Dag 48 - En rättelse och I had a dream

Fångar räknade en gång dagar med streck på väggen i cellen har man sett och andra har mer moderna sätt men det kan bli fel ändå. Jag kunde inte hålla rätt på mina dagar så jag rättar mig. Inte förrän idag är det Dag 48 i min karantän min Sociala distans.

För oss äldre är det allt svårare att hålla rätt på dagar och helt omöjligt nu när man inte har nåt att hänga upp dagarna på och jag ska vara mer noga med att hålla rätt på mina karantändagar. Hjärngymnastik om inte annat.

Söndagar i karantän är också viktiga dagar att hålla rätt på: "Länge Leve Loppet"-dagen.

Mina trogna kamrater blir allt snabbare

Så här långt är de här raderna skrivna i mobilen på rygg i min säng. Jag vaknade nu för 10 minuter sen mitt i en dröm som kan vara värd att notera för en analys, men först kom jag ihåg  LLL-loppet, börjar med det. Återkommer.

::::: Ute i skogen ::::::::::::::::::

Tillbaka från skogen, vilken morgon! Två glas vatten, en liten macka och en halv kopp kaffe sen jogging genom skogen. Och bad i ån är stärkande och hälsosamt. Nu fortsätter jag:

I ett upprop häromdan efterlystes drömmar om Corona. Det kan visa hur vi tänker, hur vi blivit påverkade var tanken. Minns inte hashtaggen så jag noterar här i stället. I had a dream last night:

För första gången på länge drömde jag om körsång. En liten grupp ur kören, bara 5-6 pers, sjöng och allt gick bra ända till finalen när vi skulle sjunga: "Tvätta, tvätta liten hand, bort med smuts och bort med sand!" Melodi Blinka lilla stjärna. Jag tog i för fullt men valde fel melodi: "California here I come, right back where it started from". Jag fick skäll av tjejen bredvid mig och vaknade svettig.

Lämnar den till Corona-forskarna.

Dag 48 - Lite TBT och lite BTF

Det hör till att det ska vara miserabelt väder på sista april och sen ska solen skina  på första maj, så har det alltid varit. Men nu är det ju ingen ordning på nånting, vi har innedag idag på första maj.     

Semesterskägget kom tidigt

Senaste nytt om Corona och Covid-19 är att man pratar om år (2 år står det i dagens AB) och en prognos om 8-20.000 döda i Sverige och diverse annat. Härom dan såg jag en rubrik om matransonering så det är inte så konstigt om man är lite fundersam. Ingenting blir väl som förr. Så då tänker man på gamla tider när allt var som förr.

Som när ungdomarna kunde ge sig iväg utomlands som utbytesstudenter. Elisabeths show från USA-året 97-98, Andew Loyd Webbers:s "Josef", mm hamnade på Youtube igår, det var kul att se och jag kom tillbaka till min egen skolgång med lite meningslöst vetande. Derivator, integraler och sinuskurvor är som bortblåsta, men Jakobs söner satt som en smäck: Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Assar, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin. Historien om Jakobs söner minns jag inte men namnen sitter där. Varför? Proffsig show med bra dansare i Luxemburg High School 1998 och nu vet jag mer om Josefs öde.

Men det finns gott om egna minnen att ta till om det blir för tråkigt, jag har har ju mina egna bloggar tex ända från 2008 I ungdomstiden i mitt sextital finns gott om ämnen för en TBT ser jag nu när jag läst en stund och grottat ner mig i mina resonemang. Så mycket visdom!

Men BTF! Back To the Future. Om det blir nån. Vi kanske får vara nöjda med att bo kvar här i stugan, lämna ifrån oss lägenheten och skriva oss här. Några fler resor är det inte säkert att det blir, inte ens en tur till Skansen där allsången väl blir inställd i år. Rockkonserten i oktober skjuts kanske upp på obestämd tid.

Det kanske beror på vädret idag att det blev lite deppigt, men bilden i inlägget är extra snygg idag.

Dag 40 - I karantän

I Venedig fick båtarna en gång ligga på redden i karantän i 40 dar för att visa att dom inte hade pesten. Nu har vi också suttit i karantän i 40 dagar men vi får fortsätta med vår karantän.

