Man vänjer sig

Den där låten av Kjell Höglund är fortfarande en höjdare. Han hade många succéer men den här tröstlösa låten var en av hans största. Längesen jag såg honom på stan, han gifte sig härom året och håller sig kanske mer hemma nu.

Williamsburg, NY, i går kväll

Att jag kom att tänka på den titeln var hälsningen jag fick i natt från min hejarklack som redan är på plats i New York. Man vänjer sig. Det är så självklart nu att få en bild och en liten text på Facebook när som helst och varifrån som helst, inte ett bara vykort som kommer fram efter 3-4 veckor. Ungdomar som är uppväxta med Sociala Medier vet ju inte om något annat men själv tänker jag ofta vilken skillnad det har blivit och hur fort jag vande mig med det här. Nu en helt självklar infrastrukturkanal för kommunikation i dagens samhälle (så seriöst det låter, men det är ju så det är).

För min 10 års-horisont för den här bloggen känns det bra att av och till göra en summering hur jag använt en Sociala Medier-kanal senaste veckan, jag speglar min Facebook den här veckan så tar jag en annan kanal en annan gång. Så har jag lite att jämföra med om 3-6-10 år, har det kommit något nytt då, eller har det tagit slut?

OK, vecka 43 år 2014, var en rätt normal vecka. Jag lägger inte ut speciellt många inlägg själv på Facebook, det brukar inte bli mer än ett i veckan eller så och den här veckan länkade jag till inslaget på den här bloggen där jag skrev att Jan Malmsjö hade ringt. Det är klart att man vill göra sig lite märkvärdig när det hänt något ovanligt. Veckorna innan var det några bilder fån återträffen med mina IBM-kamrater.

Så fick jag en ny FB-vän av misstag, men rätt kul. Jag tryckte på fel knapp när jag kollade ett inslag om vår gamla hobby, Square Dance, och fick på köpet en ny FB-vän i Ryssland. Inte ens 30, boende i Murmansk och har hon har lagt ut en hel del fina Square Dance-filmer som är kul att kolla. Hon är vän med en massa svenska och utländska callers så jag kan gott stå på hennes lista jag också. Kanske jag kan rycka in på en dans däruppe i Murmansk om dom blir danssugna.

Så fick jag själv en vänförfrågan av en utländsk dam som jag tackade nej till för hon verkade bara samla på snygga killar och jag tyckte inte jag platsade. Vänförfrågningar från okända är väldigt väldigt ovanligt, har nästan aldrig hänt mig tidigare under de sju år jag varit med på FB. Jo en gång var det en dam som samlade på killar som hette Örjan men henne strök jag också.

Annars läser jag dagligen inlägg från mina FB-vänner och inlägg i grupper och sidor jag prenumererar på. Åkes dotterson hade gjort mål för Montana (ishockey), "Inte rasist, men" gjorde nya avslöjanden om Sverigedemokraterna och när VSK spelar bandy får man liverapporter på FB och flera dagliga inlägg om New York-maran trissar upp stämningen inför vår resa till New York nästa vecka. Mycket "roliga klipp" cirkulerar på FB, och ett och annat sånt tittar jag på gärna nostalgiska som idag ett klipp från en snöig bandymatch från 1971 då Snoddas sjöng Hadderian i pausen.

FB-kampanjen för att bevara Medelhavsinstituten har rasat under veckan och verkar ha gett resultat, blir nog kvar. Och så har jag bidragit med några inlägg hos Rock Everybody på Facebook. Gjort lite reklam för en Beatlesshow bl.a.

Jo mycket cirklar kring Facebook, senaste nytt i informationsfloden med de senaste kommentarerna, mobilen åker upp bra många gånger om dan när det plingar till. Kan man klara sig utan? Jo, säkert men man vänjer sig.

                
 

Jag vinglade betänkligt idag hem från stan

Det såg skumt ut där jag vinglade Engelbrektsgatan fram. Till råga på allt stötte jag på Kerstin på väg hem där jag tog det ena snedsteget efter det andra. Och klockan var inte med än halv ett på dan, vad var nu detta?

Ja, det har väl aldrig över huvud taget hänt att jag vinglat hem ens mitt i natten, jag är en sån där tråkig typ som inte gör något dumt åtminstone med sånt som man blir yr i bollen av. Men vad hade hänt nu då?

Jo jag hade en träff med min tandläkare kl 11.00 och efter en halvtimmes uppmjukning med lite småkrafs och även småprat om träning i allmänhet och maraton i synnerhet så satt jag sen från 11.30 till 12.30 med munnen öppen utan att vid ett enda tillfälle få tillfälle att skölja munnen. Jag kunde bara kommentera tandläkarns frågor med ett Öhh eller ett Ehh och kanske en tumme upp eller så, annars satt jag bara där med käkarna spända. Undra på att man blir yr i hatten!

