Oh what a beautiful morning

Tisdag och fredag morgon är mina favoriter. Då är det gött å leva! 2-dagen är över!

Startklar efter en förstärkt frukost

Nu ska jag väl inte överdriva, så plågsam är inte 2-dagen, tvärtom ofta riktigt behaglig, men visst blir jag hungrig. Fruktfatet ligger så lockande med sina förföriska frukter. Så lockande kan dom bara vara på en 2-dag. Efter 10 veckor (cirkus) av slarv, 6:1 och 7:0, är vi inne i trallen nu. Vi har gått upp ett par kilo, både Margareta och jag, men nu är de nog ordning igen.

Det känns redan när jag i slow motion slår upp ögonen. Hungrig och magen känns tom men det är precis som man vill dra ut på det ett tag, det är sällan att vi har riktigt bråttom upp för att plocka fram frukosten.

Som grädde på moset de här morgnarna efter 2-dagen har det slumpat sig så att vi har cirkelträning på Actic på förmiddagarna just de dagarna. ATC, den extra tuffa träningen. Så vi behöver tom förstärkt frukost och ibland en extra frukt när vi kommer hem efter träningen också.

Kanske fredagsmorgonen är ännu ett strå vassare, då har man ju tre 5-dagar att glädjas åt, nu har jag ju bara två (tis & ons), men helt klart uppskattar jag mat mer nu med två 2-dagar i veckan.

Som idag när det är 5-dag och morgonen har varit så vacker och lovande. Lunchdags!          

Vedbobacken är inte så dum

Vedbobacken i Västerås kan inte jämföras med Alperna. Inte ens med Kungsberget utanför Sandviken. Men det var bättre än jag trodde.

Inte Åreskutan men ändå inte så tokigt!

Jag har inte varit in där på området på kanske 20 år, och jag har aldrig åkt skidor där i skidbacken på den gamla tippen. Anders Lif skriver att där i backen ligger Västerås gamla City. Rivningsmassorna från när stan moderniserades på 50-60-talet hamnade där, en guldgruva för framtidens arkeologer? Med en massa vanliga sopor också är det nu en riktigt bra skidbacke.

Utsikten från toppen kan jag inte yttra mig om, jag har aldrig bestigit Vedbobacken och egentligen kan jag inte säga nåt om backarna heller när jag aldrig åkt i dom mer än att dom verkade välskötta det jag kunde se. Trots regnet och mildvädret senaste veckan kändes det som det var gott om snö, bra preparerat med konstsnö. Jag stötte på en bekant som varit engagerad i backen när dom bara hade en snökanon berättade han. Då sov dom över i en barack och sprutade snö med kanonen varannan timme hela natten sa han. Jag förstår att det är eldsjälar som ligger bakom en sån här anläggning.

Premiäråkare

Mycket folk var det, det var nån tävling som höll på i en av nedfarterna, men vi hittade våra Solnaåkare som slipade på formen i de lite lättare backarna. Natan åkte för första gången och Clea har inte åkt så mycket hon heller. Båda ramlade vid första åket berättade pappa Anders, sen gick det direkt mycket bättre.

Det är helt klart det som gör att utförsåkning är så populärt, att det är så lätt att komma igång. Man lär sig direkt att svänga och bromsa. Skidorna ser helt annorlunda ut nu än när jag testade det här (20 år sen?) och ska visst vara lättare nu att använda, men fast det ser kul ut och jag säkert skulle klara Vedbobacken är jag lite tveksam.

Pensionärsrabatt?

Ett slitet uttryck

Vi säger det flera gånger i veckan och drog till med det nu i kväll igen: "Så skönt det är att bo i stan" brukar vi säga. "Nära till allt"

Ja, om man räknar sånt som finns i stan förstås, och nu har vi haft en barnbarnshelg med Almungeungarna och då hade vi allt inom gångavstånd. 

På väg till en kväll på stan

Badhuset lockar alltid, men det fick bli det vanliga badhuset, Kokpunkten sparar vi tills de lite större barnbarnen får tid att hälsa på. Lilla rutschbanan ner i lilla grunda bassängen var tillräckligt häftig den här gången.

Vi tog en promenad ner till Filmstaden och kollade Sune i fjällen, den var extra passande då dom precis själva lärt sig att åka slalom. Bilen fick stå kvar hemma i garaget. Så till kvällen tog vi en promenad ner till stan igen. Lite duggregn och halt var det förstås, men det är ju som sagt nära. Vi hade bestämt oss för Di Spagna klockan sex.

"Ring och boka bord" sa Margareta. "Dumheter", sa jag, "inte behövs det så tidigt. Men OK då..."

