Skämskudde?

Grammofonen står och samlar damm hemma hos mig.


De flesta av mina skivor är digitaliserade på datorn, men dom lyssnar jag aldrig på. Men så fick jag ett ryck idag och bläddrade bland LP-skivorna och la på en platta, Och vad blev det?

Jo, den allra första skivan blev: "Cellsamt fängslande" med Dalapolisens spelmän! Hoppas inte ryktet sprids bland mina vänner i Rock Everybody, då får jag säkert flytta längst bak i kören, eller nöja med att hämta pilsner till körledaren...

Dalapolisens spelmän och gammeldans, har man hört! Finns det plats för sånt nuförtiden? Jag Googlar: Jodå, fortfarande aktiva och går snart in i 43:e verksamhetsåret! Lite mindre grupp nu än på min skiva från -78, men imponerande att dom fortfarande spelar och är efterfrågade! Den musik dom spelar spelas ju aldrig i radio eller på TV, eller det kanske är just därför dom är fortfarande är efterfrågade.

Töntigt! Fiolgnäll och knätofs. Var är avstängningsknappen! Och utgången! Fram med skämskudden!

Efter mina år som kulturarbetare och bloggskribent har jag väl redan så dåligt rykte så att det inte kan bli sämre och Margareta stack just in nosen och bad mig dämpa, men jag står på mig:

Jag saknar gammeldansen, undrar om den nånsin kommer tillbaka annat än som kuriosa bland dom närmast sörjande, eller kanske några grönavågen-entusiaster tar upp det om det nu finns några såna kvar förstås. Eller veganer och vegetarianer som vill vara lite extra präktiga?

Må vara hur som helst. Precis nu gick skivan slut. Till tonerna av en stark låt, "Mazurka efter Lovisa Olsson", avslutar jag det här inlägget, "Sätt inte på den där skivan igen" sa Margareta, men hon vänjer sig nog med tiden. Dalapolisen är hård men Rättvik!

Här är dom i en snoa i en ganska färsk inspelning:

 

   

På sängbordet

Just nu har jag tre böcker på gång samtidigt. Ingen särskild anledning, det bara blir så ibland.

Ett par friskusar

Den jag började med igår köpte jag i helgen till ett bra pris i bokaffärn, faktiskt samma pris som på nätet så då handlar jag förstås på stan. Men den kanske är onödig, den påstår precis sånt jag redan tycker och tycker att jag kan.

Redan på första sidan stod bokens budskap: "rör på dig och ät bra". Jamen, den boken hade jag ju kunnat skriva själv. Men OK då, den här skrevs av en biokemist och en molekylärbiolog, så jag kommer förstås att lära mig en hel del. Men jag fastnade direkt för deras marknadsföring i TV när dom sa att "socker är inget gift och kolhydrater är inte farliga" och dom slog även hål på några andra fördomar. 

"Frisk utan flum" heter boken skriven av Maria Ahlsén och Jessica Norrbom. Jag hoppas att jag kommer att ta till mig en del ny kunskap och kanske t.o.m. ändra på en del i min livsföring, jag behöver lite nytändning. Marginellt visserligen när man är så perfekt som jag.... Men ändå. Och så klart är socker inget gift, men jag vet inte om jag törs tala om det för en av mina kompisar.

Sen kändes Malin Persson Giolito så sympatisk på TV härom veckan så det fick bli en av hennes böcker också, en ebok från bibblan. Hon är mer sympatisk än pappa GW Persson och hon skriver bättre än han också men ändå är det inte riktigt min smak, varken GW eller Giolito. Svårt att veta vad som är fel, dialogen tror jag. Men tillräckligt bra för att jag ska läsa ut den, och det är praktiskt med en bok i mobilen.

Och så på sängbordet i stugan ligger Hasse Alfredssons En Ond Man. En sån där bok jag plockat fram från bokhyllan och läser om, det är ju också praktiskt.

Jag har egentligen tänkt sluta köpa nya böcker och bara använda biblioteket och gamla böcker i bokhyllan, men det är svårt att låta bli att köpa nytt ibland. Guillous 1968 måste jag väl köpa även om den visst fick lite dålig kritik, det får bli nästa bok när den kommer som pocket.

Periodvis läser jag ingenting, men nu är jag inne i ett stim.

Allt är verkligen inte bättre numera

T.ex. postade jag ett brev idag, kommer det fram i morgon? Tveksamt.

Förr kunde man lägga ett brev på lådan ända till sena kvällen en söndag och vara helt säker på att brevet kom fram under måndan. Hur tågen alltid kom i tid förr förstår jag inte, men dom kanske var sena då också, vi kanske bara har glömt hur det egentligen var.

Jag är inte teknikfientlig och det går ju inte att stoppa rationaliseringar, och nästa gång vi käkar ute ska vi testa Pinchos där man sköter allt från appen i mobilen., Bokar bord i en ledig time-slot, beställer mat och betalar. Man behöver inte prata med en själ, det låter väl trevligt. Jag återkommer med en recension.

