Blogga utan läsare

Lite fånigt, jag kanske inte håller på så länge, struntar nog i det helt och hållet.

Ett personligt nederlag känns det som men att vara social på nätet utan det minsta gensvar är rätt meningslöst. Men jag kanske gör några noteringar ibland om hälsoläget i alla fall. Helt för mig själv eller tillsammans med nån utvald. Margareta vill nog veta vad jag skriver.

Idag 29 aug tog jag ett morrondopp i ån så ska vi göra oss snygga för en eftermiddagsträff i Uppsala med Elisabeth och Andreas med barn och föräldrar. Vad har dom på gång? Vi har skumpan på kylning om det blir som vi trott... Kl 13.15 ska vi vara i Uppsala.

Solen skiner, 20-22 grader och ingen risk för regn.        

Sista sucken

Idag var det nog sommarens riktigt högsommarvarma dagen, 28-29 grader hade vi idag. Dags att summera.

Vi har betat av en hel del på "Att Göra"-listan men även fyllt på lite till så att vi har att göra under hösten. Sommaren var kall och blåsig men så blev det en kanonavslutning nu i augusti med både sol och värme som just nu tisdag 25/8 kl 21.30 antagligen tog slut. Just nu började det regna.

Viktigaste nyheten här på Stentorpet var förstås vår bastu som vi fick gå och vänta på hela maj, hela juni och hela juli. Men den var värd att vänta på!

Vi har cyklat en hel del och ätit alltför mycket mat när vi haft besök här. Hur många måltider i pergolan har vi ätit där vi varit 10-15 pers runt bordet? Och travat upp drivor med disk i köket.

Vi kom aldrig iväg på nån semesterresa och gick hemma på gården och väntade i stället. Strunt samma, det kan vi ta igen om vi får lust nån gång.

De var allt - in i dimman!  

            

Å andra sidan...

Jag hade nog tänkt vara mer uthållig den här gången, men jag måste allt ha lite mer morötter. Jag kom att tänka på det efter mitt förra inlägg där jag sturskt skrev att jag inte brydde mig, men det är nog inte riktigt så. 

Jag gillar att skriva, så det kommer jag inte att sluta med så mitt 10-årsprojekt får rulla på, men vem kan egentligen vara intresserad av en gammal gubbe? Jag förstår om man tänker "har han inget bättre att göra?" Så nu gör jag så här:

Kanske det blir nåt inlägg till under veckan, men till helgen ändrar jag bloggen från "offentlig" till att kräva lösenord. Då blir min sjuttitalsblogg bara en angelägenhet mellan mig själv och grabbarna på NSA, National Security Agency. Dom klarar sig ju utan lösenord.

Varde härmed tillkännagivet.

Bloggen på dekis?

Jo, men det gör inte så mycket. Jag hade aldrig trott nåt annat heller när jag gjorde en nystart med bloggeriet under ny flagg för ett knappt år sen.

I programförklaringen då 1 oktober förra året skrev jag bland annat:

"I min nya blogg har jag inga förväntningar annat än att ha ett forum att avreagera mig på, och jag räknar inte med att någon orkar göra mer än sporadiska besök här i mitt sjuttital.....etc etc........Men mest kommer det alltså att handla om mig själv och mina vedermödor genom livet och en allt mer stigande ålder, och helt klart kommer bloggen att skrivas i en positiv anda." 

Det var allt jag tänkte då och det är allt jag fortfarande tänker. Jag tar en stund vid datorn, ibland varje dag, ruskar på huv'et och skriver nåt oväsentligt en stund. Borde jag i stället skriva om IS vidriga framfart i Syrien och Irak? Analysera hur Sverigedemokraterna kan öka i popularitet vilka idiotiska utspel deras företrädare än gör? Underhållet av järnvägen? Höstbudgeten? Invandringen?

Kanske man kunde få lite fler läsare med att vara aktiv i samhällsdebatten, det ser jag när jag någon gång har några aktuella taggar, då kan jag tillfälligt öka läsarsiffrorna, men jag håller mig allt till min programförklaring trots allt färre läsare. En äldre gentlemans grå vardag där han i motvinden kryssar vidare mot okänt mål.

Kryssar.. då blev här en osökt association som visar hur hopplöst omodern ägaren av den här bloggen är. Hur han än kryssar är han bara en sne'seglare. Den här melodin har surrat i min hjärna flera veckor sen jag på Öppet Arkiv kollade en svart-vit deckarserie från tidigt 60-tal.