Vår närmaste restaurang är nog samtidigt den äldsta där ingenting är ändrat sen det byggdes om från en Konsumbar på sjuttitalet(?) Eller tidigare? Och en av stans populäraste restauranger, vi hamnar oftast där när vi äter ute med barnbarnen, dom har bra barnmeny. Vi fick ett eget bås och Selma tyckte det kändes som vi satt på en båt och Nelly konstaterade att "restaurang på kvällen" kändes lite extra mysigt. Och en sån tur att vi bokade bord, det blev helt knökfullt! Jag har gjort såna missar förr, alltså räknat med att det säkert finns plats, men till Di Spagna ska jag i fortsättningen komma ihåg att alltid boka bord.

Men för att återknyta till dagens tema så är det ju nära till nästa restaurang också, men ute i ruskväder med flickorna var det fint att inte behöva gå och leta. 

Skönt att vi har nära till Di Spagna och skönt att vi har nära hem efteråt också.

En klarsynt analys

Klarsynta analyser av stora politiska frågor ägnar jag mig inte så mycket åt här i sjuttitalet, min tanke är mer att fånga bagateller från mitt flärdfulla liv i sus och dus i det hektiska stadsvimlet här i Västerås och på femte våningen på Karlsdal med utsikt över stan och världen. Visst har jag åsikter om det mesta men jag håller på mig. Men en klarsynt filmanalys kan jag kosta på mig. Vi såg Turist igår.

Knökfullt på Elektrabio, dom satte tom in 3-4 extrastolar längs med sidorna. Så här efter Guldbaggegalan 2015 och "Bästa film" och sex baggar vill väl alla se den nu. Visst var den bra, men först som sist så gillade jag "En duva satt på en gren" med sina absurda scener bättre. Men med Turist hände det ovanliga, vi gick och analyserade filmen på väg hem, det brukar vi inte göra, oftast brukar vi bara säga om vi gillade filmen vi sett eller inte. Så den gav väl ett visst intryck.

Filmen handlar om en familj där pappan jobbat för mycket och familjen åker på skidsemester till ett lyxhotell i Alperna för att umgås, råkar ut för en dramatisk händelse där pappan räddar sin mobil och sig själv medan mamman tar hand om barnen. Så handlar resten av filmen om den rubbade mansrollen.

Stor dramatik, men mobilen hann han rädda!

En kommentar om själva miljön först så förstår jag att det är väl så här det är i Alperna. Vackra vyer och fantastiska backar och jättehotell där det ena överglänser det andra. Lyxrestauranger, moderna liftanläggningar, kanonbackar och pistmaskiner och 100.000-tals människor som har råd att betala dyrt för sin fritid. Det var inget konstigt, men var var alla människor? Var det nån tanke med att det var så tomt i hotellkorridorerna och i backarna. Det där hotellet konkar nog snart om det fortsätter så där. Det var mer folk i Kungsberget härom veckan.

Så till det där med mansrollen, visst var det fegt att smita undan, men jag tyckte synd om pappan, mamman blev lite oresonligt tjatig till slut. Jag tycker väl själv att jag inte har nån macho mansroll att försvara, så jag hade nog lagt mig platt om jag smitit undan i paniken, sen hade mamman fått tjata på hur mycket hon ville om det och förstört semesterfriden om hon tyckte det var värt det. Men då hade det väl inte blivit 6 Guldbaggar.

Då kanske jag har mer gemensamt med Sunes pappa Rudolf i den andra skidfilmen som är aktuell, Sune i fjällen. Den tror jag vi ska se i helgen. Tramsfilm förstås, men dom andra Sune-filmerna vi sett tycker jag inte är så dumma. Nån som snubblar, nån som spiller, nån gör bort sig på nåt pinsamt sätt, men det är fint att det görs spelfilmer för barn och ungdom  med enkel humor som kontrast till alla välgjorda amerikanska animerade barnfilmer med snabba amerikaniserade skämt som man måste vara vuxen för att riktigt förstå.

Film är bäst på bio brukar jag säga. Vad får man allt ifrån...
     

De sista entusiasterna

Det börjar bli omodernt med tablå-TV, vem lagar längre raggmunk med fläsk och varför ska man ha fast telefon längre etc, etc. Det är mycket som försvinner, men Povel sjöng en gång om "de sista entusiasterna", det är vi som håller ställningarna. Förresten vem bryr sig längre om Povel Ramel?

Mycket att välja mellan

Jodå, vi de sista entusiasterna står fortfarande starka och käkar vår raggmunk framför TV-n när "Fråga Doktorn" eller "Go Kväll" sänds! Och igår köpte jag en ny telefon för vår fasta telefonanslutning, en till lägenheten och en likadan till stugan. Vi släpper inte våra vanliga telefoner än på länge, det är fortfarande praktiskt med en fast telefon tycker jag.

Mobilen vet jag aldrig var den ligger och oftast är ljudet avstängt medan den fasta telefonen har sin fasta plats i laddaren och den är ju alltid på. Och med IP-telefon blir det också en väldigt blygsam månadskostnad för en fast telefon, det är väl knappt nån som väljer bort den av kostnadsskäl kan jag tro, Och rätt billiga var dom här telefonerna jag köpte igår, dom kostade 199 kronor styck och funkade på direkten. Jag tvekade bra länge mellan några med snyggare design och fler funktioner men som vanligt blev det en av de billigaste. Säkert bra nog.    