Kontanter försvinner, det har jag inget emot, men man får ju ingen känsla för pengars värde om det bara är siffror på ett konto. Måste vara svårt för barnen att lära sig pengar åtminstone.

Men stressen bara ökar numera, stopp i trafiken, parkeringsproblem, tågförseningar, trängsel i affären, knökfullt på restaurangen. Råkar man tveka i vägkorsning tutar nån och på gymmet måste man hänga på låset för att hinna boka en plats. Inte undra på att man blir glömsk och sur. Och vill man gå på teater gäller det att boka biljett ett halvår före.

Som tur för mig har jag ju den här stunden vid datorn. Man kanske skulle blivit författare och suttit i lugn och ro i sin skrivarstuga, men då hade man väl haft stressiga deadlines som hängt över en.     

Jaja, och att bli buddistmunk är väl inte heller en lösning, men kanske.... 

            

Jag är oskyldig!

Som kulturarbetare vill jag med eftertryck klargöra att jag inte är den "kulturprofil" man skriver om nu.

Jaja, ett dumt skämt men bara en start på inlägget om att ingen är anonym längre, det tog mig mindre än 20 sekunder nu på morgonen att hitta hans namn, kulturprofilen som nu är avslöjad med byxorna nere, och det är bara att hoppas att han får lämna tillbaka medaljen han fick härom året. Och epitetet "kultur-" kan han glömma och får finna sig i andra benämningar.

Sen är det en idrottskille också som väntar på att bli avslöjad, men hans namn hittade jag inte i all hast, men han är säkert avslöjad under dagen. Ingen man vill heja på om han nu fortfarande är aktiv, och han blir säkert åtalad för det han gjort mot Moa Hjelner. Hoppas han hamnar i finkan.

Mycket handlar om #metoo den här hösten och fint att dom som inte kan sköta sig blir avslöjade även om man inte ska glömma att höra båda sidor innan  man dömer. Med Sociala Medier går det så snabbt att hänga ut och döma, katastrof om det blir fel.

Men att kulturprofilen får gå till arbetsförmedlingen är OK och idrottskillen kommer inte till OS, det var också för väl.

Grotesco - vilken timing!

Grotescos Sju Mästervek som SVT visar nu är det bästa jag sett på evigheter, inte sen Galenskaparna var som bäst har man sett nåt så här bra.

Musikalen om flyktingkrisen har jag redan sett tre gånger och fredagsprogrammet när Emma Molin försökte ta plats i manusgruppen kändes närmast genial den också. Och så precis i tiden när förminskandet av kvinnor är så aktuellt i debatten. Genialt! Politiskt och roligt. Och att det råkade sammanfalla med dagarna när #metoo stormar som värst, det var ju lite märkligt. 

På fredag blir det också spännande, Grotesco om moralpanik. Moralpoliser vill vi knappast ha men inte heller stereotypa, mossiga gamla åsikter så få se hur Grotesco tacklar moralpanik, deras program spelades ju in långt före #metoo.

Men så fort allt ändras, på bara några veckor. Musikerna jag lyssnade på igår hade som mellansnack just dom där vanliga gamla stereotypa historierna som väl kan ha sina poänger nån gång, men som känns otroligt mossiga i dom här dagarna. Och man har ju hört dom förut.

Man får ju skoja om allt brukar det heta, och nu tar jag mig ut på tunn is och tycker att stänga av Paulo Roberto från Facebook var väl närmast löjligt när han skojade om #metoo. Få se om Google stänger ner den här kanalen nu, men "R2 #metoo", inte var väl det skäl att stänga ner hans Facebook-konto. Jag visste inte ens vad R2 var, men det här var alltså allvarligt tycker många kvinnor. Vart är vi på väg?

Moralpanik - få se om det här var mitt sista inlägg och jag blir svartlistad av Google nu efter att ha försvarat Roberto, i så fall får jag tacka för den här tiden.             

I Grotescos musikal dansade Stefan Löfven på bordet och sjöng: "nu är det dags att vända kappan efter vinden, så att jag får behålla min makt" . Intelligent satir, det skrattade nog Löfven och hela regeringen åt. Liksom regeringen på 90-talet gjorde till Galenskaparna då man skulle vinna över oppositionen och behålla makten med en häftig stepp. En klassisk dansscen och fyndig text:

       
     
 

Trivialiteter och bagateller

Jag skäms lite ibland för nivån på mina inlägg. Jag borde jobba mer för att förbättra världen istället för för att dilla om ostpriser och döstädning och sånt.

Men "vadfanfårjag-Östling" har jag kritiserat och han avgick idag och i går avgick Mugabe som jag också har tagit i örat, så lite påverkan på världen har jag allt. Och jag har nämnt de flesta  aktuella hashtaggar i svallvågorna efter #metoo, den senast jag såg idag från fackföreningsrörelsen #ickeförhandlingsbart. Nån har jag säkert missat, men här är dom i snabbrepris:

#metoo #tystnadtagning #medvilkenrätt #teknisktfel #närmusikentystnar #imaktenskorridorer #visjungerut och nu alltså #ickeförhandlingsbart. Sen kan mina läsare titta vidare på alla berättelser.