Evert Taubes "Vals i Furusund" hade en betydelse i den deckaren och en skärgårdsvals är väl aldrig fel, men lockar väl knappast nya läsare till Mitt Sjuttital, men jag nynnar ändå vidare.

"Vi kom på kryss från Öregrund...."           

Det är för mycket bra program på TV

Jag som gammalmodigt håller på tablå-TV kunde tacksamt notera två bra program i kväll. Jag blev sittande vid TV:n hela kvällen.

Vi ser väl egentligen för mycket på nyheter, man glömmer rätt fort vad man sett, men det är ett större problem att ungdomar ser allt mindre på nyheter, vad får dom för världsbild? Eller är det bara vi gamla stofiler som oroar oss i onödan? Men efter traditionsenligt Rapport blev vi sittande ikväll:

"Landgång med Anne Lundberg" hade i sitt första program för hösten hamnat i Rwanda med "Clowner utan gränser" 20 år efter folkmordet där. Extra kul för det var stöd till just den organisationen jag satsade på när jag skänkte julklappspengar i år. Just så som dom sa i programmet tänkte jag när jag valde organisation att mat för dagen och medicin må vara det viktigaste för barn i nöd, men att få skratta och ha roligt hjälper barnen att ta sig vidare. Ett riktigt fint program och barn är precis lika överallt, behöver skratta och de vuxna behöver också skratta. Och nu är jag väl fast på torsdagskvällarna med Anne Lundberg.

Kvartersdoktorn i en annorlunda miljö

Så när det programmet var slut blev det ett till intressant program "Det är inte så dumt att bli gammal". Vi tablå-TV-tittare har sett Magnus Eriksson tidigare som en fantastisk doktor i "Kvartersdoktorn" men nu gick han i pension, och vad skulle han göra nu? Det här kommer också att bli intressanta program att följa. "Livet börjar vid hundra" heter nästa avsnitt med Dagny, hon som bloggar och har hunnit bli 103 år nu. Hör lite dåligt, vem gör inte det, men skriver med en frisk självironi och fick som en fin övergång till sitt program nästa vecka dansa lite vals med kvartersdoktorn. Och det är inte så farligt att bli gammal, men det är lite att tänka på.

Det programmet kommer jag inte att missa så det blir väl en helkväll vid TV:n nästa torsdag också för en inbiten tablå-TV-tittare.

Och 27 september börjar tredje året med Bron ser jag, det är för mycket bra program på TV!    

Sverige stänger tidigt

"Det är lite synd om dig" sa Margareta till mig igår, och jag höll med för säkerhets skull redan innan jag visste vad hon menade. Så farligt kunde det väl inte vara, men lite medlidande mår man ju alltid bra av. " Du har ju knappt ätit en enda glass den här sommaren och vi har inte heller ätit lunch ute speciellt ofta!".  

Så vi lämnade stugan och tog en tur. Ett biltur med tre mål och så en lunch och en glass tänkte vi oss. Men det gick inte helt smärtfritt.

Men parken var fin

Det första målet gick bra, det kommer jag tillbaka till senare, men sen tänkte vi oss till Grönsö Ö, namnet som man sett 100-tals gånger längs med E18, ön söder om Enköping. "Caféet är öppet" stod det på hemsidan, men på den enda vägen dit kom vi till den här skylten: "Välj en annan väg!" Men vi var hungriga, vi kryssade oss fram mellan vägmaskinerna och tog oss fram till Grönsö som är en riktigt vacker plats men tji fick vi, Caféet var stängt. Och allt annat också, vi kunde bara gå lite i parken och beklaga oss för några andra par som också hade tänkt sig en slottslunch. Inte ens en glass blev det! Det skulle vara öppet varje dag tills i mitten av september sa hemsidan. Men vi åkte hungriga därifrån.
  

Konferensanläggning och generösa gräsytor

Nästa mål var Härjarö. Där var vi en gång för trettio år sen då det var full rulle där med bad, camping och servering med glass, men nu var det helt tomt! Campingen stängd fast det är fantastiska gräsytor där, klippta och välskötta. Men tomma. Gästhamnen också tom. Här som det var sånt liv sist vi var här. Vad har hänt? Digerdöden? Vi blev utan glass och överlevde på ett par äpplen vi packat ner i ryggsäcken. Det känns lite tragiskt att se en sån fin anläggning stängd, men det har väl varit för få gäster kan jag tro. Eller har dom bara stängt för säsongen redan 19 augusti?

