söndag 15 mars 2020

I Coronatider

Jag har upplevt andra världskriget (visserligen som ettåring) och en massa andra kriser och dramatiska händelser, men den senaste tiden och Corona-pandemin är nog det märkligaste.

Från första indikationen i slutet av november 2019 i Wuhan i Kina till att idag, 15 mars 2020, ha spritts över hela världen är ofattbart tom för en så begåvad gammal gubbe som jag! Ganska snart efter utbrottet i Kina läste jag att 80% av jordens befolkning beräknades få smittan, Covid-19. Dumheter tänkte jag, men det blir väl så. Jag kommer säkert inte undan jag heller!

Redan spritt till de flesta länder. 900 smittade i Sverige och 2 dödsfall. Kina, Iran,  Europa är värst drabbade än så länge. 160.000 smittade, 6.000 döda och 75.000 har tillfrisknat. Inte så allvarliga symptom har jag förstått men riktigt farligt för riskgrupperna som t.ex. äldre.....

Jag tvättar händerna extra noga nu medan jag sjunger sången: "Tvätta, tvätta liten hand, bort med smuts och bort med sand..." 

Vår show i rockkören Rock Everybody fick vi ställa in. Trist och nu vet jag inte vad som händer. Går det att ladda om, eller är det slut nu? Resor och evenemang ställs in, hela länder sätts i karantän, gränser stängs.

Sista rullen i butiken!
Lite extra kanske vi har handlat hem om utifall, men nån hamstring är det inte tal om. Men många hamstrar allt möjligt och det märkligaste är väl att toapapper ligger i topp!

En märklig tid är det nu i Mitt 70-tal, den märkligaste tiden jag varit med om. Nu får vi se till att tvätta händerna extra noga och hålla oss friska, det är bara det man kan göra.

Och hushålla på toapappersrullarna!       
 

söndag 1 mars 2020

Har Gretaeffekten avtagit?

Tror aldrig så många av mina vänner varit ute och flugit som just nu.

Nord och Sydamerika, Thailand, Vietnam och lite varstans i Europa. Enligt en SIFO-undersökning som redovisades idag har de flesta inte påverkats nämnvärt av Greta-demonstrationerna, åtminstone inte resandet.

Häromdan pratade jag med en kompis som älskar badresor till Medelhavet, men han såg inte ut att fatta vad jag menade när jag sa att jag var lite tveksam nu att resa. Visst blir vi också sugna att ta en tur ibland så vi får väl se hur länge vi ska vara "Greta-ädla" eller göra som alla andra. YOLO!

Får väl se, men häromdan tog vi i alla fall en tur till Sala och fick på köpet en återblick av resan till Venedig. Hittade en film från 2007, och redan då tänkte vi på flygresandet som en miljöbov och tog i stället tåget till Verona och Venedig! 13 år sen och kul att se filmen. Mycket hade vi glömt, man borde filma mera.

Jag filmade en hel del en gång och la ut några på DVD, som Venedig-filmen, men alla andra filmer, var är dom tänkte jag. Och letade och hittade dom. En hel låda med kassetter!

Jag har säkert fler semesterfilmer där i högen vi kan roa oss länge med. Klimatsmart, då tjänar vi ju in några semesterresor och kan kolla våra filmer i stället. Men ska jag organisera, redigera, registrera mm så har jag att göra hur länge som helst. Film är kanon, men man ska nog ta hand om filmerna direkt, nu vet jag inte hur mycket jag orkar.

Men en liten kort film från Venedig kan jag bjuda på, filmat från TV-bilden igår. Margareta har köpt en hatt för 100 kr. Mycket folk redan då, nu vill dom ju inte ha dit fler turister! Tur att vi hann se Venedig innan det blir stopp. 





onsdag 19 februari 2020

Småstadskänsla i Västerås

Västerås bara växer. Mest positivt för det betyder väl att folk har jobb och kanske också trivs här. Men lite synd om småorterna runtomkring får det knackigt.

Men även om stan växer har jag ofta den där fina småstadskänslan här där jag bor. Mitt i City.

Igor, stans enda riktiga varuhus. 
Jag tänkte så när jag gick ner till Coop på Igor för att handla. En bit ner på vägen mötte jag grannen som var ute och rastade hunden. Hon är alltid glad och jag stannade och pratade hund en stund. "Det är mycket att lukta på" sa jag och menade hunden förstås. Utanför Coop stod Stig som var på väg till eftermiddagsbion. Frun hade kompisar hemma så Stig fick ledigt och hade gott om tid att skoja ett tag.

I mataffären ser jag ofta nån körsångare från "min" rockkör, den här gången var det prästen som sjunger så bra. Han hade fått med sig en lång matlista och vi kunde prata en stund om texterna vi tränar på. Vi hade båda svårast med "Sommarnatt", ingen struktur, inget att hänga upp inlärningen på var vi överens om.

Engelbrektsgatan där jag ofta stöter på några grannar
På Clas Ohlson blev det ett extra "Hej" på dom expediter där som känner igen mig (de flesta) och från kaféet kom Monica från kören utspringande när hon fick syn på mig. Hon fikade med några kompisar som ville köpa biljetter till rockkörens show på Carlforsska i mars.

Det här må vara fler folk än vanligt som jag stöter på, men lite så där är det när jag går ner på stan. Positiv småstadskänsla.

Sen utanför Igor stötte jag också på burkplockarn som faktiskt också var med i kören en gång innan nånting hände med honom. Varför gick det utför? Han vill inte prata med mig och han kanske inte ens känner igen mig, jag vet inte.

fredag 14 februari 2020

Västerås Folkets Park

Jag tog en promenad till parken idag, tar knappt 20 minuter, och nog saknar jag gamla tiderna innan Västerås Folkets Park las ner och det byggdes bostäder där i stället. 20 år sen nu.

