Bortkastat år

Lite tillspetsat kanske, men det känns lite så ibland. Så mycket som inte blev gjort 2020. Och i den här åldern har man ju inte hur mycket tid som helst, men ändå: Det är orättvist mot själva livet att inte vara tacksam för det man ändå har. Mycket har varit  bra och många har haft det otroligt mycket värre. Nästan lite religiöst är jag ändå tacksam för 2020.  Långt ifrån bortkastat.

En riktig tomte

Ingen av mina närmaste har varit drabbade av Covid-19. Vi hade det fint i stugan ända från mars, jag vann ett par joggingskor och vi klarade älgkrocken utan minsta skråma. Dessutom kunde vi köpa en ny bil, elbil tom, det hade jag inte trott skulle bli av under min livstid. Och på årets sista dagar fick klanen en ny medlem, Kira 8-9 veckor. Ridgeback. Skulle jag se 2020 som ett bortkastat år? Dumheter.

Jag missade nog en semesterresa den här vintern, det hade nog i normala fall varit läge för en månad i Portugal eller Italien igen i år. Och jag har missat några konserter, teater och restaurangbesök och missat simträningarna med Almungeungarna, det var ju synd. En himla massa bastusnack blev aldrig snackat, men där är det ju mycket dösnack också, så so what? Strosa runt i Stockholm lite planlöst saknar jag och en himla massa annat, men allt det här finns ju kvar, och jag har långt kvar till 100!

En av Povel Ramels vackraste visor,  Följ mig bortåt vägen  slutar 

               Det du inte gör idag kan du göra bra, tids nog längre fram 

Dagny, min bloggarkollega, fyller 109 i år och skriver fortfarande dagligen på sin blogg så jag räknar med att jag har tiden för mig. Missade jag lite i år så var inte det hela världen.

         Det finns ingenting som ej låter ordna sig, tids nog längre fram 

Nu börjar vaccineringen

Första laddningen räcker till 4900 personer. Men det kommer mera och jag räknar med att min första dos kommer under januari och att jag får den andra senast 28/2. För optimistiskt kanske, men sen är jag fri!

Lussekatter och risgrynsgröt

Julaftonen firade vi utomhus i Almunge så länge det var ljust och på kvällen träffades alla var och en hemifrån sig i en Teams-session framför sina datorer. Vi fick tom på distans närvara när tomten kom till Almunge! För en gångs skull sken solen på oss, lite blek och var väl inte så värmande men det blev ju trevligare så.

Glögg och hamburgare i trädgårn

Juldagen åt vi lunch utomhus i Stentorpet.  Hamburgare med bröd, är kanske inte traditionsenlig juldagsmat men smakade suveränt där vi 70+-are fick sitta fint under tak i korgstolarna. 

Ovanligt julfirande 2020. Återstår att se 2021 och framöver om det här är en återkommande tradition. Kanske så här man firar jul i världen fr.o.m. nu?

Tomten kom till Almunge

Nej,  till nästa år redan är det nog mer som vanligt när alla är vaccinerade. Med ett undantag:

Teams, Zoom och sånt som man nu använder allt mer på jobbet används nog också allt mer även för oss andra. Fint om vädret är dåligt eller om tiden inte räcker till.    

Vår  klan har skött sig så bra man kan begära. Skulle vi åka på en Covid-19-smitta nu innan vi har fått våra sprutor känns det orättvist.

Dag 281 i Coronaåret 2020

Under 281 dagar har jag inte tagit en enda människa i hand! Möjligen knackat nån närstående på axeln och några barnbarn har fått en vänskaplig klapp över ryggen om jag fått chansen. Men inte en enda har jag tagit i hand! Och inga kramar.

Och inga besök hos vänner. Ett par dar innan Dag 1 satt vi hemma hos några vänner, drack kaffe och läste om de första restriktionerna. Idag på Dag 281 var vi hos våra vänner igen, nu med en julblomma, men vi stod bara utomhus på trappen på behörigt avstånd och pratade en stund utan kaffe. Att sitta till bords med vänner och dricka kaffe och bullar gjorde man förr i tiden!

I januari 2020 kunde det se ut så här 

För att inte tala om hur härligt det var att få trängas i folksamlingar som man kunde göra förr i tiden. Som körrepet med över 200 körsångare på bilden. 

Once in every lifetime, comes a love like this sjöng vi i en Cliff Richard-låt, var just den här gången min sista lifetime-chans? Även om jag blir 100 som jag tänkt? Kommer jag nånsin mer att kunna trängas så här?

Positivt i dag var annars att nu ska man börja strukturera om äldreomsorgen i Sverige. Neddragningarna inom äldrevården har gått för långt. Vid 76 är man såklart orolig för framtiden, även för vad som kommer efter pandemin.     