Hamnmagasinet i Enköping

Gästhamnen ligger öde

Jaja, men skulle vi bli utan både glass och lunch? Nej, det ordnade sig till sist, vi stannade på Hamnmagasinet i Enköping och åt en riktigt god strömming för 149 kr per pers och tog var sin glass på det med en liten promenad i Drömparken, men kontentan av den här lilla turen var att det känns som vi i Sverige alltid tar ut hösten så tidigt när det är folktomt på så här fina ställen. Speciellt när vädret är så här fint.

Så återkommer jag senare med vårt första mål som alltså gick som jag tänkt.

Tisdagsmorgnarna börjar ta slut

Tisdagsmorgon, lite segt att komma upp som vanligt. Bara 10 minuter till i sängen, sen 5 minuter till, och 5 till.

En selfie efter badet

Men till slut tog jag mig i kragen så blev det min joggingrunda till mossen i alla fall. Laddade med ett glas vatten, det var allt. Gick förvånansvärt lätt fast jag egentligen inte ätit ordentligt sen söndagslunchen och på tvådagen igår lassade jag bara in 600 kalorier. Det var helt tyst längs skogsvägen, men nu blir det väl inte så många fler såna här morgnar i år. Om några veckor har vi väl flyttat tillbaka in till stan.

På mossen stod tranorna som vanligt. Dom har varit lite anonyma i år och har inte flugit över Stentorpet och väckt oss i sextaget som dom brukar göra, men på mossen kliver dom runt som vanligt. Det var det enda liv jag såg idag på morronrundan men klockan var ju inte åtta än, inte ens Gunnar såg jag till, men han var nog redan ute på sin cykel.  

Lite mulet än så länge, men ganska varmt. En riktigt fin morronrunda. På fastande mage går det inte så fort och inte så långt heller. Vlt i brevlådan, har inte varit en enda miss den här sommaren, och så hem för ett morrondopp i ån som fortfarande håller 18 grader. Och sen är man lagom igång för en frukostfilen, kaffe och morronnyheterna på TV.

Så här odramatiskt börjar en dag på Stentorpet men det kan inte vara så mycket bättre. Nu gäller det att ta vara på de här sista sommarvarma veckorna innan flyttlasset går hem till Västerås.

Söndagsmöte i rimstugan

Så här uppe i sjuttitalet är det inte alltid som man tänker så klara tankar. Det snurrar, man muttrar och går och pratar för sig själv. Vi har vår bastu alias tänkarstuga där jag drar mig undan och funderar över livet. Välkommen att ta del av hur det kan låta i huv'et på en gammal, lätt förvirrad gubbe i sin tänkarstuga/bastu som idag dessutom fick tjänstgöra som rimstuga:

I våran tänkarstuga
far alla tankar runt
nån tanke kan få duga

Lennakatten Almunge - Uppsala

men mest så är det strunt

På kräftkalaset i går kväll
hos HG och hans Eva
sågs Kerstin, Gittan åsså Kjell
bland kräftstjärtarna treva

Barnbarnen är aldrig still
far runt i hela världen
till Japan, Tyskland, Härnösand
och Lennakatt till Uppsala
 (orimmad vers som Tranströmer)

Och Elvis dog precis idag
för trettiåtta år sen

en burgare av något slag
var kanske dödsorsaken

Sen tänker jag det vore kul

Elvis passar alltid

att klättra upp i alen
och spana efter en hemul
långt bort mot Mumindalen

"Drick mera vatten, ta ett glas"
så säger Margareta
Ja vädret har blitt helt kalas
och bastubad är heta

Vem gör en fästing nånsin glad
så kan jag också tänka
Det vore kul med en parad
Nej hellre dansa jenka

Förlåt, nu snurrar allting runt
nu har jag "tänkit" färdigt
som synes, mestadels blev strunt
knappt bloggeriet värdigt...

Snabba reflexer och omdömesgill körstil

Vi hade precis lämnat 70-sträckan och närmade oss Sala i skymningen och var rätt trötta.

Med perfekta reflexer och bra bromsar gick det bra!

