Släktens kändisar

Numera är "att bli känd" ibland en målsättning i sig för unga i Youtube-åldern. Att slå igenom som influencer på Instagram och andra kanaler. Vare sig i Mitt70tal, i yrkeslivet eller i min rockkarriär har jag själv gjort några större avtryck för min samtid, men andra i släkten då?

Kom att tänka på Gustav Torrestad som var stor på 40-50-talet. Vissångare med filmroller och finns på Spotify, men ändå inte direkt med riktig kändisglans, och som bror till en faster hörde han väl knappt till släkten ens, inget jag kan göra mig märkvärdig över.

Tobbe Malm och monumentet i Oslo

Men jag har smeden Tobbe Malm, min kusins barn, och han är en välkänd profil som är värd att uppmärksammas här i Mitt70tal. Känd i alla fall i hela Norge och hemma i Norberg. Och i förrgår var han radiopratare i NRK:s "Vinter i p2", norska motsvarigheten till Sveriges vinterpratare i P1. Då räknas man väl som en kändis.

Tobbes insats i Norge är framför allt monumentet utanför Oslos domkyrka. 1000 järnrosor smidda av smeder runt om i världen till minne av massakern på Utøya  22 juli 2011.

I programmet berättade han om hur han till sist fick igenom projektet. Även i ett så rikt land som Norge är det inte självklart med finansiärer ens till ett så här angeläget monument.

Men till sist ordnade det sig, i oktober 2019 blev planteringen invigd. Lyssna gärna på programmet.

Så Tobbe Malm från Norberg får väl nu betraktas som släktens kändaste kändis och väl värd all uppmärksamhet. Han är suverän på att dansa tango också om nån är intresserad.

Det är bara ett exempel

Det är nog inte lika vanligt längre med uttryck som alla kör med, i valfrihetens tid har sånt försvunnit,men dom som förstår förstår att "det går lika bra med selleri" som vi alla sa en gång när det nu var. 

Hur som helst, av allt jag varit med om 2019 råkade jag först av allt tänka på en lördagseftermiddag 18:e juli på Östermalm. Inget dramatiskt, men det räcker för att vara ett fint minne.

Ciao Ciao Grande på Östermalm

Vi strövade runt en stekhet sommardag i Stockholm och lämnade stöket i Kungsträdgården för en lunch där det var lite lugnare och hamnade på en italiensk restaurang med bord ute längs gatan, Ciao Ciao Grande på Storgatan.

Jag tror jag åt en pizza eller möjligen en enkel "dagens", minns inte, men vi fick ögonkontakt med paret bredvid, nickade, sa nåt putslustigt och ganska snart var samtalet med bordsgrannarna igång.

Jag vill aldrig vara påträngande, men vi har  rätt ofta haft tur att få intressanta samtal med folk man aldrig sett och aldrig mer kommer att träffa. Med okända är man på samma nivå direkt, ingen behöver göra sig märkvärdigare än man är. Och försöker nån spela Allan kan man bara avsluta samtalet.   

Som min själsfrände, 10-kamparen  i Norrtälje, som vi hamnade bredvid på en restaurang för 6-7 år sen. 30 år yngre än jag verkade vi tänka på precis samma sätt - samma musiksmak, samma humor, samma förebilder och liknande intressen. Vi skrattade oss igenom en hel kväll på Åtellet som blev som en parmiddag med gamla vänner med mycket gemensamt.

Paret på Östemalm var nypensionerade och valde mellan att bo kvar i Stockholm eller emigrera till sommarstället i Avesta. Kände väl till Sala-sjöarna och med databakgrund kände han väl till IBM-datorerna jag en gång jobbade med. Bättre än jag, jag har försökt lägga sånt bakom mig. Det lutade åt fritidshuset i Avesta för de nypensionerade, dom kände sig klara med Stockholm sa dom.

Mycket gemensamt, lättsamt vuxet samtal där på trottoarrestaurangen. Dom drog efter maten vidare till Grönan för att dansa. "Håll takten bara" sa jag och önskade dom en fortsatt trevlig kväll. 

Ingen dramatisk händelse, bara ett exempel från 2019, men dom där små kornen är guld värda.

I nattens mörker

När Margareta sover har jag ibland några hyss för mig i sängen i nattens mörker.

Man vaknar 11 gånger per natt har jag läst och kanske 10 ggr av dom somnar jag om direkt efter 2 sekunder innan jag ens märkt att jag vaknat till. Nån gång måste jag vingla upp på toan också men somnar oftast om direkt då också, men så är det nån gång jag ligger klarvaken.

