Döstädning

Allhelgonahelg och jag har tänt det obligatoriska ljuset på graven. Och blev inspirerad till ett pass med döstädning.

Häromdan lyssnade jag på radion om döstädning, ett svenskt uttryck och det finns en bok för den som vill ha tips, "Döstädning, ingen sorglig historia". Och det är inte sorgligt, bara skönt att göra sig av med sånt man inte behöver, och barnen vill inte längre ha gamla möbler och grejor från föräldrarna som var normalt förr. Bort, bort!

Rätt enkelt, sånt jag inte använt på många år, inte kommer att använda och inte ens minns att jag hade - bort, bort! Det har jag inga problem med.

Idag hängde döstädningen också ihop med en liten ommöblering för att ge plats för att kunna köpa en ny möbel, så det var inte nåt uppgivet och negativt med dagens döstädning. Och idag var det mest Margareta som fick bestämma vad som skulle slängas. Porslin vi aldrig använder, minnessaker man knappt minns varifrån dom kommit, bort, bort! 

Gamla tidningsmagasin man aldrig tittar i slängde vi, men lite fegt så hamnade några överflödiga möbler och lampor i källarförrådet så får jag väl slänga därifrån senare. Och så har vi ju alltid stugan där lite väl mycket hamnar. Döstädning är ett ständigt pågående projekt som vi hållit på med nu alltsen vi lämnade villalivet då man sparade på allt. Men det är absolut inte akut, nej det är helt enkelt en bra sysselsättning man alltid kan tag i.

Ett lexikon på engelska från 1968 i 23 band? Ett lexikon från Bra Böcker i 24 band? Dom ryker nästa gång jag röjer, men den här gången rök alla gamla modem och kablar även fungerande PC-prylar och förstås teleprylar till fasta telefonen, den har vi ju inte kvar längre. Ett helt lass elektronik till återbruket, men där får man ju dåligt samvete när man tänker på bidraget till skrotberget som hamnar i Nigeria (är det så fortfarande) och bidrar till miljöförstöringen därnere.

Döstädning, ett helgdagsnöje för folk som ser framåt!

   

          

Namnbyte ligger i tiden

Arosvallen går jag förbi flera gånger i veckan. Måtte den bli kvar i dessa förtätningstider och få heta det den alltid hetat. Men på parkeringsplatsen utanför står det snart nog ett höghus.

Det har just blivit lättare att byta både för- och efternamn och idrottsanläggningar byter namn nu allteftersom nya finansiärer dyker upp. Västeråshallen blev Bombardier Arena t.ex.

Hoppas Halmstad klarar sig kvar i  Allsvenskan

Swedbank Park på Rocklunda har redan bytt namn till något jag glömt. Varför inte nåt med Rocklunda? Efter googling ser jag: Solid Park Arena. Är det ett namn på en idrottsarena? Solid, vad är det för firma? Semesterresor till Solkusten? Nej, Arosvallen, Örjans Vall, Kopparvallen, Eyravallen, Gavlevallen etc är fina namn som direkt hänger ihop med fotboll. Men gammalmodiga, Park och Arena är trendigare. I Västerås både Park och Arena för säkerhets skull.

Och Örjans Vall i Halmstad ger en självklar tanke, borde jag själv byta namn? Örjan är ju inte det allra trendigaste namnet och speciellt i min rockkarriär kunde jag nog behöva ett mer slagkraftigt namn. Dessutom är det ju ofta problem utomlands när man ska förklara stavningen: "An O with two pricks" brukar jag säga, men det verkar som folk inte förstår det.

Nåt rockigt på A, B eller C skulle jag kunna tänka mig.  Andrew-Brooklyn-Charlie....? Eller lite franskt som framhäver min kulturella sida? Italiensk eller spanskt, jag är ju rätt eldig.... Grekiskt? Aristoteles eller Arkimedes?