Fortfarande lite kurviga vägar så jag hade som tur var nog bara ökat till 75 km/tim när älgen dök upp 25 m framför oss. Eller inte "som tur var", med omdömesgill körstil trycker man inte ner gaspedalen på stört bara för att man får öka farten. Så jag var bra förberedd på älgen som dök upp 20-25 meter framför bilen.

Lite väl stora för att utmana

Margareta såg den samtidigt som jag och ropade till, "pang på bromsen och sikta på bakbenen" hann jag tänka och fick stopp på bilen så att älgen hann "älga" över vägen som vi säger här i Västmanland. En fullvuxen älg utan horn, alltså en ko. Men oj, det kom en till som skulle över vägen, också det en fullvuxen älgko, eller om det var stora kalvar båda två, det kan jag inte bedöma, men då stod jag redan still.

Två var dom, och stora var dom och jag hann bromsa, det är de viktigaste. Jag hittade just en formel där man räknar ut reaktionstid och bromssträcka och kanske älgen var något längre bort eller kanske jag körde under 70, men hur som helst så klarade både vi och älgarna oss, det var skönt. Mellan 45-54 har man bäst reaktionstid står det, men äldre har sin erfarenhet som kompenserar. Så som sjuttitalist har jag möjligen nån bråkdel sämre reflex men med en ocean av erfarenhet så klarar man sig rätt långt.    

Det här är tredje gången (minst) som jag haft en älg framför nosen, alla gånger här i Salatrakten som är väldigt älgtätt. Och vilken tur att det inte blev en smäll, det är så onödigt med en krasch.          

    

Fint med säkerhet, men....

Det är fint att allt blir säkrare. Självklart. Hjälm, säkerhetsbälten, flytväst och sånt är självklart! Men....

Vi 40-talister brukar skoja ibland och undra hur vi överlevde. Ute i skogen ensamma hela dagar med kniv och pilbåge och cykelhjälm hade vi inte hört talas om. Jag såg en vinterbild häromdan där grabbar och tjejer åkte bob nerför en bilväg bland bilar utan vinterdäck. Farligt förstås, men det var så vi levde.

Men har inte säkerheten gått lite väl långt nu? Vi skulle ha en  borste häromdan, ganska liten så vi hittade ingen annan än en liten leksaksborste på Bauhaus. Den passade perfekt, men så läser jag varningstexten där det på 12 olika språk står:

I målsmans sällskap

"Varning varning! Minst 3 år måste man vara för att borsta med borsten. Och dessutom får den inte användas utan överinseende av en vuxen!

Det räcker som tur är med bara en vuxen, men det här verkar ju löjligt. Curlingföräldrar hör man ju pratas om, men barnen måste väl få göra nåt lite småfarligt, som att att borsta trappen med en liten borste.

Det är fint med säkerhet, inte vill man att vare sig unga eller vuxna ska göra sig illa, men varningstext på en liten gummiboll som man också kan se är inte det lite överdrivet. Visst kan man få en boll i huvudet, men.... Barnvagnar är så säkra nu att dom är närmast omöjliga för morfar att hantera.

Extra roligt blir det när jag kollar varningstexten lite extra. Då framgår det att för att använda borsten ska man ha stövlar på sig. Jag vet inte, men kanske det duger med Graningekängor, men man ska ha rejält på fötterna i alla fall, och det är det för den skull alltid bra att ha. Och säkrast att både barnen och de vuxna lyder varningstexten annars vet man inte vad som kan hända.  

Än hänger gubben med

Den där textraden slog mig i morse och den får gärna vara dagens rubrik i min egotrippade roadmovie i mitt sjuttital som nu har nått till sjuttiett på det sjuttiandra.

Vad var det för text? Jo, när jag letade på nätet så hittade jag Povel Ramel som hade ett jubileum tidigt i hans karriär som som artist. 14-årsjubileum 1956  firade han visst.

Jag har ju kommit lite längre och texten passar väl mig bättre när jag den senaste veckan nästan börjar få till ett löpsteg igen! Efter en lång svacka börjar det gå lätt igen och nu är jag tillbaka där det började med korta men regelbundna träningspass.

För snart tjugo år sen tog jag ofta en kort löprunda redan innan frukost. Nu är jag där igen, när man gnuggat sömnen ur ögonen och tagit ett par glas vatten så på med joggingskorna och ta en runda, "typ kort". Det blir bara skogsvägen bort till mossen än så länge, sen hämtar jag tidningen i postlådan på väg hem och sen är man mogen för en rejäl frukost.

