En sensationell nyhet!

Att en och annan mår lite visset nu för tiden, det vet vi förstås. Ja, depressioner har väl alltid funnits, men det har måhända blivit värre nu i bakvattnet efter all stress och jäkt. D-vitaminer ska visst vara bra för humöret säger Margareta så det har jag börjat äta regelbundet. Kan väl inte skada även om jag inte har några större problem med mitt dåliga humör. Att vi gubbar blir lite sura och vresiga är normalt.  

Men ändå: i Vlt idag läser jag om små förändringar som ska leda till en gladare livsstil. Samma sak man läst hundra gånger förut som säkert är korrekt, bra mat och regelbunden motion... Jag kanske skulle kunna skriva en bok jag också. Same, same

"Handbok för oglada"  av Lars Ström är säkert lika läsvärd som andra böcker i den här stilen och jag är säker på att det är både viktigt och sant att man kan påverka sin hälsa och välbefinnande med en bra livsstil, men jag vet inte vad jag ska tro när det i reportaget framgår att "för en miljon år sen var vi både gladare och umgicks mer med varandra än vad vi gör idag". Sensationellt! Äldsta Homo Sapiens brukar annars dateras 200000 år sen.
    
Vilken intressant grundforskning författaren har gjort och det var värt lite extra reklam.

Gladare står det också!  Hur mycket man skrattade varje dag då för en miljon år sen framgår inte riktigt, det kanske kommer i nästa bok, men minst en halvtimme tror jag dom lustigkurrarna skrattade. För jag vet att nu för tiden skrattar vi bara 6 minuter om dan mot 18 minuter för 50-60 år sen, det har jag läst nån gång. Jag kom lätt upp i dagens 6 minuter när jag läste Vlt i morse, så nu kan jag gå och sura igen.

Det var bättre förr på det glada miljontalet f.Kr.

Kiva - en bra julklapp

Vi vuxna gav lite annorlunda julklappar till varandra i år. Det var klart att de små skulle ha "riktiga" julklappar, leksaker, kläder och upplevelser, men vi vuxna har ju allt redan, vi gav varandra gåvobevis till diverse välgörenhetsorganisationer i stället. Jag fick 50 dollar av Annika att hjälpa en organisation som heter Kiva  

Sen var det upp till mig att välja ut 2 personer från Kivas hemsida. och dom mottagare jag valde ut fick vardera låna 25 dollar av mig. Ett bidrag för att förverkliga sina projekt som dom har presenterat för Kiva. Vilka mottagare skulle jag välja?

Clara i Honduras odlar morötter

Jag skulle gjort det här mycket tidigare, Annika har hållit på länge, men nu fick jag äntligen en spark i rumpan och börjar med de här 50 dollarna. Sen ska jag se till att lägga in minst lika mycket till med egna pengar senare, det är ett fint sätt att hjälpa folk över hela världen.

För att komma igång med min första utlåning tänkte jag först hitta en ensam tjej med ett lämpligt projekt, men så ville jag inte diskriminera killarna heller, det fick bli Clara i Honduras och Ayuba i Nigeria för min första utlåning.

Ayuba i Nigeria odlar majs

Det fina med det här är att när låntagarna fått ihop det dom har tänkt låna så ska dom börja betala tillbaka sina lån så om nåt år eller så har jag fått tillbaka mina 50 dollar och kan låna ut dom till några andra i stället, ett fint sätt att hjälpa.

Med mina 25$ kom Clara precis upp till det belopp hon ville låna av Kiva, 350$, och nu ska hon kunna börja modernisera sin morotsodling för att senare börja återbetalningen av lånet. 350$ delat med 25$ = 14. Vi är alltså 14 långivare som under något år (antar jag) kommer att få tillbaka våra pengar från Clara så att vi kan satsa dom i nya projekt i stället. Eller ta ut dom i kontanter och köpa godis....


Ayuba hade bett att få låna 175$ och det fattades 50$ för honom igår, men så idag ser jag att han också fått ihop det han behövde. Hoppas Clara och Ayuba blev glada och att dom får nytta av sina pengar. Och så ska det bli spännande att se hur återbetalningarna funkar.

Fint att jag fick den här sparken i rumpan så jag kom igång. Jag har kollat in några fler hos Kiva som jag vill låna ut 25 dollar till, och så gav jag några frivilliga dollar till själva organisationen också för det här tyckte jag var ett så bra sätt att göra en enkel insats. Små pengar men stor hjälp.

Ständigt denne Jante

Jag kommer ofta in på den gamle vännen Jante. Jag har glömt om jag tyckte boken om Jantelagen var bra, det är dags att läsa om den förstår jag, Aksel Sandemoses En främling korsar sitt spår.

