I sista minuten

På den lilla kullen bakom stugan pågår det en ojämn match mellan David och Goliat. Vem vinner? Slutstriden är nära,

Nätt och jämt man ser eken 

David i det här fallet är en liten ek som mår allt sämre medan Goliat är den en gång lilla granen som för varje år växer sig allt större och större. För några år sen var granen inte större än att jag kunde sätta julgransljus i den men nu har den ränt iväg så nån belysning i den är det inte tal om längre.

Fint skydd för småfåglarna på natten visserligen, men annars är den mest till besvär. Det är inte mycket som trivs där runt granen.

Jag var sugen att ta ned den redan för flera år sen, men familjerådet tyckte att den gott kunde få stå kvar. Tänk på småfåglarna, sa man! Och jag höll med, småfåglarna är viktiga så granen har fått stå kvar.

Men nu till sist är alla med på båten, nu har den allt växt sig lite för stor, och närmast drabbad är Stentorpets enda ek som kippar efter andan i skuggan av den allt större granen. Det kanske till och med är försent att rädda livet på eken, men vi ska göra ett försök, jag hoppas rätt snart. Det hänger på sekunder, eller i alla fall minuter.              

Platta paket

Vi fick några timmar över igår innan vi åkte till stugan. Det kostade 600 kronor och 18 kronor gick till Kamprads fond i Lichtenstein eller var det nu var han gömmer sina miljarder.

Hur många platta paket
har man inte släpat hem? 

Men vi svenskar älskar ju platta paket, och det gör man ju i hela världen så det är väl Kamprad väl unt. Och vi fick bra valuta för pengarna, den här gången liksom de flesta gånger vi handlar på IKEA. Det som var värt att notera lite extra den här gången och som gör det värt en rad i mitt sjuttital var den extra trevliga personalen idag. Har det kanske varit lönerevision med generösa påslag nyligen? Vi hittade inte vår hylla först men fick snabb hjälp av en tjej till rätt avdelning där vi skulle kunna se den uppmonterad, sa hon.

Hyllan 499, vattenkannan 59
+ diverse godis 

Lättmonterad såg jag direkt

Där stod den inte kvar, men tjejen på den avdelningen ringde ett snabbt samtal och gav oss besked vart vi i stället skulle gå för att se den. "Jag ringer dit så kan dom visa var den står när ni kommer dit" sa hon men det tackade jag nej till, det skulle vi väl klara själva. Hyllan såg bra ut, vi hämtade ut den och gick för att betala där tjejen som övervakade snabbkassan också var på bra humör och skojade lite med oss.

"Så lite det behövs" sa vi och gick raka vägen till godishyllorna utanför kassorna och köpte med oss några godispåsar upp till stugan och till alla barnbarn som skulle hälsa på i helgen. Gick vi i fällan? Är det här IKEA:s affärsidé att vara lite extra trevliga mot kunderna så dom handlar lite extra? I så fall lyckades dom den här gången.

Hyllan var ytterst enkel att skruva ihop och pryder nu sin plats på verandan. Och vi svenskar och alla andra kommer fortsätta att släpa hem massor av fler platta paket och fortsätta fylla på Kamprads fonder i skatteparadis där han slipper betala skatt i Sverige, det förlåter vi honom, vi älskar ju hans platta paket.

Gruppträning är positivt

Alla är bra på nånting, alla har nån styrka som dom kan malla sig med. Jag också.

Här i min egotrippade roadmovie får man ta vara på sånt man kan skryta med, och jag inga problem med att strunta i Jante och i stället säga som det är: Jag är bäst i klassen på armhävningar!

Det här klarade jag inte när jag var hälften så gammal som jag är nu. Hur många armhävningar jag gör på cirkelträningen hos Actic kvittar och jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, men det ligger i vi killars natur att kolla hur man ligger till mot andra. Det är några av tjejerna som är riktigt giftiga och armstarka, inte minst Margareta, såg jag idag när jag var så där löjligt barnslig och höll hela tiden koll på armhävningsstationen. Alla, ALLA, gjorde sina armhävningar med knäna i golvet, alla utom hr Widmark. Jag var bäst!

Att jag sen är sämst i klassen på att stå på ett ben är ju lite trist, det måste jag träna mer på men armstyrkan är riktigt OK. Lyfter hyfsade vikter med både biceps och triceps, godkänd i situps och plankan men armhävningar... Oh la la!