Coronasmittan bara ökar

Senaste nytt i min Corona-bevakning är att i  England har en ny variant av viruset dykt upp, 70% mer smittsamt än det "vanliga". Flyg från England blir antagligen stoppade under dagen, så nu får dom hålla sig hemma på sin ö och just nu precis då Brexit slår till utan att förhandlingarna är klara. Risk för matbrist i England 2020!

Idag når vi i Sverige över 8000 döda, tragiska siffror.      

I skuggan av dom siffrorna kan man inte förvänta sig nån riktig julstämning i år. Men kanske lite grann i alla fall? Stugan i Stentorpet är pyntad med både stake i fönstret och ljusslinga i busken och banne mig står det inte en liten tysk trädgårdstomte på trappen. Så påkostat!

Den tyske tomten är inte så stor, knappt synlig här på bilden, men ändå. Willy heter han och bevakar ägorna när inte vi är där. Skönt att ha nån som tittar till ägorna.  

Vi håller oss borta från stugan i jul, men när katterna är borta så dansas det där ändå.

Corona och Covid-19 bara ökar nu med mutationer, Brexit, klimatförändringar med 7-8 plusgrader i julveckan, det är ingen riktig julstämning i år.

Hemmagympa med Sofia

Knäna böj!

 När man inte törs träna på Actic så är det tur att vi har Sofias Hemmagympa  på Svt. 

Sen ser jag att Actic fortfarande kör sina seniorpass, tom dubbla pass ibland. Otroligt att mina seniorkamrater törs. Dumt och så onödigt när vi har Sofia på TV och promenader i friska luften.

Tio över nio varje morgon, en stol kan vara bra för att hålla balansen och nån gång ska man ha en vikt eller som idag en pinne, jag tog vandringsstaven. Sen är det 20 minuter i eget tempo i Sverigetröjan och cykelbyxor. Svettigt ibland och alltid skoj, Sofia är en riktig tillgång för Svt. Kanske tuffare på Actic då man kämpar mer med grupptrycket där, här är det ju bara vi två. 

Men Kors i krösamoset. Med 20 minuter nästan varje morgon börjar jag få ordning på min onda axel! Att lyfta för tungt har bara gjort det onda värre, då är det bättre att träna lugnt varje dag.

Mest lite enkel skolgymnastik, men Sofia på TV har blivit en positiv effekt av Coronan. Så många soffpotatisar som aldrig tidigare tränat är igång. Populärt, det här får SVT svårt att sluta med!

Jag blir nog inte smittad av Corona

Det kanske är stöddigt, men jag tror jag klarar mig från Covid-19, Corona.

Jag har inte haft munskydd en enda gång men visst har jag någon gång kommit lite väl nära någon och  tom glömt tvätta händerna extra noga någon enstaka gång och det skulle väl vara det då, att man har maximal otur just vid såna tillfällen men jag är så till 99,9% noga så det vore orättvist. Kommer inte att hända, jag kommer inte at få Corona.

Gott om parkering

Vi har hittills handlat i tidiga morgonen och tänkt att det är bra, men vi har sett att fler och fler tänker så. Det är inte så lugnt på morgnarna längre, så igår ändrade vi rutinerna. Nu handlar vi åtta-halv nio på kvällen. Mycket bättre!

Lugnt på Stora Coop på Stenby igår så det här är bättre än att morgonhandla.  Det var bara lite segt att sitta och vänta på att det skulle bli kväll så vi kunde åka till affären nån gång.  

Vi glöggfikade inomhus häromdan med några grannar, riskabelt? Inga symptom och vi satt på 3-4 meters avstånd. Viss risk förstås men känns ändå OK nån enstaka gång. 

 

Det här är för trångt. Nej tack!

Di Spagna, vår närmaste restaurang, ser inbjudande ut när jag varje dag går förbi den på väg till stan. Så trångt det var där en gång, nu är det så glest mellan borden. Vi är så sugna att prova men törs man? Söndagar är en dålig utedag i Västerås eller bra i Corona-tider. Eller är det för riskabelt?

Och utomhus på stan, där kan man väl inte bli smittad? Om man ser till att aldrig komma för nära någon? För visst rör vi oss utomhus på stan. Eller är det bara som jag tror? Att det är riskfritt alltså.

Jag har fått för mig att jag blir nog inte smittad av Corona. Och i januari blir jag vaccinerad!  

På spaning efter julstämningen

Snöfri jul i år också verkar det som, plus 3 på julafton är prognosen. Nu saknar jag snön på riktigt! Och vänner. 

Vasaparken

På promenaden idag kollade jag lite extra efter julstämning. Vi har en gran på tomten, och det finns en på torget och gatubelysningen i City är fin men  skulle jag hitta något mer? 

I Vasaparken lyser några hjortar, det är ju fint, men neråt sjön var det rätt magert. 