Typiskt när jag vaknar klarvaken redan runt tolv, då känns det direkt att det är en sån där natt och det är då jag tar till knepet. Det är antagligen inte optimalt om man vill att hjärnan ska lugna ner sig och somna om, men ändå: Jag sjunger tyst för mig själv igenom alla låtar för nästa föreställning med Rock Everybody! Så tyst att det är helt ljudlöst, bara hjärnan jobbar.

Vi ska sjunga 16-17 låtar då den 22 mars och allt ska sjungas utantill! Det är en otrolig utmaning för vem som helst, och en extra avancerad utmaning för oss i 70-årsåldern och rent av 75! 

Jag kan det mesta redan, men så är det några verser som måste nötas och nötas och nötas. En sak om man får tid att tänka noga, men här har man inte tid att tänka. Minsta tvekan så är dom andra i kören redan inne på sista versen innan man tänkt färdigt och kommit på vad som stod på andra raden.

Till den 22 mars om inte förr så är alla texter memorerade till 100%. En utmaning för vem som helst i vilken ålder som helst. Det här var min hemlighet i sängen i nattmörkret.     

Min analoge bror

Han skrev så på julkortet jag fick idag. Ja, till och med "Hopplöst analog" skrev han lite humoristiskt!

Julkort från Hedemora

Visst kan det vara trevligt att få julkort, och jag fick faktiskt ett till i går, men fler blir det nog inte. Idag är det julafton och sånt här har de flesta slutat med.

Jag är ju 75 och min "hopplöst analoge bror" är nästan 10 år yngre än jag, rena junioren på 66, men han vill inte gärna vara digital. Men han har smartphone och Messenger, så jag skrev min julhälsning där och jag ser att det kom fram. Han får nöja sig med det.

Fortfarande sätter en del av mina vänner en ära i att vara totalt ointresserade av digital teknik och jag har slutat försöka påverka. På gymmet hörde jag några gubbar som häcklade allt vad Sociala Medier hette som det dummaste man kan tänka sig. Gamla hundar har svårt att lära sig sitta, så sånt där lägger jag mig inte i längre, bara blir lite irriterad när man ser sig som lite för fin och intelligent för att vara så simpel att att ha ett Facebook-konto.

Sån är inte min bror, han är med på Facebook, men har inte skrivit nåt sen juli 2018, men han behöver en spark i baken. Så lillebror, Lars-Erik Widmark i Hedemora, en utmaning: om du ser det det här blogginlägget finns det hopp om dig, så ge mig ett digitalt livstecken så ska du bli uppmärksammad både på min Facebook, Instagram och Twitter och jag ska skriva ett blogginlägg om dig med en helt annan rubrik än den jag valde idag.

Spännande!   
    

Hamburgare har tagit över

En gång i tiden var det spännande med McDonalds. Fortfarande OK när man har bråttom, men nu finns det mer att välja på.

Vi har provat bra många burgare i år och igår testade vi rätt nyöppnade Tugg. Tror den var bäst hittills, kanske delvis för att personalen var så trevlig. Jag åt en Smokey, Margareta en Blue Cheese. Priset drar iväg numera när man betalar extra för alla tillbehör och brödet var lite väl mjukt, men den här var bäst hittills.

Bra Hak har vi provat och var bra,  Hamburgerbruket är lite enklare, och Vigårda testade vi för några veckor sen, men där råkade jag få en kycklingburgare jag inte gillade men dom ska få en ny chans.

Så har vi Hamburgeriet i Kopparlunden som vi nog har närmast till. det får bli nästa gång.

Eller ännu hellre Ribhaus i Saluhallen som kom 22:a när auktoriteten Burgerdudes rankade burgare i hela världen. Det Västeråsburgarställe vi har längst till, men så klart vi måste prova. Så här skriver Burgerdudes:

"RibHaus have one restaurant in the Swedish town of Västerås, and interestingly enough one in the South Korean capital Seoul. This makes sense seeing as their burgers have loads of Asian influences. Their Bacon Jamm burger with double cheese, bacon jam, mustard and shredded lettuce is a wonderful treat, with a perfectly shaped sesame bun. The generous amount of bacon jam was sweet and savoury in a way that worked great with the tangy mustard, and the end result was fantastic. And the nicely charred and brilliantly seasoned beef really enhanced the beefiness. Definitely one of the best burgers in Sweden, and by far number one in both its cities."

Så finns det burgare på varenda pub också, Pitchers, The Bishop Arms, O'Learys mm. Och lite utanför själva centrum. Pizza, Hamburgare, Thai.... Svensk husmanskost numera?