I skolan var det opraktiskt med ett namn på Ö, att alltid nervöst vänta till sist när man skulle hålla föredrag. Och nästan lika illa var när fröken ibland gick på efternamnet.

Andrew Brooklyn Widmark funderar jag på om jag får till en snygg autograf.

Läslov

Jag försöker sköta mig nu när det är läslov och umgås nu med en tegelsten. Ett boktips på Svt för 279 kr på Akademibokhandeln eller som ebok för 141 på Adlibris?

Jag vill ha min bokhandel kvar så jag fördelar mina bokinköp mellan bibblan, Adlibris och en hel del i bokaffärn på hemmaplan och den här gången fick det bli bokaffärn. En fördel där är ju att man får den i handen direkt.

Att slänga böcker är lite känslosamt, kanske har med nazisternas bokbål att göra, men ändå har vi rensat rätt friskt i våra bokhyllor hemma och i stugan. Slängt en hel del så det finns plats i bokhyllorna att börja på att fylla på igen.   

NIX är en bok på 684 sidor och tung att hålla i, lättast att läsa sittande i läsfåtöljen. Att börja med en tegelsten är lite speciellt. Det tar emot lite och man måste vara i fysisk och psykisk bra balans när man börjar, för man vet ju inte. Man kan bli fast flera månader innan man kommer till slutet. Rekordet för mig är ett helt år en gång, men den tegelstenen läste jag om några år senare på en månad.

Av en slump (?) har mina tre senaste tegelstenar rört sig i amerikansk nutidsmiljö, alla efter boktips på Svt och alla har varit riktigt bra, klockrena fem plus allihopa. Dom var så bra att dom kunde inte vara kortare, tcksam att det var tegelstenar. Så finns det dom, alltför många, som skriver alldeles för långa böcker. Helt i onödan blir det 7-800 sidor där 2-300 hade räckt. Som t.ex. Leif GW Perssons longörer som jag har tröttnat på.

Men nu är jag alltså igång och får nog dra ner på farten lite. Jag är ingen snabbläsare, men redan efter några dar är jag redan på sidan 180. Man vill se hur det går, hur hänger det ihop, men samtidigt vill man ju inte att det ska ta slut alltför fort.

Torsdagseftermiddag nu, jag sätter på lite kaffe och tar en session i läsfåtöljen. Just nu är det ett dramatiskt ögonblick Det är 2011 och Samuel ska just träffa sin mamma som han inte sett sen hon försvann när han var liten. Varför har hans mamma attackerat den amerikanske presidentkandidaten? Hur ska det här utvecklas?

Jag sätter nog på tre koppar kaffe minst.

Gilla läget!

Jag gillar indisk mat. Tandoori Chicken Sizlar t.ex.

Så vi knallade ner till stan på lördagseftermiddan för en matbit. Vi  (jag) glömde boka bord, men klockan sex är det nog lugnt tänkte vi, vi får nog plats på Laxmi, annars får det bli grekiskt, det är också gott.

Det var tjuvtjockt med folk i restaurangen och bara ett bord ledigt närmast kassan, men vi var glada att få plats. Bara två tjejer i kassa och servering och kö i kassan av folk som beställer hämtmat, det var högt tempo på restaurangen om man säger så. Det var lätt att se att det här kunde ta tid, men nu hade vi gott om tid så då tänker jag bara: Gilla läget!

I väntan på maten

Och jodå, vi fick beställa rätt snart, tandoorimarinerad kyckling och tog in varsin indisk öl, en Kingfisher och en Cobra. Dom är ju jättestora, 650 ml, men det behövs till indisk mat och då gick det ingen nöd på oss där vi väntade på kycklingen, inget problem att gilla läget.

