Sista gången

Så här års är det mycket "sista gången" åtminstone "sista gången för i år" så att man kan ta nya tag efter årsskiftet.

Sista två-dagen för 2015 hade jag igår, sista motionspasset är avklarat, det hinner jag nog inte med några fler, och så där rullar det vidare, sista gången för i år. Årets sista tur till stugan osv. Sista det och det.

Sen har det varit en del "sista gången" med lite mer allvar också sen sist. Magnus Härenstams "Morsning och goodbye" på TV var både rolig och lite tragisk att se. Magnus cancersjuk och 73 visade alla schabloner hur det är att bli gammal. Träffsäkert även om man inte behöver hålla med om allt. Han hade lite svårt att hitta orden ibland, inte så rapp som förr och andades tungt. Så himla roligt är det inte alltid här i sjuttitalet att höra och minnas dåligt.  

"Sista gången"-känsla är det också i Mankell-boken jag läser just nu, Kvicksand, som jag trodde var hans sista bok, men han var så produktiv så det blev några böcker till av bara farten fast han var så sjuk. Han blev inte ens sjuttio och lät och såg ut som vanligt i sitt sista TV-program, men det var sista gången.

Sista tvätten i tvättstugan för i år blir det alldeles nu och det här blir nog också sista blogginlägget för i år också om jag inte får långtråkigt på nyårsafton, men då får jag allt ha nåt mer intressant att komma med, Sen  så går det några dar och så börjar man tänka på "första gången" i stället. Första gången för år 2016. See you later. It's the last dance, we've come to the last dance:


                  

Cityringen i Västerås

En lagom motionsrunda som vi ofta går. Högervarv eller vänstervarv? Hela varvet runt eller upp genom stan? Idag blev det jogging hela varvet runt.

Färgstarka och snabba. Rekordtid?

Exakt 4,00 km mätte jag upp idag, en joggingtur man kan ta lite så där på en höft. Lite halt idag när snön äntligen hade kommit men ändå inte värre än att det gick bra att springa och bitvis är Cityringen uppvärmd så det alltid är barmark.

Fyra kilometer - den första motionsrundan på hela december! Jag som var så bra igång åkte på halsont sen, lite lätt bara men ändå tillräckligt för att inte springa och sen kom ju jul med ont om tid. Men nu är jag igång och vår februariresa får bli lite av ett träningsläger. Långa vandringar och cykelturer blandat med joggingturer. Formen ska vässas både för Margareta och mig!

Sen blev det nya skor idag, Acics Gel DS Trainer 20. Extrapris på XXL och Anders sa att dom var bra och jag litar alltid på goda råd. Lättviktsskor och snygg färg, men dom ska jag inte testa förrän all snö är borta och Stockholmsmaran närmar sig.

Tillbaks till Cityringen. Varje morron ser man folk som har den som sin motionsrunda. Och min allra första film i min kanal på Youtube kan väl passa att visa här. Den filmen från 2009 blev ingen viral succe med miljontals visningar, nej bara 203 visningar har jag kommit upp i tom idag. Och då är väl 200 kanske jag själv som tittat och lyssnat på det vackra trumpetspelandet. Njut av filmen och trumpeten och ta en runda sen på Cityringen.  

               
               

Ett klipp under julen

På själva julafton tjänade jag 350 kronor! Bara så där.

Julhandeln slog säkert alla rekord och mellandagsrean också, det gör det ju alltid även om jag tycker att jag och Margareta är rätt måttliga. Sällan några stora utsvävningar så vi har inte sprungit bena av oss i affärerna och jagat extrapriser. Men så gick larmet på julafton att det var pengar att tjäna!

Så här såg julklappen ut.

Asics Stockholm Marathon hade i sin julkalender under lucka 24 gömt en present, 350 kronors rabatt på anmälningsavgiften till Stockholm Marathon 2016! Jag som hade varit i valet och kvalet hela hösten, ska jag eller ska jag inte... Beslutsångest! Men så hände det här.

Så nu är jag på nytt anmäld till ett Marathonlopp och jag ser att min kamrat Anders H från Västerås, han som är 4 år äldre än jag, också finns på startlistan. Och min namne, klasskamraten Örjan H som bodde på Mileniigatan, han är också med på startlistan! Det är ju lite märkligt att vi är två stycken från samma klass som nu möts i Stockholmsmaran där det än så länge bara är totalt 42 anmälda i min ålder och äldre! Det kommer säkert att bli fler under våren, men vad är sannolikheten att två klasskamrater från Läroverket på 50-talet nu möts i maran med 42 deltagare i klass 1944 och äldre!

Hur många som totalt kommer att vara med i Stockholmsmaran i år vet jag inte, men vår Anders blir med, men den här gången ska han väl inte behöva springa tillsammans med mig som han gjorde sist även om jag hade en himla stor hjälp den gången av draghjälpen till en kanontid för mig.

Nu blir det roligt att träna. Fokus på 4 juni 2016. Tack för julklappen!                         


       

Min jul med Henning Mankell

Jag har firat julen med en själsfrände i år. Mentalt firande bara förstås. Men så snart jag haft en stund över har jag tagit del av Henning Mankells visdomsord.

En äkta Homo Narrans

Irriterad på en författare jag träffat vid några tillfällen var jag tidigt i höstas tvungen att fortsätta mitt bloggande och inspirerad av Henning Mankells TV-intervju "Homo Narrans" så var saken klar. Jag tog tag igen med att knappa ner mina funderingar i min sjuttitals-blogg tack vare Henning Mankell, och jag är väl också en Homo Narrans.

