sen alla drömmilen, så blir det för mig också. När drömgränsen 1.20 är sprängd finns inga gränser  kvar! Tankens kraft.