Sånt här är så lättillgängligt i stugan, men tänk om man kunde hålla den här stilen hemma i stan också. Cityringen är 4 kilometer, perfekt morronvända innan frukost. Alla frågar när jag ska springa nästa mara, så det här är väl mitt öde.

Säger som Povel : "Vik åt mig en plats uti skrubben, i hundraårsklubben"

Upp tidigt i morgon igen för en kortvända till mossen och ett dopp i ån. Än hänger gubben med!                    
   

Vedeldad bastu eller elaggregat

Vi värmde upp bastun i kväll igen och jag satt och funderade på det där med ved eller el.

Rökbastu från 1600-talet skulle jag vilja prova

På gymmet bastar jag ett par gånger i veckan, el förstås och rätt varmt, 85-95 grader. Där sitter de flesta bara 10-15 minuter, jag också. Hemma i källaren är det också elektriskt, där bastar jag nån gång i månaden och den tar väl en dryg halvtimme att värma upp. Där brukar jag nog ha lite lägre temperatur men bastar sällan mer än 20 minuter. Vedeldad hade jag nästan aldrig provat innan den här sommaren.

Så att det blev vedeldat på Stentorpet var lite otippat, men det är väldigt annorlunda. Tar lite lång tid att värma upp, en timme får man räkna med och drygt det om man vill ha riktigt varmt, men det blir en helt annan känsla även med lite lägre temperatur.

Idag eldade jag en timme och nöjde mig med 50 grader. Sen sprakar det så skönt från kaminen och fräser och ångar så gott när man häller vatten på stenmagasinet, ja det blev så hett då i ångorna att Margareta fick gå ut och svalka sig en stund. Men i den värmen kunde vi sitta en hel timme då svetten bara rinner och sticka emellan med ett dopp i ån då och då (som håller 20 grader nu). Och sen in i bastun igen!

Så vedeldad och 50-60 grader är absolut det bästa! En timme i bastun och avkylning i ån och i vinter ska jag testa att rulla mig i snön. Det slår helt klart både gymmets bastu och bastun i källaren med 80-95 grader.      

Men när jag läser omdömen från bastufreaks så är det 90-100-110-120 grader som gäller, men det är nog mest munväder från machonissar.    

Datorstrul

Margareta och hennes bärbara dator blev lite försökskaniner nu när Windows kom med ett nytt hypat operativsystem, Windows 10. Inte kunde jag väl avstå från att uppdatera även om hon inte var så sugen, men det var ju just hennes dator som fick gratisuppdateringen först.

Margaretas laptop med Windows 10

Nej, det är klart och det var lätt att uppdatera, men visst har det varit lite strul. Eller inte så mycket om man ska vara ärlig, men allt blir ju inte 100% som förr och jag har inte haft tiden att engagera mig i det som inte blev riktigt bra, men det ska jag fixa så snart det går eller så får jag ta hjälp allt eftersom andra gör sina uppdateringar.

Problem: Google Chrome går väldans långsamt, men då får Margareta köra Edge i stället. Och skärmbilden verkar vara 4:3 i stället för 16:9 så alla ser lite väl tjocka ut, men det måste väl gå lätt att fixa. Mer än så har det inte varit, men kanske jag borde kolla dom här små problemen i stället för att skriva de här raderna.

Men datorstrulet framför allt var att internet la av igår kväll igen just när jag skulle fixa med hennes dator. Lampan på vår ADSL-gateway Thomson lyste rött, fungerade 5 minuter, lyste rött 10 minuter, fungerade 5 minuter etc etc. Strulade ett tag nu på morgonen igen. Inte bra för blodtrycket!

Ute i skärgårn häromdan såg jag att vi hade 4G-fart på telefonerna ända ut till Möja, här i Sala går det i snigelfart när inte vårt ADSL funkar. Småsurt kan man tycka att det ju är fint att man ordnat bra för kapitalstarka sommargäster ute i skärgårdsvillorna, men när det är på bekostnad på oss småtorpare och backstugusittare så är inte det heller bra för blodtrycket.

Men nu har internetlampan lyst grönt flera timmar och Margareta har full fart på Windows 10. Hoppas bara hon uppskattar att få lära sig lite nytt, det som jag alltid tycker är så kul!
         
        

"Köp biljetten på båten", stod det.