Det kan väl hända att att jag är lite egotrippad, jag har ju tom med det i programförklaringen i min vandring i sjuttitalet, men ändå.... På samma sätt som jag intresserar mig för andras små och stora göranden, hobbys, projekt, åsikter, problem etc, på samma sätt förväntar jag mig att det ska kunna bli en kort ordväxling om mina inlägg i ett samtal. Kanske att det kunde vara värt ett "Jaså" när hr Widmark berättar att han ska sjunga musical på Västerås Konserthus. "Från West End till Broadway"

Nu är det lite överdrivet kanske, men en absolut inte osant, står tom i programmet för konserthuset. Min insats blir blygsam men tillsammans med kamraterna i rockkören Rock Everybody kommer vi att delta i flera musikalnummer och träningen är i full gång. Tre låtar ska vi sjunga och två har jag hunnit lära mig riktigt bra utantill, och den tredje som jag egentligen kände bäst innan träningen började ska också sitta tills det är dags att göra entré.

Den tredje låten, den jag borde kunna men inte lärt mig riktigt än, är inte den annars som klippt och skuren för mig? Med danskoreografin och allt? Den skulle jag kunna tänka mig som solist på Konserthuset med kören lite mer i bakgrunden, det är väl inte egotrippat att tänka så?

     

Jag är inte riktigt överens med Vlt

Mitt everlasting project "Lunchkollen" rullar vidare med nedslag på stans lunchställen, och jag ser att min idé har spridit sig till lokaltidningen Vlt som också kallar sina nedslag "Lunchkollen". Helt OK att gammelmedia tar intryck av oss som rör oss i mer moderna medier.

Det här åt vi julen 2013 och fortfarande
kör dom med så här små portioner

Hur som helst så var dagens inslag i Vlt en lunch på Säsong, restaurangen i Saluhallen Slakteriet. Mitt nedslag där gjordes i december 2013 och nu hade också Vlt hittat dit. Och dom var överväldigade, 5 gafflar fick Säsong = toppbetyg. Men jag ber att få reservera mig!

Jodå, dom har bra råvaror och maten är säkert tillagad med omsorg och ska ha höga betyg, men i Vlt:s reportage stod inte en minsta antydan om portionernas storlek. Dom är små!

Vi åt lunch där senast för en månad sen, vildsvinskorv tror jag det var. Helt OK, men ingen sensation. 125 kronor tror jag och det är ju lite dyrt kan man tycka för en lunch, fiskrätten kostade 160 kronor. Det bästa var brödet och smöret innan, men med så små portioner kan jag inte förstå att det blev en fullpoängare i Vlt. Och så är det lite väl bullrigt där för mina finstämda öron.

Lördagsbrunchen 

För ett par dar sen fick Restaurang Säsong också toppbetyg för sin brunch, och den ska vi absolut prova så snart som möjligt. Bara det att den verkar kosta lite väl mycket, 235 kronor tror jag, då vill det till att man tar god tid på sig och äter för hela pengen.
Populärt, man måste boka bord står det i reportaget,

En kille i kören Rock Everybody, också pensionär förstås, sa att han åt mer lunch på stan nu än när han jobbade, då käkade han alltid lunchlåda. Jag höll med honom det är en vardagslyx som normalt sett är ganska prisvärt, 75-90 är nog ett rätt normalt pris och för 125 kronor ska man väl bli mätt så ät gärna gott på Restaurang Säsong, men du kanske inte blir så mätt.            

Nyårslöften 2015

Jag hade tänkt skippa nyårslöften i år, men så läste jag om Mark Zuckerbergs nyårslöften och inser att jag måste haka på. Inte så ambitiösa löften som han har, han lärde sig bl.a. Mandarin som förra årets nyårslöfte, men nåt ska jag väl hitta på. Lite enklare än Mandarin bara,  jag gick t.o.m. bet på spanskan som jag försökte mig på för några år sen.

Några löften är lite för privata. Dom håller jag för mig själv men kanske kommer jag att kommentera något av dom under året och annat jag tänkt på är väl mera planer än löften, men det jag har att komma med idag är tre saker. Här är mina tre nyårslöften:

Behöver bara en lugn skrivarlya, nåt sånt här kanske

1. Mitt bokprojekt, som inte är en bok, mer en dokumentation i skönlitterär form. Projektet har startat och jag kommer att ha förordet klart inom någon vecka och några kapitel 2-3 st (av uppåt 10 st) kommer att bli klara under året, senast 31/12. Men det här är typiskt en plan mer än ett löfte. Och det är förstås herr författaren Torgny Karnstedt och skrivarkursen i Surahammar som är drivfjädern, piskan eller moroten hur man nu ser det.

