Många damer är det

Det är inget problem, men på Actic-träningen igår kom jag att tänka på det. Ja, det är inte speciellt negativt och inte heller speciellt positivt, bara ett neutralt konstaterande att det har blivit så att jag väldigt ofta rör mig i kretsar där det är en ryslig massa damer. Eller tjejer som jag kallar alla kvinnor i After Work-ålder.

På jobbet var det rätt mansdominerat från början på 60-talet, ja även på mitt sista jobb jag började -94 med kvinnor mer på administrationen, men för övrigt: redan i dansföreningen som jag tidigt blev aktiv i var det ofta överskott på tjejer. Det var ju dumt, där om någonstans är det ju bra om det är rätt jämnt fördelat.

Rock Everybody med grabbarna i mitten 

Mer då: Föräldraföreningar, mycket tjejer. Kurser jag gått på, mycket tjejer. Som datalärare för seniorer, mycket tjejer, av 9 deltagare var det ofta 6 tjejer. Pensionärsuniversitetet samma sak. Skrivarkurs... vilka riktiga karlar går en sån?

      
Och nu i rockkören Rock Everybody så är det ett markant kvinnoöverskott, 175/25 i bästa fall. Det kan man ju undra varför, för inte sjunger väl vi gubbar så mycket sämre än damerna och vi är väl också intresserade av rockmusik. Rätt vanligt att "hon" är med i kören men inte "han".  

Så till det som triggade den här funderingen. På fredagsträningen på Actic var fördelningen 13/6 och på träningen idag var vi 14/4. Med flest tjejer alltså. På cirkelträning där i princip alla killar orkar lite mer än tjejerna så vi kan ju få visa oss lite starka där och glänsa lite. Som om nån nu skulle bry sig om vi lägger på några extra kilo men ändå.... Kanske det generellt är så att vi killar är mer individualister och inte vill visa upp oss i en grupp? Nåt att fundera på.

Men på ett ställe håller vi ställningarna hos Actic: Det är 100% vältränade kraftkarlar i herrbastun!    

Svårt att vara effektiv under stress

Fullsatt! I princip...

Jag var rätt säker på att allt skulle gå bra på fredag. Jag hade lärt mig alla tre sångerna riktigt bra utantill, tom den där extraversen i Les Miserables-låten som man kastade in bara några veckor innan vi ska uppträda nu på fredag.

Jag har memorerat texterna lite när som helst under dan; jag har suttit i tandläkarstolen och i tanken sjungit "Singin' in the rain", när jag gått till affärn har jag marscherat till "Do you hear the people sing" och "Herodes sång" har jag dragit tyst i TV-soffan under Rapport utan att med en min avslöja vad som rör sig uppe på hatthyllan. Allt har gått bra bara det att jag märkt att när jag blir lite stressad så kan jag missa några ord, men i en kör är det inte så himla viktigt bara man inte helt kör i diket så jag har varit lugn. Tills igår.

För nu blev det tufft. Fröken dansläraren hade kommit på att det vore nog bra om vi rörde på oss lite mer i en av låtarna. Fyra refränger sjunger vi, var och en med lite olika text. Svårt nog men nu ska vi plussa på med olika rörelser också, olika i alla fyra refrängerna. Och relativt unisont....

Men jag är positiv och skulle gärna gjort ännu mer, men det är bara det att det blir tufft att klara det här tills på fredag.

Kvinnor brukar lite halvstöddigt säga att karlar klarar bara en sak i taget. Ja, nåt med simultankapacitet har man ju hört att kvinnor ska vara bättre på än män, så jag får väl skylla på det om jag drar ner på kvaliteten på fredag.

Ska jag vifta rätt med armarna eller ska jag sjunga rätt? Jag har några träningskvällar på mig och idag var det 2-dag, kanske därför jag känner mig lite snurrig i kväll.

Och förresten är det nog mörkt i salongen!                              

Mina ekonomiska rapporter

Håll koll på priset

"Du skriver ofta om vad allting kostar" konstaterar Margareta ofta, senast efter gårdagens blogginlägg om vårt Cirkus-besök. Jag halkar ofta in på priset av flera anledningar.

För det första tycker jag att det helt enkelt är en relevant uppgift vad jag än kommenterar, liksom vädret, hur maten smakar eller vilka andra fakta som helst. Kanske t.o.m. nån läsare har nytta av att veta vad hummern hos Luke's på Brooklyn kostar, tåget till Stockholm eller min Chromecast till TV:n etc. Ren konsumentupplysning.

Sen tänker jag också att för min framtida summering av de här glättiga levnadsåren i Mitt Ljuva Sjuttital kommer jag själv att ha nytta av en del prisuppgifter som jag noterat här på bloggen.

En smärtsam utgift för många

TV-licensen går på 519/kvartal, hur länge kommer den avgiften att finnas kvar? Bensinen kostar idag 12.80/liter, kör man ens på bensin i slutet av mitt 70-tal? En biobiljett med pensionärspris ligger på 80-90 kronor och Klippstugan tar 330 kronor för att snygga till min kalufs. Bara som några exempel.