Stockholms skärgård har vi mest passerat med färja på väg till Finland, men häromdan tog vi en liten båttur. Här är några funderingar och man lär sig av misstagen.

Klart för avgång!

Skärgårn är lättillgänglig och med massor av reguljära båtturer och gott om vandrarhem borde man väl utnyttja det mer men nu i veckan tänkte vi först bara ta båtturen ut till konsthallen Artipelag. "Köp biljetten på båten" stod det och jag kunde inte boka på nätet, datumet var spärrat, så vi såg till att vara tidigt på plats på kajen i Nybroviken. Men vi kom inte med! Fullsatt! Man kunde åka buss, men det är inte lika roligt så "vi tar det i morrn i stället" tänkte vi och det fanns mycket annat att roa sig med.

Men när jag försökte boka nästa dag på nätet och även det datumet var spärrat så ramlade polletten ner - det var förstås utsålt då också. Det borde jag förstått, men det kunde ju stå lite tydligare på hemsidan. Det fick i stället bli långlunch-turen med Strömma, 6,5 timme i skärgårn och jag kunde boka biljett.

Men vi var tidigt på plats ändå, huggsexa om fönsterplatserna i matsalen? tänkte vi så vi var faktiskt först i matsalen när den öppnade. "Man måste boka bord om man vill äta"  suckade den serviceinriktade servitören "men det finns två platser vid det här bordet"  pekade han på ett bord med sex platser så vi slog oss blixtsnabbt ner, det skulle varit trist om vi missat lunchen på en 6,5-timmars långlunchtur!

Längre ut bland kobbarna är båthusen lite mer påvra

Turen ut ur Stockholm förbi Djurgårn, Nacka och Lidingö tröttnar man aldrig på men vi satt länge länge helt ensamma i matsalen men vi var ju tidiga. "Det blir väl fullt framåt tolv"  tänkte vi. Ett indiskt sällskap kom först, sen kom den gamle centerpartikeln Karl-Erik Olsson med sin fru och 5-6 stycken till som varit duktiga att boka bord så till slut var vi inte ensamma  men under hela resan stod det en 3-4 bord av matsalens 10 bord helt tomma. Vid vårt bord med plats för 6 pers hamnade en ensam världsvan donna i 45-årsåldern som ägnade resan åt att intensivt knappa på sin mobil. Hon skulle alltså suttit ensam där om inte servitörn låtit nåd gå före rätt och låtit oss obokade få ta plats i matsalen. Lite märkligt.

Solen värmde fint på akterdäck

Men resan var fin och solen sken men maten var inget att skriva hem om.

Nästa lite lustighet var att jag såg att om vi köpt biljetten ombord hade vi tjänat 65 kr , no big deal, bara en iakttagelse. Och till Artipelag åker vi nästa sommar eller kanske redan i höst. Turen fortsätter på helgerna någon månad till men då köper vi biljetterna i förväg!
      

Fint att få låna bostad

Varje sommar brukar vi bo några dagar i Stockholm. Då är det praktiskt om man kan låna en lägenhet som står tom. Visst blir det hotell ibland, men det är ju mer ekonomiskt fördelaktigt med en semestertom lägenhet!

I Solna har vi bott någon gång men oftast lånar vi bostad i Sollentuna och det här var första gången vi lånade nya lägenheten i själva centrum. Bekvämt med bara minuter ner till pendeltåget.

Men det är intressant första gångerna man ska klara sig själv - var hittar man osthyveln, hur funkar fjärrkontrollen, diskmaskinen, spisen, larm ja allt tekniskt. Det första vi hörde när vi kom dit för ett par dar sen var ett pip-pip-pip från en pryl som signalerade ett fel - typiskt! Det har hänt förr när vi lånat bostad att frysen eller nåt annat har krånglat, men vi fixade det här den här gången. En gång hade strömmen till akvariet gått när vi kom till bostaden vi lånat så vi fick börja med att få igång det och några gånger har vi lyckats dra igång tjuvlarmet, sånt kan hända. Och var hittar man instruktionsboken i en hast?

Och när man ska åka hem har man garanterat rört till det rätt rejält för dom som normalt bor där. Osthyveln och nycklarna har hamnat i fel låda och sånt där.

Lånat hus i Halland har vi gjort nån gång, det var också fint. Och lite avis kan man vara på dom där som kan låna lägenhet i Spanien och Nice. Känner vi ingen med en bungalow i Florida?