Men aldrig nånsin har jag sett sån fart på serveringspersonalen. 10 meter mellan serveringsluckan och kassan och tjejerna bokstavligen sprang den biten för att tjäna nån sekund, mat ut till borden, och så ringde det i kassan, språngmarsch för att svara och ta emot en hämtmatbeställning, språngmarsch till luckan igen, in i köket ett ärende, så ringer det igen, snabba fötter till kassan. Tjejerna borde inte gilla läget, dom var två personer kort, och som kund så gillar inte heller alla läget om man nu ska ut och äta och koppla av och får sitta i vinddraget av joggare, men inget blir ju bättre för stunden av att gnälla på tjejerna som joggande skötte ruljansen. Dom gjorde ju så gott dom kunde.

Vi fick vår mat efter att ha väntat ett bra tag, men efter omständigheterna i alla fall inte överdrivet länge. Och den som väntar på nåt gott etc.... och indisk mat på Laxmi är alltid gott. Vi gillade läget den här gången men kanske väljer ett lugnare tillfälle nästa gång vi går dit.

Och man får hoppas att tjejerna i serveringen inte gillar läget utan ser till att bli fler som serverar!                             

Jag missköter jobbet som kulturarbetare

Tur att jag frilansar och inte heller har jag nån inkomst på jobbet, så det gör inte så mycket.

Men i mitt hårda tempo i Mitt Sjuttital får bloggen stå åt sidan ibland för viktigare uppdrag. Men så idag, lördag fick jag en stund över och kan ta upp nåt intressant. Kan börja med kaffebryggar'n.

Brygger utmärkt kaffe

Köpte en ny häromdan och valde länge och väl på Elgiganten. Fanns så många modeller. Och dyrt eller billigt - vilket är bäst? Så slog vi till i mellanklassen. 4-500 tror jag den skulle kosta och kommer till kassan: 199 kronor ville dom ha.

Hur gör man? Det var förstås nån som flyttat om bland kartongerna, men det fick bli ett snabbt beslut, vi tog den, det fick bli en billig kaffebryggare. Och den är jättebra, Melittas billigaste, rekommenderas. Det blev ett bra köp och jag ser att ICA säljer den för 300 så då blev köpet ännu bättre. Rekommenderas!

En miniräknare är bra att ha i skrivbordslådan, min köpte jag för 25-30 år sen på OK: Billig, under 25-35 kr har jag för mig, Utan batterier, går på solceller och funkar fortfarande. Roade mig att googla och banne mig, den finns fortfarande att köpa på nätet på en site med lite retroprylar. 300 kr vill dom ha nu så den här behåller jag tills priset gått upp några 100% till. Den här rekommenderas också. Ja, jag vet att det finns i mobilen, men det här är bättre.

Så till sist några ord om vittnesidentifikation. "Den där långa killen som stod bredvid dig förut, vart har han tagit vägen"  frågade ett par tjejer i kören mig igår. Jag visste inte vem så dom fick beskriva honom mer, och det enda dom kom med var att han var sååå lång. Sjöng högt och bra också sa dom. Vi funderade tillsammans och jag hittade honom som en Facebook-vän: Lång? Tja 180, inte så förskräckligt långt va? Men att han var helt kal på huvudet, blankpolerad, det hade inte tjejerna tänkt på. Inte heller att han saknar några tänder. Men han var väldigt, väldigt lång - det berodde förstås på att han brukade stå bredvid mig (167) på träningarna. Men beskrivningar ska man ta med en nypa salt.           

95%-ig idag

OK, jag erkänner. jag har allt sämre motståndskraft mot virus och baciller numera än när jag var yngre. Och det har varit segt ett par dar med hosta, huvudvärk och rinn i näsan. Men nu är jag 95%-ig.

Tur det - jag har inte tid att vara vissen och framför allt måste jag vara 100%-ig till fredan då det är showtime för rockkören igen. För sjätte gången sjunger vi på Västerås konserthus och det vill jag inte missa!

