Dag 76 - 76:an kom, 77:an kommer så småningom

Det slumpade sig så att Dag 76 i Corona-tiden inföll just idag på min 76-årsdag. 

Började dagen med "Länge Leve Loppet" till Svassla. 5 km är pinsamt kort för en marathonlöpare, men det fick räcka och 42.30 är  ingen kanontid  precis, men uj så nöjd jag är ändå. Fin runda genom skogen. Svanarna i Grossmossen hade fått  ungar, några cykelmotionärer morsade, fågelkvitter och sol. En riktigt fin morgonrunda. Och bad i ån efteråt förstås, 15 grader i vattnet.

Det är den fina sidan i den här Sociala Distansen, bekymmersfria dagar i fritidshuset, men pandemin fortsätter ju med 37500 smittade och 4395 dödsfall i Sverige. 

Till råga på eländet är det raskravaller i USA efter ett brutalt polisingripande, och Trump och USA lämnar WHO mm mm, men man måste se ljusglimtarna:

Så " upp och nicka, sockerdricka" nu kommer det i alla fall något positivt för oss i Sverige när idrottandet drar igång igen, men än så länge utan publik förstås. Alltid något. 

Biltur upp till 2 tim är OK tycker FHM, det är fint, så vi tog en tur till Almunge där Selma bakat Födelsdags- och Mors Dags-tårta som vi mumsade på utomhus. Kanske det kommer nåt nytt i veckan hur det blir med resandet i sommar, men 2 timmar är OK för oss, då når vi alla barnbarnen i alla fall.

  

Dag 72 -- Hur blir det i sommar? Och sen?

Dagarna rullar på. Tur att jag började med den här Corona-bloggen, alla dagar flyter ju samman, men nu har jag i alla fall lite koll på hur Corona-tidens första månader kändes.

Frukost i morgonsolen

Igår var frågan om man skulle lätta lite på restriktionerna för oss 70+, men nix - vi ska fortsätta att hålla oss undan, faran är långt ifrån över sas det. Jag som känner mig helt frisk hade kanske hoppats att få röra mig ute lite mer, men det är OK, jag fortsätter att vara försiktig och göra som FHM säger. Det är rätt enkelt i stugan och i en liten stad som Sala där det  är lugnt i affärerna och ingen trängsel på stan när vi köpte några blommor utomhus i torghandeln så helt isolerade känner vi oss inte.

FHM uppmuntrade oss 70+ till utomhusaktiviteter och att träffas utomhus, det var fint. Det har säkert många varit nervösa för, men bra att det blev sagt, men sammankomster över 50 är fortfarande inte tillåtet. 

Restriktionerna fortsätter, smittan hänger kvar under sommaren så om inget speciellt händer så blir det väl så här i sommar och vi blir kvar i stugan på tu man hand. Kanske kan vi få några enstaka besök och vi kan ju själva åka runt lite, men just nu känns det tveksamt att hyra stuga och hotell och vandrarhem är uteslutet, det blir nog att klippa gräs i stugan i sommar. 

Hoppas jag har fel, men risken är väl att det fortsätter ett tag in på hösten också, sen har vi bott så länge i Sala att vi nog måste mantalsskriva oss där. Så flyttar vi tillbaka till lägenheten "when those autumn leaves start to fall" . 

Vi får ha hur bra som helst i vårt fritidshus i Sala, men hoppas jag har fel så det inte dröjer så himla länge innan allt är normalt igen.

Dag 69 - Hur mår vi egentligen?

Det är inget riktigt normalt liv det här, 69 dagar på tå. Dagsnoteringen är 3992 döda och vi fortsätter att tvätta händerna, byter sida om det står folk på trottoaren, åker inte hiss om det är nån annan i hissen, håller avstånd, undviker affärer. Ensamma i stugan, inga övernattningar i gäststugorna. Träffar andra bara utomhus på avstånd. Hur mår man egentligen?

Vi satt i solen som för en gångs skull värmde häromdan och frågade oss hur vi egentligen mådde i den här onormala tiden. Alla tar väl Corona-tiden på olika sätt och det finns väl ingen som är helt oberörd. Ensamhet, psykisk ohälsa, dålig ekonomi, inställda operationer mm. Sånt hör man, inte ska väl vi klaga när andra har så mycket värre sa vi.