Men lägenheten i Sollentuna är väldigt användbar som vi gärna utnyttjar och i gengäld har vi ju en finfin sommarbostad Sala som kanske inte smäller lika högt som Medelhavet eller Florida men där ingår ju i alla fall numera en vedeldad bastu.

Men nu åker vi hem för den här gången, lägenhetsinnehavarna är snart tillbaka och vill väl ha tillbaka sitt hem, men det har fungerat så bra så när nästa tillfälle kommer det blir det allt en tur igen.

Sommarvädret 2015 så här långt

Regnet öser, tomt det är i stugan, tomt i stugan
Alla har åkt hem kvar är jag och frugan, jag och frugan
Dropp dropp, dropp dropp, droppe droppe dropp dropp, dropp dropp dropp.

Trots allt inte så många morgnar jag behövt paraplyet
för att hämta Vlt för att säga nåt positivt.
Regnet har oftast kommit senare på dagen...

Jag brukar försöka hitta lite positivt även på vädret en sån här sommar och det har säkert varit värre något år, men just idag känns det lite uppgivet. Vaknade till ljudet av ett ösregn, drog täcket över huvudet en stund innan jag tog min dagliga morgonpromenad till brevlådorna.

Martin Hedberg, meteorologen, skriver på sin blogg idag att medeltemperaturen så här långt inte avviker så mycket från det normala, men att det varit mer regn och moln som gjort vädret "sämre".

Positivt är att de senaste dagarna i alla fall varit hyfsat torra så att vi kunde göra färdigt taket i bastuprojektet. Det gick tom att måla då prognosen sa att det skulle bli några dagar utan en droppe regn, men även då drog det ihop sig till några skurar och det var ju inte helt lyckat.

Positivt var också vädret igår när vi kunde ligga och sola på gräsmattan, Ebbe kunde ta ett dopp i poolen när jag och Nelly och Selma i stället badade i Silvis. En och annan riktigt fin dag har vi allt haft den här sommaren också.

Positivt är också att nu har vi i första hand hela augusti kvar av sommaren, och en bra bit av september brukar också värmen ligga kvar. Nu packar vi ner de sommarkläder vi inte använt än i år och tar en liten tur på tu man hand. Lämnar Stentorpet ett par dar för att se hur världen ser ut där bortanför kröken vid Söderstedts lada.

Så det är för tidigt att helt döma ut sommarvädret 2015. Ni får en andra chans herrar och damer på SMHI!

Windows 10 installerat

Jag är barnsligt intresserad av nyheter på datorn. Nya releaser, nya funktioner etc. Tyvärr är jag bara inte så flink att ta till mig alla nya finesser längre.

Jag hade en lite upprörd diskussion för några år sen med ett par bekanta när Facebook bytte utseende och ändrade en hel del funktioner. Till det bättre, men "Nu slutar jag med Facebook" sa dom då. Dom tyckte det var fräckt att komma med förändringar. Men inte slutade dom och förstod snart att Facebook bara hade blivit bättre.

Och det är klart att jag ställde våra datorer på kö för att få installera Windows 10, speciellt som det är gratis! Windows 8 kostade ett par tre hundra men Windows 10 är gratis! Klart man uppdaterar!

I kväll blev programmet nedladdat på den första av våra tre datorer. Helt automatiskt, jag behövde bara trycka JAVISST! på några frågor. Busenkelt. Den första av våra datorer som Microsoft valde ut var Margaretas bärbara, hon som är minst intresserad av att byta program, men så var det. Jag glömde ta tid, det tog väl några timmar, men det var verkligen busenkelt och nu hoppas jag att våra andra datorer fort som katten också får den här uppdateringen.

Jag är som sagt barnsligt intresserad av nyheter och inte så kritisk till det som ev. är dumt, men nu efter att ha använt Windows 10 i nån timme så ser man direkt att det här kommer att bli en succe, helt annat än Windows 8. Mycket lättare att använda och det ska bli spännande att se vad Margareta kommer att tycka, hon som inte är lika positiv till förändringar som jag. Men man måste vara lite "openminded", det här inlägget skriver jag i nya webläsaren Edge som funkar lite annorlunda än IE och Chrome. En del till det bättre, en del lite mer tveksamt. Då får man prova sig fram.

Men har du inte beställt din Windows 10-uppdatering än, gör det direkt för jag tror att det blir bra!