Amerikanska presidenter

Högaktuellt och jag måste testa mina TP- kunskaper tänkte jag idag. Det gick hyfsat att räkna upp presidenterna och deras årtal.

Dom innan 1944 kan jag inte alls men av presidenterna under min tid var det bara en jag glömt, det var rätt OK. Och vem minns Gerald Ford? Viktigare kanske att känna till svenska statsministrar och dom kan jag förstås allihopa, tom Ullsten.

Trump eller Clinton då som nästa president? Clinton förstås och det är som svensk omöjligt att förstå hur Trump öht kunde bli kandidat. Hur tänker amerikaner? En pajas eller har han nåt som jag bara inte förstår? Så här långt verkar det ju tom rätt jämnt mellan dom båda i opinionen, tänk om Trump går sta och vinner... Intressant är det, men jag kan för lite om inrikespolitiken där för att förstå hur en så märklig typ som Trump kan ha seriösa sympatisörer. 

Jag hejar på Hillary Clinton som krossade glastaket som kandidat och nog tar sig hela vägen till Vita Huset och krossar glastaket en gång till.

Och märkligt att vi i Sverige inte haft en kvinna som statsminister än. Dags att krossa vårt glastak också bara det inte blir en så färglös ledare som AKB efter nästa val.

Vill du ha lite rabarberpaj?

Det kanske inte var riktigt första gången, men det är banne mig inte ofta jag spontant blir bjuden att sitta ner och äta lite för att prata lite.

Det kanske hör till den här tiden att vara lite återhållsam eller så gör är det just i den här trakten man inte gör så, men det är synd tycker jag att det blivit så. För jag är säker på att man var lite mer gästvänlig förr.

Svårt att säga nej till en god paj

Jag minns en kul artikel i Vlt för 3-4 år sen där man framhöll att människorna för en miljon år sen var mycket gladare än nu och hälsade på varandra mycket oftare än vad man gör nuförtiden. "Intressant" skrev jag till artikelförfattaren och påpekade att för en miljon år sen hade inte Homo Sapiens ännu uppstått och ifrågasatte hennes grundforskning. Jag fick aldrig något svar från henne.

Det är säkert olika i olika kulturer och i Sverige vad jag minns var det naturligare i min ungdom med enklare besök, det ska vara så himla märkvärdigt nu i Sverige med avancerad mat och fina viner.    

På joggingturen är det ofta svårt att få kontakt och få folk man möter att hälsa, men igår stannade jag till vid en tomt för att hämta andan och passade på att berömma bygget dom höll på med. Alla människor vill ha lite beröm och dom blev väldigt glada och var lättpratade. Vi stod en lång stund och surrade om bygget, om trakten, om tjädrar och jovisst, jag kanske överdrev berömmet lite, men det kan man väl kosta på sig, och det är kul när man möter en likasinnad som skämtar på samma sätt.

Då kom frågan "Vill du ha lite rabarberpaj?"  Tillräckligt unikt för att vara värt ett inslag i Mitt Sjuttital. Tyvärr var jag lite väl svettig och mobillös så det var inte läge att bli sen hem så jag tog en raincheck som jag ska utnyttja, det verkar vara trevligt folk.

Jag är Pilgrimen

En riktig bladvändare, spännande, hur ska det gå? Jag är Pilgrimen av Terry Hayes.

Precis vad jag behövde nu på sommaren. En riktig spänningsroman. Kanske kan den kallas spionthriller eller nåt liknande men det är inte konstigt att den här boken har gjort sån succé, den får 5 plus av mig också.

800 sidor och just nu har jag 100 sidor kvar men jag känner mig redan mogen för en recension. Otroligt researcharbete. Det händer massor och man lär sig massor och säkerhetstänkande och om terrorister men som läsare har man hela tiden full koll på storyn, och det är lätt att hålla rätt på personerna, bra skriven. Korta kapitel, inget kapitel var nog längre än fem sidor, så man kan alltid ta ett kapitel till innan man släcker lampan för natten. Och ett kapitel till. Och ett till.