Tillbaka till några bagateller:

Jag hade glömt förmiddagsföreställnigen med Monica Zetterlund-låtar igår när Margareta ringde från gymmet och tyckte vi skulle ses där när hennes gympass var klart. Oj - direkt från gymmet i träningskläder lite småsvettig till Teatersalen på Växhuset! Det blev jag imponerad över och på väg hem smög vi in på kinarestaurangen och tog en lunch också. En förebild för dom som är allergiska mot motion när vi äldre rör oss på stan i svettiga motionskläder!

Where everybody knows your name...(Cheers)

Och vid ett tillfälle idag hade jag anledning att hälsa på kille som så väl känner igen mig. Ett kort Hej åtminstone! Men helt omöjligt! Surmule! Han kämpade hårt för att ignorera mig. Jag förstår, jag är inte fin nog. Sånt kan också hända i Mitt Sjuttital. Men vem bryr sig! 

Viskleken i praktiken: Berättade för några kompisar om vår Anders motionsrunda runt Mont Blanc, 17 mil på 42 timmar. Den historien har berättats vidare med muntlig tradition och var en gång Mount Everest runt och senast idag var det 42 mil på 17 timmar, det hade varit 42 världsrekord på raken, ingen liten bagatell.

Nu är det utrett och nu går jag på After Work på Pitchers. 

Jag har aldrig varit på maskerad

Jag kan inte minnas någon enda gång jag varit utklädd till vare sig spöke eller Zlatan.

Möjligen cowboy när jag var liten, jag garderar mig med det, men annars har jag aldrig uppträtt inkognito, alltid tagit full ansvar för min uppenbarelse. Det är såna tankar som kommer till mig nu när jag i städivern sorterar mina gamla kläder.

En mörkröd kavaj jag gillade väldigt mycket en gång (25-30 år sen minst) tänkte jag att jag kunde börja använda igen, men sorry, den skulle jag bara kunna använda på maskerad i så fall. 80-talsmaskerad.  Men har jag aldrig tidigare varit på maskerad så blir det nog ingen nu heller. Det blir Myrorna så får jag väl gå dit och köpa tillbaka den om det nu blir nån maskis.

Bryggarfrack m63

Men min bryggarfrack då som jag fortfarande har kvar. I mockaskinn som jag fick till min student-63 och som jag sen hade jämt till långt fram på 70-talet. Specialbeställd, 48:ans axlar och 46:ans ärmar minns jag och det skröt jag jämt med. Att jag var så axelbred alltså, inte att jag hade korta armar... Men den är ju så stor och bylsig nu så det får bli Myrorna. Tyvärr, vi som varit med om så mycket, jag och min bryggarfrack. Jag tar en sista selfie i den innan vi tar adjö.

Jag har säker tappat nån centimeter i längd  sen min ungdom och kompenserat det med några centimeter i midjan, men så konstigt att kläderna från förr är så bylsiga. Inte minns jag att modet var så frikostigt mot några extra kilo? Maskeradkläder!

Nej det var inte mycket gamla kläder jag kunde använda efter klädgallringen mm mer än som maskeradkläder men selfien ser så pass bra ut så bryggarfracken från april 1963 får allt hänga kvar ett tag till i källaren av sentimentala skäl. Och den andra, riktiga, fracken får också hänga kvar i källaren i väntan på nån fin utmärkelse.

Eller så kanske jag till sist kommer på maskerad där en frack kan passa.



                       

Slit och släp

Senaste dagarna har det varit "slit och släp".

Den som inte kopplar "slit och släp" till Sven Delblanc och Anders Nyström är för ung, men vi mogna män och kvinnor kopplar direkt. Tänker på sommar och sol och en pilsner i gräset vid åkanten. Slit och släp! Men men alla åldrar har ju sina uttryck, det är mycket som vi inte kopplar.

Men slit och släp har det varit med vår pågående källarstädning, "typ dö",  och det är trist att erkänna att styrkan i armarna avtar med kvadraten på dagarna i Mitt Sjuttital trots all bicepsträning på Actic. Pengarna tillbaka!

I går blev jag t.ex. överfallen av en normaltung plastback som kom farande från översta hyllan och som jag inte orkade hålla emot. Damp ner strax bredvid mig och sprack så den går till tippen direkt utan att jag ens kollar innehållet.

Trist, men det är som vanligt bara att gilla läget. Då är det däremot fantastiskt att se alla kvinnor som inte gillar läget nu hösten 2017.

#metoo #tystnadtagning #teknisktfel #närmusikentystnar - hashtaggarna duggar tätt och man hör fantastiska berättelser hur kvinnor har det. Gilla inte läget! Och så här har det väl alltid varit, pigor som blivit med barn med greven och så, men nog måste det här ha blivit värre på senare år. Eller..? Ja inte vet jag, men fint att tjejerna inte gillar läget längre. Och i Ryssland finns inte problemet har Putin sagt, en sån tur för kvinnorna där.