Mitt sällskap i jul 

Av en tillfällighet laddade jag nu till jul ner Hennings "Kvicksand" som han skrev under sin sjukdomsperiod. "En tankebok om en enskild människas och hela mänsklighetens livsvillkor" står det lite högtidligt. Boken består av korta nedslag från hans liv, hundratals korta episoder, ibland fristående, ibland finns det nån röd tråd. Inte alltid kronologiskt ordnade, en tänkvärd tankebok. Och han kan så mycket och har varit med om så mycket.

När han var 16 år stal han en radio som han sålde och fick pengar till en väska som han behövde för att kunna flytta till Paris. 16 år gammal! Det skulle aldrig jag ha vågat. Sen är det historier från Afrika, från Sveg från Portugal från.... En tankebok och mycket handlar förstås också om hans sjukdom.    

Jag har inte läst ut boken än. Den tar lite tid att läsa för jag läser rätt ofta om den senaste episoden om han har fått till något extra bra. Jag gillar hans sätt att skriva och håller med om så mycket och känner igen mig själv i mycket av hans sätt att formulera sig. En själsfrände.

Ett genomgående ämne han tar upp och kommer tillbaka till flera gånger vill jag i all blygsamhet nämna. Jag har också tagit upp flera gånger i mina bloggar det där med kärnavfallet som ska lagras i urberget i 100.000 år. Är det ett ämne som är helt avfärdat från dagordningen? För 100.000 år sen fanns knappt människorasen och om 100.000 år har istiden dragit in för länge sen och människorasen kanske inte ens finns kvar. Men atomsoporna finns kvar. Det där tänkte Henning mycket på och jag också. Men det är nog omodernt att tänka så.

Nu ska jag läsa några kapitel till i Kvicksand,

God Jul

Jultraditioner

Bloggredaktionen har normalt öppet 7 gånger 24 som man säger nuförtiden, men jag lurar på en och annan kompledig dag i julhelgen.

Natan o Nelly fångar snöflingor i munnen 2013.
Livsfarligt? Nej, jag hade full koll!

Och i TBT-stil titta bakåt och stjäla lite av mig själv.

Julen 2013 var rätt varm den också 5-7 grader skrev jag då. Med lite blötsnö på julafton så det blev en vit jul.

Julen 2014 hittar jag inget om vädret men på en bild dan innan jul så var det nån centimeter snö, så det kanske var en vitaktig jul då också. Så noterade jag då dagen före julafton att julskinkan var klar och att det blev ljummen skinka på vörtbrödet till kvällsmat. Det blir det i år också. En jultradition vi håller på!

Det blir ett traditionellt inlägg i morgon på julaftonen det kan jag redan utlova!

Julkalendern fortsätter att uppröra både gammal och ung

Vi hade en uppfriskande diskussion om Julkalendern häromdagen där Ellen var på bettet. Hon var inne på det där med att det inte är några tomtar i årets kalender. Ingen snö och ingen handling som går mot en spännande upplösning på Julafton.

Renässans för hjälm i bilen?   

Det är uppfriskande att höra ungdomar diskutera, inga kompromisser där! Och här var hon lite på det där temat att "det var bättre förr". Vad är det för fel på traditioner? tyckte hon.

Men sen såg vi ett avsnitt tillsammans och alla skrattade vi gott åt karikatyrerna från gamla tider, jag speciellt åt den pepitarutiga bilhjälmen man hade på 60-talet. Jo vi hade precis såna, Margareta och jag, då på bilsemestern till Holland. Mer eller mindre papphjälmar! Man skrattade gott åt oss där vi tuffade fram på Autobahn i vår lilla Anglia! Typiskt svenskt kanske, och vi var så präktiga på den tiden.



Dagen innan var man i 50-talet och det upprörde känslorna för några av mina Facebookvänner som var unga på den tiden. Jag i 10-15-årsåldern, mina vänner kanske något äldre, men det som upprörde känslorna var att mamma o pappa i det avsnittet slängde soporna i sjön och använde engångsbestick. "Så gjorde vi verkligen inte" gick kommentarerna på Fejan men ska man på 10-12 minuter fånga ett decennium blir det förstås tillspetsat, kryddat och överdrivet. Sen var det kul att någon hittade en Pripps-annons om de nya burkarna som man inte behövde släpa med hem från segelturen! "Ett tips: Gör ett hål i botten på den tomma burken så sjunker den fortare" står det! Så nog skräpade vi ner en del, vi trodde att naturen skulle ta hand om allt!

Några maträtter från 50-60-talet kör vi fortfarande med som "Falukorv i ugn", en av mina favoriter och idag är det räkfrossa och det har jag inte heller nåt emot.

Kläder, attityder, maträtter. Karikatyrer och ingen dokumentär precis, men det har varit kul. Och Ellen - tomten kanske kommer i sista avsnittet!

Julstress

Eller för min del lite mer sympatistress inför julen, sympati med andras stress. Själv har jag full kontroll.

Avslappnad stressexpert.
Skriv Att Göra-listor.... 

Med julafton om några dar så stressar väl de flesta och det var ett naturligt ämne på morron-TV idag. En förståsigpåare gav goda råd, men dom närmast berörda har ju stressat iväg till jobbet redan, men jag noterade några bra tips. "Att Göra-listor" förstås, ett standardtips. Lite träigt tips och såna listor gör jag jämt året runt och har alltid gjort, har inte direkt med julstressen att göra. Men det är bra att vara lite strukturerad, jag hade kunnat sitta i dagens morgonsoffa och kommit med samma tips!

Men om jag inte stressar direkt så är det ändå bra intressant hur lätt man stressar upp sig för småsaker som äldre. En biljettbokning igår hakade upp sig igår med "Tekniskt fel" - stressen gick i taket, blev vi snuvade på pengarna, draget från banken men inga biljetter att skriva ut. Jag VET att det ordnar sig om man tar det lite lugnt och efter ett par timmar hade det rättat till sig, man blir inte snuvad på pengar av banken. Det kan man bli men inte av såna här tekniska fel.