Parkeringsavgifter har jag nämnt några gånger, ett ständigt diskussionsämne i Västerås där det är för dyrt att parkera tycker folk. Vad det kostar att ställa ifrån sig bilen om 10 år återstår att se, men nu tycker man 5-10-15-25 kronor/tim (beroende hur kort bit man vill gå) är så mycket att man undviker centrum. I går vid Gröna Lund kostade parkeringen 35/tim, lite dyrt men ändå OK, vill man ha kort bit att gå så kostar det. Den dyraste champagnen dom hade på Cirkus kostade 2.520 och vill man vaska också så blir det alltså 5.040, det kan man kosta på sig om man är i karriären så jag bjuder gärna på såna här fakta.

Vaska champagne är inget för oss men som tur är har vi pensioner som vi fortfarande lever bra på men det är klart att vi för varje år halkar efter lite i köpkraft så det är också en orsak till mina prisuppgifter här i bloggen. Så att jag en gång kan läsa och minnas tillbaka till den tid när jag hade råd gå på musikal för 770 kronor och parkera för 250.

Snyggt frimärke. 7 krono

Lite är jag nog också påverkad av pappa Sven. Jag läste en gång ett brev han i sin ungdom skrev till sina föräldrar, alltså min farfar & farmor. Där skojade han lite om nån skuld till en syster som han efterskänkte, det var pengar hit och dit. 5 kronor, 10 kronor. Jag minns att jag reflekterade lite då om pengars värde och att det var lite kul det där med pengarna.

Så det kanske helt enkelt är ett släktdrag att notera vad saker och ting kostar. Postisen pappa Sven skulle nog tyckt att 7 kronor för ett vanligt brev var lite mycket, det låg väl på 10 öre eller så i hans ungdom.

Livet är en schlager

En enkel titel men med många bottnar. Jag ska inte ägna mig åt en djupanalys här även om det finns några seriösa infallsvinklar, nej bara konstatera att Jonas Gardell har lyckats igen, succemusikalen  på Cirkus var nästan fullsatt i går.

Selfie innan startskottet går

Vi hade bra biljetter, inga stolpar i vägen som man kan få på Cirkus. Parkerade bilen utanför Gröna Lund och så käkade vi på Lilla Hasselbacken som var mindre och enklare än jag trott och så var vi ovanligt tidigt på plats på Cirkus, nästan en timme innan "nedsläpp", precis som jag alltid vill ha det. Då slapp vi trängas vid garderoben, vi fick ett ståbord i baren en stund och hade tid att titta på folk, det var inga långa köer till toan etc. Och så tog vi i god tid plats i Cirkus lite slitna stolar.

Finalen i melodifestivalen ska börja

Sen var det en fartfylld show som är värd allt beröm den kan få, bra tryck hela tiden. Kanske tur för mina öron att vi satt en bit bak när det är sånt drag i musiken, och vi hade inga som skymde oss.

Efter showen vill man gärna vara kvar och ge stående ovationer men vi hade en bit att åka och satt så till att det var lätt att smita ut. Jag tror inte Helen Sjöholm, Jöback. Glans m.fl. märkte att vi stack så fort, vi halkade ut i natten, kryssade bland alla taxibilar, bet ihop i blåsten, startade bilen och bara minuter efter att föreställningen var över var vi på väg hemåt.

Visst är det lite dyrt med musikal, 770 per pers för biljetterna och maten och parkeringen på det, men det är fint att vi har så nära från Västerås till Stockholm. Lite charmlöst kanske att åka hem direkt efteråt, egentligen tycker jag nog bättre om en eftermiddagsföreställning och en natt på hotell och gärna ta tåget upp i.st.f. bil, det får bli nästa gång, det här var en kanonkväll!

Sen kunde det gått åt pipsvängen på motorvägen hem där vi körde på snöfria vägar men på några ställen plötsligt överraskades av kraftiga snövallar som blåst in över vägen. Två bilar hade kört av vägen och blev bärgade. Men lätt på foten tog vi oss helskinnade hem i februarinatten.      
 

Melodifestivalen 2015

Med den titeln brukar det bli några extra läsare på bloggen har jag sett tidigare, men tyvärr jag har inget att komma med idag.

Jag tom missar första programmet, är på annan ort men i ett liknande ärende som jag återkommer till med det snaraste; men kommande program kommer jag att se och kommentera med engagerade åsikter. Och för att hylla gårdagens bemärkelsedag (semikolonets dag) så drog jag till med ett semikolon i förra meningen. Visserligen felplacerat, men det såg väl alla mina läsare, båda två menar jag... Ja ett semikolon men två läsare förstås, jag vill gärna vara tydlig.