Stig Larssons Milleniumböcker sträckläste jag ensam i stugan framför brasan nätterna igenom  men den här gången sammanföll mitt läsande dels med en värmebölja och dels med några dagars bortavaro, annars hade jag nog läst den på samma sätt, men nu tog det lite längre för mig. Men  nu dom sista 100 sidorna klämmer jag i natt. Hur ska det gå?

Och så ska det bli film också har jag läst. 800 sidor med så mycket spänning på en 2-timmarsfilm? Då är det allt bäst att först ha läst boken så att man förstår vad det handlar om.

Klart slut, Pilgrimen är på plats, nu ska jag till Turkiet.    

           

Sommarstilje? Au contraire!

Det händer för mycket i Mitt Sjuttital för att jag ska hinna underhålla bloggen.

Det här är ju ingen offentlig dag-för-dag-dagbok över mina dagar, men sen sist är det mycket som skulle vara värt att skriva några rader om men som aldrig kommer att komma läsekretsen till del. Så jag nöjer mig med några nedslag.

Topparna var nog de varma baden i Kikvik och i Haväng med Natan och Clea. Och där kunde vi också följa löparna i GAX100 som kommit halvvägs just där och hade sin 8-milspaus. Två marathon avklarade där och sen skulle dom iväg 8 mil till och springa hela natten och morgonen, två marathon till. Jag blev inte avundsjuk direkt, men jag hade väldigt gärna deltagit om jag varit yngre och mer disciplinerad så att jag förberett mig så noga som man behöver göra . Anders nattliga besök hos Ranelid hade varit värt några rader.

Lunch i vägkanten. Anders har just sprungit en mara,
  4 mil, och ger sig snart iväg på 3 maror till. Respekt!     

Förr åkte vi nästan varje år med bil ner till Västkusten, Öland mm när vi hade några veckor ledigt, men trafiken är så hetsig nu och motorvägarna så tråkiga så nu blir det inte så ofta av. Då satt man lite illa i skumpiga bilar, hade ingen AC och motorljudet var högt och jobbigt. Nu åker man fint och mjukt och man kan njuta av musiken i högtalarna nu när man knappt hör motorljudet, ändå blir det sällan vi ger oss iväg på längre turer. En rejäl husvagnsolycka med tre husvagnar inblandade såg vi, där blev semestern tvärt avbruten.

I Båstad var det finalhelgen och alla Merschor parkerade gratis, vi fransmän har vår franska öppna så det är väl rättvist, då är det vår tur att parkera gratis. Vi hade ingen biljett så vi drog vidare och mycket folk överallt på alla ställen vi stannade på, det var helt annorlunda är vi var yngre.

Mycket folk på campingen i Kivik också där vi blev inkvarterade i eget rum i ett modernt tält. Mest husbilar och husvagnar förstås och mycket har hänt sen vår husvagnsperiod. När ett korpulent par skulle rulla in sin husvagn på sin plats så kom hjälpsamma herrn och ville hjälpa till att skjuta på men numera har man en joystick och elmotorer i husvagnen och klarar sig själv.

Hur gick det då på GAX100? Fortfarande efter dagen efter målgång finns inget resultat. I Stockholmsmaran har man tiden så snart man passerat mållinjen, men i ultravärlden tar man det lite lugnare. Men Anders fick en bra placering, "topp 10".      

Ta inte i så du spräcker livstycket

Alla barn ogillade sina livstycken

Livstycket tog lyckligtvis slut med oss 40-talister så folk födda på 50-talet och senare har nog aldrig haft så här chica underkläder. Och dom förstår nog inte heller uttrycket. Vi sa så en gång när nån tog i lite väl mycket och samtidigt retade man upp den andre lite, det var ju extra roligt.

Diskussion är kul och fint att alla inte tycker lika, men det är inte så lyckat att ta i så man spräcker livstycket åtminstone inte för små bagateller. Här i Mitt Sjuttital finns det sällan anledning att ta i för mycket, jag har så harmlösa ämnen och inga utmanande åsikter. Lite fegt kanske och jag kanske drar till med nån kontroversiell åsikt nån gång för skojs skull. 