#medvilkenrätt #imaktenskorridorer #visjungerut är några andra exempel ses jag.

En som inte gillar läget men som nu inom några timmar allt får lov att göra det är Mugabe i Zimbawe. 93 år gammal och världens äldsta president/diktator vägrar han att sluta men man kommer alldeles strax att lyfta bort honom ändå. Vare sig det blir nån demokrati efter honom eller inte så var det på tiden!

Nu spottar jag i nävarna och tar nya tag i källarn! Slit och släp.

Snart buddistmunk?

Jag kommer inte åt resväskan
längst upp längst in!

En buddistmunk får bara äga tre saker har jag hört. Eller var det åtta? Eller var det förr dom var så asketiska? Jag har t.ex. hört sägas att dom numera sitter och porrsurfar, men det hoppas jag bara är ont förtal.

Hur  som helst så minskar mina ägodelar i rasande fart ner mot en mer måttlig nivå. Idag var det Bokens Dag hos oss. Ett par kubik med böcker (en lätt överdrift) hamnade i containern på Ängsgärdet idag och samtidigt fick jag ett bra träningspass för rygg och biceps. Böcker är fruktansvärt tunga. Och jag slängde kläder också, och lite annat.

Det är ingen nackdel att ha begränsat med utrymme, tvärtom, annars sparar man så lätt för mycket som man aldrig kommer att använda. I vårt källarförråd ska jag nu i första hand rensa ut en byrå, tre skrymmande fotpallar, två soffbord, ett matbord, ett jalusiskåp, mera böcker, grammofonskivor och kassettband, kläder, serietidningar, tapeter och gamla ointressanta papper och "bra att ha"-prylar.

Men tyvärr är det inte många överraskningar jag stöter på när jag rensar, inte många fynd. Vi har rensat  förr och jag hade bra koll på allt onödigt men ett par ungdomsböcker sparade jag den här gången. Jag älskade "Tvillingdeckarna" som grabb så jag ska ta och läsa ett par av dom.

Tvillingdeckarna träffar Sven Jerring - spännande?

Sälja på Blocket? Jo tjena! Vårt försök har gett noll men Stadsmissionen kanske vill ha? Myrorna?

Få se om jag hittar nån som vill ha våra fotpallar, annars blir det containern på Ängsgärdet!

Operation Döstädning är inte avslutat förrän vi har blivit buddistmunk och buddistnunna!   


   

Idag är ingen vanlig dag!

Idag är det min 26.832:e levnadsdag! Det har jag inte varit med om förut.

Och visserligen har bra många av dom där 26.832 dagarna varit av "grå vardag"-typ men det här blir en alldeles speciell dag.

Började redan innan soluppgången. Vaknade utsövd ovanligt tidigt, redan före sex och var väl inte helt ljudlös så Margareta vaknade hon också och redan vid halv sju satt vi med frukosten, det är ovanligt när vi inte har nån speciell anledning att gå upp tidigt.

Men resten av den här dagen i Mitt Sjuttital blir måhända mer av "grå vardag"-typ: tvätta, handla mat, influensavaccinering, promenad, döstädning, läsa i boken....  Låter trist? Absolut inte. Det kallas "livet" och inte vet jag om det kommer att hända nåt stort under dagen.

Men jag undrar om tanten på Coop igår inte hade kört fast i tillvaron. Extrapris på Prästost, 49,90/kg  Alla bitar c:a 0,75 kg och damen stod i minst 10 minuter och kollade ostbitarna. 0,752 kg, 0,743 kg, 0,761 kg, 0,755 kg.... Ingen dög. Det blev ingen ost. Lite intresserad av hur folk beter sig övervakade jag det hela - det förgyller min "grå vardag". Undrar om nån nånsin kollar in mig och mina "tics" eller vad man ska kalla det. Jag tog demonstrativt en ostbit utan att tveka för att hjälpa damen på traven i sin beslutsångest.

Men nu ligger dag 26.832 öppen för nya äventyr och jag är nyduschad. Och banne mig skiner inte solen!

         

Fotboll ett bra samtalsämne

Sverige till VM! Efter en nagelbitare mot Italien har Sverige biljetterna klara till Ryssland i juni!

"Vem bryr sig" säger några och ser det som en principsak att vara ointresserad av just fotboll. Dumt, för det är ett himla bra sätt att få igång ett samtal även om man inte är så intresserad. Det är väl roligare än att prata väder med obekanta. Jag pratar gärna om invandrare, om #metoo och om skatter men kan vara lite jobbigt ibland. Men fotboll funkar alltid. 

Igår på lunchen kom vi att prata fotboll med damen vid bordet bredvid. Av den ointresserade sorten, men fotboll fungerade och jag såg direkt att man kunde skoja med henne. "Du har tiden för dig, det blir nog ordning på dig också" sa jag och hon skrattade. Man kan skoja om fotboll.

