Måsten inför jul

Piratskattens hemlighet

I min mogna ålder finns inte många måsten kvar inför julen. Mer än några småsaker. Som Julkalendern t.ex. där avsnitt nr 23 sänds idag. Det börjar bli riktigt dramatiskt där. Vi (Margareta är lika intresserad) har missat 4-5 avsnitt i år, men nu de två sista avsnitten missar vi inte, hur ska det gå med skatten och Orkidékusten?

Andra måsten då? Julgranen har vi skippat men några tomtar hör förstås till och Kalle på Julafton tittar jag nog på. Och maten då - skinka & Jansson är viktigast, Sill och prinskorv. Köttbullar. Jo, maten är viktig förstås och i år ska det visst bli en del vegetariskt också sägs det. Och tjattra med barnbarna är är ju ett måste.

TV-programmen var viktiga en gång framför allt när barnen var små. Julprogrammet kl 9 på morgnarna under jullovet med Scooby Doo och Solstollarna det missade man inte gärna och så var det alltid några bra filmer på TV under jullovet. Men inte det heller är så viktigt nu för tiden när man kan knappa in vilken film som helst när som helst på Play eller nån Anytime-tjänst.

Och kyrkbänken har jag aldrig slitit på inte under julhelgen heller. Midnattsmässa en gång i Sala och en julotta här i Västerås en gång, det är allt jag kan skryta med men då är det massor med folk så det är väl viktigt för en del.

Inte ens kan man njuta av den  extra långa julledigheten i år, ledig är man är ju jämt. Lite snö kunde vara kul, men skönt att man slipper den riktiga kylan.

God Jul! Imorgon smäller det. Nu ska det fejas lite efter fattig förmåga och så blir det skinkmacka till kvällen!          

 

Såg mörkt ut igår

Årets mörkaste dag igår blev ännu mörkare när bilen blev enögd, en strålkastarlampa slocknade.

Till höger lyste bara parkeringslampan.

Löjligt att man inte kan byta lampa själv nu, men det är klart att jag åkte in till Citroën. Det som kanske tar mig två timmar fixar dom på en kvart så det är väl värt pengarna, 200 kr för arbetet.

Bara det att när det var klart så hade högra lampan också slocknat, men nu slapp jag arbetskostnaden, tjänade 200 kronor, vilken bra julklapp...

Men det kostade en bra slant ändå och stor risk att det blir ännu dyrare. För när man går där och väntar så är det klart att man kollar in lite nya bilar också. Säljarn dom har där är visserligen rätt tufflig, inge drag i honom, men jag fick ändå några positiva vibbar när jag tittade runt där. Trots säljarn som jag pratat med förut och han kommer alltid på sina föräldrar och deras bilval och det är ju ointressant för mig.

Det blänker så fint i bilhallen.

Han borde mer gå på den ungdomliga känslan, eller sportiga, eller vilket fantastiskt pris han kan erbjuda, ja vad som helst mer än att bara notera min höga ålder. Har bilförsäljare slutat med att vara gåpåiga och börja prata färger direkt? Det är ju lite jobbigt det också men jag tjatade till mig en broschyr i alla fall och kanske jag kan få göra en provtur också nästa gång jag är där.

Båda strålkastarna lyser nu så det ser ljust ut inför 2015 vilken bil vi än kommer att ratta nästa år, vår trogna fransyska eller ett nytt fräscht fullblod.

Bästa värmen

Det finns inget som går upp mot värmen från en kamin, inte ens solen på badstranden. Ändå har vi varit så lite här i stugan den här hösten och utnyttjat den lyxen. Har inte bott kvar här sen oktober. 

Kaffet smakar bättre i kaminvärmen

Ja, vi har haft fullt upp ändå, men så blev det en söndagstur för att i grevens tid julpynta lite grann på årets kortaste dag. Några små tomtar ska väl få lufta på sig, och så fick vi njuta av lite skön kaminvärme. En kamin eller öppen spis hemma i lägenheten, varför har man inte sånt nuförtiden. Jo, det är klart det blir dålig luft och luktar illa som det gjorde i Stallhagen där alla hade kaminer och kakelugnar. Men skön värme är det!

Inte är det mycket snö, inte.

Fåglarna fick lite mat men dom rackarns mössen hade ätit sig igenom plastlådan med talgbollarna och haft goddagar men det fanns kvar till fåglarna också. Talgoxarna var snabbt framme och våran häger flaxade upp från ån, kan det vara möjligt eller var hägern en hägring? Dom trodde jag sen länge var nere i värmen runt Medelhavet eller i Afrika men det kanske inte är tillräckligt kallt än för att dom ska flytta. Ja, inte vet jag.