Jo nån retoriker protesterade en gång när jag skrev nåt dumt om retorik och nån från Jehovas Vittnen reagerade också när jag visade sån okunnighet om deras troslära, men i båda fallen höll deras livstycken. 

Men i går hettade det till i min Facebook för första gången sen jag gick med där 2007 där en för mig okänd flicka tappade koncepten så knappar och strumpeband i livstycket flög åt alla håll och några sömmar sprack också. Och jag noterades för ett ovanligt lågt IQ. 

Det där med mitt IQ må väl andra än jag bedöma, kanske hon hade rätt, men för oss som rör oss på nätet och syns på Sociala Medier gäller en gyllene regel att inte tappa fattningen. Gärna tycka olika men då stå för sina åsikter och undvika att spåra ur, det kommer surt efter. 

Klassiskt är dom där som skriver nåt dumt sent på fredagskvällen när omdömet inte är det bästa, jag har en sån FB-vän, och i veckan läste man om Jesper Parnevik som skyllde på sömntabletten när han gjorde ett osmakligt skämt om Zara Larsson. Han var inte riktigt klar i knoppen.

Jesper fick krypa till korset och be om ursäkt och kanske min "antagonist" igår hade tullat på rosévinboxen, men från en äldre gentleman, 72 på det 73:e: ta ett gott råd:

Ta inte i så du spräcker livstycket! Men säg gärna emot mig!

Det gick inte att låta bli att prova Pokémon Go

Härtill är jag nödd och tvungen..

Det ligger i min yrkesroll som Coach inom datateknik för äldre att prova nyheter så idag kör jag lite Pokémon Go. Som resten av världen också gör.

Spelet släpptes visst igår här i Sverige och var lätt att ladda ner. Och gratis, så innan jag dissar eller hissar så tar jag och gör en  test.

När jag skriver detta är det bara 10 minuter sen jag laddade ner det och det är mitt i natten nu så jag har förstås inte hunnit prova spelet än men lite imponerad är jag. Här på tomten alldeles utanför knuten ligger tre monster och väntar på att bli tagna. Det får bli det första jag gör i morron bitti när jag hämtar tidningen, förresten kanske det finns några monster uppe vid brevlådan också?

Våffö gör dom på detta viset? Ja, så hypat som det här är så vill jag veta varför det blivit så populärt, kanske Margareta också vill prova?

151 olika monster ska fångas, jo jag håller med att det verkar knasigt och närmast löjligt. Barnsligt! Men jag är ju bara 72 och då är man ju lite barnslig.

Och vad var det Casper sa? "Det här är framtiden, morfar!"

Det har varit lite mycket nu ett tag

Här i stugan på landet är det rätt lugnt. Det är det inte överallt.

Det är så oroligt på så många håll i världen att man inte orkar med,  man stänger av. "Mitt ljuva sjuttital...."

Bagdad, Orlando, Bryssel några exempel på terror senaste tiden och oftast verkar IS/Daesh ligga bakom. Förlåt världen, men jag orkar nästan inte bry mig. Jag har nog med mitt och jag glider inte precis bara runt på en räkmacka jag heller.

I förrgår var det 84 döda i Nice på Promenade des Anglais så den rapporteringen följde jag hela dan igår och mindes vår egen promenad en gång längs den klassiska stranden då jag råkade trampa Margareta på tån så illa att hon tappade en nagel och fortfarande har problem med den tån. Illa nog men nu dog så många och många ligger med livshotande skador efter en kvällspromenad längs Medelhavet. Hur ska man orka...

Och innan jag släckte lampan igår såg jag på Twitter att det hade brakat loss i Turkiet med många döda. Militärkupp. Om Turkiet är en demokrati kan man tvista om, men att ta makten med vapen är nog inte lösningen. Nu på morgonen har jag följt en massa utsändningar runt om från Turkiet på Periscope. Mycket folk är ute på torgen och vädret är fint nu på morgonen i Ankara.

Och vad vet jag och är det egentligen nån idé att bry sig, vi hade tänkt ta en cykeltur idag, undrar om det blir regn? Jag tänker på det i stället.

Och först ska gräset klippas.

Nu har deckarsäsongen börjat

Norrmännen har sin påskhelg jag har en eller ett par sommarmånader med deckare och kriminalhistorier.

Ett föredöme

Min senaste "vanliga" bok var riktigt, riktigt trög, ingen bladvändare precis, men jag kan ju aldrig lägga ifrån mig en bok. Började med den i maj och blev klar i början av juli. Jag läser alltid böckerna till slut hur tråkiga dom än är och den här skulle vara rolig, hans bok om Ove skrattade jag mig igenom, men den här tog sig aldrig. Dumt att läsa ut den.

Så tog jag för några dar sen fram en gammal Henning Mankell jag läst en gång förut, den tog bara ett par dar att sluka. Om jag själv skulle skriva en bok skulle jag skriva precis som Henning. Lättläst, spännande och inte en massa trams med tre parallella historier som växlar mellan olika tider som är så modernt numera. Henning, du la av för tidigt och du visste hur man ska skriva, jag ska läsa om fler av dina böcker.

Klockren femma

På radion häromdan hörde jag Maj Sjöwall prata i Sommar i P1. Intressant program och hennes och Per Wahlöös Beck-böcker ska jag också ta och läsa om. Dom gillade jag skarpt fast dom var lite väl brutalt samhällskritiska på ett sätt jag inte kunde hålla med om, men spännande böcker var det, jag har läst dom alla 10. Dom har sin plats i min sommarmånadsspänningsläsning.

Och igår kom den så på posten, min nästa spänningsbok som jag börjar med redan i kväll. "Jag är pilgrimen" av Terry Hayes, den har jag väntat på länge nog nu innan jag slog till och beställde den som storpocket för 99 kr.

800 sidor och tom Magnus Utvik suckade tungt innan han började läsa den men efter ett par sidor var han fast. En klockren femma blev hans betyg i Gomorron Sverige. "Läs den!" uppmanade han oss tittare. C-G Karlsson var lika positiv i Gokväll. "Läs den!"

"En ung kvinna hittas mördad på ett sjaskigt hotell i New York med tänderna utdragna, ansiktsdragen upplösta i syra och fingeravtrycken utsuddade" står det på baksidan, ska man våga börja läsa?    

Mitt Sjuttital alltid steget före

Dagens rubriker handlar mycket om "Pokemon Go" redan innan det är släppt här i Sverige. Och redan har det fångats Pokemon-figurer på Stentorpet!

Med lite trixande med sin mobil kan man komma åt det här spelet i Sverige redan nu fast det egentligen inte finns tillgängligt än. Det hade Casper gjort. "Det här är framtiden" sa han och visade mig, och jag började jag också att lägga upp ett konto men ångrade mig rätt snart. Den framtiden har jag synpunkter på och den får vara. Jag provade "Musical.ly" häromveckan och fick en massa följare direkt och blev inbjuden att sjunga trio med några tjejer på Filippinerna, men det får vara det också.

Om "Pokemon Go" är framtiden eller bara blir en sommarfluga får man väl se, men kommentaren här på gubbhyllan i Mitt Sjuttital är lite åt "been there, done that". I den här åldern har man sett så mycket nytt komma och gå att man inte blir så upphetsad längre. Skillnaden nu mot nyheter i gamla tider är bara att nu är allt så mycket mer avancerat och allt går så mycket snabbare nu innan en ny fluga/framtid kommer. När miljardföretagen har dragit in några nya miljarders miljarder och senaste flugan börjar bli mossig och gammalmodig så kommer det nåt nytt. Och inom dagar, ja timmar, finns nya flugan runt hela jorden. Förr hann man med.

Mest intressant med  "Pokemon Go" tycker jag är att man blandar verkligheten med den digitala världen. Det är säkert ett jättekul spel och en positiv sak är att här är spelarna ute och rör på sig. Men det är ju lätt att också se en del problem som kan uppstå, det är ju bara att följa dagens nyheter om man vill vet mer om vad som kan hända. Men mer intressant är att tänka lite framåt och se alla andra områden där man kan ha användning att blanda verkligheten med det digitala i det vanliga livet.      

Även om "Pokemon Go" blir en megahit, kommer jag nog inte att jaga Pokemongubbar med mobilen och bygga mig ett Gym som jag förstått man ska göra. Och jag sjunger nog inte heller duett  med appen Musical i mobilen med några flickor nånstans i världen, jag slumrar hellre vidare under korkeken och suckar lite uppgivet om framtiden.

Men jag bevakar naturligtvis nyhetsflödet. Kommer det intressanta nyheter som jag ser jag har användning av, då hänger jag på!

Slut på avhållsamheten. Karantänen är över.

Jag brukar försöka hålla mig 1-2 veckor men den här gången fick min gamla skröpliga kropp vila en hel månad efter Stockholmsmaran. Den var värd vilan, den har varit väldigt trött ett tag.

Men idag blev det alltså en runda. Älgudden, 6 kilometer med ett dopp i ån efteråt. Stel i benen och riktigt segt, tveksamt om det kunde kallas jogging. Tiden? Sånt är hemligstämplat numera, jag tiger som muren.

För första gången tog jag tiden med min Suuntu sportklocka på en joggingrunda. Det känns lite proffsigt och det är ju väldigt mycket lättare att bara titta på armen och kolla hur man ligger till i stället för att plocka fram mobilen och kolla, men det påverkade inte farten nämnvärt positivt idag.

Och jag får allt be Anders om en kurs hur man sköter en sportklocka, det är inte det lättaste. Det finns hur många funktioner som helst och jag fick bara med nöd och näppe till att ha koll på tiden och sträckan, jag känner mig riktigt dum.

Och kom osökt att tänka på pappa Sven. Han var nog också runt 72 när han stolt visade mig sin nya digitala klocka. Så kom hösten och vintertiden och jag fick hjälpa honom att ställa om klockan, 2-3 knapptryckningar. Till våren kom han igen och jag visade på nytt hur enkelt det var, 2-3 knapptryckningar. Till andra hösten försökte han själv, men på nytt fick jag till hjälpa till, sen tröttnade han och gick tillbaka till sin gamla klocka.

Så ska det inte gå för mig, jag ger inte upp och ska lära mig min Suuntu och komma tillbaka i gammal god joggingform nu när en månads karantän är över.  

     

En epok går i graven

Vår landshövding gjorde nyligen ett sista fruktlöst försök att skjuta upp nedläggningen av vår telelinje men nu har jag accepterat övergången till Framtidens Nät hos Telia. Koppartråden ersätts med 4G.

Vad säger sädesärlorna om jag tar bort koppartråden

Jag är tveksam till att det blir bättre och det är lite trist att man lägger ner innan det finns ett riktigt bra alternativ och nån fiber blir det väl aldrig här i Stentorpet. Dyrt och det är nog inget mina grannar här är intresserade av. Telefonen är uppsagd och vår fina TV-tjänst är avslutad - Framtidens Nät blir bantat. Men nästan lika dyrt....!

Fördelar? Jo, åskvädren här på landet brukar slå ut bredbandet, det ska vi väl slippa. Förra året var vi utan TV o bredband i över en vecka efter ett mediokert åskväder. Och så kan man ju hoppas att det kommer nyheter och förbättringar under åren som kommer.    

Det är snabba ryck, vi får grejorna redan i morgon så jag är spänd på hur det kommer att fungera och nu går härmed koppartråden från 40-50-talet i pension. Hörde från en granne om damen i Australien som körde på en tråd från 20-talet där telebolaget där lovade henne att det det skulle hon få göra länge än.