Idag på Actic började Eddie med "Du gamla du fria" och sen tränade vi till fotbollssånger, och det finns många. Champione, Gräva guld, Mera mål etc. i all oändlighet. Och vi kunde skoja om fotboll.

I bastun satt en lättpratad kille från Uruguay. Fotbollssnack förstås. Hans grabb spelade i Gefle IF men själv hade han åkt på en skada redan vid 18 år. Han hade svårt nu vilket lag han skulle hålla på, men hoppades att Uruguay inte skulle möta Sverige i VM i Ryssland.   

Bäckis var Fotbollförbundets spion mot Tyskland vid VM 90 och 94 hade mycket historier att komma med, fotboll är ett bra samtalsämne vare sig man är intresserad eller inte, vare man kan så mycket eller inte.

Jag tror Eddie på Actic missade den allra första(?) fotbollslåten på dagens träningspass, Nacka Skoglunds "Vi hänger med" från 1958, men den går att avnjuta här:


   
     

Västerås by the sea

Steam Hotel

Det har blivit väldigt fint längs Mälaren där allt var stängt i min ungdom av industrier och lagerlokaler. Fina promenadvägar nu när man öppnat för bostäder.

Till vintern är det fina skridskoisar också, men idag blev det förstås landbacken, en solig promenad för att hitta ett lunchställe, och såna finns de gott om därnere.

Det var i första hand Steam Hotel vi tänkt oss och deras lunchbuffé, men det var så mycket folk där så vi hoppade maten där. Det var första gången jag var in där och det är imponerande hur dom fått till det i det gamla kraftverket. Dom har bevarat en massa gamla detaljer, balkar, tegelväggar, rostiga element etc. men förstås modernt och trendigt. Lockande och inte så farligt dyrt att ta en hotellweekend där!

Vi gick i solen ut till Notuddsparken och kollade hur långt man kommit med Kajstaden. Många originella stilar på husen, var det inte tom grästak på ett par av husen. Ligger lite tätt, men många vill bo nära vattnet. Vi också? Tja...

Lillåudden

Lite hungriga drog vi tillbaka mot restaurangerna inåt stan och hamnade på Zeyton på Lillåudden med lite orientalisk stil på maten. Men det finns fler matställen, A-Grill, Kajens Café, Kajplats 9, Carlsson på Kajen, Pråmen (den lyxigaste) och kanske några till. Och snart är nog Sjökrogen igång igen efter att ha byggts upp igen efter branden. Vi har bara en kilometer ner till Mälaren men det ska väl vara sol och fint för att man ska ta sig ner dit på promenaden.

Gamla Hamnen

Det blev österut idag, men det är fina promenadvägar längs vattnet västerut också, det får bli nästa gång även om det inte är lika restaurangtätt åt det hållet.

Den gamla piren ut till fyren är under ombyggnad, där gick jag ofta en gång och kollade på båtar, till våren kan jag göra det igen!

Västerås - Mälarstaden.
 
   



           

.

Fars Dag och släktforskning

Nåt firande har för egen del aldrig varit aktuellt den här dagen, "all ev. uppvaktning undanbedes".

Däremot slog det mig just nu en seriös fundering om tidens gång, alla andra farsor före mig i mitt släktträd, den lilla bit jag känner till. Men jag kommer i alla fall till 1700-talet och självklart har jag fått ärva gener, bra eller dåliga från dom där grabbarna. Det kom jag att tänka på idag, pappor i släktträdet före mig.

Jonas - Olof - Carl-Alfred - Sven är papporna som kom före mig. Och så jag... Det är en hel del deras fel att jag blev som jag blev. Eller "tack vare dom" i någon enstaka egenskap. Och förstås generna från deras fruar också, Anna - Sofia - Ann och Karin. Tål att tänka på, man är bara ett litet blindskott i släktträdet.     

Jonas, född 1808, var lite väl vild i sin ungdom och fick en reprimand för fylleri men "bättrade sig sedemera" står det i kyrkoböckerna. Kanske för att han gifte sig med Anna, född 1798 och alltså 10 år äldre än Jonas, var det hon som fick honom att bättra sig? Han blev gammal, över 80 år, ovanligt gammalt på den tiden, speciellt efter ett liv som soldat.

Olof (farfars far) känner jag inte till alls, men att Carl-Alfred (farfar) och Sven (min egen pappa) var bra pappor  är helt klart. Carl-Alfred var lång och ståtlig, pappa Sven också, men själv blev jag inte mer än en tvärhand hög. Genen för min längd kom inte från den grenen av släktträdet, den kom från min mammas sida, helt klart.       

Nån släktforskare kommer jag inte att bli, bara kul att några namn och gubbar att tänka på speciellt en sån här dag. Kvinnorna får vänta till Mors Dag.

Så har jag sett en kampanj för att med ett DNA-test spåra sitt ursprung. Seriöst eller humbug? 99 euro kostar det, lite väl dyrt för att prova. Jag nöjer mig med grabbarna från Vingåker och Märsta som jag redan känner till.       