Innan solen började dala alltför mycket blev det en promenad också. Rätt halt så vi fick gå på led efter varandra där det var lite sandat, man vill ju inte halka på nyllet i onödan. Framme vid sjöarna blev vi fundersamma, nåt skoj på gång? Två stora bussar och fullt på parkeringen - minst 25-30 bilar! Vad var detta?

På isen såg vi så 4-5 gäng på skridskor som i långa led drog iväg på de spegelblanka isarna, måste varit helt perfekt dag för att åka skridskor. Vi har sett dom förr om åren. Så snart isen lägger sig så kommer dom med sina långfärdsskridskor, men nej, det har vi aldrig provat och blir nog inte av heller. Risken är för stor att halka på nyllet där också. 

Jag håller mig till jogging i Rocklundaskogen, det känns säkrare.             

 

Sur gubbe med dålig hörsel är en dum kombination

Jag skulle tanka bilen idag och ta ut några hundringar hade jag tänkt och tog en liten tur. Började med macken.

På väg till nästa offer med ett par burkar. Bättre tur där?   

Där såg jag en tjej bredvid en bil en bit bort där hon stod och plockade med nånting. Så kom hon mot mig bärande på några burkar av något slag. "Jag låssas inte se henne"  hann jag tänka men så stod hon där med ett leende, jag kom inte undan,

"Hon vill förstås sälja något som inte jag är intresserad av" tänkte jag men var det något från hennes skolklass hade jag säkert köpt ändå för inte kan jag säga nej till en ung tjej som ser glad ut.

Men så var det det där med att jag var helt pank, inte ett öre i plånboken, det var ju nästa ärende jag hade på dagordningen. Bensinpumparna surrade och jag hade vänster öra mot tjejen, det var lite som den där gamla "God Dag, yxskaft"-historien om den döve gubben som inte ville låssas om sin dåliga hörsel. "Mummel, mummel, mummel" hörde jag tjejen säga så jag kunde bara vänligt men bestämt säga "Nej tack"! 

Lite snopen såg hon ut och chansade på killen på andra sidan min pump och hade bättre tur där. Han tackade och tog emot, vände sig till mig och frågade varför jag inte ville ta emot en gratis pepparkaksburk och en karamellpåse med skumtomtar.

Det undrade jag också nu, och var lite i valet och kvalet om jag skulle säga till tjejen att jag ångrat mig, men det kändes ju också lite fånigt. Jag tankade färdigt, nickade lite avmätt till tjejen som fortfarande såg lika glad ut. Jag förstår nog vad hon tänkte;

"En riktigt sur gubbe, han kunde gott ha behövt en burk pepparkakor. Ja, två."              
       

Sovmorgon med oanade följder

På fredagsmorgonen går vi alltid till Actic för en gruppträning. Men idag fick Margareta gå ensam, jag var för sen med anmälningen, hamnade som andra reserv och kom inte med. "Du kan ju gå med och springa på löpbandet" sa Margareta, men latmasken tog över, jag blir kvar i morgonrock och så tar jag en påtår i stället.

Och läste brevet jag fick levererat till dörren igår av Birgitta. Brevet kom från en "riktig" författare där vi fick en uppgift att skriva några A4-sidor och leverera under vecka 9 till herr författarens residens i Båstad. En scen i en berättelse ska åskådliggöras med dialog och beskrivande text. Dessutom ska hela upplägget beskrivas i korthet, personer och miljöer som berättelsen ska handla om.  

Torgny Karnstedt
i en avspänd stil

Men vad är detta, det här var ju inte riktigt min tanke med skrivarkursen jag gick för någon månad sen. Inte hade jag väl tänkt att skriva en bok. Jag hade mer tänkt få några välbehövliga tips för att mitt bloggande här i mitt sjuttital skulle få en uppryckning, det där med bok och stora författarinkomster från höga rojalties har bara varit ett skämt, men kanske ändå.... Jag är löjligt lättpåverkad. Och fick en tanke!

I bakhuvudet har en idé gnagt en tid, jag kanske kan gå vidare med den idén som en berättelse mer än en dokumentation. Och trots en lite besvärande hybris så, nej några inkomster blir det inte tal om, det inser till och med jag. Gunnar Hedlund, den gamle bondeförbundaren, sa så klokt att man ska inte sälja skinnet innan björnen är skjuten. Det är nog bäst att skriva berättelsen först innan jag beställer ny bil och köper hus i Båstad eller på Solkusten. Men för Nobelpriset har jag väl åldern inne.