Efterdyningarna av mitt telefonköp för några veckor sen är också sånt jag stressar upp mig för. Vart tog mina tillbehör vägen? Mina gratis tillbehör som jag skulle få som medskick? Ringt några gånger: det kommer! Hade en Facebook-konversation med Tre igår och ringt idag igen: det kommer! Det gör det säkert, men ändå lite sånt som stressar en äldre gentleman. Negativ stress och nu får dom 14 dar på sig, sen,,,

Jobbstress med sånt som skulle vara klart till nyår eller semestern var alltför vanligt en gång - till vilken nytta? Det var då det, nu har vi ingen julgran - måttligt med julpynt - åka bort i jul - måttligt med julklappar. Men klart att vi julstädar och som tur är stressar Margareta på mig när jag tar det alltför lugnt men det är lite pinsamt att bara "hjälpa till" med våra hushållsnära tjänster. Jag tar sällan initiativet till en städdag.

Men jag har ju bloggen att sköta, det här tog en hel kvart.

Hopplöst gammalmodig blogg

Det är fortfarande rätt populärt med bloggar och några tjänar en hel del kosing har jag förstått.

Men när jag kollar runt lite bland populära bloggar inser jag att utvecklingen gått vidare medan jag trampar på i samma fotspår. Jag har några kollegor som inte heller ändrar på sig, Carl Bildts blogg har sett likadan ut sen 2006 och Enn Kokk är en annan kille jag ofta läser, journalist, skribent, chefredaktör och 78 år och gift med Birgitta Dahl. Skriver sakligt och långt varenda dag, aldrig en enda bild. Ingen skillnad på första inlägget han gjorde i februari 2006 och det senaste som kom i går.

Så kikade jag in hos Kenza, Sveriges mest lästa blogg enligt Bloggportalen, tittade runt och lånade en bild av henne, hoppas hon ursäktar. Reklam, reklam, STORA bilder och STOR text, och för den del inte så mycket text. Kläder och smink... I undertexten undrar hon om nån vill cuddla med henne. Jag törs inte tänka på vad det kan betyda... Och Kenza, blev du sur för att jag lånade en bild, så se det här som lite extra reklam. Nu kommer dina läsarsiffror på din blogg skjuta i höjden ännu mer.

Långa tuggiga inlägg med pinsamma försök att vara rolig har passerat Bäst Före för länge, länge sen. Men Bildt, Kokk och vi andra äldre gentlemen, vi har vår stil och så får det väl vara.

Så såg jag att min sjuttitalsblog hade jag inte registrerat i Bloggportalen, vilken tur att jag kollade runt lite bland mina bloggarkollegor! Där låg bara mina gamla Utsikts-bloggar men nu är det åtgärdat så Kenza och alla ni andra med 100.000-tals läsare, nu kommer jag. Kanske borde jag ha lite mer bilder med cuddleerbjudanden också, men det är nog att ta i för mycket.

Missbruket tog snabbt slut

Jag har inga problem med att betala för att parkera bilen. Rätt självklart att det ska kosta.

Trångt på parkeringen...

Speciellt självklart i centrum och där det är trångt, klart att man måste betala så inte folk tar upp platser i onödan. Men det här är en stor sak för folk här i stan. I Västerås kan det kosta 18 kronor i timmen i röd zon och vill man stå riktigt länge där kan det kosta upp till 30 kronor i timmen. Tre timmar i röd zon går på 72 kronor.

Väljer man blå zon och går 10 minuter till torget kommer man undan med 18 kr för tre timmar! Vad är problemet? No big deal, jag har betalat mycket mer i Stockholm när jag har velat haft nära till bilen.

Hemma på vår gästparkering får man också betala numera. Där är det lite dumt för det vore fint om besökare kunde parkera gratis, men det har missbrukats så att måste väl bli så här. Vår gästparkering har varit knökfull hela dagarna, har vi verkligen haft så mycket besök? Samma bilar har stått där jämt så man har ju undrat.

Så fick vi vår parkeringsautomat, 6 kronor i timmen. Ett normalbesök på en timme eller två kostar alltså 6-12 kronor. en hel eftermiddag kan kosta 24 kronor. Men vad händer? Inte en bil numera på parkeringsplatsen! Eller kanske en ibland. Eller som idag två! Decemberrekord! Två hantverkare ser det ut som.

Det var alltså inget speciellt angeläget behov att kunna parkera på besöksparkeringen, och genom att missbruka förmånen har missbrukarna sett till att förmånen helt tagits bort. Det är lite typiskt, det finns gott om exempel där det inte går att ha förmåner. folk är snabba att missbruka dom och tänja på gränserna.

Men en bra sak är att nu har vi alltid plats på besöksparkeringen. Missbrukarna har dragit vidare.

Torsdag i Västerås.

Torsdagskväll i Vedbaek sjöng Hasse Alfredsson om, Det här är alltså en torsdag i Västerås. Rätt stillsam.

Lite morgonseg i en lätt förkylning tar jag en fundering vid datorn innan dagens jobb och spring och skubb. Så här är förutsättningarna inför en vanlig torsdag i mitt sjuttital 2015. I Västerås.

Torsdag morgon - normalt en joggingtid, men jag struntar i det idag - halsen. Lika bra med det, extremt halt idag!

Torsdag - Filmtips på morron-TV och jag brukar notera filmer jag vill se, men Star Wars som släpptes igår kommer jag inte att se. "Passar alla från sju till sjuttio år" hörde jag igår en ansvarig säga, så jag är väl för gammal. Och SciFi är jag inte så svag för mer än "Liftarens guide till galaxen". Den ser jag gärna om lite då och då, den passar bara allt bättre för oss över sjuttio.

