Dag 22 - Jobba hemifrån

En uppmaning i Corona-tider är att jobba hemifrån om man kan. Vilken tur att så många kan det nu med snabba bredband, nästan som att sitta på jobbet.

Skyltarna står och bleknar

Men här på landet är det tvärnit, där får fiberbolagen skämmas. Det är i praktiken ofta omöjligt att jobba hemifrån med långsamma uppkopplingar när utbyggnaden av fibernätet går så pinsamt dåligt. Jag hörde nån siffra igår hur långt utbyggnaden kommit, men har glömt, men det var inget att skryta med. Utbyggnadstakten tom minskar.

Bristvara på landet

Här i Stentorpet står skyltarna lite varstans framför stugorna där man väntar på sin fiberkabel men skyltarna börjar se lite ledsna ut. "Ip Only, Fibernät för framtiden." Säljarna var väldigt pådrivande när man skulle skriva på för framtidens fibernät men sen hände inte mycket. 

Det blir i en avlägsen framtid! Än har jag inte sett spår av vare sig grävare eller kabelrullar. Det är nu den snabba fiberkabeln skulle ha behövts.

Dag 21 - Res inte bort i påsk

Nu är det fokus på att undvika onödiga resor inför påskhelgen. Löfven sa det med skärpa för någon vecka sen och i kväll sa Kungen samma sak i ett TV-tal. Res inte bort i påsk.

Nästan lika gammal som jag.
Men nog ser väl jag yngre ut? Eller?

Det var ju ett bra budskap, och hr Kungen fick beröm på Twitter som "lysande, fantastisk" och sånt blandat med sakliga, rättstavade kommentarer från republikaner (till skillnad från alltför många av hr Statsministerns kritiker). Jag har inget emot att rojalisterna får sitt och det var inget större fel på budskapet, men riktiga rojalister är bland det löjligaste jag vet.

Du borde ha kunnat lite mer utantill, men det var bra ändå, hr Kungen, jag håller med dig. Res inte bort i påsk.

Men ojdå, hur räknas vi, Margareta och jag? Vi sitter ju och häckar i sommarstugan i Sala, 4 mil från  bostaden i Västerås kanske hela påsken! Räknas det som att vi rest bort? Ett moraliskt dilemma när man läser om div. myndighetspersoner som blir ertappade och kritiserade på väg till sina fritidsställen.

Men det är väl helt OK i vårt fall? Se det som en fråga till FHM.

Dag 20 - Hur mår folk egentligen

Hur många ska bli sjuka idag. Kommer någon av mina närmaste att bli sjuk. Jag själv? När är det här eländet över och hur mår folk egentligen av att sitta isolerade och fundera?

För första gången drömde jag i natt om genomskinliga visir och munskydd och kände en obehaglig stämning. På nyheterna hörde jag om att man ser tecken på att spelberoendet ökar. Om ekonomin är dålig så lockas man att satsa sin sista tusing på rött och det är säkert troligt att alkoholproblemen också kommer att öka när man tänker så mycket på sjukdomar och dödssiffror.

Men för egen del har jag inte hunnit bli så orolig. Det är  helt otänkbart att jag skulle få Corona-smittan. Dumt att tänka så, kanske jag slarvar nån olycklig gång med handtvätten och då kan det var kört, men ändå - jag är inte det minsta orolig att jag ska få Corona-smittan.

Om nu folk börjar må dåligt så är jag glad så länge jag själv inte gör det. "If I live to be a hundred"  sjunger Harry Belafonte i sin Scarlet Ribbons, och jag har tänkt mig nåt sånt. Jag är inte intresserad av Corona-viruset.

NEJ TACK.

Dag 19 - Elektriker och karantän

Så snart vi distanserade oss socialt till Stentorpet fick vi ett elproblem där. Typiskt.

Trasigt såg tom jag!

Men med lite tur och skicklighet fick jag igång elen nästan helt OK fram till Dag 19, då blev det tvärstopp. Spisen och varmvattnet utslaget. Lite stressad blir man, men vilken tur att Sverige inte har stängt ner helt och hållet.

Ringde elfirman: "Ta några bilder på felet och messa så kommer det upp en kille innan lunch" sa Per och efter nån timme kom en tekniker och försökte laga felet. Men han såg rätt snart att det var inget vanligt fel, det var nåt för nätoperatören.  

Sala Heby Energi - världsklass!

Jag hann ringa nätoperatören också innan lunch men skulle vi få hjälp idag? Fick inget löfte så vi satt och funderade ett tag hur vi skulle göra. Skulle vi ha problem över påsk t.o.m.? 

Elskåp från 50-talet

Men så ringer killen från Sala Heby Energi och frågar ett par saker. "Tror du du kan komma idag" undrar jag. "Jag står redan på gården" säger han! 

Det var lite knepigt att laga, tog en stund och han var tvungen att jobba med spänningen på(!) men så var det klart! Så säker att allt var OK att han bara sa Hej och åkte utan att ens testa. Skickligt! Och så klart fungerade allt!

Jag vet förstås inte hur det skulle ha fungerat i andra länder med karantän och utegångsförbud men här i Sverige fungerade servicen perfekt. 

