Jag släpper mitt nya album i veckan

Det är stort för vem som helst i musikbranschen. Bob Dylan, Bruce Springsteen, Carola, alla är vi nog lite spända närvi släpper ett nytt album. Jag är också lite spänd.

Kanske jag tar i lite för mycket med det där med "JAG släpper...", det gäller ju alla andra 150 sångarna i Rock Everybody också och förstås Lars Jauring, vår körledare, och alla andra inblandade också, alla kan ju säga "jag" men samtidigt behöver man väl inte vara så himla blygsam. Jag står fast vid att "jag släpper mitt nya album i veckan".  

CD:n är tryckt och klar med ett omslag som i alla fall herr bloggägaren har gjort alldeles på egen hand, och jag är riktigt nöjd. Nästa liknande uppdrag jag får kommer möjligen inte bli så här strikt, när jag lärt mig Photoshop lite bättre ska jag ta ut svängarna lite mer. Det är roligare med en del texter lite på sniskan eller skeva och förvrängda, inte bara så här rakt upp och ner, men det här blev bra nog!

Jag hade ett litet privat releaseparty nu i kväll, söndag, där Margareta var inbjuden, men sen ska det festas hela veckan. I kväll började vi lite lugnt med vedugnsbakad pizza hemma vid TV:n, sen ökar vi undan för undan och avslutar mot slutet av releaseveckan på lokal, jag är sugen på att riktigt slå runt med en brakfest som kung i baren nu när mitt (nåja...) nya album äntligen har lämnat pressarna.

Keep rockin'!
                      

En riktig karl

"En riktig karl byter sina däck själv" brukar jag ofta framhålla, speciellt efter att jag noterat att det bara var jag kvar i min krets som gjorde det. Alla mina ungdomar tar sen länge hjälp av verkstan.

Roger fick byta däcken i år. 

Men där har jag nu fått ändra mig och skriva om den devisen så att det nu är helt OK att skifta däck på däckfirman. Jag åkte tidigt i morse till Rogers Däck i Sala som fixade det åt mig. Och dom erbjöd sig att förvara däcken också, det ska dom få göra till våren, jag ska bara jämföra lite priser först. "En riktig karl håller inte på och bubbar däck längre!"  säger jag numera.

Måttstocken för "en riktig karl" ändras hela tiden och jag har inte alltid varit nåt föredöme för att bete mig som en riktig karl. På våra första campingresor väckte det ofta uppmärksamhet när jag stod i diskrummet med disken medan karlarna satt utanför sina husvagnar med en öl och en kvällstidning som riktiga karlar.     

"En riktig karl" håller väl möjligtvis inte heller på så här och tramsar i en blogg heller men som tur är är det väl inte heller nån merit längre med "snus och brännvin" för att betraktas som en riktig karl. Men frågan är om det är en ändring på gång nu i kölvattnet efter Donald Trumps framgång?

Vi i Sverige brukar ju ta till oss nyheter från USA. Kommer Trumps vanor att bli det nya mansidealet? Det sägs att grabbar i USA redan har börjat "trumpa" tjejerna på samma sätt som Trump skryter om att han gör med kvinnor - en riktig karl? Det kanske fungerar i det amerikanska rostbältet, men det där sätter nog tjejerna och riktigt riktiga karlar stopp för i resten av världen!

Homer Simpson, en riktig karl från rostbältet, känns som urtypen för Trumps väljare. Här är ett inslag från The Simpsons 2000 där Trump påhejad av Homer kampanjade för att bli president. Nästan kusligt hur dom prickade in den här scenen i rulltrappan!
        

     

I går var det glatt

Peter Englunds bok "Jag kommer ihåg" kommer jag nog inte att läsa, men jag skulle säkert kunnat skriva en sån själv. Minnesfragment från förr, mest små obetydliga minnen, dom susar ständigt runt i huvudet på mig. Det här tänkte jag på igår när jag gick till affärn för att köpa filmjölk:
  
Jag kanske var 18 år när jag såg gubben komma stapplande i snövädret. Han såg inte urgammal ut minns jag, antagligen mycket yngre än jag själv är nu, men jag tänkte att så där ska inte jag bli när jag bli gammal. "Jag ska åldras med stil och inte se så där tufflig ut" tänkte jag som artonåring. "Rak i ryggen och kraftfulla steg, det borde man väl klara även om man blir sjuttio! Och inte behöver väl byxbaken hänga och sladdra" 

Här är det lätt att halka omkull 

Det var väl lite märkligt att tänka på ålderdomen redan innan man slutat skolan och fått sitt första jobb, men så var det och det minnet kom alltså till mig när jag stapplade hem från mataffärn igår kväll.