2. Nästa löfte är också mer en plan, det blir inget marathon i år! Desto fler korta lopp har jag tänkt, 5 km - 1 mil - halvmaror etc. Berlin hade jag annars lurat på, men där är jag för sent ute, jag kom av mig och var lite ur balans i november-december och nu har nog tåget gått för de flesta maror under 2015. Ja, en mara har jag i tanken men jag mörkar så länge. Det finns platser kvar där men lite för dyrt för en maläten panschis med pensionärsskatt tror jag. Strunt samma, jag har framtiden för mig och Blodomloppets 5 kilometer kanske passar mig bättre.            

Det var lättare att klippa och skarva

3. Sen är det bra att ha ett nyårslöfte att lära sig något nytt, det blir väl nåt här framför datorn. Jag har tänkt rätt länge på att jag äntligen borde lära mig att redigera filmer, så det får bli mitt tredje nyårslöfte. Jag köpte ett redigeringsprogram för rätt länge sen som jag aldrig tog mig tid till att lära mig och det börjar bli lite gammalt, 5 år. Jag får hitta ett nytt och det är ju lätt. Svårare blir att orka med att lära sig det bara, och jag har så dåligt tålamod. Finns det kurser på stan?

Så nu har jag några nya mål att lyckas eller misslyckas med under året i Mitt Ljuva Sjuttital.                  

Sträck på dig! Stirra inte i backen!

"Rak i ryggen och in med magen!" Jag får så goda råd av Margareta när vi är ute och går hon har rätt i det mesta.

En promenadselfie.
Hann inte rikta kameran riktigt i den höga farten.

Det ser rätt bra ut när man sträcker på sig och inte lufsar fram som en hösäck på promenaden så det försöker jag alltid att tänka på. Så gott det går för alla människor har ju sin egen stil, allt kan man inte påverka, men jag tänkte extra noga på stilen på promenaden igår, åtminstone att sträcka på ryggen Men det är inte lätt, det går så himla fort när jag är ute och går med Margareta.

Jag kan säkert springa ifrån henne rätt lätt, men jag har fullt sjå att hålla hennes fart när vi promenerar, och jag blir mer trött av att gå än att springa. Men jag sträckte rätt bra på ryggen och tänkte på magen mest hela promenaden.

Så kom jag att tänka på att det där att sträcka lite extra på ryggen kanske kan vara bra också så att jag äntligen kan börja se lång och ståtlig ut. Kanske går det att lägga på några centimeter till min blygsamma längds tänkte jag och kontrollerade min längd när jag kom hem. AjAjAj!

Krympningsfasen har börjat utan att jag märkt nånting! 2 centimeter har jag tappat sen min krafts dagar, jag har varit uppe och vänt! 2 centimeter är 1,2 procent. Hur länge har det här pågått, och hur lång tid tar det innan jag tappar 1,2 procent till... Nu blir det här min viktigaste träning, att sträcka på ryggen alltså och ta tillbaka mina förlorade centimetrar.

Sen var jag förstås tvungen att kolla Margareta, hur mycket mer än jag hade hon tappat tänkte jag, men ta mig sjutton: hon låg kvar på sin vanliga längd och är några millimeter längre än jag nu! Vad kommer det att innebära för mitt självförtroende?

Så om jag ser lite extra högdragen och styvnackad ut nu ett tag så beror det bara på att jag ligger i träning för att ta tillbaka mitt försprång mot Margareta på 2 centimeter som jag alltid haft.

I väntan på Svea

Lockande väder för en joggingtur

Hon är på väg, kommer in under dagen. Svea, årets första storm, kommer att kännas rejält och blåsa bort all den lilla snö som vi haft. Lite onödigt kan man tycka, men Svea var inte alls i samma klass som Gudrun säger man, så vi ska väl inte blåsa bort själva, men nån långpromenad blir det inte.  

Vad ska vi göra i stället tänkte vi framför morron-TV:n. Tvättstugan fick det bli och jag hittade en ledig eftermiddagstid. och så har vi reprisen av Nyårskonserten från Wien att se fram mot. Det blir allt en innedag idag framför TV:n idag.

Lite egoistiskt brukar jag tycka att det är skönt att slippa snön, men en sån här dag får jag krypa till korset och erkänna att det är dumt att tänka så! Men jag ber att få bjuda på en bild från "Salastugan" från nyårsaftonen när Clea och Natan fick ihop tillräckligt med snö för en snögubbe, undrar hur han mår idag.

Och till sist får jag skänka en tanke till Casper som dagen till ära firar sin 17:e födelsedag. Som grabbar i den där åldern tar han sig nog med all rätt en extra lång sovmorgon idag. Grattis Casper!                
<

Inlägg av Anna Åhlund.