Elektriker kan inte jobba hemifrån!

Dag 18 - Guldkant

Vi hade en skön vårpromenad i går, men vaknade till snö och snålblåst idag, dags för ett par dar hemma i stan igen?. Det är en slags guldkant i den här trista tiden och lite variation.

Gryning på Stentorpet.
Tomt i gäststugan

För det behövs, det är inte så mycket som är muntert nu. Det är ju så märkligt att min enda uppgift i samhället just nu är att hålla mig undan. Don´t do nothing!

När man alltså inte ska göra nånting mer än hålla sig undan kan man väl vara extra glad åt det som är positivt. Som när Selma kör sitt "Tja!" på Snapchat. Eller när vårfåglarna dyker upp på gården. När elden i kaminen värmer så där riktigt skönt eller framför allt när vårsolen kommer att värma nästa vecka.

Mitt Corona-index (dvs hur jag mår) som började på normalvärdet 10,0 har nog stigit till 10,2 idag, kryp i benen, det saknas nåt. Men när bokstavligt talat hela jordens befolkning är drabbad inser jag förstås att jag än så länge ändå inte har alltför mycket att klaga på.

Lyx och överflöd har aldrig lockat, jag har alltid hållit mig till guldkanten i det lilla. Som tex mina "finpennor". Min körkollega, Kjell Lönnå, kör ju med sina guldpennor i bröstfickan. Har alltid två stycken hörde jag i en intervju. Så nu för att förgylla tiden på Stentorpet tog jag med en finpenna hit, ger lite guldkant i det lilla när man ska skriva matlappen.

Och banne mig, när jag satt och skrev det här tittade solen fram på ängen på andra sidan ån. Vad var det jag skrev härom dan? Favorit i repris! Som Chet Baker sjöng:

So always look for the silver lining and try to find the sunny side of life! 

Dag 17 - Nordiska Museet

När nåt som Corona-viruset händer är det inte så dumt att dokumentera vad det var som hände.

I all anspråkslöshet blir "Mitt Ljuva Sjuttital" en dokumentation av mina erfarenheter under den här tiden. Redan har jag kommit till dag 17 men jag vill inte spekulera över om den här serien kommer att bli tresiffrig. Hoppas inte. Men den blir bra för det egna minnet i första hand och kanske även någon annan kan ha glädje av att att ta del av den. En daglig dokumentation av en världshändelse! Kanske kan bli en bok? Och nåt för framtidens forskare att gräva ner sig i.

Nu ska jag inte skena iväg men jag har tidigare, för ett 10-20-tal år sen, bidragit med berättelser till Tekniska Museet och bilder till Moderna Museet i olika projekt, nu är det Nordiska Museet som är på tå och vill ha berättelser om hur vi upplever vår situation och såklart har jag lämnat in ett bidrag.

Allt för vetenskapen och forskningen i en avlägsen framtid

Vår "Sociala distans" är friare här på Stentorpet än hemma i stan. Promenader går visserligen bra i stan också, men här möter man ju inte en kotte. Jo, några grabbar som cykeltränade och ett par Kanadagäss såg vi, det var allt.  Lite kyligt fortfarande, blir väl annorlunda om några veckor när värmen kommer. Men en riktigt fin promenad hade vi och det var väldigt tomt i stugorna. Så här tomt brukar det inte vara.

Kl 14  kommer den dagliga rapporten från FHM, hur många fler är smittade? Hur många fler har dött? Det sånt man tänker på framför TV:n.

Nordiska Museet väntar på fler berättelser från oss som var med. Lämna in din du också!

Bastun och badbryggan. Plus 3 i vattnet. 

Dag 16 - Bastusnack

Som pensionär, när man inte längre har diskussionerna med arbetskompisarna på fikapausen, har bastun på Actic varit viktig för att hålla diskussionen igång och för att kunna lösa världsproblemen. Där kommer den nakna sanningen fram men nu har jag inte ens det.

Magda och jag diskuterar den
senaste utvecklingen

I den vedeldade bastun i stugan har jag suttit några gånger nu och idkat social distans tillsammans med Margareta, men där är det ju samma snack som vid matbordet och grannarna törs jag inte bjuda in till en diskussion.

I går satt jag i bastun i källaren hemma i stan och det blev inte mer sagt där, jag fick sitta alldeles solokvist och jag fick inte igång något riktigt bra samtal med mig själv, satt mest och molteg.

I stället lyssnade jag på radion om det senaste om Coronakrisen, min diskussionskamrat Magdalena Andersson pratade om ekonomin. Rätt deprimerande, men kortsiktigt bekymrar jag mig inte så mycket, jag har ju min pension. Men såklart går det åt pipsvängen till sist om man inte handlar nåt för pengarna. Mina fonder är inte så mycket att skryta över just nu, men å andra sidan dröjer det väl ett tag innan jag behöver använda dom till nåt. Om det nu kommer att finnas nåt kvar när krisen är över.

Nej, bastusnacket har tagit stor skada av Corona-viruset, men man får gilla läget. Jag petar in en pinne i brasan i morgon och då får jag i alla fall sista ordet i diskussionen.