Gubben då på 60-talet gick den gången sakta och lite bredbent i halkan, byxorna hängde lite slappt över rumpan, en sliten bag i handen med matvarorna  och gammal keps på huvudet minns jag. Igår kändes det som jag såg precis samma gubbe igen på väg hem.

Det snöade häftigt igår och det var rejält halt när jag behövde gå ner till mataffärn och redan på väg dit var jag nära att halka omkull i backen, men för en gångs skull hade jag snabba reflexer och klarade mig.

Men så på väg hem kom jag precis bakom en kille/gubbe som låg farligt till hela tiden, I min ålder och han var på väg att slå i backen flera gånger men klarade sig åtminstone tills han vek av och gick genom parken medan jag halkade vidare hemåt. Bredbent. Sakta, Inga broddar så jag trampade ner hela fotsulan inte bara hälen. Struttigt och tuffligt. Precis så som jag inte tänkte mig när jag var 18.

Första halkan, bilar i diket, massor av folk halkade säkert omkull i går och bröt både det ena och andra. Men det gick bra för mig och det där att byxbaken hänger lite, det har ju blivit högsta mode nu.

Vintern har knappt börjat men mycket snö redan. Och i morrn har jag tid för däckbyte.

Glastaket höll

Mitt Sjuttital är en bit på väg och mycket dramatiskt har redan hänt och mycket mer kommer att hända.

Mitt huvudfokus här är förstås "min lilla värld" och några funderingar som i bästa fall ibland är allmängiltiga även för andra i min situation i sjuttioårsåldern och den dramatiken kan vara nog så viktig men ändå är förstås inget mot dramatiken ute i den stora världen. Och det var en dramatisk natt i natt.

NYC Marathon 2014

Jag satt uppe ett bra tag i natt, sov några timmar, och vaknade igen kl 5 i morse för att se att nästa president i USA blev Donald Trump. I våra ögon här i Sverige är han ansedd som rasist, populist, sexist, homofob, kvinnoföraktare, främligsfientlig mm mm. Ändå blev han vald.

"Arga vita män" sägs vara en av orsakerna till Trumps framgång men det kan väl inte bara vara det. Här hos mig på 5:e våningen är det otroligt att den mannen kunnat vinna det här valet. Ett jämnt val, men han vann. Hur "arga vita män" tänker är en sak, men hur kvinnor, unga, latinos, svarta, inte fullt lika arga män m.fl. tänker, dom har ju också i massor röstat på Trump, det går helt enkelt inte att förstå.

Löjligt för mig att göra nåt mer än en okvalificerad reflektion, möjligen kan jag vara förvånad att ungdomar på vänsterkanten inte ställde upp mer för Hillary Clinton om jag nu fattat det rätt. Dom fick inte Sanders, dom ville inte rösta på Clinton men nu fick dom Trump istället. Men är det så farligt då?

Tja, det får man väl se om några år. Kanske Trump blir en lysande president, vad vet jag? Spännande och dramatiskt blir det i alla fall några år framöver.

Hillary Clinton hade tänkt spränga glastaket på Demokraternas valvaka på Javits Center där jag brukar hämta ut nummerlappen inför New York City Marathon, (sorry skryt - kunde inte låta bli). Det gick inte men det hade varit fint om hon hade pangat några doror där i den där fantastiska glasbyggnaden.      

Det är aldrig försent

Jo, ibland är det allt det, men om jag lurar mig själv kan jag intala mig det i alla fall. Nu är det dags, kom igen grabben!

Om det nu inte är FÖR sent, så är det i alla fall lite väl nära stängningsdags, men nu ska jag äntligen komma igång med att öka min kunskap om bildredigering med Photoshop och fotografering.

Jag tar mest bilder med mobilen, och just nu vet jag inte ens var digitalkameran finns, kanske kvar i stugan. Ganska simpel kamera, inget som ungdomarna nu håller sig med men bra nog för mig. Bara 4-5 år gammal och får duga, bara jag hittar den.

Programmet Photoshop köpte jag för 7-8 år sen men lärde mig det aldrig, men ändå tog jag för några veckor på mig ett redigeringsuppdrag. "Det fixar jag!"  sa jag och fick leta upp mitt gamla program som jag alltså aldrig lärt mig, aldrig använt. Men jag trivs bäst med kniven på strupen och fick på något sätt till ett resultat jag blev nöjd med även textbehandlingen som är nåt helt annat än normal textbehandling i Word och sånt.

Nya tag. Det är aldrig försent

Nu ägnar jag min lediga tid några veckor åt att läsa på om pixlar, DPI, upplösning, lager och redigeringar och sånt som jag inte brytt mig så mycket om tidigare. Jo, jag gick en rätt dyr Photoshopkurs då för 7-8 år sen, men läraren då var så opersonlig och stöddig och framhöll bara sig själv så jag tappade intresset. Men nu är jag igång igen. Det är ju aldrig försent.

Aldrig har folk fotat så mycket som nu, jag också. Fotobiblioteken sväller, mina också. Jag lagrar bilder automatiskt på två molntjänster och lagrar på datorn och på två externa diskar och i mobilen och i kameran, ändå har jag väldigt dålig koll var jag ska hitta mina bilder.

Dom är lyckliga dom där som är strukturerade, som katalogiserar sina bilder noggrant i mappar och med nyckelord som gör det lätt att leta. Sån är inte jag och där är det nog försent att ändra sig.

Men Photoshop ska jag grotta ner mig i. Och poängen med det här inlägget är att det aldrig är försent och det här var bara ett exempel, hör vad farbror säger.

Vem är tjuven?

Vi har hamnat i ett spännande kriminalfall alldeles utanför dörren. Det här är spännande!

Finfina blomkrukor

Först och främst är det dumt att ha en garderob i trapphuset. Av säkerhetsskäl om det skulle bli en brand, men den stod där redan när vi flyttade in och får väl stå kvar där tills värden säger till och då tar jag och slänger den. Men praktiskt för oss att förvara lite blomjord och blomkrukor där. Några andra gamla grejor har också hamnat där, sånt man kan slänga eller lägga ner i källarförrådet. En back med lättöl brukar vi också ha där ibland.

Och så har vi alltid haft två matkassar där för storhandling. 20-30 kr kostar väl såna kassar och för några veckor sen hängde där plötsligt bara en kasse, hade vi glömt en nånstans? Konstigare saker händer väl men idag var den andra också borta! Skumt! Vem är tjuven?

Det är aldrig nåt spring i trappan men den misstänkte finns bland de här fem kategorierna: Nån av mina grannar? Nån besökare till nån av mina grannar? Städpersonalen? Brevbäraren? Tidningsbudet?

Några går bort direkt och jag misstänker absolut ingen speciell när jag nu går vidare med det här fallet. Jag hänger nog upp ett par nya matkassar och chansar på att dom får hänga kvar och får dom inte det så gillrar jag nog en fälla med nåt som bullrar och låter om man tar en matkasse eller ska jag sätta en GPS-sändare i matkassen? Hänglås på kassarna?

Det här är nog nåt för mina barnbarn att komma på hur man ska gillra en fälla. Fallet ska lösas!

Träning och Facebook bra för hälsan.....

Det ena var väl väntat det andra var lite långsökt, men bland gårdagens nyheter på hälsosidan redovisade man forskningsresultat inom just motion och Facebook. Positiva resultat för dom som är aktiva med sånt.

För god för att avhålla sig från

Motion var väl väntat men ändå lite oväntat att löpning ökar hjärnans benägenhet och förmåga att lära sig nya saker. Hjärnan får mer blod så att den kan jobba effektivare, får bättre minne (hrmm) med mera, med mera. "Mer kreativ" stod det också om och mycket, mycket mer. Som inbiten motionär känns det nästan genant att räkna upp mer positivt även om den här bloggen ju är egotrippad. Läs artikeln.

Men Facebook då? Verkar ju rena nippran, men så läser man artikeln och då förstår man lite mer. Lever längre? Så klart man inte kan kvittera ut några extra levnadsår bara för att man lägger upp ett Facebook-konto, nej först behövdes ett rikt socialt liv i levande livet. Men dom som kompletterade det sociala livet IRL med ett rikt socialt liv på nätet visade i den här undersökningen längre livslängd! Tro't den som vill, det här var väl inte nåt vetenskapligt men läs artikeln.

Sånt som är bra för hälsan är ju annars nåt som vi alla människor normalt är intresserade av. Jag har övergett 5:2 men håller fast vid 6:1 i stället och hoppas det räcker för nån slags hälsobonus. Mycket frukt och grönsaker och för övrigt blandad kost räknar jag också är bra för hälsan. Musik ska visst vara bra, speciellt körsång. Och att läsa böcker.

Bengt Göransson

Måttligt, inga överdrifter. Men kan man bli för nyttig? Lite väl tråkig? Nog gör jag mina övertramp som att frossa i mig en chokladkaka ibland framför TV:n . En 200-grammare med nötter, gärna en Karl Fazer. Jag solar lite väl länge ibland och kanske gör jag lite annat onyttigt också som jag inte behöver avslöja här, men några risker får man väl ta, annars kan livet bli lite väl tråkigt.

Gamle kulturministern Bengt Göransson håller ofta föredrag under rubriken  "Inte fan blir man frisk av kultur!"  Han skojade väl till ämnet och jag minns inte riktigt poängen i hans föredrag men nog tror jag att Bengt G. ser hälsovinster med det kulturella som musik, det gör jag i alla fall.

Men gårdagens hälsorapporter var intressanta!