Minnet sviker

Det bästa för mig med min pandemiblogg är att kunna titta tillbaka på den här dramatiska tiden och hjälpa till att komma ihåg dramatiken, dramatisk för hela världen. För uj vad man glömmer.

Jag har inte ens 100% koll på aktuella restriktioner där det senaste är att man kan få böter om man bryter mot pandemilagen så jag ska genast uppdatera mig. Nu är jag ändå inte i riskzonen för ev. böter, vi är så distanserade att vi inte kan göra några större fel. 

Jag har t.ex. glömt, är det åtta eller fyra man får vara på restaurangen? Men so what? Vi är ju bara två och så går vi inte ens på restaurang. Men jag ska uppdatera mig om aktuella restriktioner.

Det är som tur är inte förbjudet än att gå till Clas Ohlson. Så här glest var det där idag, ingen trängsel, coronasäkert.

Mer om minnet: 

I går fick jag ett FB-hej från en klasskamrat på 60-talet, 60 år sen, sånt gillar jag - Facebook ÄR fantastiskt. Då insåg jag att jag totalt glömt att vi inte förrän på gymnasiet hade tjejer i klassen! Inget minsta minne av den uppdelningen, bara finniga grabbar. Men min tjej-klasskamrat från gymnasiet mindes jag och hittade några bilder på henne och några andra ungdomar på Vlt:s Facebook från en stillsam men effektiv skolprotest 1963. Det hade inget med Corona att göra, bara ett minnesexempel.