Straffet kom plötsligt. Jag hade satt mig upp i sängen och fått ner fötterna på golvet när nåt small till i mellangärdet. Hjärtat sitter inte där så det var lugnt ändå och jag orkade precis sträcka mig efter morgonrocken och stappla ut i köket utan att Margareta märkte nåt. Kände direkt att jag inte ville prata.
Så snurrade jag runt i vardagsrummet på alla fyra på golvet, hängde över fåtöljen, försökte ligga på rygg, på mage, stående igen för att hitta nåt bra läge men inget hjälpte. Ingen värk men en intensiv kramp på höger sida under revbenen. Illamående. Till slut provade jag sängen igen till Margaretas förskräckelse, jag såg väl inte så alert ut. Skulle vi behöva ringa 1177? Dåligt medicinskt kunnig som jag är var det ändå rätt lätt att sätta diagnosen själv: Njursten!
Och efter nån timme släppte det och sen har skammens rodnad övergått till högrött! Jag skulle förstås lyssnat på Margaretas tjat om vatten tidigare, men vi syndare vaknar ju sent. Det är VIKTIGT att dricka mycket vatten, jaja jag förstår, och extra viktigt antar jag om man motionerar mycket och badar bastu mycket. 3 liter om dan står det för oss som har njurstenar som skramlar i magen.
3 liter! Kommer jag att klara det? Och det får ju andra konsekvenser, men det är sånt man får ta, det var ingen höjdare att få ett njurstensanfall! Nu står tillbringare framme på bordet, så jag har inget att skylla på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar