King of the Hills

Anders besteg Mount Everest i söndags. I Knattebo, Sulvik i skogarna utanför Arvika.

Jag hade ju tänkt lägga bloggen Mitt Sjuttital i träda en tid, men så hände det nåt så här remarkabelt i söndagsmorse som gör att jag måste kommentera och tillfälligt göra ett inlägg. Mount Everest i Knattebo?

Själv började jag mitt motionerande lite väl sent, vid 53-54, men är rätt nöjd ändå med det jag hunnit med så här långt en bit in i Mitt Sjuttital. En Svensk Klassiker, en massa maraton, en hel del Lidingölopp mm mm, tom några vintriga ultramaror, men det är klart att tiderna för min del blev rätt mediokra. Att börja sin karriär efter 50 var väl inte helt optimalt.

King of the Hills

Men kanske mitt långskubbande påverkade Anders att också börja långskubba och att så klart vara värre än mig, så det blev ultramaror för hela slanten för honom: 5 mil, 8 mil, 12 mil, 16 mil. Det ena loppet värre än det andra. I snö och kyla, på steniga stigar, i gassande sol, långa kyliga nätter.

Och nu i Knattebo 8 mil bara uppför. 80 m stigning varje varv och 112 varv blir 9000 meter och Mount Everest är bestiget. Det vet alla hur jobbigt det är att gå i en trappa, här var det uppför i 21,5 timme! 112 nedförsbackar också, men i löpning kostar det på utför också. Start lördag morgon, gassande sol hela dagen och målgång söndag morgon klockan 04:30.

Hur många av de startande klarade av det här loppet? Jo EN, Anders Widmark från Solna! Nu var det inte så många startande, men  prestationen är lika stor ändå. Snart börjar VM i friidrott i London, inte många där skulle klara en sån här insats. Jag var tvungen att göra det här inlägget fast jag lovat att inte skriva på ett tag.

Upp - upp - upp

Och om det här var tufft väntar ännu tuffare utmaningar och backar längre fram i sommar i Frankrike, men det får jag kanske tillfälle att återkomma till här i Mitt Sjuttital.

Och jag blev så inspirerad själv att jag tog en milrunda på en så pass anständig tid att jag nog anmäler mig till Lidingöloppet i höst.

Sjuttioårsklassen...