Jag har blivit Youtuber!

Ojdå, hur hamnade du här? Jag har ju gjort ett uppehåll!

Men tack, det var bra tänkt men det dröjer ett tag innan den här bloggen uppdateras, jag har vandrat vidare och framträder tillsvidare i min videoblogg. Och i samband med det har jag valt en engelsk titel med förhoppning att få följare långt utanför Sveriges gränser.

In My Seventies (vilket töligt namn, kunde väl varit lite mer slagkraftigt) är en videoblogg som sjösattes på Sveriges Deppigaste Dag, 2018-01-15.

Premiärinslaget visas här och jag rekommenderar starkt alla att för det första titta på det här inslaget och sen med det snaraste prenumerera. Nya inslag kommer att komma ut varje vecka och det spekuleras redan på bygden vilka nödvändiga produkter som kommer att lanseras i kommande inslag.

Kolla in premiärinslaget och prenumerera sen på "In My Seventies" på Youtube!

 
 

Livet går vidare

Nu rullar det på.

Det händer så mycket i Mitt Sjuttital, men så lite jag hinner dokumentera här. Så nu får mina läsare fundera själva ett tag och undra vad som händer med gamle gubben Widmark.

Fredag och dagens träning gick ovanligt bra  

Vid dagens pass på Actic dök två nyopererade träningskamrater upp på träningen igen, livet går vidare även om man blir vissen mellan varven i den här åldern. Min Tinnitus tar sig och blir allt kraftigare, men där hjälper ingen operation men en stödgala på SVT för att samla in några 100 miljoner till forskningen kanske kunde göra skillnad.   

Men nu tror jag jag bara satsar på Facebook och Instagram ett tag, då behöver man ju inte skriva så mycket och det är ju där folk finns.

Och just idag läser jag i tidningen att Mark Zuckerberg har annonserat att Facebook ska bli lite mer socialt i sin största förändring någonsin. Dom vill ha mer kommentarer, så det är klart att man vill hänga med! Vilken timing av mig att jag tänkte så här just idag innan jag hunnit läsa Aftonbladet, man kunde tro jag ingår i ledningsgruppen för Facebook. Har du missat det kan du höra vad man säger på Aftonbladet här. 

Mitt behov av att skriva får jag tillgodose på annat sätt.

Hej på ett tag! Livet går vidare och Mitt Sjuttital rullar på i raketfart!

Med vänliga hälsningar,

ÖW.

Business as usual

Nu är det oxveckor och klockan är ställd på morgnarna. Allt är som vanligt igen.

Årets första styrelsemöte igår med många punkter nu på Att Göra-listan, träningarna är igång och idag kör vi 5:2 igen. Jag har glömt hur man rullar tummarna.

Här är några nedslag i Mitt Sjuttital bara för att få upp farten i den här spalten efter några dagar AFK:

* Tvättade bilen i förrgår för jag tänkte den kunde få stå rentvättad i källarn några dar men det var ju meningslöst. Vi behövde veckohandla per bil idag och nu tvättar jag den nog inte förrän de första vitsipporna slagit ut.

* Min skrivare lever sitt eget liv och har gett mig gråa hår några dagar. Fungerat fint från mobilen och surfplattan men inte från datorn. Jag börjar bli för gammal för sånt här. Behöver support och ingen av mina yngre närstående har tänkt tanken att bosätta sig inom gångavstånd från klanens gamlingar. Men hur det nu var så fick jag igång skrivaren igen, men gu' vet vad jag gjorde. Men det börjar bli lite jobbigt med IT.

Min barndomskamrat o jag ska på läger. Till Kisa.

* Vi har ibland synpunkter på vår hyresvärd, men vid tre tillfällen i rad har jag bett om support och inom minuter har felet åtgärdats, senast igår. Kanske man kan lägga över IT-supporten dit också?

* Min barndomskamrat, yngre än jag, har varit sjuk ett tag och dog häromdagen, inte bra. Tur i alla fall att vi hann träffas för en lunch för 5-6 år sen.

* Pensionen ökade lite i år för en gångs skull - valår! Marginellt visserligen i jämförelse med löner förstår jag men alltid något. Och hyran ökade måttligt så jag får påökt  med ett par hundra i månaden. Det ska jag fira på lämpligt sätt när pensionen kommer den 19:e.

* Min köttkonsumtion dokumenteras dagligen och ligger utan speciella åtgärder klart under min gräns, 75 g/dag.

* Till sist har vi sett fatt alla TV-serier vi följer och missat när vi mest kollat Barnkanalen. Och snart nog är det årets första After Work på Pitchers.

Och i o med den här rapsodin är det nu Business As Usual i Mitt Sjuttital.

Några vänliga ord kan man kosta på sig

Två i hushållet men vi släpar ändå hem mat varenda dag känns det som. Idag hade jag hjälp att bära.

Griniga gubben kom inte in. 