Verandaräcket snart ommålat

Men ändå, hur mår vi egentligen?. Jo nog är jag allt mer stressad och tröttare på kvällen. Magkatarren spökar lite oftare och min tinnitus ökar stadigt och gör det lite svårare att hålla huvudet klart. Men OK då, andra har det ju värre...

Det bästa är att ha nåt att göra och vi fick hem en dunk färg härom dan, tack Annika o Calle. Kändes genast bättre.

Man blir mindre stressad när man har nåt att göra och vi kom igång rätt bra med verandaräcket. Skyddspapp, räcket skrapat, några längder av räcket var målat så vi tog en kaffepaus. Vi mådde allt rätt bra sa vi och solen värmde där vi satt och filosoferade. Så ska man aldrig säga, det är då man blir prövad. Färgburken blåste omkull och grundfärgen rann ut på trallen. Karma? Världsligt men ändå. Vi som mådde rätt bra.

Många har det värre och alltför många har det riktigt, riktigt svårt och vi har det fortfarande rätt OK, men gu' vad jag hoppas att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv igen. Vad säger FHM om Midsommar?

Dag 65 - Nostalgifrossa

En hittills okänd bieffekt av Social Distans verkar vara en dramatisk ökning av nostalgi på Facebook.

Nu är ju själva idén med FB-grupperna "Du vet att du är från ....."  just nostalgi, men nog har febern stigit rejält åtminstone i mina grupper, både Västerås-gruppen och Sala-gruppen. Och det är säkert likadant i alla andra liknande grupper och varenda avkrok i Sverige har väl en sån där "Du vet"-grupp med nostalgifrossa. 

Fröken Lundeheim var omtyckt

Gamla gruppbilder trendar i Västerås och härom dagen såg jag en bild på mig som sexåring på barnträdgården.

På bilden från 1950 kände jag lätt igen 6-7 stycken och det roliga är ju om det blir nån annan som också känner igen sig så man kan surra en stund digitalt. Sån tur hade jag inte den här gången men några blev klasskamrater senare och någon har jag stött på av och till på stan, men ingen jag har kontakt med längre.

Gamla Skarpskyttebron

I går kväll hittade jag sen bilden på gamla Skarpskyttebron i FB-gruppen. Min gamla bro hade jag inte sett på bild tidigare, men såg den verkligen så där skruttig ut? Jag gick över den varje dag till och från skolan under hela skoltiden och den revs inte förrän  några år efter min skoltid, 66-67 kanske, för att ersättas av Nya Skarpskyttebron.

Gustavsgatan 13

Det var ett uppmärksammat inslag där många kände igen sig och där blev det en hel del digitalt surrande. Min gamle chef hade några synpunkter och storasystern till en barndomskompis hörde av sig. Ett av de inslag i Västerås-gruppen som fått störst uppmärksamhet.

Nostalgin fortsatte under kvällen med bilden på vårt hus i Stallhagen och nostalgifrossan har fortsatt i dag också med fler gamla bilder i all oändlighet. Vi har ju tid att bläddra bland gamla bilder nu och dela med oss på Facebook.

Nostalgifeber har inte Anders Tegnell pratat om! 

Dag 62 - Mot nya djärva mål

Två månader! Det är bara att spotta i nävarna och gå vidare men först en resumé:

Han provar skateboard,
jag kör Tik Tok

När viruset slog till hamnade vi direkt i sommarstugan 45 minuter utanför stan. Trots rekommendationerna att hålla sig hemma kändes det OK och där har vi hållit oss undan sen dess.

Det gör vi fortfarande. Vi handlar mat själva och har bara som hastigast varit in i någon annan affär, som när jag akut behövde en VVS-koppling t.ex. Försökte en gång handla mat på nätet men det blev för krångligt, men lite annat smått har vi näthandlat och hämtat i postluckan i matbutiken.

Utemat = 0, men McDonalds Drive Thru och Thai i luckan hos Gröna Woken fungerar bra. På Facebook ser jag åldersvänner som ogenerat går på puben och restauranger och nån åker till Koster läste jag. Kanske FHM och Socialstyrelsen är för stränga, men vi gör som dom säger men det kryper i kroppen efter två månader..