Runt 3 miljoner smittade i världen och uppåt 200.000 döda, i Sverige 18.000 resp. 2.100 döda så här långt. Såna här siffror tar man del av varje dag, och dom ökar för varje dag och vi har inte tänkt att själva behöva räknas in i den statistiken. Här är min slutsummering:

Ett strävsamt gammalt 70+-par

Vi har skött vår karantän strikt men i jämförelse med världen i övrigt har den ändå varit rätt liberal och några erfarenheter från våra hittills 40 dagar är noterade dag för dag under de här dagarna i Mitt sjuttital.

Omställningen från ett liv i full fart till Social Distans i fritidshuset var så snabb att man knappt hann fatta vad som hände. Redan Dag 1 flyttade vi ut till stugan och tänkte att det blir väl några veckor, men nu Dag 40 ser vi i närtid inget slut på det här livet ensamma i stugan. Men vi stretar på.

Vi har från början försökt ha fasta rutiner och planerat tiden så gott det går, men det är svårt att tänka längre fram än ett par dar i taget. Vi har ägnat mycket tid till motion och är i nästan lika bra fysisk form som Dag 1 tror jag och till humöret är det oftast rätt OK också. Men det där att inte veta hur länge det ska fortsätta med att hålla sig distanserad känns rätt motigt och stressigt. Och närmast overkligt.

Tandläkarn avbokad, frisörn får vänta, ingen shopping, ingen utemat eller barnbarn. De första 40 dagarna har varit omställningsperioden och den är dokumenterad och gick rätt bra för oss. Det har förstås skrivits och skrivs massor av dagböcker, bloggar och berättelser om den här historiskt unika tiden. Det kommer att göras filmer och skrivas böcker och det kommer att forskas i det oändliga hur folk klarade av den här tiden. Hur den nu kommer att sluta, för nog ska väl livet bli normalt nån gång?

Det här var min berättelse av våra 40 dagar i karantän, Social Distans. Distansen kommer att pågå länge än, vi har fler prövningar framför oss och kantänkas att det blir fler noteringar här i Mitt 70tal framöver också om det händer något värt att bevara i släktkrönikan, annars rundar jag av här och  tack till dig som läst något inlägg!

Snipp Snapp Snut, så var sagan slut.

Dag 39 - Corona och Sociala Medier och sånt

Sociala Medier och Smartphone hade vi 70+-are inte när vi var unga, men så fint att vi har det nu när vi sitter hemma socialt distanserade i Corona-krisen.

Idag gick antal döda i Sverige över 2000 och smittan har inte börjat minska än, vi 70+ bör allt fortsätta att hålla oss hemma och vi som törs använda Sociala Medier har det allt lite lättare. 

Jag har alltid brunnit för att få med min generation i det här med att vara social på nätet och visst är det lite kul att på datorn, paddan eller mobilen hålla kontakt med vänner och andra med för den delen som t.ex. i den här bloggen göra en berättelse över Corona-karantänen och kanske få nån respons hur andra har det.

Och som exempel innan jag ens gick upp i morse hade jag i sängen en FB-konversation med en körkamrat och i ett FB-inlägg en liten ordväxling med en för mig helt okänd tjej. Bagateller, men sitter man distanserad, speciellt om man är ensam, är man lite mindre distanserad då. Och från barnbarnen kommer en Snapchat med nåt kul. Min storasyster fick en kommentar på sitt Instagram.

Dagens promenadbild hamnade på Instagram

Sociala Medier har bara funnits i 15 år! Uj så fort det gått och man kan bara tänka hur det kommer att utvecklas framöver!

Och visst är det fantastiskt att i kören med pensionärer jag sjunger i är nästan 80% med på Facebook! Extra bra i Corona-tider att kunna säga Hej till varandra digitalt. 

Dag 38 - Social Distans och vårvärme

Det var tuffa besked idag för oss äldre, det kommer att dröja innan vi kan träffa barnbarnen. Vi blir socialt distanserade här i stugan bra länge än.

Runt Grossmossen blir det kantareller i höst

I vårsolen och snart sommarsolen kan det vara frestande att börja träffa sina vänner igen men vi håller på distansen. Men i går lättade vi helt ofarligt på distansen, vi hade besök! Första besöket på de här 38 dagarna.