Restaurangerna där hade pliktskyldigast några ljusslingor utanför entrén och mellan husen var det rätt magert. På de stora balkongerna var det bättre, det är nog fint på kvällarna. Men ingen is på Mälaren förstås och blir det som förra året blir det isfritt i år också. 

Mycket folk promenerar längs vattnet, men det brukar vara kul att ta sig ut på isen. Sitta och sola på Utter Inn mitt ute i sjön.

Till sist stötte jag på en gran i alla fall. Utan belysning men ändå! The Steam Hotel. 

Det fick bli höjdpunkten på min spaning efter julstämningen så här en vecka före julafton.    

Julhandeln i Coronatiden

Nej, inte har jag trängts i affärer i år, jag har förstås skickat efter en  hel del i år. Och köat på ICA i stället, men där har det varit bra ordning.

Men några gånger har det varit enklast att kila ner till affärerna i City och då har jag alltid hängt på låset och i  alla fall sett till att det varit lugnt med folk och inga köer. Om jag tänker efter har jag nog inte stått i en folksamling vare sig inomhus eller utomhus på hela det här året efter att vi slutade med körträningarna.

Men idag var det nära. Extrapris på handskar på Åhlens, 99 kr mot ordinarie pris 349! Men vi var först på plan som vanligt, bara en gumma framför som visserligen tog lite väl god tid på sig innan hon bestämt sig för sina 5-6 par som billiga julklappar, men vi lämnade lång lucka. jag provade min storlek och bestämde mig på 10 sek, Margareta köade för betalning och jag gick ut på gatan.

Kön gick långt ut på gatan

Kön in till disken med handskarna handskarna bara växte, men det var bra disciplin och det var ju bra pris på handskarna. 

Jag blev nöjd, rätt Corona-säkert tror jag, men inte är det väl läge att vara alltför petnoga när det är mycket folk i affären. 

Över 7000 nu

Jag måste notera den här siffran i min Corona-dokumentation, men jag ville inte skriva 7000 döda i rubriken, det lät för brutalt, men det var det jag menade, en ny gräns, ett nytt rekord. Fortfarande känner jag personligen ingen som dött av Corona, inte ens blivit sjuk av det men man är ju så isolerad och har så lite kontakter, så vad vet man när man inte längre träffar folk? Bara promenerar.

Trångt i mitten

Vi testade gymmet utomhus några veckor men inomhus kändes inte bra, det hoppade vi av. Jag jobbar hemifrån nu skrev jag till Actic när vi frös korten igen. 250 kr kostade det att frysa korten, dumt. Det är ju en insats för samhället vi gör att inte gå på gym. Bara promenerar.

Promenerar, promenerar. Vanliga rundan, nya rundor. Det var inte så begåvat att köpa ny bil i november under en Corona-pandemi, bilen bara står där i garaget  och samlar damm. Vi hade kunnat tjäna en hel del lusidorer på att vara utan bil i vinter men jag går ner och sätter mig en stund i bilen ibland och läser instruktionsboken. Det är också en slags hobby.

Jag ska klara av'et till slut

Skärmen med GPS, radio och all körstatistik har så mycket funktioner att jag skulle behöva en lärarledd kurs, inget för självstudier för mig. Undrar vad mina grannar tänker när dom ser mig sitta där nere i garaget och riva mig i håret. En gång räckte det att lära sig hur växlarna låg och var choken satt.

Och inte är det nån vidare julstämning heller. Nog skulle det vara kul med lite snö i år. Kanske inte som i Gävle 1998, århundradets snöstorm, men jag håller tummarna för lite lagom mycket.

Gävle 5 dec 1998

Vår dagliga promenad i mina kvarter

Cityringen runt, ner till stan, hamnen och Mälaren, norra stadsdelarna, östra, västra, uj vad vi traskar runt. "Vår dagliga promenad, giv oss idag" säger vi, men vart ska vi gå idag? Nu i Corona-tiderna verkar folk promenera allt mer och vi vill gärna gå där det är lite lugnt. Björnön undviker vi.

Vi börjar ofta längs Cityringen där det nästan alltid är mycket trafik. Och sen blir det gärna en sväng uppåt mina gamla kvarter på väster. Alltid har jag så många gamla minnen jag kan berätta, men Margareta har förstås hört dom 100 ggr förut och blundar väl med öronen.

Sen Djäkneberget, förstås, min lekplats året om en gång i tiden. 29 möh sa alltid min biologilärare Ljusterdahl när han skulle vara rolig.

"Var hellre fri än annans träl emedan du kan dig röra" står det på stenen med gammal fornordisk stavning. 

Idag gick vi längs ån också och avslutade med att kolla Viktor Nilsson Lindelöfs hus på Blåsbo. Han får nära till Arosvallen när han flyttat in och tröttnat på Manchester.

5-6 kilometer och nu efter lunch är det dags igen. Bregottet var plötsligt slut.

Imorrn blir det en ny Corona-promenad.