Några vänliga ord kan man kosta på sig

Två i hushållet men vi släpar ändå hem mat varenda dag känns det som. Idag hade jag hjälp att bära.

Griniga gubben kom inte in. 

Storhandlar med bil varannan vecka ändå blir det en daglig promenad till affärn. För oss två! Tänker ibland på barndomen med tre hungriga ungar hemma och ingen bil, vilket släp! Mjölken släpade vi barn ofta hem från mjölkaffärn i 3-literskannor men resten av släpandet skötte oftast hemmamammorna själva.

Idag hade jag alltså bärhjälp. När vi gick förbi den låsta grinden stod kille där och försökte komma in. Jag ser honom mest varje dag  och idag grejade med kodlåset som krånglade. Han kom inte in och jag skojade lite om tekniken men han svarade bara med en lång harang svordomar som varken Selma eller jag hört förut. Honom slutar jag nog att hälsa på.

Bra bärhjälp

I affärn släpade Selma på matkorgen och i kassan såg kassörskan att min fil var för gammal, dom hade inte hunnit plocka undan filen med  gårdagens datum. Nån annan hade säkert snörpt på mun men "Jag tar den ändå, den håller sig några veckor till", sa jag och den slapp jag betala.

En kund till Systemet intill frågade kassörskan lite ledsen varför Systemet var stängt. "Röd dag idag!"  sa hon till honom. "Det var nog lika bra att han inte får så mycket att dricka idag" sa hon till mig. "Men han såg snäll ut som de flesta av dom med såna problem." 

Fint att det finns så positiva snabbköpskassörskor där jag går och handlar varje dag.

Några vänliga ord kan man kosta på sig och på väg hem mötte vi griniga gubben igen men vi låtsades inte om honom. Vi ville inte lära oss fler fula ord idag, Selma och jag.