Första gången ska bli den sista!

Det brukar ju vara lite magiskt över "första gången". Man har varit lite skraj inför det, men förstått att nån gång måste det ske.

Det gäller att sikta rätt

Så var det med här också, men idag hände det! I trapphuset precis då hissen kom. Hissdörrarna öppnades och jag skulle bara åka ner ett kort ärende till garaget när jag fumlade med bilnycklarna som gled iväg över stengolvet och med en exakt precision gled dom med exakt rätt fart fram till springan mellan trapphuset och hissgolvet. Hole in one! Henrik Stensson hade inte kunnat gjort det bättre!

Snopet! Det har hänt mig förr att jag tappat nycklarna, men då har jag inte varit så här exakt, då har dom legat på kanten och inte riktigt nått ända fram, men nu var bilnycklarna borta. Finnycklarna, dom med knappar för att öppna dörren och vi har bara två par nycklar till bilen.

Ringde Yvonne hos hyresvärden, "det kan bli dyrt" sa hon. "13-1400 om hissfirman ska göra en utryckning, men jag ringer dom så får ni komma överens". 

Men så dröjer det en halvtimme och en kille ringer. "Jag ska just åka förbi ner på stan. jag kan fixa't Vilken våning bor du på?"  

Sen tog det nog inte en kvart innan det ringde på dörr'n. Nästan lite chockad över effektiviteten tog jag emot min nyckel, fransk kvalitet så den hade förstås klarat fallet från femte våningen. Lämnade ett par hundringar till kaffekassan och så känns det bra.

Även om sens moralen av detta är att servicen hos min hyresvärd är jättebra så kommer jag inte att testa detta några fler gånger. Nu kommer nyckeln alltid att ligga i min ficka när jag ska ta hissen.

Tills jag glömmer bort mig och gör om den här tavlan.