Jag tror också att om man ska ha börja med ett sånt här projekt som förstås tar en bra tid, kanske flera år, så ska man inte snacka för mycket om'et. Dumt t.ex. att skriva om det på Facebook och i bloggar, det skulle jag aldrig göra. Så om det mot förmodan är någon som läser om min plan här i mitt sjuttital, så det här har jag aldrig sagt. Jag skriva en berättelse... Med handling och persongalleri.... Dumheter, har jag aldrig sagt.

Men om jag skulle, jag säger om, vilka i min närhet skulle vara med i berättelsen.... Jag finge väl ge dom andra namn kantänkas så dom inte känner igen sig. Mycket att tänka på, men det får jag diskutera med min författarkollega. Det här var dagens i all hast nedskrivna morgonrapport från min skrivarlya, nu är det dags för morgonduschen innan Margareta vältränad kommer hem från Actic.

Julklappsbekymmer

En gång i tiden hade jag aldrig några problem att köpa julklappar och jag tyckte det var riktigt kul att julhandla.

Snabba leveranser!

Julklappar till barnen, till Margareta, till föräldrar och till syskonbarn man julade med. Men nu är det värre. Det finns hur mycket som helst att köpa men alla har ju redan allt. Barn ska förstås ha presenter, men det är inte så lätt där heller, det ska ju vara något dom kan tänkas gilla och visst har vi köpt onödiga grejer ibland.

Men nu verkar vi ha kontroll på julklappsköpen. I stort sett. Bara det där vi skickade efter på nätet, det ska visst vara på väg från USA men har inte kommit än. Det blir en nagelbitare för att se om det hinner fram i tid. Jag tyckte vi beställde i så god tid, men det är ju nästan en vecka kvar.

Duger som julklapp?

Då kom jag att tänka på morbror Elis som i min barndom köpte alla mina kusiners julklappar på postorder. Men inte hann det komma fram i tid och det var ju trist för kusinerna som fick nöja sig med att knäcka nötter på julafton. Hinner vi inte få det importerade paket får jag väl också köpa en påse nötter.

Nej, förlåt det var ett dumt skämt. Lite bättre kan vi, och med lite tur kanske paketet hinner fram innan den 24:e.                          

En okänd värld

Coop Forum rena spelbutiken

Ja, så dramatiskt är det inte, men jag satt där i dag med en alldeles utmärkt raggmunk med fläsk och funderade.

Längs ena väggen stod det fem Jack Vegas-maskiner som gick varma och alldeles utanför restaurangen en lång vägg med skärmar. Vad är det här egentligen och hur gör man?

Minns att det var debatt en gång om spel där det blev vinst var 5:e minut är det det man håller på med här. Det var travlopp såg jag men kör dom sånt så här en vardag mitt på dan? Ska man satsa pengar kan ju tom jag räkna ut att det måste vara direktsändningar. Det återstår mycket för en insnöad gubbe att lära sig, det inser jag. Om man nu behöver lära sig sånt här.

Så stötte jag på vandringsmannen där i mataffärn också, han som jag ser varje dag när jag är på stan. Spelmissbruk är ju vanligt nu, är det det vår vandringsman lider av. ABSOLUT inget jag behöver engagera mig i och jag vill inte sprida några rykten, han kanske bara är intresserad av hästar. Jag har skrivit om honom förr och undrat varför han minst två gånger om dan går ända från norra stan 5-6 kilometer ner till centrum där jag sett honom sitta i en spelbutik och kolla spelresultat på skärmarna. Nu satt han här, först med raggmunk i restaurangen, sen framför TV-skärmarna med något nervöst i blicken.

Klart det vore fint med en miljonvinst lite då och då och spelar man inte kan man inte vinna säger man ju, men nej, jag är rätt ointresserad. Det är lätt att inse hur liten en chans på miljonen egentligen är och jag tror aldrig att jag skulle kunna bli spelmissbrukare. Postkodlotteriet satsar hårt på att få mig som kund, men där blir det papperskorgen direkt och Kombilotteriet har jag slutat med. Köper aldrig Triss.

Men jag kände mig lite irriterad idag när jag inser att jag inte förstår ett dugg om vad som händer längs den här väggen med alla TV-apparater, så i rent allmänbildningssyfte ska jag göra som min vän vandraren och sätta mig framför dom och kolla. Skulle herr vandraren också sitta där kanske han kan ge mig några expertråd.