Storhandlar med bil varannan vecka ändå blir det en daglig promenad till affärn. För oss två! Tänker ibland på barndomen med tre hungriga ungar hemma och ingen bil, vilket släp! Mjölken släpade vi barn ofta hem från mjölkaffärn i 3-literskannor men resten av släpandet skötte oftast hemmamammorna själva.

Idag hade jag alltså bärhjälp. När vi gick förbi den låsta grinden stod kille där och försökte komma in. Jag ser honom mest varje dag  och idag grejade med kodlåset som krånglade. Han kom inte in och jag skojade lite om tekniken men han svarade bara med en lång harang svordomar som varken Selma eller jag hört förut. Honom slutar jag nog att hälsa på.

Bra bärhjälp

I affärn släpade Selma på matkorgen och i kassan såg kassörskan att min fil var för gammal, dom hade inte hunnit plocka undan filen med  gårdagens datum. Nån annan hade säkert snörpt på mun men "Jag tar den ändå, den håller sig några veckor till", sa jag och den slapp jag betala.

En kund till Systemet intill frågade kassörskan lite ledsen varför Systemet var stängt. "Röd dag idag!"  sa hon till honom. "Det var nog lika bra att han inte får så mycket att dricka idag" sa hon till mig. "Men han såg snäll ut som de flesta av dom med såna problem." 

Fint att det finns så positiva snabbköpskassörskor där jag går och handlar varje dag.

Några vänliga ord kan man kosta på sig och på väg hem mötte vi griniga gubben igen men vi låtsades inte om honom. Vi ville inte lära oss fler fula ord idag, Selma och jag.

Killgissa, cringe och doxa

"Killgissa" är ett av årets nyord jag nog kommer att använda. Ett bra ord.

Alla killar killgissar regelbundet, det törs jag säga utan att nån ska påstå att det är en killgissning. Här i bloggen är det lätt att bli avslöjad men jag killgissar ofta. Dumt för när jag drar till med nåt tveksamt är det ju bara ett par knapptryckningar på Google för att bli avslöjad.

Så många solbilder jorden runt cirkulerar just nu på nätet
så jag passar på att bjuda på en från sommarstugan   

Men som sagt alla killgissar, bra ord. I bastun killgissas det friskt. vi karlar tror oss kunna allt och tror oss vara experter på allt. Vi slänger oss med siffror och detaljer utan ha nåt på fötterna. Killgissning! ska jag muttra nästa gång jag hör ett osannolikt påstående.

Jag skulle lätt kunna ge några exempel men nöjer mig med italienaren i samband med ett marathon  med bestämdhet påstod att svenska gick bra att använda på Island, hans favoritresemål. Han fick tro det och pratade på om likheten mellan isländska och svenska. Han var så entusiastisk och ville förklara nåt som han inte hade en minsta aning om för mig. Han fick tro det, man behöver inte alltid munhuggas med killgissare.

"Cringe" kanske jag kan använda ibland, jag kände mig lite cringe på gymmet idag. Sprang en halvtimme på löpbandet och kom upp i 3,5 kilometer! Cringe! Samma sak i förrgår, då blev det 3 kilometer. 6,5 km på två träningar. Visserligen är det alltför många som aldrig springer 3-3,5 km, men som gammal långdistanslöpare känns det lite cringe med såna här löplängder.

Och nu har jag i praktiken doxat mig själv.


                

Ska man bry sig om miljön

Jo det ska man väl och i efterdyningarna av Henrik Schyfferts TV-serie "Köttets lustar" kör jag en test nu under 20 veckor när jag tänkt dokumentera mitt köttätande. Henrik satte ett mål på 75 g/dag, det kanske är ett bra mål för mig också.

Jag har dålig koll på hur mycket kött jag äter, jag bara tror att jag är rätt måttlig, så jag började nu igår att mäta och notera allt kött jag äter. Jag ska inte avsiktligt försöka undvika kött har jag tänkt utan jag kör bara på som vanligt och noterar så det blir rättvist. Och det började bra om man nu ska ha så låga siffror som möjligt.

Nyårsdagen 0 gram, och i går 5 gram. Kanske mindre. Några flingor bacon på torsken bara för att få lite extra god smak.

Nu inför valåret hoppas jag det blir bra snack om miljön, och det första jag tänker är att det vore bra med bra riktmärken, tex för hur mycket kött som är OK. Är 75 gram/dag OK eller kanske det finns utrymme för 100 gram. Och om man tränar hårt kanske man kan få extra tilldelning.

Sen har ju jag min käpphäst, utsläppen från flyget. Lite besviken ser jag på hr Schyfferts Instagram på nyårsafton en hälsning från Sidney! Flyger till Sidney med gumman sin för några korta dagar över nyår med allt utsläpp. Så klart några av hans följare höjer på ögonbrynen och kommenterar:

"Hmmm... äta kött ska man inte, av miljöskäl, men flyga tvärs över världen, det är OK?"  skrev någon.

Ja det är inte lätt att göra rätt. Den biologiska mångfalden hotas om inga kossor längre håller landskapet öppet har jag hört och det är ju dumt. Flygskatt är dumt tycker dom som inte ser något samband mellan flyg och miljö, och höjd bensinskatt är inte populärt. Nästan 400000 nya bilar 2017 - bra? Jo, fint att det går bra för Sverige förstås, men....