Min mest aktive vän på nätet

Lite trist att ingen, faktiskt ingen, av mina gamla vänner är på samma våglängd som jag, har inte samma humor, inte samma nyfikenhet på det här mediet t.ex. eller annat jag ägnar mig åt i Mitt Sjuttital.   

Dom är säkert engagerade och aktiva var och en på sitt håll, men man tappar ju lätt bort dom man inte har en naturlig kontakt med. Och mina försök att få  naturlig kontakt med barndomsvänner och gamla arbetskamrater har gått trögt, väldigt trögt. Men så klart förstår jag att alla har fullt upp med sitt. Och man får ju nya vänner som tur är.

Flera jag ofta möter IRL får man nästan dagliga energikickar av i spontana samtal. Grannen i huset bredvid har jag bara känt i ett par år men vi stannar alltid och skrattar och kollar vad som hänt sen sist. Och gymmet är lika viktigt socialt som fysiskt.     

Här är en ny vän, ja egentligen inte en "riktig" vän, men som jag varje dag har ett visst utbyte av. Vår reseledare på Malta minns mig och vet vad jag sysslar med. Lite egotrippad, det håller han säkert med om själv om han skulle råka se det här. Författare med en ocean av anekdoter att berätta om från sitt händelserika liv. Grundare av biltestverksamheten i Arjeplog och han har byggt en upp en hel by i södra Afrika, gjort TV-program i Ryssland etc etc. Inte konstigt om man blir lite ego. Han har tom klämt en bärs i Mordor.

Och han driver många kanaler på Facebook som jag följer och i går la han in mig i sin hemliga grupp också, rockgruppen  Route 45. Det är nog rocksångare den här mannen egentligen helst skulle ha velat blivit. Dottern sjunger i Maltas Mello.

I morse var en annan av mina vänner på TV. Har ni hört det förut att jag är "Janne" med riksklenoden Malmsjö, och det tog honom inte fem minuter under intervjun innan han hade berättat att han sprungit New York marathon två gånger. Han hade nog helst blivit löpare på heltid tolkar jag det som.

Och jag som spillde bort min ungdom på att bära pärmar, hade inte jag passat bättre jag också som rockartist kombinerat med löparlegend med några OS-medaljer i guld.        

           

Nyheter på återbruket

Det är dålig stil på folk. Slarviga. Bryr sig inte. Återbruken måste ta till nya regler såg vi idag. Och det är inte typiskt pensionärsgnäll att bråka om sånt här, det här läser man ofta om i bladet.   

Lugnt idag på Återbruket på Stenby 

Jag är väl inte felfri jag heller men hör absolut till dom som sköter sig riktigt bra, nästan perfekt. Men folk källsorterar så dåligt så den praktiska containern, "Brännbart", som fanns tidigare, den har man blivit tvungen att ta bort. Alltför många slängde alltför mycket just i den utan att sortera och slapp  tänka det minsta själva.   

Och vid stationerna där man ska lämna  förpackningar, där  hamnar matavfall, soffor, kylskåp och vad som helst. I vårt soprum ser man ofta trasiga leksaker, lampor mm. Vad som helst. Vilken ålder det är på dom  som syndar mest har jag misstankar mot, men inga bevis så det får vara.

Idag hade jag en himla massa wellpapp och kartong som skulle slängas och det hade jag ju kunnat lämna i soprummet, men då hade det blivit fullt där så mina grannar inte kunnat få i ett endaste mjölkpaket, så det körde jag förstås iväg med själv till återbruket som en god och skötsam granne.

Och kom igår att tänka på att vi missade en passus i "flytta hemifrån"-kontraktet när barnen flyttade ut i världen. Nog borde vi väl haft en jour-regel att när man släpar hem tunga paket från IKEA och sitter timmavis och monterar, då skulle man ha ett par barn hemma som hjälper till att bära och skruva, eller hur. Typiskt sånt som vi hade tänkt att barnen skulle supporta sin ålderstigna föräldrar med.

Men äh, det är klart vi klarar det än även om det tog några timmar att få ihop gårdagens köp hos IKEA. Värst var att det var så tungt, träningen på gymmet räckte nästan inte till.         

Gymmet blir kvar!

I Mitt sjuttital cirklar mycket kring motion och frågan har hängt i luften, "hur ser framtiden ut för gymmet? Kommer det att förtätas bort" har vi funderat.

I nästa kvarter

Lite motsägelsefullt kanske har vi varit oroliga för extramotionen på cykel till nya Lögarängen om Actic skulle lägga ner vårt gym vi har på promenadavstånd. Men nu blir både badet och gymmet kvar. Med annan ägare visserligen och hur det blir med priset efter ombyggnad får man ju se och stökigt kommer det att bli under ombyggnaden, men gymmet blir kvar som Actic, det är det viktigaste just nu.

Men parkeringsplatsen utanför gymmet, som idag var knökfull, ryker för några bostadshus. När stan förtätas försvinner parkeringsplatser och det är OK för oss som har bilen i garaget men visst är det lurigt för andra, var ska folk parkera? Det blir säker ett P-hus också för badet, gymmet, Arosvallen och skolorna i området och för de nya bostadshusen.

