Nej nu..... Folk börjar slarva!

Mycket tid blir det här i fönstret

Smittan håller i sig. 4-5-6-7-8000 nya smittade i Sverige varje dag.  Dag 343 idag.

Alla kanske inte har möjlighet att sköta sig så perfekt som jag, en till 99,9 procent socialt distanserad pensionär, men nog börjar folk bli väl slappa. Promenader, mataffärn på lugna tider och TV-soffan, det är vår värld. Och så står vi i fönstret och väntar på våren. Inte alltför upplyftande så lite förstår jag att folk börjar bli slappa.

Som i lördags. Dumt, men jag hamnade i mataffärn på en för  mig ovanlig tid, lördagseftermiddag kl 15 på Igor, och där kändes det nästan som julhandel. Lång kö till Systemet och trångt i gångarna utanför butikerna. Köpte snabbt mitt kaffe och några äpplen, struntade i Clas Ohlson. Alltför mycket folk.

På väg till frisörn kl 8.45

Tandläkarn har jag skjutit upp till sommarn, men frisörn har tider för riskgrupper innan ordinarie öppning, där var jag idag. Ensam tillsammans med Sara i stans största frisersalong. På vägen dit vinkade några optimister på väg till seniorpasset på Actic men vi har fryst våra gymkort.

Tjänstemän på FHM blir trakasserade och tom mordhotade för att dom inte ser till att pandemin tar slut och för att vaccinet dröjer. Politiker hotas, hudflängs och hatas och tom forskare har fått så mycket hat att några har lämnat forskningen om Covid-19. Kritik är OK, men sånt där är kriminellt. Det finns så många självutnämnda experter som vet allt om hur pandemin egentligen borde skötas så att allt ska bli som vanligt igen. 

Men den enkla sanningen är nog att om man bara fortsätter att hålla avstånd och hoppas på vaccin så blir det nog bra. 

Optimism en Corona-effekt?

Kanske allt går åt pipsvängen i Corona-tiderna, eller så ordnar det upp sig. Vilket det nu än blir så är det bäst att vara optimist.  

Som att det var fettisdag i tisdags och jag åt redan min fjärde semla för i år. Nej i år har jag inte fundamentalistiskt bara gått och väntat på semmelpremiären. Vi optimister går inte bara pch väntar, i Corona-tider får man allt hänga på när det är nåt skoj på gång.

Snart ny verksamhet här?

Ett par musikaliska FB-vänner gnällde igår som vanligt på den låga kvaliteten på årets Mello, men jag tipsade dom optimistiskt om hjärtröstning i Mello-appen och hitta sina favoriter. Det hör ju till att gnälla på Mello, men det är rätt fånigt att bara gnälla och gnälla. Sån optimist är jag inte så att jag tänker mig att storbandsjazz blir trendigt igen på Mello, men jag håller tillgodo med det som spelas. 

Och Netflix som jag lite negativt tyckt varit så onödigt, det abonnerade jag på igår. Och såg direkt favoritfilmen Life of Brian  som jag sett så många gånger tidigare. Filmen slutar ju med korsfästningsscenen och sången Always look on the bright side of life så träffande! Optimist - javisst! 

På morgonpromenaden idag genom stan ser man allt fler butiker som slår igen i spåren av Corona, shoppingcentra som Erikslund och näthandeln men jag undrar om det inte kommer en ny våg som sätter fart på stadscentra igen om några år. Man måste vara optimist. 

Och nu är klockan snart 13.20. Statsministern ska hålla en information på TV. Och kl 14.00 kommer FHM m.fl, med senaste Corona-nytt. Jag tror det blir positiva besked idag! Optimist!

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Men nu har de två informationerna varit och det var väl inget positivt idag heller, folk verkar bli allt slappare så att smittan har tagit ny fart. Men snart vänder det nog och snart får vi nog våra sprutor. 

Corona - vem har det värst?

När pandemin slog till för ett år sen kändes det helt klart som det var mest synd om oss äldre. Det var ju vi äldre som dog hej vilt och vi vågade ju knappt gå till affärn.

Gubbe, typ 76,
har det inte värst

Men nu har det gått ett år och visst är det synd om alla som sitter ensamma och speciellt dom som inte ens törs gå ut, men vi har det inte värst. Vi står först i kön när det äntligen blir sprutt på vaccineringen och vi får vår pension varje månad. Dåligt med lönepåslag numera och hyran stiger varje år och så är det lite ont om tid att ta igen det vi missar just nu, men ändå är det generellt inte så himla synd om oss pensionärer.