En liten, liten chans finns att vi får snabbare bredband nu med 4G. Vi beställde den dyraste varianten som säger 5-20 Mbit/s (men av någon anledning heter "Bredband 30") men vad är det löftet värt? Luttrad av livet tänker jag mig att det blir nog snarare runt 5 än runt 20, redan i morgon vet jag mer. Men 100 Mbit/s borde vara minimum det som internetbolagen erbjuder.        

En Haiku om fotboll

Willys segervapen

Vi är drygt 200 pensionärer kören Rock Everybody.
"Bara" pensionärer?

Jurister, ingenjörer, skolfolk, ekonomer. En av oss sitter i hovrätten en annan jobbar i Bryssel. två fd varuhuschefer och många kommer från vården. Och många är musiker, minst tre spelar i egna band. En skriver på sin bok och så har vi Willy, vår numera välkände och prisbelönte Haiku-poet.

Haiku har en massa regler varav jag bara känner till en, och nu har jag läst att det inte är så noga med den regeln... Men det ska vara natur och poetiska ord så nej, jag skickade inte in något bidrag i tävlingen. Och hade jag gjort det hade Willy ändå sopat banan med mig. Men Willy, här har du en hyllning från mig:

Willy Berg, en kille i våran kör
Fick Vlt:s pris för sin Haiku-dikt
Kanon! Men Haiku är inte min likör
Jag får träna och tävla på längre sikt

För Haikudikter ska handla om våren
om lycka och kärlek och ljuva små ord
om dofter och lite om blommor i snåren
nej, där är min diktkonst tillintetgjord

Tranan och Willy och andra poeter
dom skriver så vackert på orimmad vers
ur led är nu tiden, begravd hexameter
är jag månne omodern som går på tvärs?

Jag gör som Dan Andersson och som Ferlin
jag tycker dikter ska vara på rim
men för dagens poeter är rätt medicin
att se till att raderna inte rimmar

Nu kanske du tror jag är avundsjuk
på Willy och priset - konserthusbiljett
nej, jag är allt nöjd att till vardagsbruk
få till några rim i en fånig sonett

Men om jag nu ändå ska göra en test
en Haiku om fotboll har nog ingen gjort
ett hopplöst försök för Willy är bäst
en Haiku är lättare sagt än gjort

"Em i fotboll
Les  Bleus mot Island i kväll
Och bollen är rund"

Var hämtar jag priset?

Rosendals Trädgård

Jag är inte riktigt på banan än efter mitt tillfälliga avbrott, men hemma i stan för några ärenden kan jag koppla av med några rader och kom att tänka på lunchserveringen på Rosendals Trädgård.

En linjär kö är bra trist när man jämför med en flock

Vi hamnar på Rosendals lite  då och då på Stockholmspromenaderna, men nu var det säkert minst 10 år sen för min del.  Och alltid blir det lunch där.

Det var inte alltför mycket folk när vi var där häromdan men ändå var det rätt rörigt i matkön. Det är ett spännande, socialt kösystem dom har som jag sällan sätt på andra ställen. Det var rätt trevligt att köa, men hur skulle man göra. Vem stod i kö för att beställa, vem stod i kö för att hämta bröd och smör och vem stod i kö för att vänta på den beställda maten? Och vem stod bara och funderade?

Var jag än stod stod jag i vägen, och fick kliva undan och visa andra till rätta. Men inga sura miner och jag fick tillfälle att prata med många. Vi skrattade lite och kommenterade den ovanliga kön så jag tänker att det var väl lite tanke ändå bakom det här ovanliga kösystemet. Ett nummersystem hade man i alla fall så alla fick den mat man beställt men hur ser det ut när det är fem gånger så mycket folk där kan man undra?

Ett obs från lunchen var att jag blev titulerad NI flera gånger både av kunder och personalen. Det gillar jag inte alls, en återgång till 50-talet, men maten gillade jag, fisk med en riktigt god sås. Det finns ju gott om kryddor på Rosendals och den hade dom fått riktig snits på.

Och jag hoppas flockkön är kvar när jag kommer dit nästa gång om 10 år.