Några träningar på Actic ficka jag skippa och klassträffen med RIVc i Sthlm bokade jag av och jag är extra noga att tvätta händer för att inte dra på mig kräksjukan och formen har så sakta kommit tillbaka. För  som sagt, fredagsshowen vill jag inte missa, en hel timmes rockmusik med Rock Everybody på Västerås konserthus! På en intern fest där Andreas Weise har den otacksamma, närmast hopplösa uppgiften att försöka toppa vårt program, han sjunger efter oss.

Som artist i rockbranschen är det rösten jag mest oroar sig för, man vill ju inte stå och flämta och kraxa. Och hur går det med  lufttrycket när vi kommer till Pavarotti-momentet i vår Elvislåt. Jag har så många bekanta i publiken den här gången, Aktiva Seniorer, så det måste gå bra. 

För att visa hur seriöst jag ser på problemet gjorde jag i helgen en test med vår lilla uppsjungningsmelodi som vi ofta börjar en körträning med. Jag tänkte hoppa av direkt när jag hörde hur det lät och räknade med startförbud.

Men jag har ändrat mig. Jag rakar mig och har i lite Brylcreme i håret och hoppas på kvällsträningen i kväll. Är rösten tillbaka så tränar jag på alla texter så blir det succe på freda på Västerås konserthus.

Veckan i korthet: Början i moll och finalen i dur! 100-ig avslutning. 

Veckan som var - #metoo

Det var fantastiskt vilket genomslag #METOO fick.

1000-tals kvinnor har vittnat om sexuella trakasserier och övergrepp. En amerikansk filmproducent anklagas för sexuella trakasserier, sen lanserade en amerikansk skådespelare som varit drabbad #METOO på Twitter 15/10 och redan idag 22/10 är det manifestationer runt hela Sverige från kvinnor som tröttnat på sexuella kränkningar. 1000-tals kvinnor har berättat sina historier och många män som betett sig svinaktigt och olagligt har avslöjats och fått sina karriärer körda i diket. Vilket genomslag för en hashtag.

Så tänker jag själv på skoltiden på 50-60-talet, hur blev flickorna behandlade då? Jag kan inte påminna mig några problem i det här häradet. Att tjejer var utsatta och så, aldrig nånsin, men det kan ju vara att man inte pratade om det. Inte på mina jobb heller hörde jag nånsin talas om nåt som kan gå under #METOO-hashtaggen, men jag vet ju inte om sånt som mörkats.

Däremot på mitt senaste jobb körde alla med interna skämt i en jargong man inte borde ha på en arbetsplats. En "klassens clown"-typ slog an tonen och alla, både tjejerna och killarna körde i samma stil. Utom jag då och ett par till som var 10-20 år äldre än alla andra. Men när ingen brydde sig brydde inte jag mig heller mer än att jag tyckte det ibland var lite obegåvat och ovärdigt.

Det flesta exemplen man hört senaste dagarna är självklart sånt som inte ska förekomma och som inte flickor och kvinnor ska behöva utsättas för. Klandervärda och ofta åtalbara saker har man hört.

Men så är det några som berättar att dom fått en lite för inbjudande blick, nån råkade ut för att nån stötte på henne lite för ihärdigt. Tur att man inte är ute i svängen om det blir alltför känsligt hur ett frieri ska gå till.

Men den här kommentaren kanske är en typisk kommentar av en gammal stöt som inget begriper hur kvinnor har det numera. En ännu äldre gammal stöt, en kompis på FB, 85 år, delade en skämtbild där man drev med #METOO, det var dumt och det sa jag till honom. Klart det här är allvar för tjejerna, men frågan är: Vände det här med sexuella trakasserier av kvinnor i vecka 42 år 2017. Eller går allt tillbaka och blir som vanligt? Jag får se längre fram i Mitt Sjuttital. Årliga avstämningar i vecka 42 allt framgent.

#METOO som hashtag fick ett fantastiskt genomslag. Nu lanserar jag  #ROCKENLEVER och hoppas på bra genomslag där också. Vad uppropet syftar till kommer att visa sig under vintern.