Man får ta lite risker i det här jobbet

Vildvinet börjar få fin färg

Ett gammalt bevingat uttryck med en speciell historia jag ärvt av pappa Sven och använder ibland. Passade bra på festen hos PRO Kultur häromkvällen. Det är inte helt riskfritt att vara pensionär.

Drygt 60 deltagare på vårt After Work i inre rummet på Pitchers med en ljudnivå så hög att man måste ta sats för att ta sig in, det  var inte så nyttigt för min Tinnitus. Till på köpet ska man försöka prata också men mitt friska öra klarade sig den här gången också. Bra musik och trevligt runt bordet. Man får ta lite risker.

En liten kul sak var att av de 60 deltagarna var vi fyra stycken från vårt barndomsgäng på Jakobsberg som nu från varsitt håll sammanstrålat i PRO Kultur. Senaste nytillskottet var Mona jag inte sett på 60 år men kände igen direkt, och hon kände igen mig också. Vi såg väl båda lika ungdomliga ut kanske.

Jag klarar egentligen inte såna här riskfyllda tillställningar med den ljudvolymen, i alla fall inte alltför ofta så då det är fint att dra till stugan efteråt. Där är det tyst och skönt och rätt riskfritt för mina öron åtminstone.

Så sitter jag här och knappar en stund vid datorn och lyssnar samtidigt på min veckolista på Spotify som dom rätt begåvat ställer i ordning varje vecka, Artister och låtar dom tror jag gillar och det mesta går hem. Men vad hör jag! Gärdebylåten med sång på riktigt dalmål av Evert Sandin, min gamle pianolärare! Arbetskamrat till pappa Sven en gång innan han tog lite risker och blev musiker på heltid. Lika snäll som han ser ut på bilden! Jag gjorde inga stora framsteg som pianoelev men kanske bidrog till att flyttade hem till Dalarna i alla fall. Inget om Evert på Youtube, men fanns alltså på Spotify i alla fall.

Annars borde jag väl en sån här dag skrivit några rader om nazisterna i Göteborg som på nåt konstigt sätt fått lov att demonstrera. NMR, vilket sorgligt gäng. Nog borde det väl gå att förbjuda dom att demonstrera?