Det enda jag inte gillade var de trista ringsignalerna. Vår modell hade 10-15 varianter att välja mellan, den ena tristare än den andra. Om det ändå hade funnits en vanlig, gammaldags signal!

Så kollade jag in några fräsiga Bluetooth-spelare när jag ändå var där, det får bli nästa inköp hos NetonNet men där måste jag kosta på mig lite extra så att det blir riktigt bra ljud. Om jag inte, som jag skrev häromdan, behöver ett aktivitetsarmband först förstås.

Än har jag inte handlat färdigt. Och Povel tröttnar jag aldrig på:

               

Tur att vi har Elektrabio

Vi såg förstås Guldbaggegalan igår på TV, vi fastnar ofta i TV-soffan på galorna. Petra Mede var bra som vanligt, det kan man inte säga om alla programledare för andra galor. Sen kan man kanske undra varför man sitter och kollar, "jag vill tacka mamma, jag vill tacka nisse, jag vill tacka...." etcetc, men man vill ju hänga med i det som händer,  och här kommer ett filmreklaminslag. Film på Elektrabio.

Elektra har två små salonger 

Det är tur att vi har Elektrabio. Vi har missat Turist, Gentlemen och några till av dom som fick priser igår, och när dom gått färdigt på SF Bio så rullar dom kvar ett bra tag till på Elektrabio, det är det fina. Dom kanske inte har samma lönsamhetskrav som  SF Bio men det är samma biljettpris som på SF, det är väl det som gör att dom kan ha råd att ha massor av filmer samtidigt på programmet? Ja, det är väl så det är uträknat. Och modern digitalteknik med 3D har dom också.

Sen är Elektra också en "Folkets Bio" och visar lite smalare filmer, men där är jag lite dålig att hitta gobitar, det ska jag bli bättre på, ett lite försenat nyårslöfte kanske, eftermiddagsfilmer. Och så borde jag utnyttja deras direktsändningar från Metropolitan lite bättre. En konsert från Berlin såg vi en gång och en musikal från en Londonscen, det tror jag är allt.

Glada Änkan fån Metropolitan är nästa direktsändning, men just då har vi biljetter till en musikal i Stockholm, så det missar jag, men det är med i det här försenade nyårslöftet, jag ska banne mig se en direktsändning från Metropolitan på Elektrabio i Västerås. Asap.

Omgivning under påverkan

En travestering av en gammal filmtitel från 70-talet som jag faktiskt minns lite av.

Hur mycket jag påverkar vet jag inte men många i min omgivning har börjat koppla ihop mig med motion märker jag, jag sträcker på mig! Grabbarna i kören framför allt: "Har du några maror på gång etc" Faktiskt mer nu på senare tid än förr, har det med min vurpa att göra? Likadant i gubbgänget på spinningen. Mer än förr, tycker dom synd om mig nu har jag tänkt? Men jag har aldrig beklagat mig.

Populära hos tandläkarn. Nåt för mig?

Hos tandläkarn har det också varit mycket motionssnack där man ofta kommit in på spinning o skridskor och så pratar dom sig varma över aktivitetsband som håller igång på dom. Jag tar det verkligen positivt när folk kopplar ihop mig med motion och friskvård. Inte för att jag inbillar mig att jag har en markant inverkan på omgivningen, men säkert lite grann i alla fall och lite jag blev själv påverkad av snacket hos tandläkarn.

Så aktivitetsband då, är det nåt för mig? Lite roligt kunde det vara. Jag ska börja leta lite i tester vad som kan passa och om nån fungerar ihop med min mobil. Kostar inte alltför mycket, 4-500 upp till 1000-1500 vid en snabb koll. Och jodå, jag är lite väl lat jag också ibland och kunde ha hjälp av en av pådrivare. Det som talar emot det är alla de här prylarna man samlar på sig.

Jag gick en sväng häromdan genom NetonNets lagershop. Samma dag var jag också hos Kjell & Co och man kan inte låta bli att sucka över alla grejer och manicker som finns nu för tiden. Onödiga grejer som kan vara roliga att ha och sisådär lite bra att ha i alla fall. Ofta rätt billiga men som man väldigt lätt kan vara utan och som bidrar till miljöförstöringen i världen. Men samtidigt håller man ju konsumtionen igång i samhället, det är ju också viktigt sägs det.

Sen är det ju uträknat så att det inte är vi pensionärer som ska hålla hjulen snurrande, vi fick ingen del av Alliansens skattesänkningar, tvärtom, men påverkad av tandläkarn kanske jag kan unna mig ett aktivitetsband i alla fall, dom ser rätt fräsiga ut.