Nej, nu kan man nog vara lite mer orolig för ungdomarna, kanske i första hand gymnasieungdomarna med distansundervisning hemma. Lugnt i klassrummet och det kanske passar en del, men det kan inte vara lätt i längden att inte ha magistern i rummet. Ser att många ungdomar är oroliga för att betygen ska halka efter.

Och det sociala med  kompisar och sånt som man ska ha som ung. Sitta på kafé, gå på bio, bli lite kär eller störtkär för den delen, vända på dygnen, dansa, föreningen man är med i. Coronan stoppar väl inte allt det där hoppas jag, men nog är det väl lite struligare än förr och inte så himla lätt för ungdomarna att hålla i och hålla ut, antar jag.

Studentlivet på högskolor och universitet är väl inte heller samma sak som det borde vara. Mina högskolevänner missar ju ett normalt studentliv där dom sitter hemma vid datorn med Zoom och Teams, allt det dom missar går ju inte att ta igen. 

Nu är det väl synd om de flesta under Coronan och allt jag missar går inte heller att ta igen men klarar jag bara livhanken några år till så är det absolut inte synd om mig i alla fall i min sociala distansering. 

Vi var på IKEA idag!

Det är riktigt dumt att trängas i affärer. Mataffären o apoteket är OK och så går jag nån gång på Clas Ohlson när det är lugnt med folk. Jag handlar det jag ska, betalar och går ut.

Folktomt

Men IKEA har jag inte varit på sen kanske förra vintern, men idag gjorde vi ett snabbt besök. Öppnar kl 10 och vi var bland dom första in. 

Stefan Löfven fick på huden när han en söndagsmorgon i julhandeln gjorde ett inköp i en ganska folktom butik, men nån måtta på kritiken får det väl vara om man bara undviker trängsel.

Jag kanske har fel, men jag tänker att vi inte gjorde något fel idag och att risken att man ska bli smittad är närmast obefintlig. Vi handlade, tog väl 15-20 minuter och checkade ut och betalade i självservicen. Nya maskiner där som var mycket bättre än de tidigare som jag ibland upplevt som lite klumpiga, men dom nya tror jag ingen kan ha problem med. 

Folktomt

Vi hann köpa med oss varsin räkmacka till lunchen också, och betalade i självserviceautomat där också, så nog känns det helt OK att titta in i en affär på det här sättet. Nu ser det väl annorlunda ut längre fram på dan men då är inte vi där.

Antal döda i Sverige gick över 12000 idag så inte utsätter vi oss i onödan för miljöer med smittorisk, men dagens shopping på IKEA kändes rätt OK. Möjligen lite syndig, men rätt OK.

Ett år igår

Idag, första februari 2021, börjar alltså andra året med Corona, det här är nu det nya "som vanligt". "Hur är läget?" frågar man om man stöter på nån. "Det är bra!"  Jaja. I förra veckan träffade jag inte en enda bekant. 

Tänker jag efter så så pratade jag högst med 5 personer förra veckan. Eller "pratade med " kanske är för mycket sagt. 

I affären kanske jag frågade nån personal var jag kunde hitta nån vara, betalningen sköter jag själv. På macken när jag betalade biltvätten skojade jag lite med expediten och på promenaderna om jag får ögonkontakt med någon jag möter säger jag gärna nåt putslustigt, som t.ex. till ungdomarna igår som stod och pussades mitt på gångbanan så jag fick gå runt dom för att komma förbi. Minns inte vad jag sa, men tjejen skrattade lite förläget (!) och såg nöjd ut ändå, det var ju fint.

I en undersökning ligger Sverige och de nordiska länderna dåligt till när det gäller att skaffa nya bekanta och det som på engelska heter "small talk" heter ju på svenska det negativa "kallprat", vi håller på oss. Men ovetenskapligt tror jag det är extra viktigt nu i Corona-isoleringen att prata med varandra. 

Grannen i parkeringsgaraget såg jag för första gången i förrgår, men han verkade inte så öppen så honom får jag jobba lite med. Han kanske blev avis när min bil var så nytvättad. Och visst ja, vi fick hjälp med värmen i badrummet, nån ventil förklarade fastighetsskötaren. "Nu har ni fått bastu" skojade han.

Telefon till barn och barnbarn förstås och så har Margareta o jag våra intellektuella samtal vid middagsbordet, "kan du skicka saltet" etc.  Jodå,
vi pratar väl annat också som tur är.