Torsdag - handla mat. Vi är bara två i familjen men släpar hem tonvis med mat känns det som. Månadshandlar, veckohandlar och kompletterar nästan varje dag.

Torsdag - normalt "två-dag" men vi skippar det den här veckan, det blen en 6:1-vecka. Dels är det dumt att halvfasta när man är lite småvissen men framför allt vankas det eftermiddagsmöte med PRO! After Work på Pitchers med underhållning och trevligt sällskap. Inte så bra för min tinnitus, men jag brukar knipa med öronen så ordnar det sig.

Torsdag - jag har några andra ärenden så här veckan före jul också som jag ska ta itu med alldeles på en gång nu och så är det en lite dataassistans här i huset som jag ska hjälpa till med.

Torsdag - idag måste leveransen från Tre komma, lockvarorna dom missade att skicka mig när jag köpte mobilen. Dom får dagen på sig så ringer jag i morgon, som ni ser är det lite körigt idag så jag hinner nog inte ringa idag.

"Jag har vart i Monaco och sett Rainer och Grace" sjunger Hasse A men rankar en torsdagsväll i Vedbaek högre. En torsdag i Västerås står sig riktigt bra det också.

Nattarbete

Jag sover oftast bra, men någon natt då och då är jag uppe och struttar.

Nattugglor

Den här natten vaknade jag direkt efter midnatt, just det händer rätt ofta. Det har väl med sömncyklerna att göra så att man är på väg ner i en djupsömn men kommer snett och vaknar i stället. Men fast det är i spöktimmen händer det aldrig nåt spännande och oftast somnar jag om direkt, men i natt satte jag mig i favoritfåtöljen, tog fram boken jag håller på med på surfplattan och avverkade ett par kapitel.

Det får väl bli en läsplatta snart, jag är inte överens med programmet jag använder. Men lugnt och skönt var det att sitta uppe några timmar på natten, och i boken är det just nu ett riktigt busväder med snö i massor, det är det skönt att slippa IRL. Det kan få komma i februari när vi är i varmare land.

Sen måste man ju kolla runt på nattliga nyheter och sina Sociala Medier också. PLING så fick jag en "vänförfrågan" till Facebook så där mitt i natten! "Tackar som frågar" tänkte jag jag och accepterade förstås. Undrar om hon, jo det var en "hon" från kören, blev förvånad efter ett sekundsnabbt svar i 2-taget på natten. Jag lyssnade i hörlurarna på lite musik (Frank Sinatra kan jag lyssna på hur mycket som helst) så kom det ett PLING till från Facebook. En "hon" igen. Nu var det en som ville gå med i rockkörens Facebook-grupp. Den här gången blev det också ett sekundsnabbt svar! Undrar vad folk ska tro.

Den här natten var speciell. Efter julfesten i går hade väl vi rockkorister lite till mans och kvinns svårt att sova efter allt festande med julmust och lättöl. Det hör ju inte precis till vanligheten, varken att jag får nattliga vänförfrågningar från körens damer eller att jag har den här servicen med sekundsnabba svar så det hängde nog ihop med gårdagens utsvävningar att vi i Rock Everybody inte kunde koppla av. Jag var själv inte hemma förrän runt fem på eftermiddagen och då kan man ju tänka sig att de vanliga cirklarna är lite rubbade. Rumla runt så där!

Nu är det dags för julmaten

Det kan lätt bli lite för mycket

Äntligen börjar det röra på sig. Idag börjar julen med lite julmat.

Lite trevande men ändå, en eftermiddagsfest med rockkören. Några stora, dyra julbord ute på stan blir det kanske aldrig mera, åtminstone inte så regelbundet som förr i tiden. Och inte saknar jag det heller även om god julmat är det viktigaste under julen, det är det första jag tänker på när man pratar om jul. Tända ljus och julmat. Och Bing Crosby med White Christmas.

Måsten på julbordet? Jag är ganska måttlig och har nog inga måsten, men tycker om det mesta som man traditionellt plockar fram.. Sill och Jansson förstås är självklart. Under några år när vi var unga pratade man om Alternativ Jul och då ratade vi skinkan under några år och den är kanske inte lika viktig nu heller även om jag gärna tar ett par skivor. Köttbullar, prinskorv, ägghalvor och lax, rödbetssallad, grönkål, röror av olika slag.. Gärna lutfisk, men det har vi inte så ofta. Jag äter allt men jag har inga måsten. Skulle möjligen vara julmusten i glaset då...

Vegetariska alternativ finns det gott om, och helt vegetariskt bjuds det på till helgen hemma hos Annika i Sollentuna, det ser jag fram mot och känner jag dom rätt kommer man säkert inte sakna smaken av jul, dom kan verkligen laga mat där hela gänget!

Men startskottet går redan i eftermiddag på julfesten med Rock Everybody! Då har vi avslutning på den här terminens körsjungande i rockkören och vi bjuds på "Julinspirerade snittar med lättdryck". Om jag kommer ihåg ska jag ta en bild på våra snittar och lägga in här i bloggen för att visa vad köket på Växhuset kan åstadkomma.

Sen blir det julbordet på julafton också med fyra familjer samlade, så mycket mat blir det så här runt jul, men det hör ju till.        

Julkalendern 2015

Sen tidernas begynnelse ha jag alltid följt Julkalendern. I år också.