25-50 år är nog bästa åldern

Det är träningen i grupp som är det helt avgörande. Inte gjorde jag såna här framsteg när jag tränade på egen hand tidigare där på gymmet. Och det ger ju lite funderingar om min löpträning. Till 95% eller mer springer jag ensam och är uppe i tre kvarts varv runt jorden nu, 3000 mil. Det är klart att jag skulle varit med i en löparklubb, sprungit med andra, fått tips av andra, utmanat andra, tävlat mot andra, fått stryk för det mesta men kanske också vunnit nån gång.

Fredrik, vår Actictränare är tillbaka på tisdag efter ett träningsläger på Fuertoventura. Han är elit men det finns träningsresor för amatörer också. Det är klart att jag skulle ha unnat mig en sån resa när jag började träna, men jag är ärlig, nu skulle jag bli en alltför udda fågel på en träningsresa. Det här var för sent påkommet, jag kom inte att tänka på det här förrän idag, men när jag med sån elegans gör mina armhävningar allt bättre så är jag i alla fall glad för det lilla, gruppträningen hos Actic.

Nu har jag bokat in träningspasset nästa tisdag då är en solbränd och vältränad Fredrik är tillbaka.        

På stadsvandring

Född i Västerås, uppväxt här, jobbat här, pensionärslivet i sjuttiotalet här - kom jag ingenstans här i livet?

Vattenpolobassäng

Jodå, inte är jag rädd för utmaningar eller rädd för förändringar, men jag är lite kräsen. Jag blev kvar i Västerås och aldrig ångrat det, speciellt inte i den här sköna majkvällen. På stadsvandring.

Jag har ju gått där många många 100-tals gånger, men man ser alltid nåt nytt. Och jag plågar jämt Margareta med mina berättelser hur det såg ut där, vad jag gjorde där osv.

Favoritmotiv

Vid Svartån tänker jag ofta på vattenpolomatcherna där strax innan Turbinbron. Vi satt tusentals i publiken på läktarna längs ån och hejade på Västerås SS. Missade inte en match. Nån som hette Bertil tror jag var duktig och så en som hette John Stinesen tror jag. Spännande var det i alla fall. Och längre upp längs Svartån har vi den där klassiska bilden med korsvirkeshuset och trähusen. Restaurangen Nom har planer på att bygga ett restaurangdäck där rakt över ån.

Proban blev kvar.

På väg hem kom vi förbi Proban, det gamla skolfängelset för Läroverket där bråkiga elever fick sitta och skämmas på 16-1700-talet? Ja, det var förstås avskaffat vid min sejour på Läroverket 55-63. Då kom jag också att tänka på de idiotiska planerna man hade på 60-talet att riva Proban för att dra en bilväg där i stället. Det var så man gjorde på 60-talet när alla stadskärnor i hela landet revs för att bygga Domus-varuhus i stället. Rivningen av Proban stoppades av engagerade elever från Läroverket.         

Det är mycket nu

Jag känner mig lite väl ofta som Stefan Sauk när han körde sina monologer med det där uttrycket varje vecka i nåt humorprogram på TV. Men jag har glömt vad det var i för program. Nöjesmassakern?

Tom Försvaret tog intryck av Stefan Sauk

Det kvittar, men nog ser jag fram mot att sitta med gubbarna på ljugarbänken och klaga på samhället. Eller det gör jag förstås inte, men nu är det en snabb betraktelse över tillståndet i mitt sjuttital, sen är det körträning med Rock Everybody innan vi har tvättstugan på eftermiddan. Och mellan tvättarna tar jag en tur till affärn och så ska jag in på bibblan också. 

Får inte glömma att ringa om grusleverans, jag beställde ett hus på nätet igår! Måste ringa dit också och räta ut några frågetecken. Och så ska det förberedas inför leveransen. Problemet med datorn måste jag lösa (alltid nåt sånt på gång) och så kom jag inte ens halvvägs med bilderna i bildbiblioteket. Det var nåt med bilen också, en signal som ska släckas hur jag nu gör det och så borde den som vanligt tvättas. Det var nåt vi skulle anmäla oss till som Margareta pratade om, det har vi nog inte gjort. Joggingträningen har kommit på undantag, måste få in ett par såna pass nu i veckan.

Utmaningen med #blogg100 måste skötas ska bli skönt när jag är i mål, 29 "måste-inlägg" kvar även om jag redan har kommit upp i 88 inlägg. Det flyter på rätt bra, speciellt när jag tar till så här enkla knep som att skriva att jag har mycket att göra.

