Dagen efter tvådagen

Måndagen är vår "halvfastedag" eller "lågkaloridag" kanske det heter eller kanske snarare "tvådagen för 5:2-are". Men vårt 5:2 har blivit 6:1 och till vilken nytta vet jag inte riktigt, men det känns så bra med åtminstone en lågkaloridag i veckan.

Jo, visst är det lite tråkigt ibland med en lågkaloridag (5-600 kcal) när man inte kan ta en macka och ett äpple så där lite spontant eller en bulle till kvällskaffet, men i stort är det helt OK. Sällan man går och blir hungrig numera när man är så van, man är inställd på att inte äta. Jag minns inte ens hur länge vi hållit på 4-5 år. och det går fortfarande bra? Men det verkar inte vara så trendigt längre, inga feta rubriker i tidningarna längre om folk som tappat en massa kilon.

Oftast somnar jag lätt efter en lågkaloridag och sover också bra även om det var ett undantag just igår kväll och i natten som var. Men när man vaknar på morgonen är det alltid så att man inte är speciellt hungrig, det tycker jag är lite intressant.

Normalt har jag en vanlig morgon rätt bråttom upp för att sätta på kaffet och få mig ett par morgonmackor när jag vaknar, men efter lågkaloridagen, tvådagen, är jag mindre hungrig. Skumt! En sån morgon kan jag gott vänta ett bra tag, kanske för att njutningen blir desto större när det är dags för frukost.

Vikten då? Jo, jag tappade allt rejält med kilo när jag började med 5:2 och nu med 6:1 är vikten rätt stabil på en bra nivå.det är bra nog. Men kanske jag skulle vilja fila lite på midjemåttet och tänker mig en boost i höst ett par kilo fram till jul, det är en lagom utmaning.

6:1 med en extrasatsning i oktober, det är dagens intressanta nyhet från Mitt Sjuttital-redaktionen.

Vadå jag stressad?

Vem minns inte Alfred E. Neumans ständiga "Vadå, jag dyster?". Men han såg ju aldrig speciellt dyster ut så jag vet inte varför han undrade, men jag funderar idag om jag kanske är lite stressad. Fast jag inte känner mig det.

Men jag har så dåligt självförtroende idag, skrivandet tar sig inte. Tre ämnen jag började med har jag tryckt "Radera" på, det som var så intressanta ämnen, men jag kom inte längre än till rubriken. Varför är det så?

Kanske det beror på oredan på hjärnkontoret, "hela havet stormar" där uppe. Värre än orkanen Irma som just nu är på väg in över Florida, den värsta orkanen någonsin sägs det. Stressande för folk i den delen av världen, men inte är väl jag stressad?

Jag har börjat bita tänder, det är ett tecken på stress säger Margareta, men jag är ju inte speciellt stressad! Vad kan jag göra jag? Jo lyssna på musik är nog bra. Precis nu slår jag på Spotify och går med musik i lurarna några dar som alla andra ungdomar gör så får jag se om det blir bättre. Och så skriver jag helt enkelt några rader om veckan som kommer.

Nu är höstsäsongen igång och till helgen blir första körframträdandet. Några nya låtar som jag inte är hundra på men det är en hel vecka att slipa på detaljer så det här är jag inte stressad för. Vi fick bästa tiden, 19.45, på den bästa platsen, Stadsbiblioteket, så det borde bli knökfullt för oss på Kulturnatten. Allt för kulturen! När vi själva ska ut på Kulturnatten brukar vi börja med att kolla om det är nåt bra på bibblan.

Dagen innan är det begravning för en kille i kören då vi några välsjungande från kören sjunger en liten liten stillsam trudelutt, det är inte heller så stressande. Men det var stressande att försöka skriva med musik i lurarna. Louis Prima med "Oh Marie" var lite för snabb för att kunna skriva, nu är det lite stillsammare "All I do is dream of you". Men svårt det också, hur klarar ungdomarna läxor med musik i lurarna hela dagarna? Jomen jag lyssnade ju också jämt på musik när jag var ung så det ska nog gå bra. Bra mot stress och Tinnitus!

Resten av veckan blir det träning på gym och i joggingspåret. Rent avslappnande. Och  även med musik i lurarna gick det ju att skriva några rader men lite svårt att tänka får jag erkänna men "Vadå jag stressad?" Aldrig i livet.                                    

Ett oväntat möte och en sannolikskalkyl

Det är oftast kul när man stöter på en bekant lite oväntat och jag har varit med om mer spektakulära oväntade möten än det som hände igår, men det var lite kul i alla fall. Och gav anledning till en fundering.