Det var gott på Tugg, men i morrn på Julafton skippar jag allt burgaren!

Hej, mitt vinterland!

Med några undantag är det är väl så här det är numera. Vintern kommer allt senare och varar allt kortare.

Klimatförändringar eller naturliga vädervariationer? Tja, men på promenaden idag behövdes inga broddar men kanske i februari - får väl se. 6-7 plus med två dagar kvar till jul - ingen vit jul i år! Men skönt promenadväder när man slipper frysa.

Svartån var rekordbred och brunare än vanligt av allt regnande som drar med sig lera från åkrarna norrut. Sen tog vi oss upp på Djäkneberget där det var lika fint som vanligt. Min gamla lekplats från när jag var grabb. Välskött och populärt, alltid mycket folk där.

Groddammarna är tömda för att få bort guldfiskarna tror jag det var. Guldfiskar som folk tröttnat på släppes ut i groddammarna och hotar grodorna som leker där varje vår och äter upp grodrommen. Men grodorna var där först, fiskarna måste flytta!       
Jag har alltid trivts på Djäkneberget. Promenera, sitta och filosofera i solen, lunch på restaurangen, lekparken med barnbarnen, kolla grodorna..... Dom vita paviljongerna är fina. Och utsikten från Djäkneberget har jag alltid haft med i rubriken till den här bloggen. 

Så tog vi vägen genom stan hem och stötte på några gamla vänner och fick en pratstund, och så där i slutet av Engelbrektsgatan ligger vårt snygga hus! En fin promenad och nästan lite blått på himlen!

Bloggfri månad

Jag trodde jag skulle klara av'et men det sprack.

Medan Margareta steker köttbullar och den goda lukten letar sig in till min skrivarstuga blev lusten för stor så jag fick ett återfall med bloggeriet. Förberedelserna inför julen är i stort avklarade när köttbullarna är klara så det är väl OK.

Bland herr Widmarks passioner finns

• motion med bastu och friskvård 
• körsång 
• barnbarnen 
• fritidshuset 
• datorn mobilen o sånt 
• politik
• vänner
• skrivande
• mm

Motion o sånt är mest på Actics gym just nu, cirkelträning och löpbandet. Det måste bli fler maror och ett speciellt marathonmål har jag än så länge för mig själv. Jag är ju bara 75 år så inte kan väl löparkarriären vara över? Ögonen är starrfria nu - nya glasögon - och jag har en tid på öronkliniken för min tinnitus - hörapparat?

Körsången i Rock Everybody är intensiv just nu. Det blir en kanonföreställning 22 mars och massor att träna och öva in. Herr Widmark är inblandad i marknadsföringen och banne mig, röda lyktan ska tändas! Konceptet för kören är unikt i Sverige, ja jag undrar om motsvarigheten öht finns nån annan stans i världen! 

Barnbarnen sköter mest sig själva nu, men som tur är behöver dom minsta fortfarande en del assistans. Men det är ju 10-11 mil till dom så vi har varken råd eller tid att vara med så mycket på träningar, tävlingar och avslutningar så som man skulle vilja. Pratade just med grannen som har barnbarnen i trappuppgången bredvid, tänk så praktiskt!

Vasagatan 

Fritidshuset räcker med tilltittning så här års, men kommer det bara lite snö så tar vi allt några dar där och planerar det som ska göras i vår.

Datorn  har fyllt 10 år och nu är det dags att köpa en ny. Började just i går att titta vad man jag ska köpa. Stationär? All-in-one? Bärbar?

Politiken handlar bara om sprängningar, gängskjutningar, strängare straff och hårdare tag numera. Och dåligt med pengar. I senaste mätningen var SD största parti - allt handlar om SD:s opinionsframgångar. Jag saknar visioner, ideologier, reformer. Håller tummarna för det och klimatet.

Min kompis bok

Vänner har vi helt plötsligt fått rätt gott om i föreningar och aktiviteter vi är med i. Senast i förrgår var vi på After Work, ett enkelt sätt att umgås med vänner, och dagen innan dess satt jag i bastun efter gymmet och ljög.

Skriva är också en passion, bloggar och korta texter på Sociala Medier. En gång tänkte jag prova att skriva lite längre, novell eller tom en bok? En vän publicerade sin egen roman härom veckan. 250 sidor som säkert tagit flera år för honom, men en sån känsla att stå på bokträffar och prata om sitt eget författarskap!

Men vilket jobb det ligger bakom, det får räcka med notera att det blev ingen bloggfri månad.

Jag traskar vidare i Mitt sjuttital som idag nått fram till dag 235 i eran 'Magnificum'