Att vara barnslig är den bästa egenskap man kan ha, och det underlättar lite för att följa Julkalendern. Årets, "Tusen år till julafton" är lite annorlunda och blev förstås utskälld och ifrågasatt, "det är ju inga tomtar..."  och vad "riktiga" barn tycker vet jag inte, men jag tycker som vanligt att Julkalendern är bra. Och om jag förstått det rätt är det bra tittarsiffror i år också.

Som sagt annorlunda, inga tomtar och ingen spännande story, men det fina med det är att om man missar ett avsnitt så måste man inte titta ifatt för att följa handlingen så jag erkänner att jag hoppar ett och annat avsnitt så att jag idag efter 14 avsnitt nog bara sett runt 10 avsnitt.

Trevliga barn i serien och lite tokrolig pappa och lite mer sansad mamma, nog måste barn tycka det här är roligt och kanske tom intressant. Om nån vecka eller så är man framme vid 40-talet, då blir det extra intressant för mig där min egen resa började. Vad Tareq Taylor bjuder på för mat då blir extra intressant, blir det nåt som vi fortfarande äter?

Så här års är det jämt frågor om vilken årgång som var bäst, men oftast tycker jag alltid att den senaste är bäst. Visst har några stuckit ut lite extra, och lite kul när nån blir extra utskälld, dom kan jag tycka lite extra bra om bara för sakens skull.

Så årets julkalender är klart godkänd och jag fortsätter att följa den ända in i kaklet och tittar förstås redan framåt! Mot 2016!

Castingen för Julkalendern 2016 är i full gång såg jag så vad gör jag? Dom söker deltagare upp till 80 år så det är klart att jag skickade in min anmälan! Och hamnade på en rekryteringssite där jag fick lägga upp ett konto och pricka för färdigheter och diverse data så att man kan se vad jag passar till för roll i Julkalendern 2016 i första hand (jultomte?) men även andra roller i andra produktioner. Betalda roller utlovas mer ersättningar från 500 till 35.000 kr, men jag undrar om inte den ersättningsnivån kan mångdubblas när det kommer till kontraktsskrivning.

Spännande! Och äntligen kan jag få komma på filmgalan, göra intervjuer och få sitta i morronsofforna!     
         

Ljus i mörkret

Lucia 2015 och just nu blev klimatavtalet i Paris klart, ljus i mörkret!

Luciafirande framför TV:n

Det verkar vara ett bra avtal, en bit på väg att få hejd på klimatförändringen. Här får jag göra nedslag då och då framöver i Mitt Sjuttital och se om det räcker. Och kanske jag själv får göra nya insatser för att hjälpa till att nå klimatmålet. Det räcker kanske inte med att leva måttligt som jag skrev häromdan här i bloggen, man kanske måste dra ner ännu mer på konsumtion, mat och resande?

Koll på tiden

Men ett lite onödigt inköp kostade jag på mig igår. Jag har gått utan klocka på armen några år och det är ju lite ungdomligt att nöja sig med mobilen som klocka, men så igår inne på Sala Torg blev det ett impulsköp, faktiskt precis då Salas Lucia sjungande tågade förbi. Jag vet inte vad sjungande flickor har för inverkan på mig men jag gick direkt och köpte mig en armbandsklocka! Det var stort för mig, en "Smart Watch" kostar 10 ggr mer än min klocka från Ur&Penn som inte ens visar datum. Det får bli en annan gång! Men jag inser att jag är en gammal gubbe som behöver hålla bättre koll på hur snabbt tiden går. Det där hade väl inte med "ljus i mörkret" att göra men bara värt en kommentar.

En annan sak som är värd en kommentar är att bävrarna börjar ta sig allt större frihet. Dom bryr sig inte alls om att det är vi som har lagfarten här på tomten, dom tar ner all sly för oss längs med ån. Det blir ljusare för oss förstås, "ljus i mörkret..", men vi har haft lite insynsskydd av buskarna som dom energiskt avverkar så vi är inte helt nöjda. Men vad bryr sig en bäver om det?

Frank Sinatra 100 idag!

När jag tänker efter är nog Frank Sinatra den artist jag uppskattar allra mest.

Jag har haft andra idoler i många olika genrer och en del lyssnar jag aldrig på numera, men Frank Sinatra till ett storband med sväng tröttnar jag aldrig på. Sångare med en magisk röst och så var han skådespelare också. Riktigt bra skådespelare i karaktärsroller också med en Oscar!

"A Swingin' Affair" var den skiva som jag hörde först och sen fastnade jag livslångt för Sinatra.

"Come Dance With Me" gick jag länge och väntade på innan den kom till Sverige. 25/4 1959 har jag skrivit på baksidan av LP-fodralet. Köpt på Musikvaruhuset på Hantverkargatan förstås där den där ursnygga tjejen i ljusblå, åtsittande angorajumper jobbade. Knappt man vågade handla av henne, jag hade inte ens fyllt 15!

Sönderspelad under min tonårstid. Dancing in the dark, Cheek to cheek etc. Klart det här blev en favoritskiva på hipporna! Absolut den skiva jag spelat mest!

Sista gången i Sverige runt 1990 sjöng han i Göteborg. "Nästa gång han kommer till Sverige ska vi gå på hans konsert" sa jag till Margareta då. Då i Göteborg passade inte tiden riktigt, men det blev aldrig mer nån Sverigekonsert. Oj, vad jag har ångrat mig sen dess!

"New York, New York" vid starten av New York City Marathon vid Verrazano Bridge, det är stort!

 Så mycket mer behöver jag inte skriva. Idag, 12 december 2015 ska jag bara lyssna på Frank Sinatra från Hoboken, New Jersey. Grattis och så synd att vi inte sågs i Göteborg!  
     

Lugn julhandel

Torsdag lunch och jag tog en promenad till stan för att handla lite till jul. Men det var riktigt lugnt på stan.