En bekant drog ner till Seychellerna för några korta dagar över nyår för några svalkande drinkar vid poolkanten och kostade på sig lite extra utsläpp, så där håller det på. Ska man bry sig?

Men jag håller alltså koll på köttet nu och hoppas på mycket fakta och bra debatter i valrörelsen om miljön.

Lunchkollen - bara en sallad.

Ett stående inslag, men längesen sist. Åtminstone en gång i månaden ska jag göra mina nedslag bland stans näringsställen och testa lunchkvaliteten. Samtidigt blir det en intressant dokumentation av vad en äldre gentleman föredrar för mat där han stretar på i Sitt Sjuttital.

Den här lunchen jag recenserar  åt vi redan på Nyårsafton. Vi tog en lunchpromenad på stan, kanske skulle vi stöta på nån bekant? Nix, men när det magen började svida tänkte vi oss nåt ätbart. Nåt lätt som inte konkurrerade ut nyårsmiddan till kvällen. "Bara en sallad" lät bra. Det kan ju vara hur gott som helst.

Men det var så mycket lunchgäster överallt och vi ville inte trängas men på Öhrmans var det för ovanlighetens skull rätt gott om plats, vi fick tom fönsterbord! Vi hamnar ofta där för en fika, men nu skulle det alltså bli en sallad och ett glas vatten, bra nog för en lunch och det kan man väl inte misslyckas med?

"Ost och skinka" är min favorit och Margareta tog för en gångs skull också det, men det var nog den sämsta sallad jag nånsin ätit. Det brukar ju alltid vara gott men här var det bara några bitar tråkig skinka och lite riven ost, en "bara en sallad" som jag inte vill orda mer om. Margareta sparade hälften men jag offrade mig och åt upp nästan allt, men nu glömmer vi den och Öhrmans "bara en sallad" testar vi nog inte mer. Jo en sak till, Öhrmans är ju ett bageri, nog hade man väl kunnat bjudit på en liten brödbit till salladen, den kostade ju i all fall 95 kronor. Näst sämsta OoS-salladen jag ätit.

För ur minnenas arkiv dyker den allra sämsta OoS-salladen upp, Filipstad i somras. Lunchstopp på resa. En Thailändsk servering hade sallad på menyn. Fint! Snabbt och lätt när man har några timmar kvar i bilen och inte vill äta för kraftigt. Dom tog 5 kronor för kranvattnet och OoS-salladen blev inte ens halväten.

Jag glömde att ta den obligatoriska bilden av maten men lika bra var det. Öhrmans får 1 poäng, thailändarna i Filipstad 1 minus.

Men lunchpatrullen patrullerar vidare när magen börjar kurra.

Jubileumsåret 2018

Lite tagen efter 2,5 timme vid TV:n och Nyårskonserten från Wien kan jag komma igång lite med huvudknoppen och kroppen i Throwback Thursday-stil. Vad hände förra nyåret kanske.

Jo, det var nyårsfirade hemma då också, same procedure. Och vi hade småbarna några dar, det ska vi ha i år också. Jag blev vissen att par dar in på nya året med snuva och feber, det ska jag inte råka ut för i år men jag började kalla mig "kulturarbetare" just då runt nyår, det gör jag fortfarande.

Jag skrev nåt om sprickor på hälen, det har jag råkat ut för i år igen men jag har tuben från Scholls med salva kvar och det har redan blivit bättre. Jag funderade förra nyåret lite inför 2017 och skrev lite om ditten och datten och handen på hjärtat var det rätt likt det här årsskiftet. Som vanligt. alltså. Ingen större utveckling.

Åren tidigare då, ännu längre tillbaka? Fint med en blogg att titta tillbaka i även om det här inte är en pedantisk dagbok. Förra året tog jag en fin promenad i ett soligt väder och ett år var det lite snö tom, i år har jag suttit framför TV:n mest hela när det  har regnat hela dan, det är bra att notera tills jag kollar här nästa nyår.

TV med musik. Nyårskonserten tog drygt 2,5 timme. På det ett minnesprogram om Frank Sinatra, 2 timmar. Slutade precis så jag hinner knappa ner det här innan The Povel Ramel Story börjar. En timme med musik av ett annat geni!

Bäst och passa på idag, när småbarnen kommer blir det Barnkanalen om det nu ska tittas på TV, men det ska vi inte göra, då ska vi leka. Men nu är klockan 18.30, nu är det dags för Povel!

Go' fortsättning.

P.S. På tal om långa kvällar framför TV:n kan jag nämna TV-kvällen före jul med Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander". Långa versionen, drygt 5 timmar i ett sträck sevärt varenda minut! D.S.

P.P.S. Det där med "Jubileumsåret" är lite falsk marknadsföring. Jag har inte kommit på så mycket att jubilera än, men det blev den där rubriken. Jag får fylla det efterhand under året med sånt som är värt att kalla jubileum