Vad tänker man på i en hel timme? Jo, den här timmen utnyttjade jag till att lära mig en musikallåt utantill: "When the beating of your heart Echoes the beating of the drums There is a life about to start When tomorrow comes!" satt jag och  sjöng för mig själv i tankarna, Ett bra knep också för att inte märka när tandläkarn var lite extra våldsam.

Vad var tanken? Dyra var dom i alla fall har jag läst.

Så hade jag knappt vinglat hem förrän det var dags igen att ta en promenad ner till stan igen, men nu gick det betydligt bättre. Rakt som ett streck ritat med linjal gick jag ner till Coop för att köpa hem lite frukt som vi glömt att fylla på med. Jag klarar inte en kväll utan ett enda äpple i fruktskålen! Så smög jag ner en chokladkaka också till fredagsmyset och gick lika föredömligt rakt hemåt, nu skulle Kerstin ha sett mig!

Så ska väl Engelbrektsplan vara skyltad.
Eller,,,?

Och jag kunde inte låta bli att irritera mig över designen på Engelbrektsplan (jag irriterar mig varenda gång jag går där, dvs ett par tre gånger om dan). Det kanske är nån tanke med dom här stora gula puckarna men nu sen en tid står det tre stora krukor med ljung där också som föredömligt täpper till för cyklar och gående. Jag höll på att krocka med en tjej på cykel idag så kameran åkte upp. Insändare? Nej, av och till är det andra som skriver, men varför finns det ingen skylt om lågfartsområde där, det borde det väl vara? Jag fick hjälpa en bilist där häromdan och förklara hur hon skulle köra så den där skylten som saknas kanske kan bli en insändare. Väldigt, väldigt ofta ser jag bilar som tvekar om dom törs köra in där och blanda sig med cyklar och gående.

Ikväll blir det extra intressant med Kulturnytt, Medelhavsinstituten ska diskuteras. I Facebookgruppen blir det bara fler och fler som ansluter sig och det är den stora snackisen på Twitter idag. Undrar om det inte helt enkelt är så att det gick lite för fort i svängarna i budgetprocessen, det lät så när ansvarig minister (som jag inte lärt mig namnet på än) blev intervjuad idag. Hoppas det.

Trevlig helg!

Politik här i bloggen

Allting är ju politik sägs det och här i bloggen är det självklart att jag av och till tar ställning i politiska frågor. Ibland lite ytligt som visar att man inte läst på riktigt och där man avslöjar sin okunnighet, men det är OK.

Under de senaste åtta åren har det väl varit lite väl mycket tjat om pensionärsskatten och pensionen i allmänhet. Lite meningslöst men rätt skönt att få klaga lite, och det är en manna annat också jag varit upprörd över, Läxrut och Rut för att blanda drinkar t.ex. Maud Olofsson var en politiker jag inte orkade med och det gav några blogguppslag. Men nu då, vad ska jag gnälla över den här mandatperioden.

Ja, pensionsfrågor kan väl ha en plats i fortsättningen också och hittar nya regeringen på något dumt kommer det bli ett och annat inlägg här, men S+Mp ska få en tids smekmånad och nog var det mycket som var bra i den här regeringens första budget även om jag har inte orkat sätta mig in i allt. Men satsningar på skolan, vård och miljö låter bra. Och pensionärsskatten ska börja justeras.

Medelhavsinstitutet i Istanbul

Det man saknar ibland är de där kafferumsdiskussionerna där man kunde testa sina argument och munhuggas hetsigt ibland och nån enstaka gång sakligt med sina arbetskamrater, men nu har man ju som tur är Twitter i alla fall. I morse såg jag något intressant där som jag sen fick lite mer förklarat av Anders. Han var upprörd över en post i budgeten och jag ska sätta mig in problemet lite mer men spontant är jag beredd att hålla med honom. Regeringen kommer att lägga ner tre Medelhavsinstitut som vad jag förstår nu har stor betydelse för samhällsvetare, språkforskning och arkeologer läser jag. En blunder skriver Ulf Bjereld som alltid har bra åsikter, en som jag har förtroende för.  Och småpengar i sammanhanget, 22 miljoner uppdelat på två år.

Det här ska jag läsa mer om och med så här lite på fötterna gick jag genast med i Facebook-gruppen "Rädda Medelhavsinstitutet". Anders ska få berätta mer, men jag kan inte acceptera vad som helst av herr Statsminister Stefan Löfven.