Min favoritleverantör

Började på Clas Ohlson som vanligt och stod lite lagom förvirrad för att välja rätt patron till skrivaren när en säljare kommer fram för att hjälpa mig. Det tror jag aldrig har hänt där förr så där spontant, har dom kanske fått tillsägelse att ge extra service för att vi kunder ska fortsätta att handla i citybutiken.

Annars går jag ju där minst 2-3 gånger i veckan så dom känner säkert igen mig, det kanske var en "trogen kund"-service. Jag tackade för hjälpen och han sa "säg bara till om du vill ha mer hjälp". Så jag har numera en personlig säljare på Clas Ohlson som jag förstått att en del kvinnor har i klädaffären.

Rätt lugnt

Så hamnade jag på Akademibokhandeln. Rätt lugnt där också men inom sekunder kom en kille fram och ville hjälpa mig med goda råd. Jag avböjde men efter en stund kom han igen och frågade hur det gick och pratade en stund med mig. I kassan var man också lite pratsam och slog in det jag köpt i fina paket. Jag gick förstås med som medlem i Akademibokhandeln.

Jag var på fler ställen också och det var oroväckande lugnt på stan. Den där 30-40-lappen det kostar att parkera sin bil i city några timmar gör folk dumsnåla så det blir Erikslund och Hälla i stället. Kanske det var därför jag på Stadium inte hittade några bra inneskor för gymmet, sortimentet var lite magert där i går när kunderna sviker, men nu är jag på väg till Intersport i stället för att se om dom har några billiga och bra inneskor till gymmet.

Nej, det är ingen julrusch, folk åker väl till Mall of Scandinavia i stället, men nu tar jag mig en promenad till Västerås City och ser om julruschen har tagit sig mer idag.

Min hobby är inte så dyr.

Jag har inte så dyra hobbies, inte ens det här med teknikprylar lägger jag ner så mycket pengar på.

Min nye lille kamrat

Datorn jag knappar det här på köpte jag 2009 och skrivaren är lika gammal. Datorn i stugan har vi övertagit efter Andreas. Så har Margareta sin bärbara som också har några år på nacken, 4-5 tror jag.
Så när mobilen (3 år gammal) gick sönder härom veckan så var det ingen stor sak att bara beställa en ny. Mina hobbies är inte så dyra och lite får väl en hobby kosta även om det förstås kan verka suspekt att ha en telefon som hobby!

Min nya mobil fungerar fint, men hur var det min gamle finske vän, min gula Nokia, var den verkligen stendöd? Jag ville inte ge mig så lätt, så med magiska fingrar och några rejäla finska svordomar gick det att skaka liv i den igen. Bara skendöd alltså! Så nu sitter jag här med två riktigt fina mobiler och kan ringa till mig själv, det är väl en fin hobby.

Min trogne finske vän
still going strong!

"Folk i farten" avverkar mobiler på löpande band så jag skäms inte, och det fina är att jag nu som en expert kommer att kunna uttala mig om både Android och Windows Phone. Vilken är bäst? Fråga en som vet!

Redan nu efter en vecka ser jag att det finns plus och minus för båda och spontant fattar jag inte att så få väljer Windows. Folk inte ens överväger Windows och säljarna annonserar knappt om dom även om det inte är någon större skillnad mellan dom. Några fler appar finns till Android, det är ett givet plus och nya appar kommer tidigare där, men några saknar jag också, några som bara finns i Windows.

Men Windows 10 för mobiler dröjer och innan den uppdateringen kommer kommer det nog inte att hända nåt, men nu när det blev liv i min gamle vän så får jag snart äran att göra en uppgradering till W10! Det ser jag fram mot, Kommer försäljningen av Windows att ta fart då?

Men i går stod det i tidningen att inom fem år skulle smartphones försvinna! Jag fattade inte vad som skulle komma sen och det fattade nog inte skribenten heller. Vad är detta? Jag som sitter med två riktigt fina smartphones!

Jag får anledning att återkomma till ämnet när jag vet mer!

Måttlig räcker det?

Termometern visar 9,5 grader idag, 9 december. Blir det nån vinter i år?

Hela Jakutsk hotas. Husen vickar omkull!

Jag har kört med dubbdäck ända sen 22 oktober och det har väl inte varit riktigt halt en enda gång sen dess. I Paris pågår klimatmötet nästan lite i det tysta men dom ska väl snart vara klara med sina förhandlingar. Dom har säkert jobbat bra dom här veckorna, hoppas det blir bra beslut. Men klimatet verkar inte vara så intressant i konkurrens med terrorister och flyktingar. Lite förståeligt, vi människor kan inte ha fokus på alla problem samtidigt.

Den här decembervärmen just i år är väl inte bara klimatförändringens fel, men trenderna går ju åt samma håll. Permafrosten i Sibirien släpper år från år, släpper ut metangas och husen börjar vicka omkull såg jag på TV igår, folk var förtvivlade. Tuvalu är i farozonen och i Kina var det rekorddålig luft såg jag också igår.

Kan dom komma fram till nåt bra?

Jag är väl själv miljöbov, som de flesta andra i den rika världen, men försöker ändå göra en del bra saker. Källsorterar och lever rätt måttligt tror jag, överkonsumerar inte grejer. Rätt måttlig med teknikprylar också fast det är ett stort intresse, jag handlar inte kläder varje vecka precis och jag reser måttligt, det brukar högst bli en flygresa om året sisådär så här ligger jag på miljöplus tycker jag själv.

Maten då? Jag äter gärna grönt och har dragit ner på kött, men är inte övertygad om det där med vegetarian än. Det kan väl inte vara bra för världen om vi inte har kvar kor och grisar längre? Ska älgarna bara ligga och självdö i skogen? Att djur inte behandlas bra ska det vara höga straff på, men nog ser jag fram mot både julskinka, ekologisk och svensk, sill och en Jansson till jul.