Utsikt från mitt fönster

I kvarteret bredvid där vi bor förtätas det friskt. Pizzerian fick vika för två 5-våningshus och på en rätt stor parkeringsplats är det nu en byggarbetsplats för 3-4 hus. Från mitt fönster ser jag just nu en förtätning på höjden, 3-våningsuset över takåsarna blir snart 4 våningar.

Det ligger i tiden, många vill bo centralt och Västerås växer i ytterområdena också.

Gymmet blir kvar men alltså på bekostnad av förtätning på P-platsen utanför, men det finns förtätningar där man går väl långt. Som t.ex. ett sjuvåningshus på en liten plätt stor som en sandlåda precis längs en väg där man totalt skymmer den fina utsikten för grannhuset 25 meter bort.

#vadfanfårjag

Jag får väl erkänna att jag tycker det är rätt kul när folk som borde veta bättre gör magplask.

När Svenskt Näringslivs Leif Östling drar till med "vad fan får jag" när han blev trängd i en  fråga om Paradise Papers var det ett riktigt magplask. Han har pudlat lite lätt och kommer nog över det här men det var ju inte så begåvat, och rätt kul att följa den här hashtaggen på Twitter. Nån enstaka tar honom i försvar, men han fick uppsträckningar av desto fler. Carl Bildt t.ex. Jo det var ett väldigt obegåvat uttalande.

Twitterstormar är rätt kul. Som #stuffmoderaternadid efter Sofia Arkelstens klavertramp om moderaternas stordåd i Syd-Afrika och kvinnlig rösträtt etc. Och Trumps #covfefe var underhållande och höll i sig ett bra tag, men kan förstås inte klassas riktigt som en Twitterstorm. #metoo är intressant hur det utvecklats. 

Men jag är inte så aktiv på Twitter. Kanske innan jag släcker lampan att jag bläddrar igenom dagens Twitterstorm och #vadfanfårjag har nog inte slutat än. Men jag lägger mig inte i så mycket, läser mest andras kommentarer.

Det var allt för idag. Två möten på samma dag är tufft i Mitt Sjuttital, och Leif, jag betalar inte 20-30 miljoner i skatt, men min restskatt jag betalade i går gjorde jag om inte med glädje så i alla fall med omtanken om dom som har det lite knapert. 
               

Kaffe och bullar gör mig glad

I min resa genom Mitt Sjuttital blir det naturligt funderingar ibland hur sjuttitalet såg ut för mina föräldrar och svärföräldrar och kanske andra innan dom också.

Men ingenting jag skriver som mitt tidsfördriv gör anspråk på att vara heltäckande och i allt helt historiskt korrekt om jag nu gör några egna tolkningar och minns fel. Men så här en söndag i allhelgonahelgen var det nog en runda med kaffe och bullar, så enkelt allt var en gång.

Det hade säkert blivit kaffe och mandelkubb hos svärmor om man ska precisera och svärfar kom aldrig in i sitt sjuttital. Och så fick hon spela lite kort med barnbarnen, Sniff var populärt.

Kaffe och bulle är underskattat. Och gott. Alltför sällan man numera tittar in till nån på en kopp kaffe numera i Mitt Sjuttital.

Årets restskatt är betald idag. Pengar tillbaka på skatten har jag aldrig fått sen jag blev pensionär. Jag säger som Tage i sången nedan, "då hjälper det med en påse gott". Och förstås en kopp kaffe. 

Den här sången har jag haft med förr. Men den är lika bra ändå. Kopp!

Döstädning

Allhelgonahelg och jag har tänt det obligatoriska ljuset på graven. Och blev inspirerad till ett pass med döstädning.

Häromdan lyssnade jag på radion om döstädning, ett svenskt uttryck och det finns en bok för den som vill ha tips, "Döstädning, ingen sorglig historia". Och det är inte sorgligt, bara skönt att göra sig av med sånt man inte behöver, och barnen vill inte längre ha gamla möbler och grejor från föräldrarna som var normalt förr. Bort, bort!

Rätt enkelt, sånt jag inte använt på många år, inte kommer att använda och inte ens minns att jag hade - bort, bort! Det har jag inga problem med.

Idag hängde döstädningen också ihop med en liten ommöblering för att ge plats för att kunna köpa en ny möbel, så det var inte nåt uppgivet och negativt med dagens döstädning. Och idag var det mest Margareta som fick bestämma vad som skulle slängas. Porslin vi aldrig använder, minnessaker man knappt minns varifrån dom kommit, bort, bort! 

Gamla tidningsmagasin man aldrig tittar i slängde vi, men lite fegt så hamnade några överflödiga möbler och lampor i källarförrådet så får jag väl slänga därifrån senare. Och så har vi ju alltid stugan där lite väl mycket hamnar. Döstädning är ett ständigt pågående projekt som vi hållit på med nu alltsen vi lämnade villalivet då man sparade på allt. Men det är absolut inte akut, nej det är helt enkelt en bra sysselsättning man alltid kan tag i.

