Men idag blev det alltså en runda. Älgudden, 6 kilometer med ett dopp i ån efteråt. Stel i benen och riktigt segt, tveksamt om det kunde kallas jogging. Tiden? Sånt är hemligstämplat numera, jag tiger som muren.
För första gången tog jag tiden med min Suuntu sportklocka på en joggingrunda. Det känns lite proffsigt och det är ju väldigt mycket lättare att bara titta på armen och kolla hur man ligger till i stället för att plocka fram mobilen och kolla, men det påverkade inte farten nämnvärt positivt idag.

Och kom osökt att tänka på pappa Sven. Han var nog också runt 72 när han stolt visade mig sin nya digitala klocka. Så kom hösten och vintertiden och jag fick hjälpa honom att ställa om klockan, 2-3 knapptryckningar. Till våren kom han igen och jag visade på nytt hur enkelt det var, 2-3 knapptryckningar. Till andra hösten försökte han själv, men på nytt fick jag till hjälpa till, sen tröttnade han och gick tillbaka till sin gamla klocka.
Så ska det inte gå för mig, jag ger inte upp och ska lära mig min Suuntu och komma tillbaka i gammal god joggingform nu när en månads karantän är över.
Jag får ha en lektion nästa gång vi ses.
SvaraRadera