Bilen? Det blev ingen miljöbil när vi bytte, det blev bensin men jag skäms inte där heller! En liten bil har kostat mycket mindre energi under tillverkningen och bensinförbrukningen är måttlig, mycket mindre än vår förra, det får vara bra så. Och så är koldioxidutsläppet väldigt lågt i jämförelse med många andra bilar om nu inte Citroën fuskat med mätningen som VW gjort, men det kan jag inte tänka mig. Som lök på laxen kör vi rätt måttligt också numera. Hade vi inte stugan i Sala så skulle vi inte behöva bil alls, bilpool skulle räcka.

Summa summarum: Det är spännande med klimatförändringen, jag hoppas det blir bra beslut i Paris för mina barnbarn i första hand. Men räcker det att leva måttligt det är frågan?                                                            

En psykologisk fundering

På min vandring genom Mitt Sjuttital på väg mot okänt mål långt in i evigheten kan det hända att man får en plötslig, klarsynt uppenbarelse från ovan. Det här handlar om mina joggingskor och psykologi. 

Gick bra att springa i  men duger inte ens inne nu när jag vet.

Under hösten tog jag ta fram och började springa i ett par vita favoritskor som har stått i garderoben en tid men är långt ifrån slut, jag kan gott ha dom över vintern åtminstone har jag tänkt. Nu har jag nog sprungit 20 mil med dom de senaste månaderna och det har gått riktigt bra. Samtidigt har jag undrat var mina också vita, billiga inneskor tog vägen, dom som knappt duger till spinningcykeln ens. Breda, tunga och stumma utan någon dämpning alls.

Gårdagens joggingtur började som vanligt och kändes riktigt bra. Tills blixten slog ner efter ett par kilometer: Jag har sprungit 20 mil i mina värdelösa inneskor de senaste månaderna! Den tanken slog mig och sen kunde jag inte springa en meter!

Man kan ju fundera varifrån den insikten kom, var det min skyddsängel som skämdes över löpsteget och ville varna mig? Det är ju en vacker tanke, men nej där får nog min skyddsängel göra lite fler konster innan jag tror på't.

Men det där att det mesta går bra om man inte vet kan man spinna vidare på om man vill. Barn som ratar mat som dom tror innehåller det och det äter gladeligen om man friserar sanningen lite. Det man inte vet har man inte ont av  heter det också och nej, jag hade inte ont av att springa med värdelösa inneskor men så fort jag visste var det en annan femma. Det kan man också säga mer om, hur dyra skor man egentligen behöver och så, men det struntar jag i nu.

Men skyddsängel - Guardian angel... Jag kan inte låta bli att tänka på Bing Crosby och Grace Kelly.


             

Jag kan sakna jobbet ibland

Måndag morgon och ovanligt fint väder, och jag kan sakna jobbet ibland!

För det mesta är det rätt skönt att inte ha så mycket tider att passa och även om jag inte är direkt morgontrött så är det fint att slippa höra klockan ringa redan sex som var det vanliga för mig en gång. Och arbetsbefriad äger man i princip sin dag, det blir en joggingtur nu på förmiddagen. Inte så långt tror jag, en mil får nog räcka idag. Sen får jag se vad jag hittar på idag, kanske behöver jag gå ner på stan en stund.  

Man bestämmer själv och även om vi har en massa hålltider med träningar och föreningar så är veckorna inte så definitivt inrutade, oftast kan jag göra som jag vill. Men ibland, som idag, saknar jag nästan det där att gå till jobbet. Vattenkammad och med en ren skjorta.

Åtminstone "nästan". Saknar åtminstone kafferasten och lunchrasten, diskussionerna med kollegor och kunder, vuxenprat om vad som helst. Tips om sånt som är aktuellt och att själv bidra i diskussionen med det man själv är bra på. Sånt kan jag sakna.

Kafferast vid tangentbordet

Så kan jag sakna att inte längre få gå på kurs och lära sig nåt nytt. Ja, det både kan jag och gör jag förstås av och till nu också här på hemmaplan, men det vore fint med en kurs i La Hulpe igen eller varför inte i London, men det är liksom inte aktuellt längre.

Nån krona extra i jobbinkomst kan jag också sakna, en hundring för varje blogginlägg till exempel, det skulle räcka med det. Men där får jag skylla mig själv, det hade jag väl kunna se till på nåt sätt, men jag är väl lite lat också.

Och kafferastsdiskussioner förresten, finns dom kvar längre? Tempot på jobbet verkar bara bli allt mer uppskruvat så det är nog dumt att sakna jobbet. Och  det kommer att bli en fin joggingtur bara jag är klar med det här obetalda blogginlägget. Vart skickar jag fakturan?                

                    

Roller Derby i Farsta

Vi som var barn på 50-talet var tidigt väldigt imponerade på allt amerikanskt.

Clea på knä. Zany A.C.E.
Stockholms Roller Derby

Serietidningar, filmer, cowboys, musiken. Så hamnade jag på ett amerikanskt företag i 27 år och vi fick ett amerikanskt fritidsintresse som "Contemporary Square Dance in Modern Western Style" som vi sa. Så mycket amerikanskt har det varit genom åren.

Så har det varit krigen i Vietnam och Afghanistan, vapenlobbyn och raskonflikter och sånt där man förundrats över. Och nattståndna, ärkekonservativa åsikter. Men man kan inte ta ifrån amerikanerna att dom hittar på en massa kul saker. Nu har vi sett vår första match i Roller Derby!

Heja gula laget!