Ett lexikon på engelska från 1968 i 23 band? Ett lexikon från Bra Böcker i 24 band? Dom ryker nästa gång jag röjer, men den här gången rök alla gamla modem och kablar även fungerande PC-prylar och förstås teleprylar till fasta telefonen, den har vi ju inte kvar längre. Ett helt lass elektronik till återbruket, men där får man ju dåligt samvete när man tänker på bidraget till skrotberget som hamnar i Nigeria (är det så fortfarande) och bidrar till miljöförstöringen därnere.

Döstädning, ett helgdagsnöje för folk som ser framåt!

   

          

Namnbyte ligger i tiden

Arosvallen går jag förbi flera gånger i veckan. Måtte den bli kvar i dessa förtätningstider och få heta det den alltid hetat. Men på parkeringsplatsen utanför står det snart nog ett höghus.

Det har just blivit lättare att byta både för- och efternamn och idrottsanläggningar byter namn nu allteftersom nya finansiärer dyker upp. Västeråshallen blev Bombardier Arena t.ex.

Hoppas Halmstad klarar sig kvar i  Allsvenskan

Swedbank Park på Rocklunda har redan bytt namn till något jag glömt. Varför inte nåt med Rocklunda? Efter googling ser jag: Solid Park Arena. Är det ett namn på en idrottsarena? Solid, vad är det för firma? Semesterresor till Solkusten? Nej, Arosvallen, Örjans Vall, Kopparvallen, Eyravallen, Gavlevallen etc är fina namn som direkt hänger ihop med fotboll. Men gammalmodiga, Park och Arena är trendigare. I Västerås både Park och Arena för säkerhets skull.

Och Örjans Vall i Halmstad ger en självklar tanke, borde jag själv byta namn? Örjan är ju inte det allra trendigaste namnet och speciellt i min rockkarriär kunde jag nog behöva ett mer slagkraftigt namn. Dessutom är det ju ofta problem utomlands när man ska förklara stavningen: "An O with two pricks" brukar jag säga, men det verkar som folk inte förstår det.

Nåt rockigt på A, B eller C skulle jag kunna tänka mig.  Andrew-Brooklyn-Charlie....? Eller lite franskt som framhäver min kulturella sida? Italiensk eller spanskt, jag är ju rätt eldig.... Grekiskt? Aristoteles eller Arkimedes?

I skolan var det opraktiskt med ett namn på Ö, att alltid nervöst vänta till sist när man skulle hålla föredrag. Och nästan lika illa var när fröken ibland gick på efternamnet.

Andrew Brooklyn Widmark funderar jag på om jag får till en snygg autograf.

Läslov

Jag försöker sköta mig nu när det är läslov och umgås nu med en tegelsten. Ett boktips på Svt för 279 kr på Akademibokhandeln eller som ebok för 141 på Adlibris?

Jag vill ha min bokhandel kvar så jag fördelar mina bokinköp mellan bibblan, Adlibris och en hel del i bokaffärn på hemmaplan och den här gången fick det bli bokaffärn. En fördel där är ju att man får den i handen direkt.

Att slänga böcker är lite känslosamt, kanske har med nazisternas bokbål att göra, men ändå har vi rensat rätt friskt i våra bokhyllor hemma och i stugan. Slängt en hel del så det finns plats i bokhyllorna att börja på att fylla på igen.   

NIX är en bok på 684 sidor och tung att hålla i, lättast att läsa sittande i läsfåtöljen. Att börja med en tegelsten är lite speciellt. Det tar emot lite och man måste vara i fysisk och psykisk bra balans när man börjar, för man vet ju inte. Man kan bli fast flera månader innan man kommer till slutet. Rekordet för mig är ett helt år en gång, men den tegelstenen läste jag om några år senare på en månad.

Av en slump (?) har mina tre senaste tegelstenar rört sig i amerikansk nutidsmiljö, alla efter boktips på Svt och alla har varit riktigt bra, klockrena fem plus allihopa. Dom var så bra att dom kunde inte vara kortare, tcksam att det var tegelstenar. Så finns det dom, alltför många, som skriver alldeles för långa böcker. Helt i onödan blir det 7-800 sidor där 2-300 hade räckt. Som t.ex. Leif GW Perssons longörer som jag har tröttnat på.

Men nu är jag alltså igång och får nog dra ner på farten lite. Jag är ingen snabbläsare, men redan efter några dar är jag redan på sidan 180. Man vill se hur det går, hur hänger det ihop, men samtidigt vill man ju inte att det ska ta slut alltför fort.

Torsdagseftermiddag nu, jag sätter på lite kaffe och tar en session i läsfåtöljen. Just nu är det ett dramatiskt ögonblick Det är 2011 och Samuel ska just träffa sin mamma som han inte sett sen hon försvann när han var liten. Varför har hans mamma attackerat den amerikanske presidentkandidaten? Hur ska det här utvecklas?

Jag sätter nog på tre koppar kaffe minst.