Dit gick jag med mamma o pappa en gång, t.ex. på 1:a maj. Som ungdom var det sen musikartister och shower man hade råd att lyssna på. Som Snoddas och Lill-Babs. Och Paul Anka och Count Basie! Teater. Och dans på dansbanan och i Rotundan. Och senare egna barnen på måndagsträffar mm. Och Valborg.

Men så klart det håller inte längre, Folkparkseran är förbi, antagligen för evigt. Det blev för sossigt nu när marknaden styr. Det ska vara så märkvärdigt numera.

Tänk om man kunnat käka lite enkelt på Rotundan på lördagskvällen och dansa lite. Umgåtts och träffat andra pensionärer. Nej, det kommer inte att hända. Men några gamla skyltar från förr fanns kvar i parken som minne, tack för det! Och bostäderna och skolorna behövs förstås när Västerås växer alltför fort.


Numera skola 
    

torsdag 13 februari 2020

Örjan eller Göran?

Normalt är det viktigt att kalla folk vid sitt rätta namn och stava namnet rätt.

Några av mina vänner envisas med att kalla mig Göran, och fast jag inte egentligen bryr mig känns det lite slött. Folk man känt sen uppåt 10 år, kanske mer.

Jag brukar säga till lite lätt, men så om några veckor hör man igen: "Hörru Göran, läget?"

Ingen stor sak, men slött och ointresserat. Hörde det igen i går så det här råkar nog alla vi Örjan ut för ibland. Sån tur att Jojje Wadenius skrev den här låten! 






tisdag 11 februari 2020

Personligt rekord i TV-serier

Nu är vi där och maratontittar på TV-serier vi också, modernt och trendigt som man hört hur ungdomar ser på TV numera.

Vi festade loss igår med med 5-6 timmar framför TV-n. Vi har haft fyra-fem serier på gång, men såg slut på några förra veckan, nu hade vi tre serier kvar. Och vi sa oss att det är svårt att hålla ihop handlingen och personer med en vecka emellan programmen. Måndagen blev en bra dag att bänka sig och lite charmlöst men effektivt titta slut på serierna vi hade på gång.

Började runt lunch med sista avsnittet av Överklassmördaren, ett mord i New York från 80-talet som uppmärksammats i fem avsnitt! Ingen serie man behövt följa, men intressant där försvaret fick det till att mordoffret varit för lössläppt och drivit den ovanligt snygge mördaren till dådet, #Metoo. Och nu är jag klar med den serien och mördaren fick 5-15 år för dråp, inte mord alltså, men har senare gjort nya brott och sitter fortfarande i finkan som 60-åring.

Så blev det en eftermiddag med Kalifat. Vi såg avsnitt fem i söndags och hade svårt att minnas alla namn och intrigen så vi spottade i nävarna och kollade mer eller mindre i ett sträck avsnitt sex, sju och det dramatiska slutet i avsnitt åtta. Rätt jobbig eftermiddag med tre avsnitt, nästan tre timmar,  men vi hängde med bra och hade lättare att hålla isär alla personer, det var ju bra. Och nog fanns det en öppning för en fortsättning.

Lite utmattade sa vi att det är lika bra att titta slut på Tsunami också, också dramatisk och jobbig förstås. Lite lättare att hänga med i intrigen, men vi tog ett par timmar här också och såg slut på den serien.

Nytt personligt rekord! Nästan sex timmar framför TV:n med TV:serier. Visst har TV:n stått på längre nån gång då man följt nån direktsändning av nån aktuell katastrof som Palmemordet, Utöya och liknande, men så här att följa filmer är lite ovanligt.

Förra rekordet kan vara sommaren 2018 och fem-timmarsversionen av Fanny o Alexander  när TV firade Ingmar Bergman 100 år.

Nästa projekt?

Och nu då. Kanske är slut ett tag med TV-serier, känns så, men så hörde jag häromdan ett tips om The Day, en belgisk serie i 10 avsnitt om ett misslyckat bankrån. Hela serien utspelas på en och samma dag, The Day, men 'måste ses' sa recensenten! Jag får se. Ska den också ses på en och samma dag som titeln anger så blir det i alla fall ett nytt svårslaget personligt igen.               

söndag 2 februari 2020

Skrivkramp

Nä nu börjar tangentbordet krångla och gå allt trögare. Jag borde ha ett kvartssamtal med mig själv och fundera på framtiden!

169 på Bokus
Jag tror fortfarande att det är nyttigt att ljuga en halvtimme om dan vid datorn, men... Lite imponerad på min körkompis Willy Berg. Imponerad, inspirerad men absolut inte avundsjuk! Han skrv en bok som blev klar för 2-3 månader sen, Harrys Garage, som nu finns där böcker säljs. Adlibris - Bokus - Akademibokhandeln...  Grattis Willy! Vilket jobb! Riktigt bra! Vare sig du blir August- nominerad och förmögen på boken eller inte så hoppas jag du är riktigt nöjd. Du är duktig att skriva.

Och så jag då. Det händer så mycket hela tiden man kan ljuga ihop nåt om - t.ex. simtävlingen igår med Nelly, min egen träning och bastun, promenaden idag, Mello, kören, vädret,  ja bara man går och handlar händer det alltid nåt man kan analysera, men det måste ju kännas roligt. Jag kanske ska hitta på nåt annat att förspilla min ungdom på.

Willy Berg skriver Haikudikter också, bra sådana. Jag kan också Haikudikta, men räknar bara stavelser 5-7-5:

Skrivkrampen härjar
Orden fattas, tagit slut
Nu vänder jag blad

Men till sist blev jag glad när jag just nu råkade se en snygg uppställning av min blogg.

            Kolla här!   (Snyggast på datorn)