Så nu spottar jag i nävarna och lyfter blicken MOT NYA DJÄRVA MÅL!

Jag friskar upp mitt Tik Tok-konto, Rockabeaty, som legat nere några år, det får i all sin anspråkslöshet bli MITT NYA DJÄRVA MÅL, att glädja min läsekrets med 15 sekundersfilmer. Moget!

Nu i de här tiderna av social distans är det allt viktigare att våga ha självdistans och självironi. Folk tar sig själva på så löjligt stort allvar och TV-nyheterna uppmärksammade häromdan några 70+ som också hamnat på Tik Tok. Det gjorde ju jag redan för ett par år sen så det var inget scoop precis som SVT Nyheter kom med men nu fick jag anledning att ta nya tag.

Mina FB-vänner har redan sett ett par filmer, här kommer en till från mina första försök för ett par år sen. Under veckan ska jag sedan gå vidare mot mina nya djärva mål!     

Dag 58 - Jag har trendat på Twitter !!!!!

Min Gonatt-ritual varje kväll hamnar ofta en stund hos Twitter. Visserligen trist med allt svammel där från SD-klientelet, men det berör ju aldrig mig. Men intressant annars att skanna igenom dagens nätdebatter, aktuella ämnen och se vad som trendar i debatten.

Trump är alltid hett, och Löfven, Greta, Covid-19 och sånt. Ibra eller Zlatan trendar ofta och just idag ligger Jesus bra till.

Men igår, tisdag den 12 maj, trendade jag! Klockan var kanske 23 när jag kikade in på Twitters topplista och där ÖVERST före alla politiker och allt om Corona och Covid, där allra högst upp hittar jag ÖRJAN. Det hade tydligen spridits en del rykten om aktieaffärer, företagsköp och samarbete med Ibra. Kommentarerna flödade och några fattade ingenting skrev dom.

Efter en halvtimme hade trenden blåst över och allt var som vanligt igen men lite kul var det att få trenda på Twitter om än bara en Corona-kväll. Min stund.

Hur ryktet om mig o Ibra och mina aktieaffärer har kommit ut får jag gå till botten med. SD-trollen skulle säkert skylla invandrare,  Löfven eller Anders Tegnell.

Örjan är ju ett rätt ovanligt namn så det råder förstås inte minsta tvivel att det är mig det handlar om och om du mot förmodan inte har koll på Twitter-trenderna bjuder jag på några skärmdumpar.

Dag 57 - Tisdag kl 14.00, repetition i Rock Everybody

Så här dags, nån timme före två på tisdagarna, var det normalt dags att snygga till sig lite för körsången under pre-corona-eran. Så var det under nästan sju år innan Covid-19 slog till.

Rock Everybodys körsång inställt

Och för den delen hade jag massor av andra hålltider också under veckan en gång i tiden, men det är lite tommare i kalendern nu. För alla.

Och inte har vi så mycket att skriva om i våra dagböcker heller. Malin Persson Giolito t.ex. berättade idag om hur hon skriver dagbok, men det händer ju inget nu sa hon, inget att skriva om. "Jo, hunden blev sjuk en gång"  kom hon att tänka på. Men jag tror hon bara var lite klädsamt blygsam, hon har säkert nåt på gång.

På en PRO-kurs för några år sen fick vi av Torgny Karnstedt, författare och föreläsare, rådet att skriva lite varje dag, åtminstone 10 minuter, en kvart eller så. Aldrig har väl det rådet passat bättre än nu, för tid har vi,  och även om inget händer så mår hjärnan bra av att jobba och fantisera lite.

Och nu när tisdagsrepet i rockkören ligger nere så vad passar bättre än att sjunga lite på egen hand.

Skriv 10-15 minuter om dan och sjung minst lika länge! Träna med Sofia varje förmiddag på SVT och spring Länge Leve Loppet-loppet med jogg.se på söndagarna. Fina råd jag bjuder på gratis och det är bra tider att lägga in i kalendern.

Och så missar du inte Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap på SVT varje vardag kl 14.00. Tomt i kalendern, va?