Killgissa, cringe och doxa

"Killgissa" är ett av årets nyord jag nog kommer att använda. Ett bra ord.

Alla killar killgissar regelbundet, det törs jag säga utan att nån ska påstå att det är en killgissning. Här i bloggen är det lätt att bli avslöjad men jag killgissar ofta. Dumt för när jag drar till med nåt tveksamt är det ju bara ett par knapptryckningar på Google för att bli avslöjad.

Så många solbilder jorden runt cirkulerar just nu på nätet
så jag passar på att bjuda på en från sommarstugan   

Men som sagt alla killgissar, bra ord. I bastun killgissas det friskt. vi karlar tror oss kunna allt och tror oss vara experter på allt. Vi slänger oss med siffror och detaljer utan ha nåt på fötterna. Killgissning! ska jag muttra nästa gång jag hör ett osannolikt påstående.

Jag skulle lätt kunna ge några exempel men nöjer mig med italienaren i samband med ett marathon  med bestämdhet påstod att svenska gick bra att använda på Island, hans favoritresemål. Han fick tro det och pratade på om likheten mellan isländska och svenska. Han var så entusiastisk och ville förklara nåt som han inte hade en minsta aning om för mig. Han fick tro det, man behöver inte alltid munhuggas med killgissare.

"Cringe" kanske jag kan använda ibland, jag kände mig lite cringe på gymmet idag. Sprang en halvtimme på löpbandet och kom upp i 3,5 kilometer! Cringe! Samma sak i förrgår, då blev det 3 kilometer. 6,5 km på två träningar. Visserligen är det alltför många som aldrig springer 3-3,5 km, men som gammal långdistanslöpare känns det lite cringe med såna här löplängder.

Och nu har jag i praktiken doxat mig själv.