"Köp biljetten på båten", stod det.

Stockholms skärgård har vi mest passerat med färja på väg till Finland, men häromdan tog vi en liten båttur. Här är några funderingar och man lär sig av misstagen.

Klart för avgång!

Skärgårn är lättillgänglig och med massor av reguljära båtturer och gott om vandrarhem borde man väl utnyttja det mer men nu i veckan tänkte vi först bara ta båtturen ut till konsthallen Artipelag. "Köp biljetten på båten" stod det och jag kunde inte boka på nätet, datumet var spärrat, så vi såg till att vara tidigt på plats på kajen i Nybroviken. Men vi kom inte med! Fullsatt! Man kunde åka buss, men det är inte lika roligt så "vi tar det i morrn i stället" tänkte vi och det fanns mycket annat att roa sig med.

Men när jag försökte boka nästa dag på nätet och även det datumet var spärrat så ramlade polletten ner - det var förstås utsålt då också. Det borde jag förstått, men det kunde ju stå lite tydligare på hemsidan. Det fick i stället bli långlunch-turen med Strömma, 6,5 timme i skärgårn och jag kunde boka biljett.

Men vi var tidigt på plats ändå, huggsexa om fönsterplatserna i matsalen? tänkte vi så vi var faktiskt först i matsalen när den öppnade. "Man måste boka bord om man vill äta"  suckade den serviceinriktade servitören "men det finns två platser vid det här bordet"  pekade han på ett bord med sex platser så vi slog oss blixtsnabbt ner, det skulle varit trist om vi missat lunchen på en 6,5-timmars långlunchtur!

Längre ut bland kobbarna är båthusen lite mer påvra

Turen ut ur Stockholm förbi Djurgårn, Nacka och Lidingö tröttnar man aldrig på men vi satt länge länge helt ensamma i matsalen men vi var ju tidiga. "Det blir väl fullt framåt tolv"  tänkte vi. Ett indiskt sällskap kom först, sen kom den gamle centerpartikeln Karl-Erik Olsson med sin fru och 5-6 stycken till som varit duktiga att boka bord så till slut var vi inte ensamma  men under hela resan stod det en 3-4 bord av matsalens 10 bord helt tomma. Vid vårt bord med plats för 6 pers hamnade en ensam världsvan donna i 45-årsåldern som ägnade resan åt att intensivt knappa på sin mobil. Hon skulle alltså suttit ensam där om inte servitörn låtit nåd gå före rätt och låtit oss obokade få ta plats i matsalen. Lite märkligt.

Solen värmde fint på akterdäck

Men resan var fin och solen sken men maten var inget att skriva hem om.

Nästa lite lustighet var att jag såg att om vi köpt biljetten ombord hade vi tjänat 65 kr , no big deal, bara en iakttagelse. Och till Artipelag åker vi nästa sommar eller kanske redan i höst. Turen fortsätter på helgerna någon månad till men då köper vi biljetterna i förväg!