Projektet från skrivarkursen har jag inte tänkt på på länge, skärpning!, och så är det några filmer jag skulle vilja se. Städa i källarförrådet skjuter jag till i höst, men borde jag ringa Christer, vi kom överens om att träffas under våren. Visst var det våren 2015 vi sa?

Jag anmälde mig till en panel hos elbolaget, det kom jag på nu att jag glömt sköta, skärpning!. och aktivitetsarmbandet som PRO och Telia har skickat mig måste jag lära mig för att komma igång i deras undersökning. Så hoppas jag att Margaretas nya telefon kommer snart så jag slipper lite stök med hennes gamla. Vi har också flera andra beslut som ska tas och undersökningar som ska undersökas och åtgärder som ska åtgärdas. Det rullar på våren 2015!

På jobbet var det alltför ofta man hade en lång 'Att Göra'-lista där man allt som oftast inte ens kom till första punkten på morgonen innan man fick nåt nytt att ta tag i, och så är det väl nu också. Prioritering, tja? Men ett blogginlägg på Rockabeat ska jag väl försöka få ihop i kväll.

Och jag som alltid varit så glömsk.         

                                  

Råby Centrum firade 50 år i går

Det har gått några år, ja ett liv har passerat. Man skulle kunna skriva en bok.

Vi var nybyggare där den gången, ja nyblivna bostadsrättsinnehavare om man ska vara noga. Nyproducerat, 14500 i insats och 400 i hyra. Omöjligt att få lägenheterna sålda fick man sänka insatsen först till 7500 och till sist till 4500 innan det blev fullt i alla lägenheterna. Och när vi flyttade därifrån efter knappt tre år fick vi 3000 för lägenheten och var glada för det, många fick inte ett öre.

Det var andra tider, det går inte att jämföra med idag med en helt annan ekonomi i samhället, men lite intressant är det väl. Man skulle alltså kunna skriva en bok.

Centrum är ombyggt förstås sen den tid då det fanns det både post och bank och kontanter där. En annan tid - man skulle kunna skriva en bok.

Har det blivit bättre eller sämre? Till stor del måste jag ju tycka att det blivit bättre för den tiden kommer aldrig att komma tillbaka, och dom som är unga nu unnar jag en lysande framtid.

Men som en vis gammal man kan jag sakna det där som en gång kallades solidaritet, det dyker ju till och med upp i just de här dagarna i diskussionen om hur landsbygden ska bredbandifieras. Med byalag, eldsjälar och många många tusen i egna pengar eller med samhället och skattepengar som när Sverige fick elström och telefon? Vårt ADSL-bredband i stugan duger åt oss så länge vi får ha vår koppartråd kvar, men familjerna som bor permanent i byn kanske vill ha bättre samhällsservice. Ett snabbt bredband är en rättighet i dagens samhälle även på landet, inte bara i stan!


Återkomsten till Råby firade jag med att ta med drygt 100 kamrater från Rock Everybody och bjuda på tidstypisk rockmusik. Från den tiden alltså. Rockmusiken var bättre förr.


Todays music ain't got the same soul - I like that Old Time Rock and Roll!                                      

      

Ändrade planer

Halvvägs mellan Västerås och Stockholm ligger Dinners Ekolskrog som varit vår räddning många gånger. Lunch ute i sommarvärmen, Sen middag på väg hem från nån föreställning i Stockholm eller bara, inte minst uppskattat, ett besök på toan. I går tänkte lunchkollen göra ett nedslag och bedöma matkvaliteten.

Men dra mig baklänges på en gammal vagn, dom har slagit igen! Macken finns kvar och kanske toaservicen, det hann vi inte kolla där vi på studs drog vidare mot Solna. Och hamnade på Max vid Råsunda i stället, så det får bli en hamburgerrecension i stället.

Vare sig jag har recenserat McDonalds eller inte tidigare så blir det så klart en jämförelse, dom är ju så lika.

Maxmålet och en extra Maxburgare kostade 110 kronor, kansle nån krona mer än motsvarande på McDonalds. Burgaren var nog lite godare här men brödet var lite väl degigt och det var en himla massa smet på grönsakerna, omöjligt att äta med händerna utan att kladda ner sig. Så, Max, det blir nog nån poäng under McDonalds men det är tur att dom här hamburgerrestaurangerna finns när man i hastigheten bara vill har sig ett kaloritillskott. Hade Ekolskrog funnits kvar hade vi nog ätit lite lugnare.

Till sist kan jag bidra med en bild från Grodhavet därifrån det kommer en rapport i slutet av månaden. Say no more.