Jag hade hört talas om det redan för 20-30 år sen, såg ett inslag på TV, men sen har det varit tyst men nu har det sen en tid kommit till Sverige. Jag är alldeles för dåligt insatt för att ge en korrekt analys, nej så allvarlig är jag inte här. Jag kanske skriver en del fel här, det är bara ett första intryck:

Amerikanskt med tempo och mycket musik och showen är viktigare än vem som vinner(?).
Ja den här gången i alla fall, det var en intern tävling för Stockholm Roller Derby.

Reglerna helt  kort: En sport "bara" för flickor, och man åker rullskridskor på en rundbana där två lag tävlar mot varandra och det gäller att smita förbi det andra lagets åkare och solokvist ta sig runt ett varv till publikens jubel och få sina poäng.

Det finns säkert en massa andra regler, men det där var så långt jag kom i går. Man fick fyra poäng ibland och mer också nån gång tror jag. Nån gång blev nån av tjejerna utvisad på 30 sekunder och man buffade på varandra rätt friskt för att hindra andra lagets åkare att komma förbi, action!

Kul, och den här uppsluppna och lite barnsliga sidan av Amerika har jag inget emot. High Five!

Och jag försökte rätt bra att hojta och skrika, men där är det bara att acceptera, vi i Sverige kommer aldrig att komma ifatt amerikanerna där. Där vi svenskar står och applåderar artigt och tar i ett "Heja, Heja" i Stockolmsmaran tar amerikanerna i från tårna och det hörs ett vrål i 42 kilometer i NY-maran. Jag vet inte hur dom bär sig åt men ändå: Klacken som hejade på Clea gjorde riktigt bra ifrån sig, vi hejade och highfivade riktigt bra.

Clea gjorde också riktigt bra ifrån sig. Hon hamnade tom i utvisningsbåset en gång, det hör till!

Nog behöver man en bra mobil

Skriver några rader i all hast innan dagens utflykt till Farsta och något helt nytt för mig, en Roller Derby-match med Clea som det säkert blir nån kommentar till i veckan, men i all hast alltså en kommentar också om min nya mobil.

Mobilen gick sönder i torsdags och en rabatt hos PRO gjorde att jag bara valde den modellen utan att tänka så mycket. Fick inte köpa i affärn som jag skrev igår men gick hem och ringde i stället och på fredagsmorgonen fanns en ny att hämta hos posten på ICA.

En recension får jag återkomma med om hur lätt eller svårt det var att komma igång, skillnaden mellan Windows o Android, kamera, appar etc etc. men det här är bara en fundering om hur viktigt det är nu att ha en bra mobil i fickan, inget man verkligen vill vara utan, inte ens som pensionär. Men dyra abonnemang klarar man sig utan med all WiFi som finns överallt.

Leveransen gick snabbt och priset blev PRO-pris men PRO-prylarna som jag skulle få var inte med i leveransen. Det hade jag inte räknat med heller det gick så snabbt det får jag nog bevaka själv och tjata mig till, eller så kommer det i veckan, dom får ett par dar på sig Rätt ska vara rätt!

Och i "PRO-rabatten" är nog egentligen inte mer rabatt inte än alla kan få, jag är skeptisk till sånt, men prylarna kanske inte alla får så dom ska jag ha.

Många blanketter ska fyllas i skickas in och en massa inställningar på den nya ska göras.

Men först ska jag på Roller Derby i Farsta!
Stockholms Roller Derby mot Stockholms Roller Derby! Och intressant vilka man ska hålla på....        


      

Jag fick inte köpa en ny mobil!

Första gången är alltid speciell och det här var första gången jag blev nekad att köpa en ny mobil.

Vilken är bäst?

Min mobil gick plötsligt sönder och jag hade ändå tänkt byta relativt snart så jag gick ner till min vanliga affär där jag kände igen killen jag handlade av förra gången, för knappt tre år sen. Jag har pratat med honom några gånger under de här åren och "nu ska du få ett bra pris" sa han men jag var inte nöjd, det var ju inte alls det som står i prislistan.

Eller jo, priset stämde men han ville att jag skulle köpa mera gigabyte. Mycket, mycket mer än jag behöver. Men det såg han ju lätt på min profil hur få gigabyte jag gör av med, men han ville sälja mer. Jag har ju hört när jag stått i kö ibland hur kunderna får rådet att köpa mycket dyrare abonnemang än de egentligen behöver och det kan vara svårt att säga emot när säljarna är påstridiga.

Så jag frågade till sist hur jag skulle göra, jag ville ju bara beställa och ville att han skulle sätta krysset vid det lägsta priset. "Jag sitter ju inte på en bänk på stan och tittar på långfilm precis" sa jag. "Men nej, det billigaste alternativet säljer inte vi här i affären"  sa han. Snopet, men jag fick nobben. Utan mobil klarar man sig inte länge.

Så jag försökte sen handla på nätet i stället på samma företag, men fick först nobben där också av systemet så jag fick lov att ringa och prata med en telefonsäljare i stället. Jag tror han jobbade hemifrån idag, det hördes barnröster, men han skulle i nåder fixa mitt problem så jag fick beställa! En ny telefon är på väg nu, det är svårt att vara utan.

Jag som gärna handlar i affärerna i city för att höja deras omsättningssiffror blev lite snopen, men det är väl ingen avans på själva manickerna, det är dyra avtal dom tjänar pengar på och snålvarianten blir väl bara till besvär för affären. En erfarenhet för mig men lite snopet var det.

Riktigt vet jag inte om transaktionen slutar lyckligt förrän jag har mobilen i handen. Hela den här cirkusen med avtalslängder och gigabyte hit och tid är ju verkligen jättesnårig men man vill ju inte betala för mycket i onödan.