I melodifestivalen i kväll tävlar Jessica Andersson ser jag, hon verkar snäll och ställer alltid upp på TV, hon kan väl få gå till finalen, mer vet jag inte. Och inte bryr jag mig ett vitten egentligen om vem som vinner eller förlorar, men en sak vet jag. I mitt Facebookflöde kommer några av mina kamrater, jag vet vilka, skriva om hur dumt det är och vilken dålig kvalitet det är på underhållningen, det gör dom varje år. Lite roligt är det att eftersom dom klagar ändå visar att dom alltid tittar och sen bara ser sin egen kultur som fin kultur.

Vilken höjdare det här var när barnen var små. Coca-cola, chips och ostbågar och alla hade sina favoriter. Stora uppslag i kvällstidningen där man kunde fylla i sina egna poäng. Saknar den där stämningen ibland.

Ännu tidigare minns jag när vi grabbar i 17-18-årsåldern tog lördagsrundan i Olles pappas Ford Customline och lyssnade på finalen i bilradion. Det var långt innan Sverige började få låtskrivare som kunde konkurrera med Frankrike och Luxemburg och om det blir några vinnarlåtar i år återstår att se, jag har noll koll.

Men "Heja Jessica" bara för att du ser så snäll ut och alltid ställer upp. Om låten var bra får jag återkomma till.              

Slutskottat!

2 meter frigång var lite lite

Senaste 10 åren ungefär har vi haft stugan tillgänglig hela vintrarna. Uj va vi har skottat. Men nu är det slut. Nu sköter Fredde det!

Jag har länge tänkt ringa honom men det blir aldrig av. Jag har hela vintrarna skottat våra 100 meter för hand och hoppats det är slutsnöat för året. Men nu har det alltså blivit av att prata med Fredde.

Lite hängde det ihop med en varningsartikel i tidningen (se där, en varning igen) där jag läste om en okänd risk som hängde ihop med snöskottning. "Okänd" var lite löjligt, det har man väl alltid vetat att snöskottning tar hårt på hjärtat. Det hänger väl på att man sällan är uppvärmd innan man börjar med det där tunga jobbet, extra farligt då att ta i för mycket.

Men ojdå - Fredde hade problem! Hans traktor behöver fritt 3,5 meter berättade han och hos oss hängde grenarna ner ända till två meter, nätt och jämnt att en vanlig personbil kom under! Ja det var den bit som går över grannens tomt där grenarna hängde ner men Maria lovade att jag fick ta bort de grenar jag behövde.


Vi var lite tveksamma när åkte upp till stugan häromdan, skulle vi komma åt grenarna? Det är nog inte rekord, men nog var det mycket snö på gården. Drygt att pulsa i snön, drygt bara att släpa fram stegen. Och sen var det väldigt svajigt att stå där på stegen, men jag skulle väl har ramlat mjukt om jag hade vickat. Snö och sågspån innanför kragen, darrig i armen när man sågar uppåt och balansera på en stege som vi inte fick att stå stadigt! Men efter nästan tre timmar kände vi oss någorlunda klara. Vilade framför brasan med gott kaffe och nu är det bara att hoppas att Fredde kommer ner med sin traktor.

Några trädgårdsstolar blev kvar ute på går'n i år. Slarvigt! 

Nej, vi har inte kommit överens om något pris för plogningen, men det får kosta vad det vill - vägen har jag slutat skotta nu!

Gårdagens varning var lite märklig! Jogging är farligt!

Snart kommer våren,
då ska jag leva farligt igen

Man ska väl vara tacksam för många av alla 100.000-tals varningar man får, men ibland tar man sig för pannan.

Häromdan läste vi att kaffe var nyttigt, då blev man glad och tog sig en påtår. Öl och vin sägs ha positiva effekter, det tar många som bevis för att dom lever nyttigt, hur många har inte hört det på festen? Vanligt vatten ska man dricka regelbundet, men så läser man varningar att det är farligt att dricka för mycket.

En app om hur farligt det är att flyga läste jag om igår. Ladda in den och knappa in din flygresa så kan du exakt se hur stor risken är att du ska störta. På Stockholm - Malmö var det visst en chans på 6,5 miljoner den dagen sa man, det är väl tryggt att veta innan planet startar.

Fisk är lite fram och tillbaka, ibland är det bra, ibland är det dåligt. Grönsaker och frukt är bra säger man men frukt är bara socker säger en annan rapport. Man kan bli galen för mindre och nu läste man om hur farligt det är att jogga. "Man ska träna lagom, du blir invalid för livet och dina knän tar slut" varnade mig en kompis.

Nu sa ju inte rapporten direkt att det var farligt att jogga, men det är så jogginghatarna läser det liksom dom som dricker för mycket alkohol tar fasta på den eventuellt positiva effekten, man tror det man själv vill tro.

Sån är jag också, jag tror det jag själv vill tro. Gör som jag själv vill och bryr mig inte så mycket om varningsrapporter, jag har min egen kropp som rapportör (och följer möjligtvis Margaretas råd erkänner jag). Och just nu rapporterar kroppen att gubben som administrerar den har joggat för lite ett bra tag.

Men rapporten om kaffet gillar jag, så det får bli en tretår innan dagens jobb och spring och skubb.