Vi åkte till Uppsala igår och klev ur bilen på en parkering vid en skola en bit utanför centrum. "Hej Örjan!"  hörde jag direkt. Så himla välkänd är jag väl inte i Mellansverige så att det bara var en lyckträff förstod jag, men där på gatan passerade en tjej från kören hemifrån Västerås dragandes på en barnvagn. Vi pensionärer har ju en viktig uppgift att hjälpa våra barn få livspusslet i deras familjer gå ihop med barnpassning och sånt. Barnhämtning på skolor och dagis var vårt ärende i Uppsala igår.

Och i och för sig inte så konstigt att man stöter på en bekant i Uppsala, konstigare när det händer på semestern i nån avkrok som har hänt nån gång, men ändå kan man väl tänka lite på sannolikheter och sånt. Att man kommer exakt på samma sekund till en speciell plats alltså.

Vi som är tillräckligt gamla kommer ihåg Tage Danielssons geniala sketch om sannolikheter, den slog mig förstås nu, men annars tänker jag egentligen mest tvärtom, hur osannolikt sällan jag stöter på mina gamla närmaste bekanta, arbetskamrater och grannar man haft genom åren. Skolkamraterna som jag vet bor kvar i Västerås. Medlemmarna i kören ser jag ofta på stan, men dom andra? Är dom aldrig nere på stan? Handlar ingen i "mina" affärer?

Jo, förresten, min gamle chef sen 90-talet stötte jag ju på i affären i förra veckan. För första gången på alla år. Och efter alla år på gymmet dök en gammal arbetskamrat upp där i onsdags. Också första gången jag stött på en gammal arbetskamrat där. Jag kanske är ute i ogjort väder! De allra senaste dagarna har jag ju stött på några arbetskamrater, tänkte inte på't.

Är det här kanske en ny trend som kom i dagen medan jag skrev? Mina gamla arbetskamrater börjar alltså plötsligt synas på stan, och mina körkamrater börjar synas tom i städerna här runt omkring!

Det här blev ett virrigt inlägg, men jag känner mig lite trött. Borde inte skriva mer idag. Men lite kul är det när nån ropar "Hej Örjan" när jag  är på uppdrag.

En rekordjobbig helg

En av de jobbigaste helgerna vi varit med om är snart över så vi kan pusta ut, men det kommer att dröja länge innan vi är över den här pärsen.

Starten har gått i Chamonix

Jag älskar löpning och det har smittat av sig på fler i familjen och värst har den bacillen drabbat Anders, en ultralöpare i allra högsta klass och han sprang UTMB i helgen. 17 mil i Alperna med hela världseliten på startlinjen. Just nu när jag skriver det här har Anders sprungit 38 timmar i ett sträck och närmar sig sista kontrollen, Flégère innan målgången i Chamonix. En mil kvar ungefär. Kommer han att klara sig i mål? Det går långsamt nu, alla depåer i musklerna är sen länge slut. Regn, blåst, snö, kyla och sömnbristen på det... Fyra stigningar till 2500 meter, sammanlagt en stigning på 9500 meter, ett av de tuffaste ultramaror som finns.

Om han kommer i mål summerar han säkert loppet senare och jag kanske kan länka det här i mitt forum i så fall, men så här en hel helg framför datorn och mobiler har det också varit jobbigt. Vi har knappt kunnat företa oss nånting sen i fredagskväll och nu finns det inga naglar kvar att bita på.

Det här är inte Anders, lånad bild.
Men bergen är Alperna 

Start fredag kväll 18.30 i bra väder, sen har vädret varit väldigt varierande och han sprungit hela natten till lördag, hela lördagen och hela natten till söndag och nu är klockan 11 på söndagsförmiddagen och målet i Chamonix är inom räckhåll på söndagseftermiddan. Riktigt bra hemsida med tider och kartor och TV-kameror på många ställen. På Facebook och tom Snapchat finns intervjuer, bilder, kommentarer som vi följt. Hans supportteam, Anna och barnen och kompisen har också haft det tufft att försöka ge support längs banan, jag skulle gärna velat ha varit med därnere jag också den här helgen och kanske gjort lite riktig nytta.

Men vi sitter maktlösa vid datorn och håller tummarna. Hur det än går de här sista timmarna blir det en fortsättning på rapporteringen, det här var bara en pysventil för att lugna mina egna nerver.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ett snabbt tillägg: Det blev målgång, SUCCÉ GRANDE. 42 timmar blankt. i Alpernas "lätt kuperade" terräng. Utan sömn.   GRATTIS Anders! Nu kan vi äntligen koppla av, och du dansar väl på lätta fötter i natt på banketten
.

Höga Klagovisan

Lite svårt att somna härom kvällen låg jag och memorerade några texter för mig själv.

Det är inte optimalt, man ska ju låta hjärnan gå ner på tomvarv när man släckt sänglampan och räkna får istället om man nu inte somnar direkt, men där låg jag i stället och kämpade med några hurtiga sångtexter som ska brännas in på hjärnans hårddisk på det lilla utrymme som finns kvar. Nu var det en låt jag absolut inte hört i min ungdom och inga lätta refränger så det var rätt kämpigt att få hjärnan att samarbeta.