Älgjakt i oktober

I vårsolen satt vi flera meter från varandra ute i trädgården och fikade IRL. Det behövs lite snack med andra än bara vi två och så kommer vi säkert att göra fler gånger, det kändes 100%-igt säkert. Men jag blir lite upprörd när jag ser och hör att andra i min ålder går på restaurang, tom med kompisar! Parmiddag på restaurang med 70+-are! "Man måste ju få ha lite trevligt". 

Stefan Löfven försökte skärpa tonen idag: "Håll avstånd i glasskön" och Anders Tegnell på FHM säger naturligtvis samma sak. "Tänk månader"

Så nu tänker jag månader - det blir en konstig sommar!

Dag 37 - Promenader, TV och röjning av snickarbon

Efter 37 dagar börjar dagsrutinen i mitt Socialt distanserade liv stabilisera sig.

Lite enahanda kan tyckas och mitt Corona-index höjs allt mer. Allt från 17 mars, vår Dag 1, har den här kanalen dokumenterat övergången från ett aktivt pensionärsliv med hundratals sociala kontakter varje vecka till ett helt annorlunda liv med Social Distans. Från en dag till en annan.

Jag är rätt nöjd att jag tänkte tanken, redan dag 1, att den här omställningen är värd att dokumentera och inte bara låta dagarna rulla på och nu känns det som projektets första fas snart är i mål och rätt bra dokumenterad. Får nog tänka över målsättningen med dokumentationen.

Morgonpromenad till Svassla

Promenader (och all övrig form av motion) har vi alltid gillat och jag är riktigt nöjd att det alltid varit vår stil, vilken nytta vi har av det idag. Man väljer ju själv och dom som väljer bort motionen tror väl på sitt, men jag håller på mitt och nu ska jag snarare öka på den här dosen.

TV har det blivit för mycket av, men jag tänker att det får väl vara så ett tag. Vi har avverkat en massa filmer och en himla massa serier. Jag har varit lite för okoncentrerad för att läsa böcker, några ljudböcker har gått lättare, men den vanliga boken som jag egentligen gillar bäst går lite segt just nu, men nu ska jag börja läsa mer och välja bort en och annan film.

Boring!

Och så är det det där evighetsprojektet att röja i snickarbon. Det är så tråkigt och tar aldrig slut. Jag är så okoncentrerad och har sugit på det jobbet, röjer en halvtimme då och en kvart då och skjuter gärna upp till i morgon. Men nu har jag en plan så snickarbon ska bli klar innan midsommar i alla fall.

Ja, så här kommer det väl att rulla på under maj och framåt midsommar för ett strävsamt gammalt pensionärspar.

Men jag undrar som Churchill en gång gjorde, är vi "in the beginning of the end" eller "in the end of the beginning"? Kanske bara "in the beginning of the beginning" ? Men en bit på väg i alla fall, men snart nog är den här dokumentationens första fas completed.
     

Dag 36 - Det går bra på distans

Det börjar rycka lite i folk nu verkar det som, trångt på uteserveringarna hör man. Hrm... Svårt med distans.

Men vi håller ut, det går bra på distans. Vi hade t.ex. fika på distans häromdan.

Först lite tekniskt strul med ljudet så vi fick köra parallellt med ljudet i ett vanligt telefonsamtal, men sen satt vi i våran stuga och fikade när Annika och Calle satt i sin nere i Sörmland och till kaffet fick vi en bildvisning från Portugalresan, en långresa som abrupt fick avbrytas för en snabb hemresa just dom där dagarna 12-13 mars. Nästan två timmar tog fikapausen med Microsoft Teams.

Och med WhatsApp, Skype, Messenger, Facebook, Instagram, etc går det också bra på distans. Man är inte ensam.

I eftersnacket till "One world"-showen i går natt var många lite besvikna att man inte utnyttjade  tekniken mer, de enda som var lite på hugget var The Rolling Stones (70++) som körde sitt program i fyra fönster, var och en hemma hos sig. Mer sånt!

Funderar på om man kunde få till nåt med rockkören på distans, men vi är ju 200. Tveksamt.

Jag deltog, på distans, i ett webseminarium om livevideo och sånt i förra veckan men inser att jag faller för åldersstrecket, jag brydde mig inte ens om fortsättningen. Men dom enklare programmen kanske jag kan prova, man har ju tid nu.

I stället lägger jag mig platt för dom här talangerna, lika duktiga som Stones. Erik, den lille krabaten i högra hörnet hör till Margaretas sida av släkten. Distansvisan - Det går bra på distans!