Småstadskänsla i Västerås

Västerås bara växer. Mest positivt för det betyder väl att folk har jobb och kanske också trivs här. Men lite synd om småorterna runtomkring får det knackigt.

Men även om stan växer har jag ofta den där fina småstadskänslan här där jag bor. Mitt i City.

Igor, stans enda riktiga varuhus. 

Jag tänkte så när jag gick ner till Coop på Igor för att handla. En bit ner på vägen mötte jag grannen som var ute och rastade hunden. Hon är alltid glad och jag stannade och pratade hund en stund. "Det är mycket att lukta på" sa jag och menade hunden förstås. Utanför Coop stod Stig som var på väg till eftermiddagsbion. Frun hade kompisar hemma så Stig fick ledigt och hade gott om tid att skoja ett tag.

I mataffären ser jag ofta nån körsångare från "min" rockkör, den här gången var det prästen som sjunger så bra. Han hade fått med sig en lång matlista och vi kunde prata en stund om texterna vi tränar på. Vi hade båda svårast med "Sommarnatt", ingen struktur, inget att hänga upp inlärningen på var vi överens om.

Engelbrektsgatan där jag ofta stöter på några grannar

På Clas Ohlson blev det ett extra "Hej" på dom expediter där som känner igen mig (de flesta) och från kaféet kom Monica från kören utspringande när hon fick syn på mig. Hon fikade med några kompisar som ville köpa biljetter till rockkörens show på Carlforsska i mars.

Det här må vara fler folk än vanligt som jag stöter på, men lite så där är det när jag går ner på stan. Positiv småstadskänsla.

Sen utanför Igor stötte jag också på burkplockarn som faktiskt också var med i kören en gång innan nånting hände med honom. Varför gick det utför? Han vill inte prata med mig och han kanske inte ens känner igen mig, jag vet inte.