Men allra kämpigast var motståndet från en annan del av hjärnan, den del som är igång dygnet runt med sitt Tinnitussande oväsen. Dundrade faktiskt så högt att jag hade svårt att höra vad jag själv tänkte så till slut fick jag ge upp och tog till Facebook för att få lite tröst i natten. En nattmacka hade kanske också hjälpt att bli lite tröttare, men nu tänkte jag på en digital lösning och kanske några bra tips från andra.

Visst finns det gott om hemsidor med långa artiklar om Tinnitus och orsak och verkan, men det här var lättsammare tänkte jag. Och gick på småtimmarna med i ett par FB-grupper, amerikanska så dom var förstås vakna och släppte in mig direkt, och många är drabbade av den här dumheten. Många är drabbade mycket värre än jag också , eller klagar högre, och det trista är att det fanns inte många positiva erfarenheter från folk som hittat nån lösning.

Men nu följer jag min olycksbröder och systrar i USA på Facebook och jag borde väl starta en svensk lokalavdelning nån gång så vi får skriva av oss på svenska. Och det här ämnet tar jag väl upp lite då och då, kanske går över av sig självt? Efter nu 17 år?

Jag tycker man borde intressera SVT eller TV4 att köra en TV-gala för att samla in forskningspengar eller pengar till gratis hörselskydd? Och hör sen!

Första barnbarnet flyttar hemifrån

Det är ju störst för föräldrarna förstås men en milstolpe för mormor och morfar också!. Och inte bara flyttar hemifrån, han lämnar landet också! Tillsammans med sin "fjälla".

Världen ligger öppen!

Om det är en permanent eller tillfällig emigrering  återstår att se men lycka till med jobb och bostad! Vi kommer och hälsar på. Av en tillfällighet är halva klanen också på Arlanda idag och i morgon för diverse resor för  jobb, konferens, löpning i Alperna och lite semester. Och vi åker också söderöver i morgon. Men vi nöjer oss med Västerås.

Förr tänkte vi att det vore fint att bo i södern nånstans under vintern och det kan ju vara ett ekonomiskt lyft läser man, men det har vi inte tid med, som pensionär har man för mycket att göra.

Gänget med joggingskor är redan
på plats nu på eftermiddan 

En månad i vinter kanske om vi kan komma överens om ett bra resmål, vi får börja planera, men att traska runt i solen i Spanien eller Thailand halva året lockar inte längre.

I stugan är det mesta avklarat inför hösten och idag fixade jag det sista som måste göras, översynen av vårt dåliga avlopp. Inte alltför roligt jobb, men det är OK.

Badtempen i ån är fortfarande dräglig, jag testade den nyss, men i morrn packar vi och gör en liten resa vi också, 4 mil till Västerås. Men sen skulle det inte förvåna om vi är tillbaka redan till helgen...  

Morgonstudion

Visserligen lite av en pseudohändelse, men värt en kommentar i Mitt Sjuttital. Vi kommer att ha en hel del kuckel ihop framöver jag, Popsen, Karin Magnussson och dom andra i Morgonstudion.

Varje vardag på SVT kl 6-9.10 men för mig blir det väl från 7.30 som tidigast som vi kommer att träffas. Jag har aldrig nåt emot förändringar och det var nog dags att  göra en uppryckning av morron-TV:n och det är lätt att se hur dom tänkt, men har dom tänkt rätt på SVT? Blev det bättre?

Att en förändring engagerar är inte konstigt, och att många kommentarer är negativa är inte heller konstigt.Till i stort sätt allt nytt säger folk oftast först "Vad är det för mening att ändra? Dumheter! Mycket bättre förr!" Så att det står så i många kommentarer på nätet är inte så konstigt. "Nu byter jag till TV4" hotar några med.

Några nya ansikten i Morgonstudion

Nej byta till TV4 kommer jag inte att göra så att skrapa Trisslotter och tramsa får Steffo och Jihde m.fl. i TV4 fortsätta med utan mig,  men allt var inte guld i morse på premiärdagen. nog kan jag komma med lite kritik jag också.

Det var alltså lätt att se hur dom tänkt: tempo, tempo, tempo. Ungdomligare, kulturreportern pratade kulsprutefort mest om MTV som väl mest intresserar lite yngre, några Youtube-liknande klipp att skratta åt visslade också förbi och alla verkade lite väl på hugget. Fokus på nyheter och lite mer amerikanskt tror jag med två programledare vid en News Desk, och snabba, korta intervjuer av gästerna.    

Premiärnerver tänker jag, det blir bättre i morgon. Då drar dom ner på tempot så vi som nyss vaknat kan hänga med!